Martin

Efter åtta månader återtar ukrainska styrkor staden Kherzon timmar efter att ryska styrkor dragit sig tillbaka. Staden är den enda provinciella huvudstad som Ryssland intagit under kriget. Tillbakadragande skylls på förlust av försörjningsledningar. Vi pratade senast om Ukraina här i radion i samband med annekteringen av ett antal regioner.

Jag tror att det var i slutet av september. Dagarna innan man skulle hålla folkomröstningarna, eller ändå precis efter folkomröstningarna, innan de formella anlekteringarna. Nu är de här fyra oblasterna anslutna till Ryssland. Åtminstone på någon typ av formell nivå, åtminstone enligt. Ryssland, Kreml påstår att de är anslutna.

Men det finns skäl att fundera över vad det egentligen betyder, anser jag. Därför att innan man kan annektera ett område måste man, traditionellt åtminstone, ockupera området och rimligen så måste man kontrollera det i någon mån. Man kan inte bara ta vilket territorium som helst, någon fläckmark. Jag kan inte bara säga att nu annekterar jag Buenos Aires. Det är mitt och Martins suveräna territorium nu i den staden.

För jag har ingen kontroll över Boeren och Sairies. Jag gillar tanken. Ja, det går ju väldigt praktiskt. Utan någon som är så anstängd kan man bara annektera vilken bit mark som helst. Men saknen är ändå att i de här... områdena som Ryssland gjort anspråk på att införliva i sin federation så pågår fortfarande intensiva strider och ukrainska styrkor kontrollerar stora realer och städer och de gör stora framsteg.

Därför att härom veckan hände då det här märkliga att det var någon vecka innan november tror jag alltså nästan pricken månad efter annekteringen att Moskva meddelade att man drar sig ur Sjärsson. Så först meddelades den evakuering med avseende på civilbefolkningen och sen meddelade man att även militären skulle dra sig ur Sjärsson, alltså huvudstaden i Sjärsson och Blast, inte hela regionen.

Man skulle dra sig tillbaka över Dnieper till den sydöstra sidan av floden, där staden huvudsakligen är helt digg på. På andra sidan floden, den ukrainska sidan av floden. avsluten. Och det har inte tagits emot väl. Som jag förstår det så har det varit stor upprördhet och besvikelse bland ryska patrioter.

Jag såg en uppdatering från Alexander Dogen som jag följer på Facebook. Det är en ganska konstig och festlig tidslinje vi lever i där man kan följa Dogen på Facebook. Jag följer i alla fall kontot där som heter. Alexander Dogen och det kommer en massa uttalanden som verkar vara från honom. Jag vet inte om det är han personligen som sitter och surfar på Facebook och lägger upp saker.

Men han dementerar i alla fall då ett rykte som florerar att han ska ha vänt Putin-ryggen på grund av Scherzon. Han säger att han och alla ryska patrioter står bakom Putin till 100%. De önskar bara att han ska eskalera konflikter ännu mer, göra den ännu mer ideologisk och gå all in.

på den ryska idén och sådana saker som dog in i den. Men uppenbarligen såg han ett behov av att gå ut och dementera den här revolten i de egna leden. Jag blev själv ganska konfronterad av det här. Som jag pratade om i Radio Bubbla i mars, i början av kriget, så kände jag mig från början ganska säker på att Ukraina, åtminstone i långa loppet, de skulle inte ha en chans mot Ryssland militärt.

Det kanske skulle ta ett tag. Särskilt om ryssarna ville gå bort. ganska mjukt fram, vilket man gjorde, åtminstone fram till för ett tag sedan. Men i slutändan så kommer inte Ukraina vinna ett krig mot Ryssland, inte ens med uppvaktning från väst och de får lite amerikanskt militärmateriel och så vidare. Jag tycker fortfarande att något annat än en rysk seger verkar ganska långsökt.

Men jag känner mig inte lika säker längre. Ukraina kan bevisligen vinna stora seger i det här kriget. Det här måste rimligen vara. Det var det största hitlis att ta tillbaka. Sjärsson som erövrades i början av kriget i februari. Och det är då huvudstaden, den enda regionala huvudstaden som brysarna tagit och hållit. genom hela kriget. Och framförallt så undrar jag hur hur Kreml resonerar kring de olika stegen som de tar nu.

