Martin

Fotbollstränaren Sven-Göran Svennis Eriksson avlider i cancer vid 76 års ålder, tog som tränare IFK Göteborg till seger i UEFA-kuppen 1981 och 1982 och ledde sedan dess bland annat portugisiska Benfica, italienska Lazio och Englands landslag. Sveriges främste fotbollstränare genom tiderna, säger SVT.

Svennis. Och något stort måste man ha gjort för att bli svennis med hela svennerland. Vilken grej. Jag tar SVTs ord för den här saken. För att jag hade inte kunnat nämna ett enda fotbollslag som svennis tränade. Jag hade ett hum om det var någonting med England. Något lag i England kanske.

Och nu har jag läst rubriken så nu vet jag att det var Englands... landslag. Men hur bra var han egentligen? Och vad är det egentligen som skiljer en mästerlig fotbollstränare från en medioker och en ordinär fotbollstränare och så vidare? Nu, jag överlåter med varm hand till dig Boris, att berätta om Svenlis och hans liv och äventyr och storstilade bragder.

Boris

Tack för att du passade sportbollen vidare. Nej men det är... Han hade ju alla de här fina orden om honom i runorna och minnesartiklarna. Det kommer sig åt två saker. Det ena är att han verkar ha varit en sällsynt trevlig och sympatisk person. På riktigt alltså. På ett sätt som jag ska komma in på lite senare.

Som förklarar en del. Men det andra är ju Sveriges... oerhörda behov av att bli erkända ute i världen. Alltså att andra tycker om oss. Och det finns ju en tendens i alla dödser under att ta bort dåliga saker och förstora de goda sakerna. En tendens som jag har lite svårt för.

Men dels kan man börja med att säga att jag vill nog svära i fotbollskirkarna och säga att det är inte... Det är givet alltså att Svennis faktiskt var Sveriges bästa fotbollstränare genom tiderna. För tittar man på hans karriär, där måste jag hålla med Åsa Lindeborg i radion som sa att det största han gjorde var att han förde IFK Göteborg, det första storlagantränare till Europacup-final och där de segrade.

Hon formulerade också så att det var så fantastiskt att han tog hand om detta fattiga lag med arbetarbarn på två ben. Och jag har liksom försökt förstå hur många ben Åsa tror att fotbollsspelare har någon gång förvetade. Men sen tar man ofta upp det här att man hade stora framgångar med portugisiska Benfica, med italienska Lazio.

Och att det gick faktiskt. fick väl två en liga seger med Roma och en med Sampdoria och men det där är det tyder inte på att han behöver varit en stor tränare han hade alltså de lag jag räknar upp nu, det portugiska benfica och de italienska de var ju bra, det var ju inte så att han tog bottenlag och förde dem till toppen Så att får man, till och med jag tror jag skulle kunna få vinna portugisiska ligan åtminstone om jag fick en fikaslaguppställning i den tiden.

Och sen kommer då tiden med det engelska landslaget. Och han är ju älskad av engelsmännen fortfarande. Men det gick ju inte sådär helskotta bra. I de stora internationella mästerskapen kom han aldrig längre till kvartsfinal. Men det man älskar honom för är att i en match superspöade man Tyskland, arvfienden, med 5-1.

Och det är liksom enormt i de här sammanhangen. Och sen blev han lite folkkärd därför att engelska tabloiderna, bland annat News of the World framförallt, följde varje steg han tog. Så de hade ju råkoll på vilka han hade kärleksaffärer med, med en svartsjuka italienska fru. Satt i Italien och surade. Det var bilder och kvinnorna talade ut och sådär.

Så det gjorde att han gick hem i de engelska stugorna. Men efter England, då han var fem år, så kommer en sån här sorglig, neslig, lång period i Svennins liv. Alltså han tränar Mexikos landslag, går inte så bra, drar efter ett och ett halvt år. Sen Filippinernas landslag. Sen tränar han tre kinesiska lag.

Går väl halvbra sådär. Men det är inte ett stort fotbollsland. Och så Älfenbenskusten. Och så två korta nedslag i England. Manchur City och Leicester. Ett år på knappt ett år på vardera stället. Alltså första halvan bra. Men det beror på att han blir värvad till väl... Värvatsen tränade till väldigt bra lag.

Andra halvan där liksom lyckan har vänt sig lite grann. Inte alls bra. Och minnesord och dödsrunder borde liksom grubbla lite. Vad säger de om internationell fotboll? Vad säger de om Svennis och så vidare? Och vilka val han gjorde. Och jag tror inte att... Jag tycker att man kan se honom som en... Alltså konkurrensen eller svenska tränare är ju inte stor.

Han med svenska mått är han ju stor. Men det finns en som är större. Och det är ju greven av Rom. Nisselidholm. Mycket framgångsrik. Svenskt fotbollstol i Italien på 50-talet. Till och med en bit in på 60-talet. Några år där. Sen blir han ju tränare och har stora framgångar framförallt på de lag han tränar.

Men det intressanta med Lidholm är att han fostrar också hans assisterande tränare. Blir ju världstränare sedan. Det är Lidholm som fostrade Fabio Capelli. Det är Lidholm som fostrade Trapattoni. Lidholm var också känd för att han fiskade upp okända spelare och gjorde dem till storstjärnor.

Det har aldrig Svennis gjort. Så jag tror att Svennis är lite blek jämfört med Lidholm. Och blekheten tror jag beror på att Lidholm höll sig i ett land, en kultur. Han blev ju mer italiensk än svensk till slut. Men Svennis gick med på att gå in i den här siena tillvaron. Flacka runt.

För mig ligger den som oerhört förnedrande. Mexiko ett år. Filippinerna nästa och så vidare. Harva i Kina. Allt bara för pengarna. Lidholm hade ju också utländska anbud som tränare. Men stannar i Italien. Levde ett gott liv där i och för sig. Så att med tanke på arvet så är faktiskt... faktiskt Lidholm som är den största svenska tränaren genom tiderna hittills.

Men Svennis var en synnerligen trevlig värmlänning helt enkelt. Och det var det som gjorde att han uthärdade det här sena livet på en massa kontinenter.

Martin

Men egentligen, om jag tolkar rätt där, försöker förstå också mediebilden av Svennis. Jag har ju snappat upp lite grann. Man är på någon Ica-butik och då ser man Svennisk på någon löpsedla och sånt där. Det han egentligen är känd för det är de här kvinnoaffärerna, är det inte så?

Boris

Ja, det är ju faktiskt det. Utan dem så tror jag inte att... Han hade ju varit stor i Sverige kanske, fortsatt givetvis. Men jag tror inte han hade fått det här genomslaget i det stora fotbollslandet England som han ändå fick. Han var ju den första utländska tränaren också på det engelska rättslaget. Men jag tror just tabloidlivet gjorde honom tillkänd för varje hushåll.

Martin

Skickligt varumärkesbyggande arbetare?

Boris

Ja, det måste jag säga faktiskt.

Martin

Det kanske var det som Åsa syftade på med sin kommentar. Det var stort av svennens att bara använda två av sina tre ben.

Boris

Med tanke på att det var hon som sa det. Din torpning är faktiskt väldigt rimlig.