Martin

Dan och Bob Pfefferman, Palestina kan lära av kurderna, bör motivera stadsbildning med ekonomisk tillväxt och stabilt styre snarare än våld. Artikel från Real Clear World, syster sajt till Real Clear Politics, som gör ett antal väldigt bra poänger om Kurdistan. Det är saker som vi har pratat om ganska mycket tidigare. Den här artikeln sammanfattar på ett väldigt bra sätt, man kan säga, dubbelheten och hyckleriet som finns i väst, i att man stödjer palestinierna och deras kamp för självständighet.

medans man i stort sett helt ignorerar kurderna trots att kurderna har valt en långt långt mycket mer sympatisk och konstruktiv approach än vad palestinierna har gjort.

Boris

Ja, men de har ju heller inte den här jävla gnällmentaliteten som är utpräglad palestinskt alltså. Kurderna är ju inga offerkulturmänniskor. Som faktiskt, Palestinien har utvecklat en offerkultur. Och väl understödda av så kallade vänster i västvärlden och en massa andra människor. Och Palestiniens första hands mål om det ska bli någonting av en eventuell nationsbildning.

Det vore ju att göra sig av med det politiska ledarskapet de har idag och som betrycker dem. Det är deras primära och grundläggande problem. Det är ju inte ISA eller någonting annat än Hamas och Abbas och Wallström.

Martin

Det som palestinierna framförallt verkar hålla på med, palestinska myndigheten, är att man lägger väldigt mycket pengar och ansträngning på att vara en del av det diplomatiska spelet i världen. Så att palestinska myndigheten har inte mindre än 106 ambassader och konsulat och representativstationskontor runt om i världen i den här artikeln.

106 ambassader jämfört med Israel som har 103. Medan kurderna i Irak har 13 stycken. Men i den kurdiska världen så finns det dessutom ganska många olika spår som kurderna håller på med. I Irak så har vi Erbil som är en storstad som drivs med stor framgång av kurderna.

Det är ett väldigt modernt område. Jag vet inte exakt hur det är nu, men vi har en av bubbloredaktörerna som bodde i Erbil fram till att isterroristerna kom upp på scenen egentligen. En svensk kille, jurist, som åkte till Erbil rätt enkelt för att jobba. Det är många som inte känner till vilken blomstring man haft i den här delen av Irakiska Kurdistan.

Men där händer det väldigt mycket intressanta saker. I Syrien så har man Rojava, det nya kurdiska landet i nordöstra Syrien. Det händer väldigt mycket intressanta saker där. I Turkiet så har man fortfarande Abdullah Öcalan och hans följare. Det är väldigt intressant. De har numera slagit in på en helt ny bana.

Det är en grej som skrivs lite för liten tycker jag, men i den här artikeln tas det faktiskt upp vad som har hänt med Örtsjälan och deras projekt. I Kurdistan finns det en lång rad intressanta projekt med begärt kontrast mot vad palestinierna håller på med i Palestina. Det vore så fantastiskt bra om världen ville titta åt kurdistanens håll istället. Supporta kurderna och se dem också som en lösning på problem i den här regionen.

Boris

Och de lyckas ju faktiskt bygga fungerande marknader och samhällen under... Alltså även när de befinner sig under konstant attack från is och Turkiet så lyckas de ju bygga upp saker och ting. Men det lyckas man ju inte på Västbanken och Gaza. Och där befinner man sig de facto inte under konstanta attacker utan... Det är en politisk och social förladning som har gripet om det folket.

Martin

Men kurden har bestämt sig för att... Inte lägga sina resurser på massa diplomatiskt krimskrams och sådana saker som är för sin skull. Utan man försöker bygga de fundamentala grejerna som egentligen handlar om. Bra ekonomi, bra styre, oavsett om man får det här byråkratiska internationella erkännandet i FN.

Boris

Ja för de vet att det inte är så jävla mycket värt det där. De har bara sig själv att lita på. Om någon får en deklaration hit eller ditifrån. Från FN, så what? Eller om de får en stödmiljon hit eller dit.

