Martin

Johan Norberg, bilden av Sharia-styrda förortar fördunklar att likhet inför lagen är statens främsta uppgift. Det är senaste radern av Johan Norbergs Metro-krönikor. Han skriver om rubriken i Metro är Sharia-lagar i förorten är en främlingsfientlig fantasi. Och han har en mycket märkligt sätt att gå tillväga i den här artikeln. Han börjar med ett citat från Jaroslav Kaczynski, som är ledare för Polens konservativa parti.

Och nämner att Kaczynski är livet för Sverige, för att här finns det 54 områden styrda av sharia-lag, där landet inte har någon kontroll. Han menar på att det här är ett påstående som återkommer. i den främlingsfientliga subkulturen om no-go-zoner, 54 eller 55 stycken. Och i vaga ord och lag nämner han vad det här handlar om. Men han går alltså från Jaroslav Kaczynski, konspirationsteorier om kärielagstiftning, och sen så glider han plötsligt in på Per Gudmundsson.

För han menar på att det var genom en ledartikel av Per Gudmundsson som begreppet no-go-zoner populariserades i Sverige då. Svenska Dagbladets ledarsida. Det var i oktober förra året. Sen så förklarar Johan Norberg vad det här handlar om. Han säger att...

Så att Johan Norberg gör sitt bästa för att tona ner då problematiken här. Och han menar helt enkelt på att man har felciterat polisen. Att man har försökt liksom blåsa upp med problem som inte finns och underförstått då att Per Gudmundsson och andra har försökt underblåsa främlingsfientliga stämningar med de här fantasierna. Och han, indirekt så tillskriver han också Per Gudmundsson uppfattningen att kärialag råder i de här 55 områdena.

Trots att det bara är Jaroslav Karsinski. som har sagt. Och förmodligen ska Kaczynski blanda ihop uppgifter om Sverige och Storbritannien för att i Storbritannien finns det en liten uppgift om att kärrea styrda områden. I Sverige är det en annan typ av problematik. Men det här är ju en väldigt intressant fråga. Har Johan Norberg rätt i det här? Har han rätt i att folk har överdramatiserat och blåst upp den här polisrapporten? Vi får ett inspel från Ivar Arpi som skriver på sin Facebook.

Ivar Arpi beklagar sig över Johan Norbergs slappa argumentation. Men på ett föredömligt sätt ger han oss originalcitaten. Läs dem högt. Ja, John Orberg skriver alltså så här, bara att upprepa. Men rapporten talar inte om no-go-zoner. Tvärtom kan poliser i allmänhet promenera fritt och fotpatrullera utan rädsla att bli angripna. Så här står det i polisrapporten. I de utsatta områdena upplevs misstron mot samhället vara utbredd och på flera platser uttrycks det tydligt att polisen inte är välkommen i området.

I det vardagliga polisarbetet har det sig uttryck i att obevakade polisbilar angrips, exempelvis genom sönderskunna däck. Ibland yttrar det sig i social oro där bland annat polis och andra samhällsaktörer angrips. I flera områden vittnar polisen om att det samlas mycket folk vid ingripanden, vilket kan skapa en otrygghet att verka som tjänsteman i området. Det finns även ett antal exempel från olika områden där polisen vid ingripanden blir attackerade av personer som inte berörts av tjänsteåtgärden.

I de flesta områden upplevs trots allt poliser kunna promenera fritt och fotpatrullera utan rädsla att bli angripna. Sist i männingen har vi resultatet som Jan Orbe väljer att lyfta ut. Men, men... Allt det som står innan där... Det hoppar han bara över. Låtsas som att det aldrig har stått i den här rapporten. Och som Ivar Arpi skriver Var och en kan sedan själv bedöma om det är en hederlig och rättvisande sammanfattning av vad rapporten talar om som görs.

En annan intressant sak är att Per Gudmundsson i sin, som då sägs ha originerat när det talas om no-go-zoner skriver i sin krönika Polisen använder inte begreppet no-go-zoner. Så förklarar han begreppet. Men frågan är om det finns någon tydligare beskrivning. Okej. Källan till Per Gudmundssons citat, ena polisrapporten, är följande.

En sådan uppfattning kan ifrågasätta polisens roll som garant för trygghet och på sikt minska allmänhetens benägenhet att vända sig till polisen. Situationen i dessa områden är bekymmersam och har i flera fall medfört att polisen inte kunnat fullgöra sin uppgift.