Så jag skrev av mig lite på BBSen för när det var några dagar sedan. Och syftet med det inlägget var att försöka provocera fram intressanta analyser. Jag frågade om ni kunde förklara det till mig och det lyckades. Över förväntan får jag säga. Jag blev väldigt glad över responserna. Men det är intressant att ingen av experterna på VBS verkar anse sig ha riktigt örnkoll.

Alla tycker att situationen är ganska märklig, det ryska genet är lite konstigt, det är lite svårt att förklara. Men nu har jag i alla fall tagit del av en hel radda hypoteser. En central aspekt av många hypoteser är att... Den stora skillnaden är Sergej Surovikin, den ryska generalen som tog över ledningen för de ryska styrkorna i Ukraina i början av oktober.

Det var han som till känna gav tillbaka dragandet och hans skäl var att undvika att ryska trupper blev inringade väster om Dnieper. Eventuellt har det funnits en medvetenhet om de här truppernas prekara situation. Men ingen har haft politiskt mod nog att beordra ett tillbakadragande. Men med en ny general så blev det politiskt möjligt att prata om det här.

Lämnar ändå frågan öppen skulle jag säga om varför man... Det är väldigt märkligt att man ändå... genomför den här anekdemen och så vidare. En annan teori är att det handlar om den brända jordens taktik vilket förstås är någonting som ryssarna har sysslat med i hundratals år och att överge skärson är en ganska obetydlig sak jämfört med vad man har gjort det historiskt. Det är inte optimalt politiskt men heller inte så problematiskt på lång sikt.

En annan teori är att det här tillbakadragandet var framförhandlat med USA att Ryssland ska ha fått något annat utbildning. Ganska lättnade ekonomiska sanktioner, kanske löften om ukrainska tillbakadraganden i Donbass eller något sånt där. Det har funnits många idéer om att Ryssland har en ambition att gå västerut, längs Svarta havskusten och i slutändan också ta Odessa, skära av Ukraina helt från havet och det storslagna slutmålet då att ansluta Transnistrien, de allra västligaste regionerna av Ryssland.

kronan på verket. Jag har alltid tyckt att det låter väldigt, väldigt ambitiöst att tänka sig något sånt. En sån massiv annektering av hela södra Ukraina. Ryssland skulle rimligen kunna deklarera en stor utropaseger även utan att gå så långt. Samtidigt som man såklart förstår att de har scenarioplanering även för den möjligheten.

Men nu har man eventuellt strukit de planerna för den här gången. Om man inte ska fortsätta västerut mot dessa så behöver man inte skär sånt som Brohuvud väster om Dnieper. Då är det kanske rimligare att låta den nya gränsen gå längs floden. Så här kanske vi ser nya gränser dras upp mellan oblasterna.

Ukraina får en del och Ryssland får en annan del. Och Ryssland kanske markerar att det är här vi tänker dra de nya gränserna. Vi tänker anlektera det som helst. Södra omfloden, inte det som är Norromfloden och sånt där. Ja, Boris kan du ge någon klarhet i den här frågan som mystifierar mig?

Boris

Önskar vi Gud att jag kunde göra det. Men det sista du säger där är en ny gränslinje. Det där är ju en gammal gränslinje historiskt sett. Alltså en av många gränslinjer, den har ju funnits där. Och Ryssland har haft den ena banken så att säga. Ja, och Porallen. eller någorlunda självständiga Kossak-viken och haft den andra banken och uppåtlandet.

Problemet är att det aldrig har varit en stabil gräns. Det har bara varit en stillestadslinje som har hållit några årtionden. Och jag vet inte, alltså ska man inte alltid gå mot de enkla förklaringarna helt enkelt? Att Ryssland faktiskt, de hade inte gått in i det här om de inte hade väntat sig en tämligen enkel seger.

Och egentligen är ju inte tanken så underlig. Det är därför att man har, alltså det är ju kagnar man gick in i. var ju tämligen splittrat hårda inre strider. Det borde faktiskt varit ganska lätt att få folk att överge centralmakten i Kiev och ansluta sig till Ryssland, oligarker och andra.

Och jag tror att det var det man räknade med och det var det man också hade förhandskontakter om med sådana. Men sen folk lite uttryckt det skett sig. Och sen bör man liksom diskutera varför det... Det gick så illa och hur man kunde bedöma situationen så illa. Och jag tror man måste liksom... I början på kriget så fanns det ju idéerna om att Ryssland hade gjort ett nytt Afghanistan.