Martin

Det intressanta tycker jag som står i den här artikeln om varför Varför saker är så annorlunda i Turkiet nu under örtselen? Får jag uppehålla mig lite vid den här detaljen? Örtsjäland var en gammal stalinist kan man säga. En gammal stalinist från Stalins tid. Mustaschen visade detta mitt i mat. Ja, precis. Så han är lite riktigt klassisk. Han är en sån där vänsterstereotyp kan man säga.

Abdull Örtsjäland och hans idéer. Men i samband med att han blev satt i fängelse så hade han en sorts omvändelse. Han började läsa helt annan typ av litteratur och insåg att stalinismen och den orthodoxa marxismen som aldrig trott på kämpet först länge. Den var inte hållbar. Så istället började han läsa helt nya, för honom i alla fall, helt nya tanketraditioner. Och mer än någonting annat så snöade han in på en tänkare som heter Murray Bookchin. Ja, det är helt fascinerande. Jag vet inte vad du Boris har för relation till Murray Bookchin. Jo,

Boris

men det är... Han är ungefär som Miljöpartiet skulle vara om Miljöpartiet kunde tänka. Han är fascinerande också en väldigt ekologiskt inriktad politisk tänkare. Men det är ett decentraliserat, ganska stadsfritt samhälle, inriktat på självsäljning och gröna värden. Alltså väldigt puttrig. Puttrig är nog ordet, tror jag.

Martin

Ja. Jag är rätt förtjust i Murray Bookchin. På den tiden som jag var lite mer intresserad av vänsteridéer och stötte på sådana saker så jag tycker väl att Murray Bookchin var bland de mest intressanta som jag stötte på tills jag började upptäcka mer libertarianska idéer och sånt där. Jag tyckte att bitarna verkligen följde på plats. Jag hade framförallt en god vän som pratade väldigt mycket om Murray Bookchin och gav mig en bok av honom som jag läste och det var väldigt intressant.

Öhm... Och han är någon sorts... Naturligtvis börjar han som trotskist. Efter andra världskriget hade internationell trotskism en väldigt stor problem med sin självförståelse och sin image. Man hade gjort ett oerhört starkt förutsägelse om hur kriget skulle sluta och vad som skulle hända i kriget.

Andra världskriget skulle utlösa en världsrevolution. Eftersom det inte hände så splittrades den trotskistiska rörelsen. Mario Buxen tog en liten ovanlig linje där. Han fortsatte vara väldigt radikal, var väldigt inriktad på förändring, och drog slutsatsen att nu måste marxismens idéer nagelfaras och göras om. Det slutade med att han gick i en starkt anarkistisk riktning.

Ett tag kallade han sin filosofi för libertarianism. Municipalism, som han kallar det för. Och sen kallar han det för kommunalism. Det är den mest kända som kommunalism. Det är väldigt intressanta idéer, och teoretiskt så bygger det på en sorts omarbetning av marxistiska idéer. Där man tänker sig att det inte är samma typ av klasskonflikt som ska driva utvecklingen.

utan på sätt och vis en återgång till mer traditionella marxistiska idéer om alienation och dehumanisering av människor det som den unge Marx egentligen skrev om innan han snöar in på de här pseudoekonomiska idéerna om profitkvotens fallande tendens och sådana här grejer det kombinerat med en sorts miljötanke att kapitalismens förstörelse av olika naturvärden kommer att väcka en sorts revolutionär anda I kombination med det kommersialiserade samhällets alienerande effekt och den ständigt pågående alienationen från naturen.

Det ska vara det nya revolutionära drivkrafterna i subjektet. Jag tycker att Marie Buxner är en mysfarbror, intressanta idéer, bra idéer. Även om han är råvänster så kan inte jag säga att han och jag har särskilt mycket otalt idémässigt. Jag gillar den här kommunalistiska idén. Men det konstiga i det här sammanhanget är att Abdull Öcalan, som är en infridelserik ledare, plötsligt har blivit såhär bookshent fanatiker.