Boris

Och det där, det där gäller inte. Min favoritexempel som jag trodde hade dragit förut gör det igen. För fem år sedan blev mitt gamla företag som då också hade ett stort ventilationsbolag i koncernen erbjudet att lägga ett anbud på att bygga om ventilationssystemen i Rosengård i Malmö som är ett av områdena som brukar nämnas som en no-go-zone.

Det var ett jättesaftigt jobb och mycket tilltalande för man skulle energibespara hela Rosengård. Vi skickade ner ett team dit som skulle räkna fram var vårt anbud skulle landa på. Det slutade med att de kom tillbaka och sa att det är komplett omöjligt att ens försöka beräkna det här. Vi kommer inte in någonstans, vi blir fientligt bemötta.

Man lyckades inte ens inventera ventilationssystem. och bostadsbestånd beroende på fientligheten. Och brottar tanken på att försöka bygga någonting där var helt omöjligt. Så det är klart framförallt att det finns områden där, och det vet ju alla som försökt röra sig i dem också, och det där är väldigt olika alltså. Ibland så blir det skräckbeskrivningar från Kista till exempel, där det går alldeles utmärkt att handla utan att bli nedslagen.

Och ibland så blir det guld i guld-beskrivningar. Men att försöka skapa en allmänt rosengimrande verklighet och att det finns inga problem, det är, tror jag, komplett livshavligt.

Martin

Jag har själv bott i Tensta i åtta års tid, så jag har personliga erfarenheter av hur det är att bo i Tensta och närbelägnade inkeby, sådana här ställen. Och jag är väldigt skeptisk mot att kalla det här för no-go-zoner. Jag bodde på ett av de värsta ställen i ganska många år. Jag upplevde aldrig några problem att vara ute och gå. Till exempel att ta promenader på nätterna i området. Faktum är att jag aldrig kände mig hotad eller att det var något problem alls.

Jag tror att det här med no-go-zoner är överdrivet. Det är tråkigt om folk målar upp en överdrivet negativ bild. Samtidigt som jag har stor respekt för att det kan variera från person till person. Hur mycket uppmärksamhet man drar till sig. Jag vet att andra har haft mer problem än jag. Men det är inte det minsta bättre att ljuga åt andra hållet. För det är faktiskt vad Jan Norberg gör. Han ljuger om den här frågan. Han citerar den här polisrapporten så selektivt att det är direkt ohederligt, direkt vilseledande.

Har man bara Jan Norberg som källa och inte kollar upp det han skriver så får man en absolut felaktig bild av vad som händer. Precis som man får om man läser Fria Tider till exempel. Och läser deras hårdvinklade beskrivningar avpixlat av vad som händer i förorterna. Och det här är precis samma problem. Folk som har en speciell agenda i invandringsfrågor och integrationsfrågor och vinklar sin information stenhårt tills de kommer till punkten att de faktiskt ljuger rent ut.

Oavsett om det är fretider eller avpixlat eller om det är Johan Norberg så är det här förkastligt. Vi kan inte ha det så här. Vi måste kunna ha en seriös diskussion, öppet diskuterad med information som finns och inte hålla på att ljuga och tro att det är något man kommer undan med för att Jag förstår inte ens vad Jan-Olof Norberg håller på med. Jag förstår inte vad han hoppas uppnå med det här.

Boris

Det är alla, de flesta som yttras i debatten, utan vi, några till. vill ju positionera sig helt enkelt. Man har ju tagit en position och sen fortsätter man driva. Då får man en nisch i debatten och så fortsätter man driva den ståndpunkten. Väldigt få är intresserade av att diskutera hur verkligheten egentligen ser ut. Det är för att då får man ibland korrigera sina egna gamla påståenden. Det är så enkelt.

Martin

Det är det som det känns så. Det känns som att John Orberg och vissa andra debattörer har slagit in på en väldigt specifik linje. Nu försvarar han den med näbbar och klor, åsett vilken information som dyker upp. Och det låter mer och mer som en gammal skiva som har hakat upp sig. Och på ett sätt tycker jag att det är väl fine om man har någon poäng som man vill reiterera. Men man måste hålla sig till sanningen. Och man kan inte hålla på och fuskcitera källor.

Man kan inte ludas emot en polisrapport och dra ut de här tio orden som talar för en sak. Och sen strunta i att det är sista meningen i ett stycke som totalt talar emot det man säger.