Martin

Italiens största bank Unicredit tvingas till nyemission på 10-13 miljarder euro efter dåliga lån på 51 miljarder euro. Och den här kan vi sätta i ett sammanhang med vad som händer i Indien också. State Bank of India sanerar balansräkningar, skriver av lån till ett värde av 70 miljarder rupee, placeras i soptunna för giftiga lån.

Här är två nyheter som handlar om samma saker. Att banker runt om i världen har lånat ut en herrans massa pengar till dåliga projekt eller till dåliga husköp. Och sen när låntagarna inte kan betala sina ränteutgifter så går man i konkurs och då tvingas bankerna som har lånat ut pengar att skriva av de här skulderna.

Det betyder att det biter på det egna kapitalet vilket gör att man tvingas till en ny emission. En ny emission är såklart att banken i det här fallet trycker nya egna aktier och säljer dem på öppna marknader i utbyte mot nya fräscha pengar. Här har vi en italiensk bank, Unicredits, som har lånat ut en herradsmassa pengar till bostäder och annat.

Italiens ekonomi går inte speciellt bra alls. Nu tvingas man ta den smällen på balansräkningen och tvingas då av ECB och Basel-reglerna att ta in nytt kapital. Basel-reglerna är det regelverk som bankväsendet lever under. Här vill jag slå ett slag för Radio Mises avsnitt 65 där man pratar med Stellan Abrahamsson om just Basel-reglerna och vad som har hänt.

De senaste 10-15 åren. Men man kan konstatera här att det här kommer sannolikt bli vanligare och vanligare. Vi har en gigantisk kreditexpansion bakom oss. Här kan vi applicera lite österrikisk konjunkturcykel-teori. Den teorin utvecklades av Mises och sen av Hayek. Den går egentligen ut på följande. Att förstor kreditexpansion av banker då räntan har sätts för låg, det ger effekten att entreprenörer tar lån och investerar i kapitalvaror och producerar varor som konsumenten egentligen inte efterfrågar.

Det här brukar kallas för mal-investments. dåliga investeringar helt enkelt. Den naturliga följden av en sådan artificiell uppgång i ekonomin är en kommande krasch, och det kallas för lågkonjunktur, och den kommer när entreprenörerna inser att de inte tjänar några pengar på de investeringar de har gjort. Och då kommer så att säga den här nedgången, och bankerna i det här fallet förlorar de utlånade medlen, entreprenörer går i konkurs, och de avskedar personal, och det blir så att säga en nedgång.

i ekonomin. En österrikare menar att högkonjunkturen är artificiellt skapad av för låga räntor, vilket gör att bankerna rånar ut pengar eftersom entreprenörerna får det billigare att råna pengar. Så högkonjunkturen är artificiellt skapad och det som kommer sen, det vill säga lågkonjunkturen, det är så att säga lösningen, det som rensar upp i ekonomin och återställer allting till en nivå där man kan börja ifrån igen.

Det här står ju också i direkt kontrast till hur Keynesianer ser på det här hela. Där pratar man om att högkonjunkturen uppstår på något magiskt sätt genom det man kallar för animal spirit. Det är någon slags djurande som griper tag i ekonomin och drar iväg till högkonjunktur. Vilket är positivt, anser de. Och de menar att lågkonjunkturen är någonting dåligt. Så österrikarna har en totalt... annorlunda syn, det vill säga, ja, diametralt annorlunda.

Johnny

Det är ganska intressant faktiskt och det kan säkert vara kontraintuitivt ögonöppnare för vissa. Jag minns att jag en gång i tiden tyckte att det var väldigt fascinerande att högkonjunkturer är problemet och lågkonjunkturer är lösningarna på de problemen. Det är väldigt vettigt, det är väldigt sammanhängande och logiskt när man tänker på det. Men det får man aldrig höra på ekonominenheterna på SVT.

