Martin

Finansmannen och bokförläggaren Thomas Fischer avlider vid 81 års ålder i drunkningsolycka nära sitt hem i St. Barthélemy. Inledde finanskarriär på Carnegie innan han grundade egna firman Fischer Partners. Gav i flera årtionden ut böcker på förlaget Fischer Company, inklusive en mängd politiskt kontroversiella titlar. Uppmärksammades även för sin privatfinansierade utredning av mordet på Olof Palme, där han betalade Ebbe Karlsson för att agera privatspånare.

Thomas Fischer har gått ur tiden. En man med ganska många hattar. Han började som i finansbranschen, blev känd som ett stjärnskott på Carnegie. Bankirfirman Langen sköljde bolaget, tror jag att det hette när han började. Sen blev det Carnegie så småningom. Men Thomas Fischer och Erik Penzer var de stora stjärnorna på Carnegie som gjorde att företagen tjänade ohyggligt mycket pengar.

Sen startade de upp sig eget på varsitt håll. Erik Penzer blev väldigt känd som finansman med sin egna Erik Penzer Bank och allt vad det heter. Han är fortfarande väldigt stor i finansvärlden. Thomas Fischer startade Fischer Partners. Väldigt framgångsrikt finansföretag som han drev i ett par årtionden som småningom sålde och blev ännu rikare.

Men det som, kanske om han bara hade gjort det så kanske Thomas Fischer inte hade varit ett namn som så många känner till. Det som är lite speciellt på honom då, det är att han var en mycket flitig mecenat. Det är alltid kul att uppmärksamma sånt tycker jag, därför att det är någonting som vi pratar ofta om i Radio Bubbla att rikingar borde i mycket högre utsträckning använda sina pengar för goda saker.

De är förvånansvärt snåla och fega, de flesta människor som har mycket pengar. Men Thomas Fischer finansierade mycket av den här vanliga grejen med museer, teatrar, fina stiftelser och akademiska institutioner och skolor och allt det där. I Sverige runt om i Sverige, också på Saint Barthélemy, den här lilla sydkaribiska ön, där som en gång i tiden var han svensk koloni, Sveriges enda koloni, där han bodde sedan mitten av 90-talet.

Han bodde där länge och gjorde mycket donationer där också. Och hjälpte till att bygga upp ön efter någon orkan och alla sådana saker. Jag vet inte om Thomas Fischer i sista analys gjorde donationer till rimliga ändamål och välspenderade pengar. Men mycket av det här var bara sådana här fina grejer som jag kan tycka är inte det mest intressanta. Men han var i alla fall generös och på ett genomtänkt sätt.

Mer än de flesta sådana här kresustyper. Men så drev han det här förlaget också, Fisher Company. Han ville ha ett eget förlag, han köpte ett existerande förlag och sen så drev han det liksom med, uppenbarligen med ett särskilt syfte. Det är väl en roll som han kanske är mest känd för egentligen. Jag vet inte om det är så generellt, men jag känner till dem i alla fall genom förlaget. Och jag hade ingen aning om hur Thomas Fisher var när jag vid något tillfälle, det var länge sedan nu, jag kollade upp det här Fisher Company förlaget för att de hade gett ut så många intressanta böcker.

Så jag tänkte vänta nu. Har den här boken blivit utgivet på ett stort svenskt förlag och bara slumpmässigt råkat hamna framför mina ögon? Den var ju liksom, den här var ju sprängstoff. Och så det hade hänt några gånger så kollade jag upp det här med Fisher Company. Och först då fick jag veta att Thomas Fisher hade bakund i finansbranschen och allt det där. Jag borde ha en lista över intressanta kontroversiella böcker som Fisher Company gav ut.

Jag hade tänkt att jag kanske skulle sluta upp en sån, men tyvärr har jag inte det på raka armen. Men för mig var det en upplevelse att jag, det var flera böcker som jag kunde bara, hade jag bara bokkunnan läst så tyckte jag det var intressant att ha noterat alla de här utgivna av Fisher Company. Och sen, ja det här med att han var privatspanare, det där vet jag inte så mycket om. Det låter väldigt festligt faktiskt. Väldigt positivt att en riking även finansierar sådana med udda saker som inte är liksom statusbringande som att pumpa in pengar i något museum och skänka en konstsamling till ditt en datalägg.

