Martin

Fidel Castro, död vid 90-årsålder, var kommunistisk diktator i Cuba mellan 1959 och 2008. Borys Mitt Facebook-flöde har varit fullt av människor som gråter och bekymrar sig över den här tragiska, revolutionära hjälten Fidel Castro som sorgligt har gått ur tiden. Jag antar att du också är bestört.

Boris

Nej men jag är ganska nöjd och belåten att vi äntligen är av med honom faktiskt. Sen har jag själv oroat och beskärmat mig över att det... Det är på något sätt diskussioner om Castro blir så förenklad så att man inte ser det riktigt obehagliga med den kastriktiska diktaturen på Cuba och vad som egentligen hände.

Det finns så många siffranekdoter kring det hela så att det är lätt för både de som av någon obegriplig anledning älskar Castro och som någon som hatar honom att att haka upp sig på de grejerna istället för att faktiskt försöka se det historiska flödet och då blir det möjligen lite lättare att förutspå framtiden.

Och när det gäller Castel, så bör man ju komma ihåg att han faktiskt kom till... Alltså, det finns... Han har varit... Castel Mansegn har varit oerhört duktiga på att skapa en revolutionär mytologi omkring sig själva. Han har... 12 skäggiga män som överlever landstingen från skutan Granma som de tog sig till Kuba på.

12 skäggiga män går upp i bergen och där startar de en upprorsörelse och så vidare. Och till slut seger de. En av de första viktiga punkter man ska komma ihåg är alltså att det fanns ett gigantiskt motstånd mot partistaregimen i alla politiska kretsar. Det var det rörelse från vänster till höger, fackföreningsrörelsen, företagare, studenter, bunder, till och med jordägare.

som hade snott på livägda barn. Alla var extremt trötta på den här regimen. Och de där 12 skäggar-männen hade inte överlevt utan ett konstant hjälp från det här väldigt breda folkliga rörelserna. Ett tecken på att det var en bred folklig rörelse var ju att bara två dagar efter att de hade rullat in i Havana hålls det ett massmöte och det är en miljon människor som deltar i det massmötet.

Och en miljon människor vid den tiden på Cuba är väldigt många. Alltså utstödet var brett och folkligt. Textning.nu Men det intressanta är att Castro börjar ganska omgående rensa ut folk som hade varit med honom från början i Bergen. Först ryker ju, och det intressanta är att han alltid rensar ut riktiga krigare och militärer.

Först ut åker Hubert Matos. Snart på den högsta rankade militären och för befäl över en stor del av revolutionella styrkorna på Cuba. Han skickar ett brev till Castro väldigt snart efter revolutionen och säger att Situationen är otärlig inte bara för mig utan för folket. Just nu sätts mängder av människor från kommunistpartiet in på ledande funktioner i samhället och även i krigsmakten.

Det är för mig komplett obegripligt. Därför att, och ska man komma ihåg följande, att kommunistpartiet var den minst aktiva politiska kraften i upproret mot Batista. De satt på rumpan och höll sig väldigt stilla. Men efter revolutionen så ser ju Kastelvare själv under tiden i Bergen väldigt kritiskt mot dem för att de var så passiva.

Men han ser ju efter revolutionen att det här är lydiga drängar och byråkrater de har nytta av. Och resultatet av Huvudmatthos protest är att han till slut åker i fängelse efter att han sagt upp sig för andra gången som militärbefälhavare och sitt besittande i fängelse i 20 år. Därefter så omkommer Huvudmatthos andre vann Camillo Cienfuegos som också har protesterat mot kommunisternas växande inflytande.

Han dör i en mycket märklig flygplansolycka. Och... Som man ser att direkt från start så är ju Fidel Castro totalt... Han är inte intresserad av politik eller ideologi. Han är intresserad av att, håller jag på att säga, ungefär som Gustav Fridolin att ta makten och behålla den och vilka krafter han lutar sig mot är komplett ointressant.

Men det är viktigt att han och hans klan ska ha makten. Och sen har folk... Han håller sig vid makten extremt länge för att ha diktator. Diktatorer brukar sällan hålla sig vid makten så här länge. Och det där har ju vänstermenat bero på hans förankring, hans skicklighet och att kubanerna trots allt fick det bättre.

Men jag vill nog peka på en sak som och så har man också hyllat Castro och Che Guevara för deras internationella solidaritet. Att de skickade trupper och folk, hersan och tvärsan i Kuba. i världen för att stödja andra upprosrörelser. Och då vill jag bara peka på följande.