Martin

Nej, verkligen inte. Det är sällan man får lära sig någonting där. Det är därför vi som österriker kan säga att när vi ser de här gigantiska kreditexpansionerna som vi fortfarande ser, utestående krediter är nu högre än innan krisen 2007-2008. Ju högre den här kreditexpansionen blir desto djupare kommer den naturliga kraschen bli efteråt.

Det är därför vi som österrikare kan säga att Det här kommer att bli vanligare och vanligare att banker tvingas till nya emissioner just för att de har lånat ut pengar till projekt som aldrig egentligen borde ha fått lån. Det här gäller även för centralbanker att man kommer att bli tvungna att skriva ner de här utestående lånen. I förra avsnittet så pratade vi lite om att centralbankerna har dåliga balansräkningar.

Vi pratade om att IMF har den enda balansräkningen som inte är förstörd och så vidare. är att ett vanligt företag eller en bank, de ska enligt regelverket värdesätta sina tillgångar efter marknadspriset på de tillgångarna. Det kallas för mark to market. Det är så man gör i bokföring, så att man berättar för marknaden att de här tillgångarna har vi och de är värda så här mycket på marknaden.

När man inte gör det så brukar det kallas för mark to fantasy. Det är precis det man gör på centralbankerna när man sitter på massa med obligationspaket som man köpte loss från Wall Street under den här 2008-krisen. Jim Rickards säger bland annat att han hävdar att Federal Reserve är insolvent on a mark-to-market basis.

Det vill säga att om de hade värdesatt sina tillgångar enligt marknadsmässiga bokföringsregler, då hade de haft negativt kapital. Men... Det är ju så att en centralbank kan ju inte gå i konkurs per se, men on a market to market basis så kan man säga att de redan är insolventa. Uttryckt annorlunda, centralbanker går under helt andra regler än vanliga företag och hade jag som entreprenör haft samma bokföringsmetod som Riksbanken då hade jag förmodligen fått sitta i finkan.

Det är inget företag som får bokföra sig på samma sätt. De här två nyheterna illustrerar att en tydlig trend att när de här kreditexpansionerna har blivit tillräckligt starkt så kommer den kommande kraschen att hända förr eller senare.

Johnny

Det låter ju också som en ganska problematisk metod tycker jag. Jag är verkligen ingen expert på bankväsendet men när en privat bank har problem med dåliga lån och måste bli av med dem och då försöker lösa det problemet med nyemission. Det tycker jag låter ganska problematiskt för att normalt sett. När man tar in nya pengar genom en emission i ett företag så gör man ju det mot ett löfte om att de pengarna ska växa, man ska få avkastning på de pengarna.

För att värdet på de befintliga aktierna minskar när du gör en ny emission, de späs ut. Så att normalt sett så gör du en ny emission för att säga att de här pengarna ska vi ta och göra en investering som kommer ge avkastning, som kommer öka värdet på alla aktier. Och i det här fallet säger man att det är en ny emission. Vi har gjort ett stort misstag. Vi har funglat bort en massa pengar. För att täcka upp för vår klantiga förlust ska vi urvattna värdet på alla aktier. Vem ska vilja köpa de där aktierna i nyemissionen? De kan inte få en särskilt bra kurs.

Martin

Det framgår inte av artikeln vad det blir för kurs. Man kan vända på steken och fråga vad det är för produkt som... en vanlig bank säljer, så att säga, eller skapar. Det är ju digitala pengar. De skapas ur tomma intet när någon tar ett lån hos banken. Det enda anledningen varför man måste ha det här egna kapitalet är ju för att Baselreglerna deklarerar att de måste ha ett visst eget kapital för att kunna skapa de här pengarna ur tomma intet.

Och jag vet inte, jag menar produktionskostnaden för att skapa nya pengar för en bank, det måste ju vara oerhört liten. Så man kanske kan motivera en bra avkastning på eget kapital i alla fall. Det är mycket svårare för en vanlig, dödlig entreprenör att gå till sina aktieägare och be dem mer pengar när man har gjort en dålig affär.