Transkribering
Black Archives Sweden samlar in berättelser från svarta personer i Sverige
Martin
Black Archives Sweden samlar in berättelser från svarta personer i Sverige, då de enligt initiativtagarna ofta saknas i officiella arkiv eller representeras rasistiskt. Eftersöker material från bland annat familjearkiv, men föreningens kommunikatör, Joella Kalalla, betonar att familj inte nödvändigtvis betyder man, pappa och barn, då arkivet har en queer-feministisk utgångspunkt.
Jag blir inte riktigt... Det är ju klart som korsbad att ett projekt för afrikaner måste ha en queerfeministisk utgångspunkt. Men det är den andra delen av det här projektet som jag inte riktigt blir klok på. Att man ska samla in berättelser... och olika sorts artefakter för att dokumentera afrikaners liv i Sverige. Fotografier, filmer, brev, dagboksanteckningar och så vidare.
Och det är inte några särskilda afrikans... det är afrosvenskar i allmänhet. Det är inte några särskilda aspekter av deras liv, utan det är lite vad som helst som de själva lämnar in. Och man har haft en tillställning då man har bett folk komma med sådana saker. Det är inte några särskilda aspekter av deras liv, utan det är lite vad som helst som de själva lämnar in. och den tillställningen ägde rum i en konsthall i Farsta. Så det här kanske är en sorts konstprojekt.
Jag har sett att de har en konstnärlig ledare och en så kallad curator. Så jag antar att det är ett konstprojekt och att det är därför det är så obegripligt. Det är någon typ av politiskt projekt mot rasism och sånt där, det förstår jag. Men det är så vagt. Joella Kallala säger, endast genom att titta på det förflutna kan vi konstruera en framtid som inte förneras.
Men hur ska man använda det här arkivet? Jag antar att det är ett sätt att mjölka svenska skattebetalare på pengar. Finns det något kul passage på det temat i den här artikeln? Så här säger Joella Kalala På konsthallen hade en äldre man kommit fram och frågat om det var Joella Kalalas egen familj på arkivets affisch.
där det var ett collage för bilder. Jag sa att det är min andra svarta konstnärer och kulturarbetare som idjer. Han hade trott att vi höll en monetär insamling till min familj. Mycket rimlig tank. Jag har ju egentligen tagit upp den här länken i radion mest som en ursäkt för att få prata om någonting annat. Ja kära lyssnare, det är sant. Ja. Det rör sig ibland. Deal with it.
Rubriken beskriver inte alltid inslaget. Det diskuteras nyligen på VVS. Det är den esoteriska radion dold bakom den exoteriska rubriken. Men innan vi går vidare till en annan sak som jag egentligen vill prata om. Kan du förklara för mig vad det här projektet egentligen är för någonting? Är det bara en bidragspump när jag misstänker? Kan den här typen av projekt ha någon rimlig syfte att sammanfatta? Samla in slumpmässiga artefakter för att berätta berättelser om en grupps liv.
Boris
Jo, man ska se det som sker med den här gruppen och Andra sanna sa, alltså att minoritetsgrupper av varje handlarslag nu börjar skriva sin historia i Sverige och hitta folk här och där. Parallellt med detta så pågår ju faktiskt en, och pågått länge, en monumental nedrustning av Det är ett som förr var en väldigt vanlig aktivitet.
De lokala museerna, de hembygdsföreningarna, alltså det finns några få livaktiga, men det är ganska dystra ställen. Svensk folklig historia reduceras mer och mer och mer, speciellt enligt folkligt deltagande i. i de här sakerna. Och statligt stöd undandras mer och mer från detta.
Nu är jag inte för det på något sätt, det statliga stödet. Men det är en antydning om var krafterna lägger vad de vill se. Här i Solna till exempel så bedrivs allt hembygdsarbete av helt frivilliga krafter. Annars kan inte hembygdsgårdarna hållas öppna. Men sen massa andra aktiviteter för minoritetskultur och historia får kraftfullt med bidrag.
Och det kommer ju mer av det här. Jag menar, ta en sån här sak som att vi nu har börjat få, ska få, länsvisa förintelsemuseer där man också tar upp judisk historia i Sverige. Man gör en större satsning på den gruppen. Nu är vi inne på det där folket igen.
Jag glömde det där. Men vi kommer nog se samma sak med afrosvenskarna. Det kanske rör sig om några hundra. Och de kommer att få en enormt oproportionerlig behandling. Och det kommer snart att skrivas in i läroböckerna och folk kommer att få lära sig att... Den och den svarta människan levde i Gävle på 1830-talet och slipade knivar. Det kommer vara jätteviktigt. Det pågår inte bara ett folkutbyte, det pågår ett utbyte av historien.