Att idag när vi diskuterar isterroristerna så tar vi väldigt ofta upp deras mycket medvetna strategi. Att när de är pressade, då ser de alltid till att starta upproren annanstans i världen. I Afrika, i Europa. i andra länder i Västasien och så vidare. Eller att sprida terrorn till Europa, som i Paris och Tyskland.

Det är en typisk IS-strategi. Att är du hårt pressad kring Racka, starta terror på andra ställen, understödja andra terrorister. Därför att då måste motståndaren sprida sina krafter. Och det är precis det här som Castro har ägnat sig åt. När han känner sig hotad av USA, det har han gjort hela tiden, så har han alltid sett till att understödja upprorsrörelser internationellt.

Inte av ideologiska skäl utan för att det håller motståndaren upptagen. Det är bara att sitta själv i makten. Han har även understött totalt dödsdömda upprorsförsök bara för att det håller USA. uppbundet och det här gjorde honom intressant för Sovjetunionen som under hela kalla kriget befanns i en maktkamp.

Man kunde alltid sätta in kubanska trupper som stödförband och jävligt viktiga stödförband till sovjetiska framryckningar under i världen. Det såg alltid snyggare ut att skicka lite romantiska skäggiga kubaner med konstant cigarrökande.

att att kriga i Angola, Mozambik. Delar av Latinamerika, Etiopien ska vi inte glömma. Man hade ju riktiga stora tunga stridsvagnsförband i de här tre afrikanska länderna. Man hade artilleridivisioner och så vidare. Och det gjorde ju också att vänstern älskade dem. Att sen resultatet av de kubanska insatserna blev att de så kallade befrielserörelserna seglade och att brutala diktaturer upprättades till kvinnor.

Det låtsas man liksom inte om. Men, jag vill hoppa fram i tiden till 1989. Och det här är en sak som, då händer extremt intressanta saker på Kuba. Och det förvånar mig alltid att vare sig kritiker eller älskare av Castro låtsas om det som hände 1989. Därför att, jag har nyss pratat om de här...

faktiskt gigantiska kubanska insatserna i Afrika. Våren 1989 så återvänder den som helt enkelt haft befälet över insatserna i Afrika, Arnardo Ochoa till Cuba och hedras om nationens stora hjältar, får den finaste medalj som någon någonsin har fått på Cuba direkt ur Fidel Castros hand.

Och sovjeterna har i åratal öst berömd Över Oshoa som en extremt skicklig militär vilket han också var faktiskt. Han var faktiskt väldigt duktig. Det visar resultaten i de där tre länderna, tyvärr. Och Oshoa utnämnds också till befälhavare för stora delar av Sverige. och krigsmakten på Cuba.

Sen på hösten så arresteras han plötsligt och det rullas upp en mycket märklig affär där Oshoa anklagas för att hör och häpna. Dels skulle han under sin tid i Afrika ha ägnat sig åt omfattande handel med älfenben och blodsdiavanter alltså extremt omfattande handel.

Textat av Andreas Lundqvist Han ska dessutom också på avstånd ha organiserat dråktransporter av tiotals miljoner ton kokain bland annat. Han ska alltså ha använt och organiserat kubansk krigsmakt på Kuba. för att transportera knark från Colombia och till USA.

Och det där leder till att han avrättas ihop med tre andra högt uppsatta militärer. Chefen för säkertjänsten åker i fängelse, interneras på ett fördödstraffet och omvandlar till en långvarig fängelsestraff. Och det här är jätteintressant, för då ska man å ena sidan tänka sig att Och den högsta uppsatta soldaten på Cuba ägnar sig åt handel med knark, elfenben och diamanter utan att Fidel Castro och Raúl Castro känner till detta.

Vilket väl är ganska, ganska otroligt. De hade väldigt nära band och dessutom så ingick hela tiden Oshoa i Raúl Castros personliga stab. Så det är klart de hade kunskap om det här. Och då kan man fråga sig varför låter man avrätta Osho och tre andra höga militärer?

Då ska vi komma ihåg att vi pratar om 1989. Det är alltså det år då Sovjetimperiet börjar rasa. Och det är också det år som det blev väldigt tydligt hur Gorbachev utgör. och faktiskt Syriels säkerhetstjänst drar i trådarna för att genomföra reformer även i sitt imperium, alltså ekonomiska reformer.

Och både Osho och de tre andra höga militärerna hade tätaband och hade slagits upp med sovjetiska styrkor i Afrika och alla fyra hade långvariga utbildningar på Frunze Akademin bakom sig. Man kan lugnt utgå från att kaster och hö slår till. Det här är en period då Kuba är extremt hårt ekonomiskt ansträngt.

