Transkribering
7 procent av Sveriges invånare vet om att det är EU-val i juni enligt enkät från DN/IPSOS
Martin
7% av Sveriges invånare vet om att det är EU-val i juni enligt enkät från DN Ipsos. Men EU-parlamentariken Karin Karlsbro L säger att EU-valet är extremt viktigt. Och man på gatan Ulf Gustafsson håller med och säger att det är väl det viktigaste året för demokratins framtid. Snart är det val men det är lätt att missa.
Den absoluta, den lejonparten av befolkningen är alltså helt omedvetna om att det är val i sommar. Och jag var en av dem fram till den här veckan. Om någon hade frågat mig när nästa EU-val var, då hade jag väl kunnat räkna ut det ganska enkelt. Jag minns att det första ordinarie EU-valet i Sverige var 1999 och jag vet att det har varit 50 år. Då kan man räkna därifrån liksom. 2004, 2009.
Ja det senaste måste ha varit 2019. Även om jag inte minns någonting av det. När det väl är till i år då. Men det är ungefär så avlägset det känns för mig. Jag hade inte tänkt en enda tanke på e-valet. Förrän en bekant skickade ett meddelande. Och berättade att. Vår egen Klaus Bernpainter. Ska kandidera i valet. Tydligen bedriver valkampanj och allting. Den har lanserats nu på kampanjen. Jaha ja så tänkte jag. Det är valen. Och den här.
Den här typen av grejer, att någon man känner ska kandidera i ett val, det är ju såklart lite roligt. Vi kanske kan prata lite om Klausprojekt senare i det här inslaget. Men förutom det då, finns det något i övrigt att bry sig om här? Det känns som folk knappt ens orkar hålla uppe den vanliga charaden om demokrati och så vidare. Åh, det är så viktigt att vi använder vår heliga rösträtt. Det säger folk åtminstone när det är allmänna val till...
riksdagen och så vidare. Men inte ens de mest inbitna folkpartisterna kan säga det med någon sorts inlevelse när det gäller EU-valet. Vad säger du Boris? Finns det något intressant att följa i en EU-valrörelse någonsin?
Boris
Nej. Man kan ju, det nämnde ju folkpartisterna, man kan ju alltid liksom titta till vad de säger och gör. De är ju så sjuka i sin EU. I sin EU-dyrkan med detta lilla skitparti. Har ni påbörjat en kampanj för euron också? Bara för att. Det ska bli jätteintressant. Men det ska bli intressant med det EU-valet. Jag tror att folks inne...
Alltså oerhört många människor känner en inremotvilja. Lite ostrukturerad sådan. Mer som ett begynnande magsorg inför EU. Och jag tror det kommer att visa sig i ett extremt lågt valdeltagande. Och politiker... Partierna vet ju liksom med sig att folk faktiskt skiter i EU-valet. Därför de strider som finns i partierna det är ju om det mest lättillgängliga affischnamnet. Någon som drar, någon som appellerar de dumskallar som ändå går och röstar.
Martin
En tanke som har funnits det är att småpartier kan använda EU-valet som en språngbräda. Så det är en kandidat i alla fall till. Någonting som EU-valet kan vara bra för. Och vi har ju faktiskt ett antal exempel på det. Eller vi har exempel på att småpartier har fått platser i EU-parlamentet. Junilistan 2004 såklart. Nils Lundgren. Och de hade en förrättad riksbankschef som är ett av toppnamnen.
Jag tror att de fick 14% av rösterna. Tre mandat i parlamentet. Så det var en stor succé. Men sen försvann de ju. Fem år senare var de borta. Och då, 2009, så hade vi Piratpartiet, som också satt i fem år, och sen försvann de. 2014 hade vi Feministiskt initiativ, som fick in en fot vid Europaparlamentet och sa, ja, det här är första steget, nu kommer de in i riksdagen, gud, nu är de tillbaka och allt det där.
Fem år senare så var de helt borta. Så det är ju lite intressant att de här små partierna, de har kunnat ta sig in i Europaparlamentet, så det är en grej man kan göra, men... Problemet är såklart att ingen av dem har lyckats hålla sig kvar en andra mandatperiod. Alla fick exakt en mandatperiod. Sen var de utraderade. Både i EU-valet. Och nationellt. Jag tror att det var så i alla fall. Jag hoppas att jag inte säger fel. Det var nog två mandatperioder. Men jag tror att det var så för alla de här småpartierna.
Boris
De funkar ju som. Småpartiekan funkar. För att fånga upp ett tillfälligt missnöje. Som tar sig uttryck. Men när de väl sitter i EU-parlamentet. Så är det ingen som uppfattar att de gör något nytt. Och sen skifta liksom vad folk är missnöjda för så får de inga röster i nästa eller näst nästa val. Så att det är ganska poänglöst att bli invald där.
