Martin

E. Anthony Gray, som Carlisle påpekade, är sekulära progressivismen egentligen djupreligiös. Har sina egna sakrament som skilsmässa, blasfemi och abort. Ännu en spännande text från Social Matter. Det är ofta så stimulerande och utmanande tycker jag att läsa de här texterna på den här sajten. Här tas det upp en fråga som du och jag Boris har pratat ganska mycket om.

Alltså att den moderna ideologin, oavsett vad vi kallar den för, progressivismen säger de här, det brukar jag också säga, man kan säga politisk korrekthet, den demokratiska, humanistiska, sekulära inställningen som människor har idag, den tänker på sig själv som att den är just sekulär, som att den inte tror på någonting, den är bara rationell och vetenskaplig.

Men tittar man lite närmare på den så ser man att den är väldigt, väldigt lik det som vi tidigare tänkte på som religion, med religiösa dogmer och sakrament och synder och sånt där. Och det är kanske en öppen fråga vid den här punkten, hur man ska förstå det här. Ska man förstå det som att den moderna ideologin är en sorts ny religion som har ersatt den gamla religionen?

Det är en vanlig ordvändning. Man säger att vi tog bort den gamla religionen och fick en ny religion istället. Vi dyrkar staten och demokratin och människan och sånt där. Man kan också se det som, och det är med det perspektivet på ett sätt som man tror att man har i de här sammanhangen, att det kanske egentligen inte är en ny religion, utan samma religion som bara har plockat bort. vissa nyckelkomponenter för att uppträda i en ny skepnad. Framförallt om man plockat bort Gud, man har plockat bort tron på Gud. Men i övrigt så är det ganska likt, mycket av det som är kvar.

Boris

Vi har ju hävdat detta och där har vi tror jag en stor poäng, precis som författarna. Men jag skulle vilja påpeka att det är en sak man inte får glömma bort. Och att det ligger någonting i ytlig mening väldigt religiöst över de här faktiskt nya. Trosuppfattningarna om alltifrån kön, familj, demokrati och så vidare, identitetspolitik, det har betraktats som nya religiösa uppfattningar.

Men, de är ju så fruktansvärt mycket... Den intellektuella halten i de här rörelserna är så ännu mycket mindre. Vad vi aldrig får glömma bort, det är att bland kristna så pågår det ju konstant avancerade... faktiskt filosofiska intellektuella diskussioner om vad det innebär att vara kristen. Vad är det egentligen? Den kristna idédebatten har ju...

Det är en extremt lång aning. En är det bakade kristendomens födelse. Och är jätteviktig för idédebatten i samhället i stort. Återigen, det är en debatt vi talar om bland kristna. Diskussioner, rätt och fel. Men tittar man på den nya religionen, så förekommer det ingen intellektuell debatt inom de här rörelserna. Och dessutom, De tillåter inte intellektuell debatt om sina trosatser.

När det gäller exempelvis identitetspolitik, rasfrågor, kön, äktenskap, familj och sådana saker. Det går inte att diskutera, därför att det är på ett visst sätt. Kristna har ju öppna ordentliga debatter om Guds existens. Finns han i så fall? På vilket sätt? Så att det finns en sanslas intellektuell platthet till de här nya religionerna.

Martin

Det är så sant. I den här artikeln så tar skribenten ett lite lustigt grepp. Han vill försöka utkristallisera den moderna religionens, progressivismens, sakrament. Det är förstås en direkt parallell till den traditionella kristendomen, där man har sju centrala religioner. Det är ett sakrament, heliga saker.

Nu kan vi få skämmas här, men dop, konfirmering är två sakrament som man använder för att komma in i religionen. Nattvarden är ett sakrament, äktenskapet är ett sakrament tror jag, prästerskapet, botegöring för synder. Ja, det får jag skämmas för jag har glömt ett par stycken. Här får vi då en inverterad sakramenslista.

Vad är det som är heligt enligt progressivismen? Vilka är de viktigaste ritualerna? Då tar han upp skilsmässa, som han kallar för framstegets första sakrament. Skilsmässan symboliserar frigörelse, frigörelse från band mellan människor, från obekväm arrangement, ansvar.

Frigörelse från allting som begränsar. Det andra sakramentet är abort. Abort är ett sakrament som handlar om självägande och att människor ska göras fria från den cykel av reinkarnation. som vi kallar för reproduktion och istället har stegit in till ett Shangri-La av sexuell njutning.

Det som du började bli med i det här blir väldigt skruvet, huvudet snurrar litegrann när man tänker på det. Det tredje sakramentet är sodomi. Som sodomi symboliserar overklighet. Overklighet därför att det är en typ av icke-synonym för det som vi kallar Ickesexuellt sex, eller kön, icke-könat sex. För att det inte beror på vilket kön som folk har haft för att det ska fungera, så att säga.