Hårdare än vanligt faktiskt. Men man vägrar genomföra ekonomiska reformer. Man kan lugnt utgå från att... Avrättningarna av Osho är helt enkelt för att stoppa en militär kupp understödd av reformvänliga sovjetiska krafter. Och som en parentes där, vänstern brukar ju väldigt ofta utmåla, säga så här om delar av vänstern, vi ska vara noga där, att det kommer ändå gå bra nu när Castro död, för hans bror sitter ju vid roderet och hans bror är i Uppsala.

reformvänlig och en kompetent byråkrat. Och under den här krisen så var det så att man var till slut, för det var ju en kris där när Oshoa arresterades. Och Raoul blev plötsligt osynlig och det ryktades om att han var, hade drabbats av någon mystisk sjukdom. Folk som sedan har lyckats ta sig till...

till Friheten och Miami har vittnat om vad som egentligen händer de där dagarna. Och det är väldigt trovärdiga källor. Samtidigt som man låste in och därefter avrättade Oshoa så upplöste man också den kubanska arméns elitregimentet. Först avväpnade man dem.

Och sen upplöste man dem och en del fängslades och där var det väldigt mycket hyschis. En del lyckades dock rymma. Några av dem berättade att under den här upprörda perioden när Castro uppenbarligen fruktade statskupp så söp Raul Castro ner sig något så sanslöst att han helt enkelt inte kunde fungera.

Han kunde inte med en milda omskrivning kontrollera sina kroppsfunktioner än så länge. Det var en långvarig historia för han hade alltid när det kom skarpa lägen på Cuba. så går Raúl Castro in i ett monumentalt supande. Så att det där gör att jag paradoxalt nog är ganska hoppfull efter Castros död.

Han var en skicklig maktspelare, det visar liksom alla hans tillslag internt i Cuba genom historien. Och att han nu... För att nu makten enbart vilar i en person som tar till flaskan när det blir kris. Det gör att nog kubaner kan se framtiden an med tillförsikt.

Martin

Åh, fascinerande. Vilken... Vilken fantastisk genomgång, Boris. Superintressant. Här är mycket saker som jag inte ens känner till.

Boris

År 1989 i Kubas historia, det låtsas vänstern inte om. Då ska man veta att de hade hyllat ur Shoah jättemycket. Han var monumentalt stor i vänsterkretsar, just som hjälten från Afrika. Och sen plötsligt, landsförädrade knarkvängare Kula Huvud. Och det har bara försvunnit ur historien.

Martin

Alltså han var större än Che Guevara vid den tiden på Cuba. En fantastiskt klassisk stad grundades i början av 1500-talet. Man hade en ekonomisk boom där från 1600-talet till 1700-talet.

Vid den här perioden var Havana den största och rikaste staden under vissa perioder i hela de amerikanska kontinenterna. Havana var en stor stad, större än New York, större än Boston, ett ekonomiskt centrum, ett fantastiskt ställe dit man åkte för att handla, från Boston in till de amerikanska kontinenterna. Det här fortsatte när Kuba blev självständigt i början av 1900-talet.

Så blev det en lyxdestination. En rikstad hade vandrat i ett folkåkt för att roa sig, gå på kasinon och hotell och se fantastiska musikaler och vad det nu kunde vara för någonting. Amerikaner åkte, hundratusentals amerikaner varje år, åkte till det här paradisiska och väldigt kapitalistiska stället.

Man hade stora drag, väldigt fri ekonomi. Ekonomin boomade. Man hade problem mot slutet av 40-50-talet med mer regleringar i ekonomin som saktade ner utvecklingen. Men när revolutionen inträffade på Kuba så var Kuba ett mycket rik land. Det var rikare än stora jämförbara länder i Europa, som Spanien till exempel. Kuba var betydligt rikare, alltså BNP per capita, än vad Spanien var.

Nu är det ju förstås Kuba som fattigt att det knappt ens går att jämföra med Spanien till exempel. Men tänk om den här revolutionen inte hade hänt. Tänk om Kuba hade fått fortsätta på en liknande väg. Det är det jag tänker att det kanske skulle kunna hända i framtiden, för Cuba har potential att vara ett oerhört rikt och framgångsrikt land. Ligger det så troligt strategiskt till, blev USA en väldigt attraktiv destination för amerikaner att komma dit. Jag tror att Cuba hade kunnat vara Nordamerikas Monaco eller något åt det hållet.