Martin
Förlåt Boris, sa du länsvisa för Intelsenmuseer? Ja, vi har pratat om det. Jag har förträngt det. Jag har förträngt det och nu ska jag förtränga det igen.
Boris
Martin
Det var ett lustigt sammanträffande att jag såg den här länken samma dag som jag läste ett fantastiskt intressant Facebook-inlägg av en av mina vänner. Tobias Hubinet Han hade ganska lustiga hobbies som är kul att följa.
Till exempel att han åker runt med tåg i det gamla Hapsburg-riket i central-Europa och har temaresor. Han läser alla de stora författarna från Transylvanien medan han reser runt i Transylvanien och besöker deras gamla hus. Han lägger upp hundratals bilder på gamla slott och monument.
som Habsburgs och Esterhazis och så vidare upprättade. Han är totalt fixerad vid den Habsburg-epoken. Förmodligen är han Sveriges mest kunniga personer. Och han verkar resa väldigt mycket för att titta på gamla slott och sånt. Så fort han har en ledig weekend så drar han ner till Centraleuropa. Han är spränglärd om olika adelsfamiljer, höll på med för hundratals år sedan.
På det sättet kan man säga att han är något av en udda fågel. genom svensk vänsterextremism med sin otroliga förbless för skola-tiders aristokrati och deras vackra slott och allt det där. Hans reseberättelser skulle passa bättre på att bubbla BBS, förutom att det förmodligen inte finns någon i vår krets förutom du Boris, som är tillräckligt lärd för att verkligen kunna uppskatta hans utläggningar om den gamla europeiska överklassen.
Men det är klart ännu mer att Perlund försvinner, han skriver aldrig på Facebook, det är mest vänstertången. som följer honom. Ja, hur som helst, det var inte det heller som jag ville prata om. Tobias Gibbonet postade ett fascinerande inlägg om en bok som han har läst nyligen. Ett mastodontverk inom släktforskning som kartlägger alla dokumenterade afrosvenskar innan år 1900.
Alla, alla man känner till som var afrikaner, mörkred, bruna. alla som finns dokumenterade i Sverige innanför förra segelskiftet. Den här fantastiska boken heter Naturliga morianer Afrosvensk kulturhistoria från vikingatid fram till år 1900 skriven av en Eva Engblom utgiven på eget förlag tryckt i ungefär 100x säger Tobias Wibbenette och därför helt omöjlig att få tag på för alla de x-en har redan distribuerats men det är ett ganska fantastiskt verk så det är ganska välkänt att det finns ett fantastiskt verk Det fanns enstaka afrikansk-ättade personer vid Gustav III.s hov.
Gustav Badin hette det mest kända av dem som många känner till. De här afrikanerna hämtades delvis från den gamla svenska kolonin på St. Barthélemy, men även på andra ställen. Det verkar ha varit ett slags exotistiskt nöjesverksamhet för det svenska kolonialismet. hovet. Det var väldigt chic att ha en morian och man hade väldigt progressiva idéer också om att man skulle uppfostra afrikaner i Sverige och få dem att bli precis som svenskar och klära sig med svenska kläder och lära dem språket och skulle läsa svenska och franska och allt det där.
Det här är en idé som är väldigt populär i samtiden men den har alltså rötter från 1700-talet, inte bara i form av de underliggande upplysningsidéerna utan även i den kommande tiden. konkreta importen av mörkred i människor och försöken att assimilera dem. Jag har väldigt fina anor den verksamheten. Hur som helst då, Beatrice Benetton får vi lära känna till exempel Antoine Samore som föddes i Algeriet på 1730-talet och kom som slav till Sverige, han var svartafrikan och kom till Sverige i 40 års åldern.
Och än idag så finns det ättlighet. till honom i Sverige och vissa av dem bär hans efternamn. Samore. En annan bekantskap är John Bull som föddes i början av 1800-talet på just St. Barthélemy till en svensk far och en mor som var en svart slavinna. Och även Bull är en släkt som finns kvar.
Det finns flera släkter i tiden med samma namn. Bland annat är det en sygensk släkt men en av dem är härstammar från John Bull. Och så får vi lära oss om en mycket spännande person som vi har pratat om faktiskt idag, det var väl tidigare, men bara i ganska vaga ord och lag för att jag har inte haft så detaljerad information om honom. Jag har bara känt hela hans existens i stort sett.