Och jag tycker fortfarande det ligger mycket i de... Det är inte spekulationer, jag tycker det är ganska välgrundade teorier. Något USA är bra på är att locka fiender in i eller starta långa utnötning och utmattningskrig. Så de kan pågå oerhört länge har vi sett i modern tid. Och det är just det, det är att Ryssland har trampat in i. Och vi kommer att få se en front som böljar fram och tillbaka.

Kanske vi har sålt. Det här blir ett normalt tillstånd. Det har vi ju sagt förut att det är ett fullt möjligt normalt tillstånd i den här delen av Europa och för Europa. Att det är så här. Och USA har definitivt ingenting emot detta. Så en rysk strategisk felbedömning helt enkelt.

Martin

Men vilken var den kritiska faktorn som ryssarna felbedömde? För de visste ju att amerikanerna var där och la näsan i blöd. De visste att amerikanerna skulle bidra med militärt stöd på olika sätt. Många av de här sakerna måste de kunnat anticipera, men vad var det de inte lyckades anticipera?

Boris

Omfattningen av det amerikanska stödet, tror jag. Och att faktiskt... Trots att Zelenski hela tiden gnölar så har han ju fått militärt stöd och framförallt samståndsvis mycket pengar av stora EU-stater. Även om det underrapporterar till mycket, framförallt Tyskland och väldigt mycket Frankrike, konstrar med att skicka vapen.

USA skickar ju faktiskt precis så mycket vapen som behövs för att hålla kriget igång. Men uppenbarligen mer än vad Ryssland räknat med. Och till det hela hör att Ryssland faktiskt måste ha överskattat sin militära förmåga. Precis som man gjorde i Afghanistan. Och det finns ju en hemsko här för Ryssland. Alltså i BBS-diskussionen tycker jag att det är två saker man glömmer bort när man diskuterar Ryssland.

Att det de facto inte går så bra som i Ryssland, i alla fall inte enligt de officiellt uppställda målen. Det ena är tanken som dök upp nyligen om att, just eftersom du har ställt den där frågan, vad är syftet egentligen? Då var det flera som sa att, äh men ryssarna är rädda för förluster i människoliv. Och det finns ingenting i rysk militär historia som någonsin pekar på att ryska härskare är rädda för att förlora soldater.

De får dö i driver på slagfälten så är, och är de inte beredda att göra det så har man alltid folk som skjuter dem, som under andra världskriget. Det man däremot är oerhört rädd för, det är ju att ryska soldater, Det finns en evig och levande fruktan i Ryssland att man ska få se någon ny Vlasso-armé uppstå som under andra världskriget, alltså sovjetiska krigsfångar som formeras av tyskarna till divisioner.

Det fruktar man, så därför drar man tillbaka folk, för att de inte ska falla i fienes händer. Hade man varit garanterad att de skulle slåss det sista mannet, vilket deras uppladdning till en början tydde på, då hade man inte dragit tillbaka dem. Man vill inte ha några tiotusental man som fångar i ukrainska händer. Det andra man inte har gjort är att ryssar eller på den tiden sovjeterna, segrar bara om man har en kraftig kraft.

Man talar lätt om att de har segrat genom att dra sig tillbaka och ha kört den brända jordens taktik. Men man får inte glömma bort att de segrar också genom att när de rör sig framåt tillämpar den brända jordens taktik. De bombar ju sönder allt i sin väg. Det är det de inte kunde göra i Ukraina. Alltså, de kunde inte gå fram som under andra världskriget.

På grund av omvärldsreaktioner. Folk ylar lite mycket över kraftstationer och bostadshus och så vidare. Men rysk militäroffensiv har alltid byggt på att gå till offensiv när du har ett oerhört övertag i manskap och materiel. Och när du har bränt jorden framför dig, då rullar du fram. Det har de inte kunnat göra. Och så länge de inte kan göra det så tror jag inte de kan segra heller.

Martin

Vi kan tänka oss att vi kommer till en punkt då där ryssarna byter spår och går över till mer traditionella taktik. Det har varit en tanke som har kommit för att när ska ryssarna slå på det stora maskineriet? När ska de börja slå ut all civil infrastruktur? Och flera gånger har folk sagt att nu sätter de igång, nu bombar de kraftstationer och så vidare. Jag är inte helt säker på hur det ser ut nu på marken i Ukraina, men jag tror inte de har börjat göra det än, åtminstone inte i full skala.

