Martin

Finansmannen Lord Jacob Rothschild avlider vid 87 års ålder. Efterträdd som ordförande i Rothschild Foundation av 61-åriga dottern Hannah. Var tidigare president för det som nu heter Jewish Policy Research. Medgrundade finansfirman St. James Place och var aktiv i nästa världen. Ett av överhuvudarna för den mytomspunna familjen Rothschild har gått ur tiden.

Familjen Rothschild är ju, jag tror man kan säga att de är världens mest berömda finansfamilj. De är ungefär vad familjen Wallenberg är för Sverige men för hela världen. Det är en historia som började på 1700-talet, slutet av 1700-talet med en man som hette Meyer Amschel Rothschild som var en skicklig bankir i Frankfurt. Och han lagrunden för det här imperiet bland annat genom skickliga affärer under Napoleonkrigen och andra.

Politiskt turbulenta tider. Där han spelade sina kort väldigt bra. Och tjänade enormt mycket pengar. Och sen skickade han sina fem söner. Till fem olika länder. För att bygga en internationell dynasti. Så att en åkte till England. En stannade i Tyskland. En åkte till Frankrike. En till Österrike. Och en till Italien. Och på den vägen är det.

Därför att än idag så finns de här olika grenarna. Av familjen Rothschild kvar. Och de har då förblivit. Och växt som en enorm maktfaktor i mer än 200 år. Det är en av de mest framgångsrika och varaktiga dynastierna i modern tid. Kanske någonsin. Och de är ökända såklart. Som alla människor blir som bygger förmögenheter.

Men de är också själva sinbilden av hemlig judisk makt. Och man anklagar dem ofta för att profitera på Europas olycka. Till exempel det här med att de har tjänat enorma mängder pengar på de stora krigen i Europa. Genom att göra affärer med båda sidor. Det vill säga att man lånar ut pengar till alla krigförandeparter. Och eventuellt så kanske man har ett intresse på att spela ut dem mot varandra.

Och det kanske är bra för familjen Rothschild när det är krig. Alldeles desperata att låna pengar av dem. Och de kan ta jättefina räntor. De har också nära kontakter med diverse kungahus. De är berömda som det brittiska kungahusets bankirer. Och andra kungar och aristokrater. Anförtroende förmögenhet. De är kända för de här magnifika palatsen.

Som de låtit bygga. Runt om i världen. Väldigt många fina slott och så vidare. Samtidigt som de på ett mer. Ett mer personligt plan. Så har de överlag varit relativt anonyma. De är inte riktigt kändisar. Hushållsnamn. Man vet inte från en vecka till en annan. Vad Jacob Rothschild. tycker om ditt eller datt. Så det är lite som Wallenbergen i Sverige, verka utan att synas. Säkert också en nyckel till hur framgångsrika de är.

Och vi vet inte riktigt hur hur framgångsrika de är, hur rika de är. Men det antas ofta att det är världens rikaste familj. Om man räknar ihop alla grenar av familjen och så vidare så är det nästan säkert den rikaste familjen. Så de har alltså tillgångar värda tusentals miljarder kronor. Kanske tiotusentals miljarder kronor.

Så helt svindlande. Jag kan säga att Jacob Rothschild. Jag tror att man kan säga att han var överhuvud. För den brittiska grenen. Av familjen Rothschild. Han var också en brittisk aristokrat. En baron. En baron. De fick en titel. Det var jättelänge sedan. Den första som hette då. Baron Rothschild. Den berömde Nathan Rothschild. Han som ordnar finansieringen för Sveskanalen och Cecil Rhodes projekt till Afrika och sånt där.

Och sen dess har de haft den här fina adelstiteln och varit lords och suttit över huset och så vidare. Och han höll på såklart mycket med filantropi. Särskilt inom konst, finkonst och arkitektur. Rusta upp alla de här vackra gamla slotten de hade och konsoliderade familjens arkitektoniska skatter.