Och det symboliserar jämlikhet och kärleksseparerad kärlek. från reproduktion. Tredje sakramentet är uppror. Rebelliskhet och uppror. Och sen har vi blasfemi, som handlar om att få fram, det är en väldigt intressant teori tycker jag om just blasfemi här, att det sakramentala syftet är att låsa upp den hemliga gömma av gudomlighet som traditionen har.

har gömt i sina mystiska idéer. Blasfemi är sakramentet av avsiktlig gränsöverträdelse där man försöker få upp den här hemliga magin som finns invävd i mänsklighetens tabun. Sen pratar de om inversion, att vända saker upp och ner, att vända saker till deras motsats. Det är nånting som man verkligen ser varje dag om man bara slänger en blick på nyheterna.

De vill alltid... vända allting 180 grader och förespråka motsatsen till det som man tidigare kanske har tyckt har varit bra. Ett exempel han tar är kvinnliga präster. Det tycker jag är ett ikoniskt exempel. Det är inte annat jag kan hålla med om när man ser till exempel lesbiska biskoppar i svenska kyrkan som vill att det ska vara mer islam i kyrkan och sånt där.

Han nämnde en annan kul exempel, The Wisdom of Children. Det är ett exempel på hur man vänder ut och in på någonting som folk har vetat i alla tider, nämligen att gamla människor tenderar att ackumulera visdom under loppet av ett långt liv, men nu säger man istället att barn är visa. Sista sakramentet är självförtroende. Det är svårt att översätta det i svenska. Self-esteem. Det betyder inte riktigt självförtroende, självuppskattning.

Jag tror inte att det finns en direkt svensk översättning faktiskt. Men det är säkert en viktig komponent för att förklara den moderna... mentaliteten. Jag tycker han missar ett säkerhetsevent.

Boris

Vad är det då?

Martin

Det som jag brukar säga är, när vi har skojat om det här tidigare, försökt måla upp den moderna ideologin som en teologi med polaritet mellan gott och ont och sånt där. Det jag brukar definiera, kanske felute, som det yttersta goda i den moderna ideologin är demokratin. Den demokratiska idén och den demokratiska praktiken.

Om jag skulle lägga till ett sakrament på den här listan, så skulle jag vilja lägga till rösthandlingen. Att gå till en vallokal, välja en av åtta lappar som överheten har valt ut åt en, lägga lappen i en låda, gå igenom hela den här demokratiska ritualen. För att befästa sin underordning i systemet, för att visa att idag är det här som är viktigt. så är jag med och har inflytande.

Och som tack för att jag fick lägga lappen i lådan så ska jag inte störa herrarna under de kommande fyra åren. Då får de göra som de vill och bestämma. För att jag har gjort mitt i valurnan. Det tror jag är en av de absolut viktigaste ritualerna som folk betonar och som också skapar en sammanhållning i den här moderna ideologin.

Boris

Ja! Och samtidigt är demokratin bara ett uttryck för, just med valproceduren och stoppande av onödiga lappen i lådan, är ju bara ett uttryck för ett än mer grundläggande felaktigt synsätt på vad det är att vara människa. Att man ska vara beredd att underkasta sig, att... Att ge bort både sina pengar och sitt inflytande över egna livet till andra som sedan ska bestämma över både pengar och vad man får göra av sitt liv.

Det är någon form av... Parallellt med det här barnsliga självöverskattandet så går det också en slöp i den nya religionen. Tanken på att du är samtidigt ingenting. Det är lite paradoxalt, men demokratin i sig är ett uttryck för det sjuka i vår samtid.

Martin

Du kommer ju på en annan kandidat till ett sakrament som man skulle kunna lägga till. Att läsa dagens nyheter.

Boris

Det står på en sätt. över sakramenten. Det är liksom själva, det har ju samma...

Martin

Det är så man får veta vad sakramenten är.

Boris

Ja men, alltså, det ena är ju som Tora Rullan ungefär. Läsa dom visar att du är förbunden med en högre makt.

Martin

Jag tror att det är en... Jag tror att det är en väldigt viktig ceremoni. Jag har definitivt sett det i mitt eget liv, i min egen närhet. Vilken vikt folk fäster vid det, och vilken barbar som man anses vara, om man inte, om man aldrig läser. Nu kan jag tyvärr inte säga att jag aldrig läste DN eller svenska, som jag håller på med att bubbla. Men det där är någonting som, nu kanske internet är stort, folk bryr sig inte, men för 10-15 år sedan var det fortfarande så där.

Att man var rätt oborstad om man inte höll koll på vad som stod på DN-debatt och ledarsidan och sådana saker. När jag växte upp i mitt förälderhem hade vi Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och UNT, Uppsala nya tidning. Undertextning.nu Och det var inget att leka med. Man skulle läsa tidningarna, förhålla sig till dem som stod i dem och så vidare. Och i en amerikansk kontext så är det New York Times. Man ska läsa New York Times med åtsvarande.