Martin
2019 så försökte ju Alternativ för Sverige ta sig in. Men de kom inte i närheten av 4%-spärren. De hade behövt få ungefär 10 gånger så många röster. De fick börja komma in. 10 gånger så många, 9 gånger så många. De har redan misslyckats året innan i riksdagsvalet 2018. De hade ganska dåligt momentum inför 2019.
Men det är rimligen i det ljuset man måste se Klaus Bernpainters kandidatur. Åtminstone delvis i det ljuset. Han kandiderar alltså för AFS. Såklart, vilket annat parti skulle det vara? Men för att han ska kunna komma in så måste AFS tiodubbla sitt resultat från förra eval. Och dessutom måste förstås Klaus få en massa personkryss för att komma in. Och jag kan tänka att personkryssen är det mindre problemet i sammanhanget.
Alltså att hitta 9000 personer som vill kryssa Klaus. Det låter som att det är görbart. Det låter mycket mer realistiskt än att hitta 180 000 personer som vill lösa på alternativ i Sverige. Särskilt med tanke på att det är nästan ingen som ens vet att det är val. Om det är 7% och Sveriges Ingenområdet vet att det är valigt. Det kan ju vara så att alla potentiella AFS-röstare tillhör den här lilla, lilla gruppen som vet att det är val.
De har knappt synts till alls sedan 2018. Och många, enligt uppgift även vissa som är medlemmar i partiet undrar var tusan och nån tog vägen. Varför ser man aldrig något ifrån dem? Varför hör man aldrig Gustav Kasselstrand uttala sig om ditt och datt? Varför kan man inte lyssna på kokta grodan längre? Tydligt så finns det ganska stort missnöje internt med ledningen. Man har redan den här typiska sortens inre konflikter.
Som inte precis är till hjälp när man går in i en valrörelse. Och samtidigt så har SD. SD har gått närmare och närmare AFS position. Inklusive AFS stora profilfråga återvandringen. Som nu drivs öppet av Sverigedemokraterna. Säkert i lite urvattnad form. Men det börjar ändå bli ganska svårt att se. Vad är AFS unika erbjudande? På den politiska marknaden. I år. Det var lättare att se 2018.
Det är ganska svårt att se nu. Min gissning. Om jag ska göra en gissning. Är att AFS kommer gå bakåt. Snarare än framåt. I EU-valet. Man kommer absolut inte. Tio dubblers i resultat. Det finns inte. Nej. Det finns inte på. På kartan liksom. Så att. Vad är det. Vad är det en kandidatur handlar om. Det som Klaus håller på med till exempel. Jag vet inte. Jag har inte pratat med. Med Klaus om det här. Men jag antar att poängen är. Att skapa uppmärksamhet. Kring. Kring en person.
Kring en fråga. För att bana väg för andra projekt. I framtiden. Och det är ju för all del. Det är en respektabel målsättning. Jag tror ju definitivt att vi behöver fler personer. Som tar ställning offentligt. Och erbjuder sig själva som representanter. För rimligare uppfattningar. Potentiella ledare och så vidare. Och vi har ju pratat lite tidigare. Om hur oproportionerat mycket. Medieuppmärksamhet man får.
Om man startar ett parti. Jämfört med om man startar. Något annat slags organisation. Så kanske bör man starta ett parti bara för att få mer uppmärksamhet. Kanske bör man kandidera till diverse ställen bara för att det är en mediefördel. Även om det egentligen inte finns en möjlighet att bli invald. Jag greppar efter halmstånd här Boris. Konstruktivt som man kan säga om EU-valet.
Boris
Det finns inget. Man måste ju säga att nationalistiska partier ute i Europa ...nyttjar det här mycket, mycket bättre. En växelverkliga mellan nationell politik och bråkandet i EU-parlamentet. Italien är ett bra exempel, tycker jag. Då tänker jag inte på Mesen och Meloni utan på Lega Nord.
De har ju skaffat sig ett koppeltuffa... Nya kandidater inför nästa EU-val. Bland annat så sparkade ju Meloni en högt uppsatt general i Italien för några månader sedan. Som hade skrivit en bok där han talade om vad han tyckte om mångkultur och USA också och lite annat.
Han fick kicken direkt. Meloni uttalade sig att han hade dragit vanor över Italien dock. och krigsmakten. Men den som kvistade över direkt till generalen, det var ju vår gamle vän, ledaren för Lega. Han rekryterade honom omgående och han stod på valbar platsen i Italien. Sånt där är inte upphiggande. Det skulle ju SD aldrig få för sig att göra. Ta riktigt rabiata röster. Då funkar det ju.