Martin

Christopher Cantwell, hopplösa libertarianer bortser från basal evolutionspsykologi. Öppnar för vänsterrentrism, garanterar rörelsens undergång. Christopher Cantwell, den oefterliknelige anarchist, atheist, realist. Står det på hans hemsida. Fram till nyligen stod det anarchist, atheist, asshole. Gillade det bättre. Ja. Jag har alltid haft ett gott öga till Christopher Cantwell.

Jag tycker han är väldigt rolig, han är orädd, han är radikal. Nu på senaste så har han tagit av på en tangent som är lite mer svårbegriplig. Han har skrivit väldigt mycket om att Donald Trump är förälsningen. Donald Trump är vårt stora hopp. Han supporter Trump 100%. I kombination med att han Han har haft nostalgiska utläggningar om Augusto Pinochet och värdet av att kasta ut vänsterister från helikoptrar.

Vilket han inte har föreslagit som en policyåtgärd. Men däremot ofta pratat om att han känslomässigt känner en dragning till tanken på att ska komma en stadig general och kasta ut folk från helikoptrar. Så det här är ju en ganska stor avvikelse från vad man skulle uppfatta som en ortodox libertariansk linje.

Boris

Det kanske var lite understatement till och med. Men han har ju längtat efter den starka mannen lite uttalade på slutet av den här långa texten. Måttan bara var välvillig ungefär.

Martin

Ja, ja trots allt så är det inte så, det är inte så oerhört inkongruent egentligen. För det här är ju en neon typ av... ideologisk omställning. Han håller på att utvärdera vissa idéer som han har företrätt som libertarian och byter fot. Den här artikeln handlar om något som jag tycker är väldigt intressant och rätt på många sätt.

Han säger att han gör en reflektion och kommer till en slutsats som jag verkligen kan känna igen och relatera till. En sak som jag också tänkte mycket på, framförallt för ett antal år sedan, och som ställde mig in på en dilemma. Det här med libertarianism, och vad ska man tycka, och var är jag på väg i min egen utveckling och sådana saker. Pfff Och det här problemet, om jag får sammanfatta det då, med risk för att inte göra hans position rättvisa, är att libertarianer är väldigt väldigt bra på argumentation, på att lägga fram logiska argument, sakliga skäl till att våra positioner är göra rätta.

Så om det bara var en fråga om att ha de bästa argumenten, då skulle libertarianerna ha vunnit för länge sedan. Då skulle de bara ha svept undan all ideologisk motstånd och tagit över alla debatter och vunnit helt enkelt. Det är i alla fall lite den självbild man har. Så om inte annat så uppstår en paradox där, när i själva verket libertariansk aktivism och argumentation har nästan ingen effekt överhuvudtaget.

Man ska ju tänka sig att det i själva verket inte är bra argument, att man inte argumenterar väl för de här sakerna. Men jag tror, liksom Christopher Cantwell skriver i den här artikeln, att det snarare handlar om att... Argumentation för libertarianismen är inte effektiv och den har egentligen inga utsikter att lyckas. Därför att orsaken till att folk inte har libertarianska uppfattningar, det är inte att de ännu inte har hört tillräckligt stringenta argument för den libertarianska positionen.

Utan orsaken är att det inte ligger i människors intresse att... att ta den positionen. Medvetet eller unmedvetet så upplever folk att de gynnas mer av en annan politisk inställning. Och det finns mycket mer fundamentala skillnader mellan människor som avgör var de kommer landa politiskt, som avgör huruvida de kommer vara mottagliga för den här typen av argument.

Boris

Jag blir lite störd över att han fotade här i en diskussion om konstruktionen av människans hjärna. Det blir lite för mycket Arthur Kussler för mig.

Martin

Ja, det blir lite löjligt när han börjar prata om reptilhjärnan, hundhjärnan, människorhjärnan och sådana saker. Det där är ju bara... Ja, det är ju inte ens en populärvetenskaplig förenkling. Det är bara Psycho Babel och Trumps. Det har ingenting med det att göra.

Boris

Men det är det motgärda. Det är en del av tankegången om varför det är så svårt för förnuftiga idéer att slå igenom. Och det behöver inte ens vara libertarianska idéer. Tittar man på människor i gemensamt finns det ju... Det finns andra uppfattningar också som är mer rationella än de... Jag kan tänka mig 1 200 politiska uppfattningar som är rationellare än de som folk ger uttryck för när de röstar bland svenska partierna till exempel.

Och de får ju inget genomslag. Så att det är inte argumentens klarhet och styrka som fäller i utslaget utan att folk helt enkelt på grund av Det är där man får diskutera varför väljer de att inta med en ståndpunkt som är fel? Jävligt enkelt uttryckt.