Och det är en person som heter... John Hood, en märklig figur som kom till Sverige på 1800. 70-talet och påstod att han var född i Indonesien till en vit far och en svartmor, tror jag han sa. Men mer sannolikt så kom han från New York och han jobbade inom cirkus och bland annat så ska han ha visat upp ett antal sulukrigare för publik i Stockholm.
Man fick betala för att kolla på de här autentiska sulukrigarna från Sydafrika som stod och skakade med sina spjut till varandra. Men de Assyro-krigarna var ju själva verkligen utklädda afroamerikaner som han hade tagit med sig från New York med dräkter och sånt där. Så han var lite av en skojare i cirkusbranschen och John Hood var också en kvinnokar, en tjejtjusare som vi säger. Han hade många älskarinnor i Stockholm och fick många barn med honom.
Man vet inte exakt hur många barn. Men man vet att en av hans älskarinnor hette Emma Dorothea Reinfeldt. Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha Hon fick en son med John Hood som kom att heta John Reinfeldt. Ett av John Reinfeldts barnbarnsbarn heter Fredrik och är en ganska välbekant person.
Det har alltid pratats om det där, även här i Radio Bubbla, att Reinfeldt är ettling till en svart cirkusdirektör som var i Stockholm någon gång. Nu vet vi, kanske alla andra redan visste det här, men för min del är det första gången jag lär mig om detaljerna. Och vi kan då konstatera att Fredrik Reinfeldt är, han är inte en kvadron eller en oktoron eller något sånt där utan han har bara, om jag räknar rätt då så har han en trettioandradel afrikanskt blod i sina ådror. Boris, har du också tagit en titt på det här inlägget, hittar du någonting intressant?
Boris
Nej, alltså inget speciellt sådär, jo alltså inlägget i sig är synnerligen intressant, det verkar vara svårt att ta hand om. Jag skulle vilja läsa den.
Martin
Ja, det är en riktig dyrgrip. Känner du till det här om John Hood, Reinfeldts anfader?
Boris
Nej, som du sa, vi har skämtsamt omnämnt den någon gång. Men annars har det bara fladdrat förbi mitt huvud. Och plötsligt så sätter sig att det är förfalsken på riktigt. Ja, det där... Bara den släkthistorien där är ju......värd att utforska mer än vad den där 32-delen kan...
Martin
Hur den 32-delen kan förklara Sveriges samtidiga historia. Precis. Ja, jag tycker det är väldigt intressant, tycker jag. Men det intressanta tycker jag att den här... Alltså, cirkusdirektör, det låter ganska tjusigt va? Alltså han var en entreprenör, en konstnär, en riktig auteur som kom till Sverige och spred kultur till Sverige där man endast hade barbari. Men i själva verket så var han en skojare.
Han var en bluffmakare, kriminell, han var en knivslaxmål, blev nästan dödad i knivslaxmålet. Han var från någon annan afroamerikan och han kvinnade och han blev inlagd på Sabbatsbergs sjukhus ett tag men överlevde. Sen så gjorde han ett okänt men mycket stort antal svenska kvinnor med barn. Det är inte superbra nu, det var en sextondel av hans kvinnliga liv. 16 delar av Fredrik Reinfeldts blod som kommer från den här mannen. Men det är ännu inte superbra. Det är inte den bästa 16 delen.
Boris
Jaha, vad vet ni vad de andra kan komma ifrån? Vi har inte kartlagt hela hans ursprung. Nej, men en sak som slog mig i det här, det är ju... Alltså först var det så pass för den här första grejen med det här projektet över att det alls skulle finnas något att kartlägga historiskt. Kände jag mig obegåvad och okunnig. Och sen det här Hubinett-inlägget, alltså 600 stycken.
Men sen började jag tänka så här att det är en sak som är väldigt konstig med detta. Och det är inte så att jag inte tror att siffran stämmer, att de har hittat på den, att de har blackfacet folk i historien för att bara kunna se att de har fler. Det är ju inte 600 så mycket men ändå det... Det som slår mig är att annars är det ju i svenska förhållanden väldigt vanligt att man skäms inte på något sätt för utländska giften och ingiften och utgiften i släkten.
Vi hade en fyrfaldig släkt. Vi hade ditten, vi hade datten och farfars mormor var fio så. Men alltså, det är någonting som får mig att tänka så här att ingen djävul, inte ens Reinfeldt, skryter mig att farfars farfars far han kom från Gambia eller så här, i vår släkt. Annars så har jag finblod och valonblod och ljuggeblod är väl inte riktigt accepterat.
