Legendariske industrimannen PG Gyllenhammar avlider vid 89 års ålder

Boris minns PG Gyllenhamar som den siste store brukspatronen. Martin uttrycker sin uppskattning för Gyllenhammars renodlade överklassmanér. Men var han egentligen en skicklig företagsledare? Och vad är den hemliga och mystiska kopplingen mellan Gyllenhammar och Benulic?
PG Gyllenhammar (1) Runa (39) Aristokrati (2) Boris Benulic (2)

Button-svg Transkribering

Legendariske industrimannen PG Gyllenhammar avlider vid 89 års ålder

Redan medlem? Logga in

Få tillgång till alla inslag och transkriberingar från radio bubb.la

  • 20 euro/månad, ingen bindningstid
  • Alla 9 081 inslag från arkivet
  • Över 1 000 timmar ljudmaterial
  • Transkriberingar av alla inslag

För att bli prenumerant, gå till den här sidan:

https://bubb.la/radio-signup

Martin

PG Gyllenhammar avlider vid 89 års ålder, var legendarisk industriledare, bland annat som mångårig Volvo-chef och styrelseledamot i andra storföretag. Jag är egentligen ingen stor kännare av PG Gyllenhammar. Jag vet att du är det, Boris, så jag vill framförallt höra vad du har att säga om honom. Men om jag ska säga något kort så är PG Gyllenhammar för mig en...

En av få riktiga representanter i offentligheten för riktig gammaldags svensk överklass. Och det är förstås något som jag är väldigt positiv till. Han hade båda de här sidorna. Dels var han adelsman, Gyllenhammar. Det är Adliga Etten nummer 776 på Riddarhuset. Introducerad 1668. Så det är inte de äldsta familjerna uradel.

Det är en gammal rekorddel i familjen. Han var en sorts industrimagnat, vilket är den moderna motsvarigheten till den gamla adeln. Den vårtids yppersta elit. Även det gick i familjen. Hans far, Per Senior, var vd för Scandia. Hans son, PG, efterträdde honom på den posten. Vd-uppdraget på ett av landets största försäkringsbolag.

Gick i arv från far till son som ett litet kungadöme. Det finns något arkaiskt och fint över det också. Som redan Volvo-chef, såklart det han är mest känd för. Han hade olika titlar men han var i princip koncernchef på Volvo i hela 70-talet, hela 80-talet. Och det var ju en big deal givetvis i Sverige. Det var största och viktigaste industriföretaget.

Men han blev ju känd för mycket annat. Han var en okonventionell ledare och sådär. Men han var frispråkig, vågad. Jag tycker man kan se någonting arkaiskt där också. Att han hade lite grann en mer monarkisk stil än vad som var normalt i det svenska näringslivet. Och han var väldigt känd, även i allmänheten. Han var en kändis. Han var extremt karismatisk. En mycket stilig kar.

Vältalig såklart. Han var mycket mer som en riktig kung än den faktiska kungen. Som ju då som nu var kungen helt enkelt. Och han gick in i politiken också. Vilket också är en del av en fullfjädrad aristokratsbana. Visst, han var en folkpartist. Men han nedlät sig till att göra ett handtag även nere i politiken. Noblesse oblige.