Ganska fina saker. Ja visst de piskar upp. Det är ett världskrig då och då. Men de har väldigt mycket fin konst. Och väldigt mycket fina slott. Och det får man vara tacksam för. Jag vet inte om vi har pratat om familjen Rothschild förut. Säkert i förbefarten. I våra många diskussioner. Om brömda dynastier. De är ju ganska illa ansedda. I många kretsar.

Inklusive i våra kretsar antar jag. Personligen är jag inte så bekymrad över vilken sida han stod på i... Det ena och det andra kriget. Men så är jag också. Ganska blåpillrad. När det gäller sinister. Judiskt inflytande. Jag är mest imponerad av det här med att de har hållit ihop sin familj. I mer än 200 år. Bara blivit rikare och rikare. Mäktigare och mäktigare för varje årtiende som gått.

Jag känner att det där är väldigt värdefullt. Och intressant. Någonting som jag hoppas att vi kan lära oss av. Om de inte är on the level. Så desto viktigare att vi gör det ännu bättre själva. Vi kan säkert lära oss en hel del av Roche. Men kan du berätta för mig. Borde jag vara mer brydd. Över den här familjen. Deras mörka inflytande.

Boris

Det spelar ingen roll om de har ett mörkt inflytande. För din ingång där är rätt alltså. Om man tror att de har ett mörkt inflytande. Och är jättemäktiga. Och har zillioner zillioner. Då desto större skäl. Att studera dem. Alltså det är en enastående prestation de har gjort. Och åtminstone jag vill ju veta hur de fan bär man sig åt alltså.

För några år sedan så läste jag en väldigt kall och klinisk beskrivning av familjen Rochel och den franska ekonomikjournalisten Martine Orange som skrev. Rothschild, en bank vid makten. Och den är fokuserad helt på den franska grenen.

Men det har i stora sätt också varit den mäktiga. Man kan säga att den engelska grenen låg liksom... Det var fransmännen som blåste liv i den igen kan man säga på 80-talet. De hade bara förfallit och gick på sina egendomar. Orkade inte utöva vare sig ekonomisk eller politisk makt längre på de brittiska öarna riktigt. Men om jag ska ha en liten utläggning om fransmännen så är det mycket intressanta därför att det är ju inte så att kurvan har gått rätt upp på att peka den här orange i sin bok.

Att de ständigt fått mer och mer makt i Frankrike. 1981 så klipper ju faktiskt Mitterrand till familjen Rothschild och ganska ordentligt åtminstone på ytan. För då uppfyller han sitt löfte att nationalisera alla stora banker och 32 banker nationaliseras faktiskt i Frankrike.

Däribland den franska Rothschild-banken. Fast alla blir förstås väl kompenserade antagbar från makten över bankerna och de statliga. En del anser att det där var egentligen ren röta för råttkildarna. För deras bank hade förlorat ganska mycket inflytande. Och på väldigt många plan.

Men de sätter sig genast ner och funderar på hur ska vi komma tillbaka. Och det är det som är så fascinerande med att de lyckas komma tillbaka. Men först det här om det sinistra och det judiska åt råttkildarna. De här tre bröderna som bestämmer sig för att vi ska få ha en fransk bank igen. Vi skiter i vad socialisterna tycker.

De är också gamla militärer och officerare i den franska armén. Två av dem blir tillfångatagna av tyskarna. Då kan man ju tänka sig så här att nazisterna, Hitler har lovat att vi ska utplåna judarna. Framförallt de judiska bankirerna. Och vad händer när man får två ledande råttkildbröder i fångenskap? Blir det läger?

Skjuter man dem? Åh nej, de kommer till ett officiellt läge. Alla vet ju vilka de är. Och efter krig och en av dem, eller båda fries dessutom i förtid fast de har försökt rymma så släpps de 1944 och får komma hem igen till Frankrike. Väldigt märkligt. En av dem har dessutom gift sig under tiden i fånglägret med arvtagarskan till den judiska bankirfamiljen Fulda.

Hon lever också gott på sina egendomar i Frankrike. Så det där är liksom oerhört paradoxalt att råttkidnar får en liksom vippbehandling under kriget. Fast man kunde tänka sig att det där borde ju varit ett förstahandsmål för nazisterna att göra sig av med. En liten parentes som man kan grubbla på.