Men det är inget ovanligt. Ingen pratar om att man har afrikaner i släkten. Om de nu kom på 16-17 talet. Det brukar folk ha reda på. Då kan man fråga sig vad det beror på, om alla var sådana här skojarkirkusdirektörer eller?
Martin
Alltså vissa var ju hovnegrer, det var ju väldigt fint. Och vissa av dem har ju också avkommit. Men inte delvis så är det svaret på din fråga att det är så få. Det var en tanke som slog mig när jag såg siffrorna, att vid varje givet tillfälle så fanns det bara, så under 1700-1800-talet så fanns det bara... Om jag får saken rätt då, ungefär 10 afroamerikaner sammanlagt i Sverige, alltså första generationens invandrade eller importerade?
Boris
Ja, det är ju ganska fjuttigt jämfört med våra jugoslaviska negrar.
Martin
Boris
Oj, oj, oj, oj, oj. De visade en fantastisk förökningsgrad alltså. De blev ju erkända under tiden som en nationell minoritet, så många hade de varit. Kom två sjökaptener hade svarta med sig till Dubrovnik och till Split. Då talar vi 1700-talet. De går i land. De delar av besättningen blir kvar. Stadgar sig och sätter så pass många barn till världen och sprider sig att på 1970-talet blir de en nationell minoritet.
Martin
Afro-Yugoslaverna? Det var en grej som jag tyckte var intressant. Det här med att svarta importerades av hovet som en lite trendig grej. Folk verkar ha varit periodiskt lite upprörda över det, men enligt Tobias Jubinet så var det inte på grund av rasism. Tobias Jubinet är en aning för ni som inte känner till honom. Han är alltså en person som ser rasism i absolut runt varje enda husknut.
Minsta lite. minsta lilla kroppsrörelse eller gruskorn på marken eller vad som helst tolkar han som rasism om det finns minsta lilla möjlighet. Superultra känslig antirasist som ofta gnäller över att han blir rashånad på tunnelbanan. Han är ett objektiv med rätt tvärsom. Om det finns någon som inte alls har koll på honom så är han adopterad från Korea.
Han är koreanuppvuxen i en svensk familj och har en kvinna. Han har forskat och skrivit mycket om adoptionsfrågor. Han är då som en sorts radikal motståndare till internationella adoptioner från ett vänsterperspektiv. Men han, inte ens han, superantirasisten, tycker att det var rasistiskt. Det var invändningarna som folk hade över hovafrikanerna. Utan invändning man hade, det var mer att man lät lågbördiga, kretig och pletig, flytta in i diverse palats.
bara på grund av den här exotistiska vurmen. Man förstådde dem i kläderutbildning när det var, men de fick bo i Tessinska palatset i Gamla stan och var nu var. Så förutom att det är en härlig, tokrolig grej som de höll på med så finns det en ödesmättad parallell till vad som händer idag. De svenska eliterna tydligen alltid tyckte att det var fantastiskt att ta in bruna människor i landet och ge dem alla möjliga privilegier. Hur har du sett på de infödda undersvåtarna tycker du om saken?
Boris
Det har alltid funnits en sån här... Först en... och det är ett svenskt fenomen bland överheter. Man tycker illa om enigheten och vill visa sig vidsynt och kultiverad. Och tar in svarta och bruna om inte annat som hovnegrer. Och det där blir ju också... och sen har man ju sina...
Och i hovet och som underhålltjänst så har man också underhållare, alltså det vi numera kallar kulturarbetare. De hyrs i samma förakt för menigheten och vill visa sig mer vidsynta och dyrka det exotiska, precis som Gustav III dyrkade det exotiska.
har svensk akademin till exempel alltid dyrkat det exotiska Afrika, Asien. Alltså det är den gamla trendkultur och böjelse. Och det gör ju Hybinets jämmer lite märklig va, det är därför att han och hans folk, eller vad man ska säga, har ju alltid haft de där uppe uppskattning som sina små... Det är ju vanligt folk som tycker illa om det.
Martin
Det är en blusterig talldare med Tobias Hyppinetz, hans stället återkommande inlägg om att han har blivit rasistmobbad på bussen och sånt där. Det kommer ju alltid fram någonstans i inlägget att de som mobbade honom också gjorde såhär kinesögon, tryckte ut ögon med fingrarna och ropade Ni Hao och sånt där till dem. Som han säger så kallar det orten grabbar. Det är aldrig svenskare, det är unga babbekids.
som har en anti-asiatisk, rasistisk attack mot UBS-hybridet. Så det är inte ganska långt från Gustav IIIs shov eller Svenska Akademien. Det är andra importer som har invändningar mot de nya importerna.