Och då får man leta efter de orsakerna och börja grubbla på går det att argumentera folk för att de ska bete sig på ett annat sätt? Sen var det... En perifer sak i texten är ju, som jag tycker är väl argumenterad, det är ju hur man diskuterar hur människor som är politiskt aktiva artikulerar det här. Han rör sig mellan olika grupperingar.

Hans resonemang om skillnaden mellan konservativa och så kallade vänster och hur de graviterar mot libertarianska grupper. Det är lite organisationsmekanism jag tycker är ganska intressant. Så om en del är kocko och en del är intressant då. Men det är en text som är väl värd att brottas med faktiskt. Ja.

Martin

Det är en intressant övergripande diskussion som man kommer behöva ha mycket mer i den libertarianska rörelsen. Någonting som jag brukar beröra ganska ofta, åtminstone snudda vid, det vi är inne på med ämnena. och som tas upp väldigt uttryckt i den här artikeln. Det är vänsterinflytande på den libertarianska rörelsen. Varför är det så, som det nu tycks vara, att väldigt många människor som egentligen inte är libertarianer, som inte alls har samma grundläggande politiska instinkter, dras till den här rörelsen?

Det som jag brukar prata om ibland, om vänsterinfiltration, eventuellt så kan vi hitta några bättre ord på det. För att till exempel en person som kallar sig vänster som du Boris, tenderar ju inte att ha de här tendenserna, utan det är en annan typ av... Det är snarare folk som tänker på sig själva som kanske liberaler eller sånt där. Men vi har ganska mycket sådana tendenser i rörelsen.

Inte minst den svenska nyliberalismen är oerhört urvattnad. De gamla nyliberala ikonerna tar allt märkligare positioner. Och framförallt inga radikala positioner någonsin. Det kan tyckas lite slumpmässigt vad de är intresserade i sig för. I USA så har man på ställen som till exempel Reason, som ska vara en libertariansk utpost, det är väldigt mycket av det här bleeding heart libertarianism-snacket.

Och precis som Christopher Cantwell identifierar det här så handlar det här föga om ett intresse för libertarianska principer och en... en känsla för den underliggande ideologin, utan det handlar väldigt mycket om ett status-sökande där man inser att istället för att vara en av miljoner mainstream-liberal-bloggare så kan jag istället vara en medelstor fisk i en liten damm om jag säger att jag är libertarian istället och börjar blogga om libertarianska ämnen.

Det är definitivt en tendens som vi ser, även i Sverige. så kan man se tendensen att det är många fler som kallar sig libertarianer. Folk som man skulle ha varit väldigt förvånad över för 10-15 år sedan. Dels kan det för allvar vara en sån som du Boris, som man blir förvånad över att du sitter och pratar i en libertariansk podcast. Men det finns också, där kanske det inte finns någon logik, det finns också bara folk som kallar sig libertarianer. Trots att de inte alls låter som libertarianer och Det verkar vara mer statussökande, till exempel Nyheter idag, Jean-Fricco Nyheter idag, som pratar om libertarianism, skriver på sin hemsida att det är en libertariansk nyhetskanal.

Men det känns inte som libertarianism. Det känns inte som att de tar libertarianska vinklar, utan det känns snarare som allmän högerpopulism eller allmänpopulism i det fallet. Men man vill liksom dra nytta av libertarianskans goda namn. För femton år sedan när jag kom med i rörelsen... så träffade jag två, tre personer som kallade sig för anarchokapitalister.

Nu kallar sig hälften av alla libertarianer för anarchokapitalister. Så det sker en sorts förskjutning. Och det Christopher Cantwell påpekar här är att av olika skäl så är libertarianska positioner mer attraktiva för vänstermänniskor. Så att man, inom honom så stöter man bort Folk som har hjärtat till höger, lockar till sig. Folk som har hjärtat till vänster.

Och, ja, det är en intressant artikel det här. Och jag tror att det här är saker som vi kommer få tillfälle att prata mycket mer om över de närmaste åren. Och sen så får vi se vad vi ska göra av hans liksom evolutionspsykologiska förklaring här. Jag tycker att det där är intressant men jag själv kanske skulle tänka på det på ett lite annorlunda sätt. Definitivt tror jag att det är fruktbart att gå utanför de normala politiska kategorierna för att förstå de här frågorna. Och för att förstå varför till exempel den libertarianska rörelsen inte är särskilt effektiv.

Boris

Nej, det tror jag är i alla sammanhang jätteviktigt. Det är bara bra om det kastas in... Alltså, en del av hans resonemang är som jag säger väldigt skruvade och mycket konstiga bilder med folk som rider på elefanter och så vidare. Men det nyttjer mentalträning för att... Jag bör verkligen själv fundera på varför få vissa ganska självklara idéer om till exempel individens frihet inte större genomslag än de har idag.

Och varför denna nästan jordliknande instinkt hos människor av att vilja bli omhändertagna och ledda. Det finns mycket att fundera på där.