Men hur gör man för att komma tillbaka? Jo, det blir så att man lyckas över, man köper in sig i ett... Man tar de här pengarna som man har fått vid nationaliseringen. Och så köper man ett ganska litet förvaltningsbolag. Paris, Orange, Gestion. Och sen skickar man fram justitieministern.

som han har bytt god vän med eftersom han tillhör samma judiska församling som en av de tre bröderna. Och han inleder en kampanj om att man ska faktiskt ge bankrättigheter till det här lilla förvaltningsbolaget. Och det får de. Så nu sitter de med en liten plutt. De sitter med en bank men det är en liten pluttbank.

Men de får inte kalla den Rothschild-banken utan den måste heta PO-bank. För att Mitterrand vill inte se Rothschilderna. Han kan gå med på det att de får äga en Plutt-bank men inte mer. Och då händer det intressanta att... När socialistregimen faller så kommer Chirac och Gisela Dien Sten till makten. Tur och ordning som presidenter.

De börjar inleda ett omfattande privatiseringsprogram. Och i det här privatiseringsprogrammet så får plötsligt den här lilla PO Bank alla de stora uppdragen att genomföra privatiseringarna. De får privatisera gigantiska förvaltningsförsäkrings-och bankbolaget Paribas.

De får... privatisera den franska statliga vapenindustrin, Matra. Och de får ta hand om privatiseringen av Renault också. Denna lilla pluttbank. Som under de här privatiseringsprocesserna också får byta namn till Rothschild. Det fixar premiärminister Balladur. Och då ska man veta att Balladur är formad och har länge fungerat som högerhand och stabschef och minister.

Under president Pompidou. Och Pompidou har en fantastisk karriär bakom sig. Att ta hand om det. Han tar sin examen i litteraturvetenskap och undervisar i några år på ett mindre universitet. Där plockas han upp av en av de tre bröderna. Som anställer honom i Rothschildbanken där han stiger till den allra högsta befattningen.

Och kommer in i det författningsråd som De Gaulle tillsätter för att få fram en ny konstitution. Och därifrån så tar han klivet till att bli De Gaulles stavschef och minister i olika funktioner. Så att på... I sju år så går han från universitetslärare, litteraturutenskap till toppbankir hos Rothschild och sen in i regeringen.

Och det är han som formar den här premiärministern. Han ser till att Rothschilderna får alla stora privatiseringsuppdrag. Och sen är de liksom på grönkvist och återigen en stor mäktig bank att räkna med i Frankrike. Och de återuppgivar som sagt var en... De slås ihop sen på 90-talet.

Det är det här man ska studera av och lära vilken nivå man än befinner sig på i samhället. Alltså att välja folk, fostra, skapa kontaktytor, placera folk. Det har de varit oerhört skickliga på helt enkelt. Man kommer att komma tillbaka så snabbt efter att ha blivit av bank och allt och inflytande.

Och det där har de ju fortsatt med just det här med att plocka folk från redan på universitetsnivå och de här elitskolorna. Men också plocka dem ur regeringen.

Martin

Nu har de ju till och med presidenten.

Boris

Ja, han kom i en hel svärm. De gjorde en stor framstöt när de plockade honom där. Innan dess hade de plockat den statliga telekomchefen. De plockade andre mannen på finansdepartementet. Och i samband med det så värvade han också Macron till Rothschild. Och sen skickade man in honom igen.

Jag tror man kan uttrycka det så enkelt. För man vill inte göra samma sak en gång till. Förra ången blev det en socialistisk minister. Då nationaliserade de rådskildarna bland annat. Nu såg det ut som att Holland skulle vinna. Och givetvis skickade man in Macron från Rothschild-banken och började jobba för Holland. Och ja, resten är historia. På den franska sidan är de oerhört, oerhört fingerfärdiga.

Långsiktiga, listiga, håller ihop familjen. Jag är höggradigt imponerad över... Det här sättet att agera. Man ska dock. Jag är inte så benägen att säga. Att det här är. Judarna så hemska. Kolla vad de gör. De startar krig. De kontrollerar den franska statsapparaten. Kontrollerar till och med nazisterna. I alla fall lägerkommendanterna. Man kan ta som ett exempel.