Boris

Ja, nej. En extremt viktig sak du pekar på som jag missade är Cuba för... för den så kallade revolutionen. Jag berörde väl det lite, därför att mytbildningarna är ofta att det var utsvultna bunder och förtrampade människor, massor som gjorde revolutionen. Och det var ju inte det som jag sa att det fanns ju ett enormt brett folklig stöd, även från företagare, för att välta Batista-regimen.

Och det beror ju på att det var ju sånt jäkla välutvecklat och faktiskt rikt samhälle. Tack för mig! Man ville liksom inte bli styrda av en korrumperad knäckt, vilket Batista var. Man ville ha bort korruptionen och det illa fungerande styret för att kunna ta ett steg till. Tittar man på oppositionstidningar från den tiden, jag har en fascinerande samling, så är det jätteglassiga magasin helt enkelt, väldigt kommersiella.

Man ville ha något annat. Kanske inte bara vara Karibiens monarka utan det är ett fantastiskt handelsfolk, kubanerna. De kunde mera byta ett singapoll, föreställer jag mig. Framförallt ett väldigt rikt jordbruksland. Det är fruktansvärt att se hur ett bördigt land inte längre kan producera mat så det föder sin befolkning.

Och det är också en följd av kassaregimens jordbrukspolitik att man satsade på en enda jävla gröda i första hand, alltså sockerören, för att skaffa sig pengar och sen kunna utveckla landet. Och det gick åt helvete. Men som ni säger, det är oerhört viktigt att komma ihåg

Martin

Det man tog över och förstörde var ett mycket välmående land. Stockholm Gotland, jag heter Jenny Bengtsson. Jag är känd från etc. och bland annat skriver och sådär. Hon hade en kommentar, ska se om jag kan hitta fram den. Castro dog idag. Stor sorg, stor man. På den positiva sidan är det snart tioårsjubileum av Pinochets död. Och så är det ju Thatcher död också.

Boris

Ja, men fan, jävla idioter det finns.

Martin

Det är lite spännande perspektiv av hur olika man kan se på de här sakerna. Jag vet inte exakt varför hon skrev det här om Pinochet, men det var ju en intressant sammanträffande att Castro råkade döden den 25 november på Augustus och Pinochets födelsedag. Det tyckte många var lite lustigt sammanträffande. Kan det varit att gamle Augustus fick en födelsedagsönskning uppfylld av Gud i någon himmel?

Eller vilken nivå han nu befinner sig på? Men det är en intressant jämförelse som görs rätt tydlig nu mellan Castro och Pinochet. Jag kollar lite siffrorna och inte ens om jag tar de allra mest smickrande siffrorna som jag kan hitta för Castro. Även med de siffrorna så har han dödat mer än 50% fler än Pinochet.

Då räknar man ändå inte in alla som dog medan de flydde från Kuba som uppätade av hajarna och sjuttio simmat i Florida. Sen har vi sådant här från Thatcher som inte dödade någon utan snarare är någon som vi tenderar att se som en jeltinna. Det är ganska fascinerande. fascinerande reaktioner. Och just när man tänker på det här med skillnaden mellan Cuba och Chile, för att det var inte precis samtidigt i tiden, men det var ändå samma epok, så hade man två olika typer av styren.

Där i Cuba så hade man en revolution, som du säger, det var en folkrevolution, som så småningom utvecklades i en mer kommunistisk riktning. Medan i Chile så hade man en statskupp, där man revolterade mot en socialistisk, kan man säga, demokratisk revolution. Och istället med tiden införde marknadsekonomi. Man satsade på frihandel, marknadsmekanismer. Och idag så ser man att Cuba och Gotland har varit rikt, välmående, fantastiskt land till att vara ett utfattigt land som lever i en permanent katastrof. Medan Chile är ett rikt och välmående land idag.

Boris

Ja, och när man räknar dödsoffer, då får man faktiskt inte glömma bort det. Det brukar aldrig räknas in. De som dog i de militära kampanjerna i Afrika. Därför att det är... De kubanerna bekämpade i Afrika var förvisso på olika sätt onda krafter, men de legerade sig med minst lika onda krafter. Och de afrikanska soldathopar de legerade sig med var ju kända för en brutal framförtom också mot civilbefolkningen.

Så att Castros ansvarighet för döda, den är i alla beräkningar alldeles för låg. Därför att man glömmer bort vad han ställde till med på andra kontinenter.

Martin

Ja, kul att du fick en sån utförlig utläggning om Castro och Cuba. Den tackar vi för Boris och alla våra lyssnare i Sverige. För jag tror att många tyckte det här var riktigt intressant.