Han börjar lusläsa allans böcker, skriver egna böcker som bygger vidare bookshents idéer och faktiskt försöker implementera bookshents system i Turkiet. Och när Öcalan säger det, då är det plötsligt inte någon sån här kub som bookshent försöker bygga upp själv i USA där han bor. De bygger upp små enklaver som skulle leva på det här sättet. Men Ötland kan man knäppa med fingrarna så är det tiotusentals kurder som börjar bygga demokratisk konfederalism eller vad de kallar det för.

Boris

Jag fångar sig som vanligt av fel detaljer antagligen. Men jag försöker förstå framför mig hur fan ser biblioteket ut i ett turkiskt terroristfängelse? Det sitter en gamle stalinisten och då kommer plötsligt en fångvaktare här med sin pamflet Du, Abdullah, den här ska du läsa Det här är bra grejer alltså Ja,

Martin

historien förtäller inte Jag har i alla fall inte läst om hur det gick till Ursula hade skrivit rätt många böcker innan, han var förmodligen ganska ganska välbeläst Ja, det finns ju också andra indikationer om vad han har intresserat sig för hans nya intellektuella inriktning Men jag tycker i alla fall att det är intressant. Dels har Buksnätt ett intressant sätt att liksom slice upp marxismen igen.

Han kastar ut en del oaptitliga saker som jag tror att det är absolut nödvändigt att kasta ut. Till exempel de ekonomiska teorierna. Men han behåller vissa intressanta saker. Dels idén om alienation på arbetet och i olika nivåer. Jag själv tycker att det är en väldigt fruktbar idé att då finns de tidiga Marx. Även om det inte är unikt för honom. Men dessutom så håller bukserna de här fast vid idén om städernas fysiska decentralisering.

Som var en av de tidiga paralerna. Och sen så tog den marxistiska rörelsen en annan inriktning och blev mer som du Boris. Inriktade på att människan ska behärska naturen och bygga gigantiska vattenkraftdammar och skyskrapor och såna här saker. Glöm inte stålverken. Ja, stålverken.

Boris

Kolgruvorna.

Martin

Men ett tag så var idén att man skulle förstöra städerna, man skulle bygga om dem till icke-städer. Och det är sånt som Booksyn höll på med och nu även Abdull-Uhtsan. Jag tycker det är en fantastisk historia.

Boris

Ja, men framförallt så är vi... Alltså, vad man inte ska glömma är att Booksyns idéer har ju faktiskt fast Hans arbetsanteckning om ännu inte avslutade delarna av kapitalet omfattar naturens ämnesomsättning och människans förhållande till naturen.

Det ligger väldigt nära. Det är egentligen bara jag som har läst den, tror jag, förutom Friedrich Engels. De ligger väldigt nära Bucksteins idéer. Så att de är väl värda att diskutera. Börjar dyka upp lite grann i amerikansk debatt i lite perverterad form än.

Martin

Ja. Vi på Radio Bubbla fortsätter förstås att krönikera alla fördettat trotskister. Exakt. I det här fallet är det ovanligt intressant eftersom Mario Buckstein plockar upp flera typiskt trotskistiska idéer. Textning.nu som han har med sig och omvandlar på olika sätt. Dels har vi idén om att skapa en dubbelpolitisk kraft.

Bokstaven försöker plocka upp det i form av en konfederation av demokratiska kommuner som ska spela en liknande roll som... som sovjeterna mellan februari och oktober 1917 i Ryssland. Men han har också idéer kring ett övergångsprogram som är också en sån här klassisk trotskistisk paroll som har bytt mycket för boksen.

Speciella förhållanden för att göra övergången från det nuvarande samhället till ett socialistiskt samhälle. Att man inte kan ta steget, ta ett enda kliv till socialism. Textning.nu utan att man har det här transitionsprogrammet. Det är väldigt intressant strategisk utveckling det här.