Deras. En som krigade. Med. De franska Rothschildarna på 80-och 90-och början på 2000-talet. Både i Frankrike och på den brittiska marknaden. Det var ju finanshajen James Goldsmith. Men det ser man också i de långa linjerna. Hans familj hette ju ursprungligen Goldsmith. Och var samtida med Rothschildarna i Frankfurt.

I begynnelsen befann sig länge Europa i konkurrens med dem. Och medan rådskiltarna ofta är öppna, liberala, om uttrycket tillåts mångkulturella i sammanhanget, så skrev Goldschmidt två bra böcker om hur totalt nödvändigt det var att Europa stängde sina gränser ganska redan på 80-talet.

Att Europa stängde sina gränser och vidtog politiska åtgärder inför den kommande invasionen från tredje världen som han menade var oundviklig. Han grundade sedan också ett parti som var föregångaren till Brexit-partiet. Resurrection Party tror jag det hette. Det hade inga större framgångar, han var för tidigt ute.

Men han visade också till sitt judiska kulturarv. Så att bilden är inte alldeles enkel. Men jag tycker man ska lära av gold. Av råttkildarna faktiskt.

Martin

Apropå judiskt inflytande. Snubblar över en liten detalj. För en vecka sedan så pratade jag i Google om att jag var intresserad av att läsa David Irvings bok om Hitler. Och jag laddade ner en pdf-version. Det har också lagts en beställning på på Netflix. Man kan köpa hans bok mycket billigare än vad jag sa i förra avsnittet. Det är bara en sida sak men man kan köpa boken från hans eget förlag hans egen låda.

Och där kan man där den är mycket billigare där och man kan till och med få ett signerat ex. Det kan hända att julafton kommer tidigt i år. Men jag laddade ner en pdf också och och började läsa boken för att jag var nyfiken. Så jag snubblade över en detalj. Du känner säkert till det här Boris men jag har aldrig talat såhär förut att... Det finns ju den dokumenterat att familjen Bonnier i Sverige tog underhandskontakter med Heinrich Himmler för att försäkra sig om att det skulle gå bra för dem när Tyskland kom och tog över Sverige och gav dem ett fint erbjudande. Har du hört talas om det här?

Boris

Mm. De hade ju kontakter både med, jag kommer inte ihåg om det var Hitler, men de hade representanter. De talade med tyskarna och sen hade man ju en grej. En av bonjarna fick i uppdrag att utveckla goda kontakter med britterna. Jag kommer inte ihåg vilken bonjar det var. Och en annan bonjar såg till att man försökte ha öppna linjer med. Med tyskarna.

Martin

Det Irving skriver är att familjen Bonnier. Erbjöd tyskarna en lista. Med adresserna. Till samtliga judar i Sverige.

Boris

Ja, det kände jag inte till.

Martin

Det är utbyte mot att de skulle skonas. Och om det är sant, det finns en specifik källförteckning. Jag tror att det var Ribbentrops personliga massör som hade skrivit dagböcker. Vi kan ibland ta upp dem. Men i alla fall, om det är sant, måste vi förändra bilden av Bonnier som de här onda judarna.

Om man är antisemit. Själv är jag en väldigt svag nybörjare på det området. Men om man nu är antisemit och tycker att man ska ha en stor uppgörelse med judenheten. Då måste man ju se familjen Bonnier som de största hjältarna. Under hela den här epoken i Sverige. De försökte utdela det här enormt breda klubbslaget. Mot hela den svenska judenheten.

Boris

Det måste jag läsa in mig på. Jo men det är ju. Alltså det finns mycket att gräva i där. Det är ungefär samma. Det är så fascinerande. Med råttkildarna under de här två gökarna. Som satt i krigsfångläger och blev välbehandlade. Och en fick gifta sig till och med. Och. Och det fanns ju flera judiska bankirfamiljer i Frankrike som liksom inte deporterades och levde i full frihet och gjorde affärer. Så att, ja.