Martin

På den sanningsministeriet, svensk polis ett skämt, motsats till den brutala polisstaten, mellanväg där polis trappar upp i proportion till våldshotet efter strävans värld. Det här är en ny svensk podcast som jag inte kände till förrän jag såg den här länken dyka upp via bubblan. Det är, om jag har förstått saken rätt, så är det ett gäng killar som pluggar på Handels, Handelshögskolan i Stockholm, som har börjat göra en podcast och det här är inte första avsnittet.

Som man kanske kan tro, utan det här är avsnitt nummer 5, 10 och sånt där. Så de har funnits ett tag, men när jag lyssnade på dem, då hade de, jag tror de hade mindre än 30 spelningar på alla avsnitten. Det var såhär 25 spelningar, 28 spelningar och sådär. Nu, sen vi löp den på bubbla, så har de i alla fall 222 spelningar på senaste avsnittet och lite fler på resten också.

Det är jag väldigt glad för, därför att jag tycker det här är ett väldigt bra tag. Välkommet tillskott till den svenska podcastfloran. Som sagt, det är ett gäng handelskillar. Jag tror att de är med i studentförbundet också. Fria Moderata studentförbundet. De pratar om politiska frågor. Det är inte en fråga per avsnitt, men det är inte som i Radio Bubbla.

Det är tio eller femton grejer per avsnitt, utan det är kanske två-tre ämnen per avsnitt. Här pratar de om polisen och aktuella frågor kring polisen. Det är delvis ett liknande fråga som du och jag har pratat om i Radio Bubbla ganska mycket de senaste veckorna. Jag måste ge dem att de går ganska mycket på djupet och ger ganska mycket tid till varje sån här fråga. Och tycker det ganska bra.

De är ganska frimodiga för att vara svenska. De har en konservativ profil, kan man säga, politiskt. Så uppfattar jag det i alla fall. Alltså, konservativt, inte så där konservativt i den bemärkelse som vi pratar om här bland de röda i bubblan, utan mer liksom strax till höger och mainstream i svensk politik. Så som man tänker sig att Ebba Börstorp kanske borde vara, liksom gammelmoderater eller något sånt där.

Men det är ändå lite vågat i den samtida svenska kontexten. För de säger, till exempel apropå det här med polisen och polisstater och såna här saker, så säger inte Adam i avsnittet att... Ja, vi kan ju ha en sån här tramsigenuspolis som i Sverige, och så kan man ha en sån här ultramilitariserad polis som man har i Brasilien.

Men den gyllene medelvägen ligger förmodligen någonstans där mitt emellan. Och bara det är ganska kul sätt att uttrycka det på. Som borde rätta gallfeber på en hel del människor som står politiskt nära de här människorna. Det förra avsnittet som kom för tio dagar sedan heter Sjörbjörgs libertariansk etik.

Och där ägnar de en del av avsnittet på att gå i direkt konfrontation med libertarianismen som politisk idé. Och det är inte så vanligt i Sverige, att få en lång utläggning av kritik av libertarianismen från en konservativ riktning. Så det vill jag också göra en mélange för. Och det var absolut inte den sämsta kritiken jag har hört av libertarianska idéer.

De ställde några frågor som jag tycker är bra frågor som är svåra att svara på på ett bra sätt från ett libertarianskt håll. Så jag blev lite entusiastisk över att den här podcasten finns nu. Jag hoppas verkligen att de fortsätter, att de får fler lyssnare och att de får höra mer från deras mer konservativa, ekonomistudentperspektiv.

Jag önskar att lyssna, jag har inte hört på dem än, men det lät intressant. Jag ska säga också, för de som känner mig så vet ni att det är underförstått, men om jag pratar om en podcast på det här sättet så innebär det att den, som vitt mig anbelangar, har rimlig ljudkvalitet och rimliga rösttalanger. Det vill säga att det är inga sådana här pipiga, gnälliga, konstiga röster som är jobbiga att lyssna på.

Och det är inte så katastrofalt dålig ljudkvalitet att det gör ont i öronen. Och det känns, du får inte säga det, men bara det är faktiskt lite stort. Att hitta en podcast på svenska som inte gör ont, vare sig fysiskt eller själsligt, att lyssna på. Ja, det... Om jag ska ge en enorm bit av konstruktiv kritik till den här nya podcasten. Hur den skulle kunna bli ännu bättre, som jag ser det.

Så skulle jag önska mig att de som medverkar hade lite mer råg i ryggen, lite mer självförtroende. Det låter nästan hela tiden, framförallt på några av dem, som att de är lite nervösa över hela grejen. Kanske lite att prata en podcast, men det låter mer som att de är nervösa över vad ska folk tycka. Det är en av killarna som är med. Gång på gång blir han nervös över vad hans kompisar säger. De säger någonting som är lite kontroversiellt.

Och så säger han så här, oj oj, men, hmm, hmm, för då blir han så orolig, låter det som. Vad ska folk tycka, liksom? Jag har suttit här i en podcast och säger den här galna saken. Så de är liksom försiktiga, de spelar inte varandra i händerna riktigt, utan det är snarare att de lite grann motarbetar varandra, avbryter varandra, argumenterar emot, till synes för att de är lite osäkra på om de verkligen kan sitta i en podcast och säga de här sakerna.

Jag skulle vilja säga till M-teers, om någon av de här grabbarna lyssnar, att det ni gör är väldigt bra. Det ni gör är jättebra. Var stolta, ha självförtroende, låt er inte tveksamma och nervösa. Det är inte ett bra och intressant grej ni säger, bara kör rakt på. Ni behöver inte vara nervösa och lägga in brasklappar åt varandra. Kör på, det kommer bli mycket roligare. Och som lyssnare, om någon sitter i en podcast och verkar tveksam, till vad de sitter och säger.

Det kastar ju också en sorts skugg över den som lyssnar. För jag sitter ju och lyssnar på de här grejerna. Så att jag vill ju att den som pratar i en podcast ska tycka att det de själva gör är bra, att de är stolta över det. Det blir roligare för mig som lyssnar. Så jag önskar på att de sträcker lite på sig och skippar den här lite tveksamma stilen som de har. Då har jag varit ännu mer nyfiken.