Boris

Det är det som alternativet, det här överlagda diskussioner om att oj, jag ska bli kärnöppenkrig, det är en bortsättning från just det här att nästa steg för Ryssland är att vi ska få en krig som vi inte har. är ju att trycka på knappen där det står totalt krig. Alltså inte med kärnvapen utan just brännjorden framför oss.

Och det är ett ganska logiskt steg för dem att göra. Och kanske ganska snart, alltså inom en sektor av Ukraina. Och det kan också ligga bakom att man drar sig ut ur Kjellsand. Låt dem gå in i Kjellsand. Sen bombar man sönder staden. Och då har plötsligt Ukrainer placerat stora enheter där i och omkring staden.

Och plötsligt så bombas den till mindre partiklar än grus. Det är ju det här som Serbiens president, för två veckor sedan förutspåddad. Ska man förstå sig såhär att det kommer att bli i vår tid Stalingrad. Och då ligger det i korten att Ryssen drar sig tillbaka, låter Ukraina ta ställning där och sen mal man sönder det och sen går man fram igen. Det är en ganska trolig utveckling.

Martin

Jag har en god nyhet från Ukrainiarkriget, tror jag. Det finns ju en väldigt viktig aspekt av Ukrainiarkriget som vi inte pratat om i radion tidigare. Jag vet inte om det ens har diskuterats på EBS, jag har skamtisägandes inte ens tänkt på den förrän häromdagen. Det är att det finns ju en svensk ort i Ukraina, en gammal svensk by.

Den här lilla bilden... där det bor några hundra ättlingar till Estlands svenskar som skulle flyttas någon gång på 1700-talet. Ni får bo här nere i Ukraina. Och det finns en idé som finns kvar som många säker känner till.

Några hundra personer, varav en handfull faktiskt, pratar begriplig svenska. Vilket är smått och roligt. Gamla tanter som pratar svenska så att man kan förstå det och skönja deras gamla estniska accent. Och gammal svensk by ligger i Skärsson. Några mil utanför huvudstaden på den ukrainska sidanfloden, på norra sidan av floden.

Och det visar sig att gammal svensk by har varit ockuperat under, jag vet inte exakt hur länge, men under ganska lång tid. Sedan i februari antar jag. Men nu rapporterar gammal svensk byn på sin hemsida. Ockupationsmakten har nu lämnat byn, utropstecken i rubriken. Äntligen! De ryska okupanterna lämnade igår Gammal Svensk by. Och de berättar då att ryssarna har gått men de har rivit elstolpar och minerat runt byn säger de.

Och de har hälsat att byn kommer att förstöras från andra sidan floden. Och de har sprängt en väg och lite annat. Så det är väldigt roligt att de är glada i Gammal Svensk by. Nu när jag tänker på det så inser jag att det här är väl någon svensk som skriver här. Alltså någon Sverigesvensk. Det är inte någon av de gamla svenska byrätanterna. Jag ser att det finns swish-numbrar. Det är swish-numbrer längst ner. Jag tror inte de har swished de här baborskorna.

Det är helt nytt. Men ja, det sätter ju sakning i ett annat ljus. Men man får ändå vara generös och anta att de glädje de uttrycker delas av. av gamla svenskarna. Men, det som skrår mig också nu Borska, du säger det här att de ska förstöra Sjärsson och de soldaterna innan de lämnar Gamla Svenskby sa att vi ska förstöra Gamla Svenskby. Men så illa kan det väl inte vara att de ska bedriva ett totalt krig mot Gamla Svenskby.

Boris

Jag tror det är en av min tillgivning att förbaborskarna i Gamla Svenskby inte delas av den ryska eläronstaben. Tyvärr.

Martin

Ja, jag undrar bara Jag undrar bara vilken strategisk betydelse den här lilla byn kan tänkas ha. Lilla byn på en udde i en flodkrök där.

Boris

Ja, som sagt, de och vi har lite olika perspektiv. Även de små orterna på den lilla byn på udden kan puddraliseras.

Martin

Lite underreporterat i alla fall tycker jag, den här Sverigevinken. Eller så är det bara jag som har missat det hela kriget. Från och med nu ska jag följa det.