Utan det är också så här, ebb. Ska inte du gå all in på privatspanandet nu, här har du en miljon. Det tycker jag är väldigt, väldigt sympatiskt. Boris... Det slår mig att du måste ha stött på Thomas Fischer. Du kanske kände honom. Ni var i alla fall aktiva i förlagsbranschen och sånt där under samma överlappande perioder. Jag är säker på att du vet oändligt mycket mer om honom än vad jag gör.

Boris

Nej, faktiskt inte oändligt mycket mer. Två gånger försökte jag etablera samarbeten med honom för två olika förlag. Men han var svårpratad. Undertextning.nu Jag kan väl ropa att han tyckte att jag var en karrekork. Jag hade ju båda gångerna. Men jag hade ju båda gångerna sett framåt och förhandlat med en talare.

Han hade sin grej, han var inte så jäkla intresserad. Nu kommer jag att tänka på de här inre ändfigurerna. Han var inte så jävla intresserad av samarbete. Han lyssnade mest artigt och tyckte det var intressant. Men så tog han i hand och skilde så. Och några år senare gjorde han ett annat försök. Han hade stålar och kunde göra vad han ville. Och han var inte så jäkla intresserad. Han hade stålar och kunde göra vad han ville. Vill han driva ett förlag, ge ut böcker som inte någon annan gjorde så kunde han göra det.

Han behövde inga samarbete, oavsett om det var med Ordfront eller med ett delbolag. Så att, lite trist men väldigt sympatisk samtidigt. Sen har jag alltid undrat över, han verkade jävligt blyg också förresten. Vilket är ett begåvat drag faktiskt. Sen har liksom, det går ju så sanslöst mycket rykten om den socialdemokratiska grupp han tillhörde.

Alltså det här med Ebbe Karlsson, som också var förläggare dessutom. Han gjorde ju kommer i ett karriär och lyfte faktiskt Sossanas bokförlag tiden ett tag innan han började ägna sig åt annat. Det fanns ju en grupp, ett kompisgäng där med Ebbe Karlsson, Fischer, Hans Holmer, Anna-Greta Leijon och några till.

Och ingen har liksom lyckats definiera av den gruppen vad som band oss samman politiskt, kulturellt eller intressemässigt. En del har spekulerat i att det var sexuella läggningar som band, eller sexuella nyfikenheter som band oss samman, vilket väl inte är omöjligt. Men där finns det mycket outrett i svensk nutida historia som jag är nyfiken på.

Det var en spännande person på alla sätt, helt enkelt. Och det kanske är så att han inte hade någon egentlig agenda utan han hade råd att göra det han tyckte för stunden var roligt.

Martin

Ja, vilket är så väldigt mycket bättre än vad de flesta rikningar gör. Ja, men... De sitter bara och fegar och kalkylerar och vad händer om jag gör det här, vad händer om jag gör det där. Tänk om vi kunde ha några av dem som bara var lite mer, brydde sig lite mindre om de här sakerna.

Boris

Ja. Precis, andra går ut och köper en ny båt. Thomas Fischer slantar upp för en avlysningsturné. Eller startar ett bokförlag. Eller skänker en djävuls konsam. Jag kommer inte ihåg. Det var något folkets hus någonstans. Som fick en satans konsamling. Det var så jäkla sympatiskt helt enkelt. Ge oss fler begåvade, bildade kapitalister för guds skull.

Martin

Tänk dig om Sveriges militärer, de tävlade med varandra. Sättet för dem att vinna status var att i senaste ett av de mest spektakulära privatspaningarna och lösa alla obeklarade stora brott. Den som knäckte flest politiska mordgåtor blev den bästa militären.

Boris

Jag önskar att vi träffas en gång om året alltså. Och sen rapportera. Det här har jag, det här mordgåtar har jag löst. Alltså det är... men det borde vara förbannat mycket... Alltså de är så dumma i huvudet. Det måste... skulle det vara mer äggande, spännande och roligt än att tävla om vem som har fällt flest älgar? Det kan väl fan som helst göra, som har ledsyn. Men det här vore något storslaget.

Martin

Ja. Ja. Men du vet, det är en del av deras kultur att vara... att vara tråkiga och oförärliga. I en viss kulturell kontext, i en viss historisk kontext, så är det precis rätt inställning att ha. Men det är inte det vi behöver just nu, i mitt mening.

Boris

Nej.