Martin

Kajsa Ekis Ekman, Ayn Rand, formulerar i Urkällan en unik moral som framställer både socialismen och kapitalismen som oförenlig med individualitet. Älskar innovatören men inte ägaren eller konsumenten. Förebådar senare feministiska verk i sin skildring av en jämlik kärleksrelation utan svartsjuka äganderätt och kontroll.

Kajsa Ekis Ekman har skrivit en text om Ayn Rand i Aftonbladet. Och nu kanske vissa tänker att det här måste ju vara totalt magplask. Nej, men det är det inte. Det är en riktigt bra artikel och jag förminder att jag instämmer. Jag instämmer i det mesta som Kajseg Sekman skriver. Så hon menar att den övergripande idén i den här artikeln är att Ayn Rand är en djupt missförstådd författare.

Och det håller jag helt och hållet med om. Det som jag pratat om många gånger tidigare i Radio Bubbla. Jag håller kanske inte enbart, jag kanske inte håller med om att enbart är... Är Kajsa X Ekman som förstår Iron Rand? Nej. Snarare kanske det är Kajsa X Ekman och Martin Eriksson som förstår Iron Rand. Alla andra är ute och cyklar. Men vi kan inte dividera om de här sakerna. Det är en ganska intressant text. En av poängen som Kaiser EGC Ekman gör är att Ayn Rand är inte så pro-kapitalistisk som man ofta antar.

Hon står för en antikapitalistisk egoism. Och det ligger det faktiskt mycket i. Exemplet som Ekman ger är att hon säger om de Amrands karaktärer De går sin egen väg och bryr sig inte om vad andra tänker. De avskyr masskultur, banalitet och sociala människor. Bara en karaktär har vänner är hennes integritet i fara hos Strand.

Han skriver då...

Och det här är givetvis helt korrekt. Det är korrekt som en generell observation om psykiska och sociala realiteter. Det är också en korrekt beskrivning av budskapet i Ayn Rands böcker. Ett av budskapen, en av nivåerna av budskap kan man säga. Sen finns det saker som jag tycker att Kajseke Ksekman kanske inte riktigt förstår. Hon skriver till exempel att Gail Winand i The Fountainhead Det är framförallt en del av en bok som Kajs Ekman Verkura läst nyligen och tar avstamp i.

Som sagt, Gail Winand representerar en ond princip, han är en av de onda karaktärerna i den här boken. Det är ett missförstånd. Gail Winand är en kapitalist, en tidningsmagnat som visar sig i slutändan vara mycket mindre mäktig än han trodde sig vara. Allt han har byggt upp i sitt tidningsimperium i slutändan byggde på att... Följa med strömmen och opportunistiskt anpassa sig efter människors lägsta drifter och så vidare.

Gillwine är en mer komplex karaktär än att man kan kalla honom för en symbol för ondskap. Han är snarare en tragisk gestalt, en fallen hjälte eller något sånt där. Någon som hade potential till storhet och på många sätt är en stor man. Och en man som Howard Rourke, bokens utgångsperson, beundrar. Men han är tänkt att illustrera baksidan av ett osofistikerat maktbegär.

Det är något som Rand förknippade med Friedrich Nietzsche, som är manifesterad i den här karaktären. Så finns det också många saker som är rätt tveksamma i hennes försök att ha en antikapitalistiska vinkel. Men hon har flera bra poäng. Hon säger så här att Rand visar att även kapitalismen är...

Kapitalismen på samma sätt som socialismen är en kollektiv kultur som bygger på ofrihet. Hon skriver så här, i kapitalismen är alla slavar under varandra. Kapitalisten och konsumenten håller varandra i ett järngrepp och ingen kan stiga ur. Konsumenternas smak är det som kapitalisterna har bestämt, men kapitalisterna måste också tillpreställa folket. Det finns ingen individualitet i socialismen, men inte heller i kapitalismen.

Profitens lagar förkastar verkligen genialitet till förmån för det som säljer. Rand må älska innovatören, men inte ägaren eller konsumenten. Den som skapar nytt förblir ensam. Det är en fin sammanfattning av Rands baksida. återkommande till den antikapitalistiska idén men jag tänkte bara nämna något också om det här med Ayn Rands feministiska sidor och den biten det är verkligen inget nytt det är något som det skrivits mycket om och de centrala poängerna är egentligen väldigt självklart nästan banala eftersom alla Ayn Rands romaner har huvudpersoner som är starka kvinnor för att inte säga orimligt stenhårda övermännisko kvinnor och det är ju inte så att det är så att man kan säga att man är en kvinna utan man är en kvinna som är stark och det är ju inte så att man kan säga att man är en kvinna utan man är en kvinna som är stark och det är ju inte så att man kan säga att man är en kvinna utan man är en kvinna som är stark och det är ju inte så att man kan säga att man är en kvinna utan man är en kvinna som är stark och det är ju inte så att man kan säga att man är en kvinna utan man är en kvinna som är stark och det är ju inte så att man kan säga att man är en kvinna utan man är en kvinna som är stark och det är ju inte så att man kan säga att man är en kvinna Dagny Taggart Dominic Francon Kira Argonova We The Living Anthem The Golden One Gaia Där relationen mellan Dominic Franklin och Howard Rourke i The Fountainhead skildras som en jämlik relation, fri från svart sjuka och så vidare.

Jag vet inte om det egentligen är en korrekt beskrivning, men hon har en uppenbar poäng och det är en poäng som är gjort många gånger förut. Det är intressant tycker jag, Kassi Krekman häpnar över att The Fountainhead skrevs sex år innan det andra könet. Som om Simone de Beauvoir på något sätt skulle ha uppfunnit idén om en jämlik relation mellan man och kvinna. Men man kan göra en feministisk läsning av Ayn Rand och det finns en ganska omfattande sekundär litteratur som gör den typen av tolkningar.

Men det är värt att påpeka också att Ayn Rand själv var givetvis en svuren antifeminist. Hon var absolut inte någon jämlikhetsivare. Rand såg män och kvinnor som radikalt olika och hon trodde på starkt differencierade könsroller. Hon sa en del väldigt hårda saker. Jag har sagt i många tillfällen att det högsta syfte en kvinnas liv kan ha är att dyrka en heroisk man.

Och vid ett tillfälle så sa hon att om, jag tror det var i samband med att hon fick frågan i en intervju om hon skulle kunna tänka sig att run for president, bli ledare i USA. Och hennes svar var bland annat att om en kvinna önskar sig att vara USAs president, då är den kvinnan psykiskt sjuk. Givet den typen av citater, det finns många fler givetvis, så är det kanske lite problematiskt att kalla Ayn Rand för en feminist.

Kanske är det snarare så att feminister jämt och ständigt inbillar sig saker om hur patriarkalt orienterade människor ser på kvinnor. Att en patriarkal ideologi handlar om att frakta och förutmjuka kvinnor. Jag tycker i alla fall att det var riktigt kul att se Kajs Egeks Ekman uppmärksamma Ayn Rand på ett så positivt sätt. Därför att om inte annat så kommer det säkert få massa människor att läsa Ayn Rand. Det är en väldigt bra sak. Boris, vad tycker du om den här artikeln? Håller du med mig om att det var en fin och rättvisande introduktion till Ayn Rand?

Boris

Ja, det kan jag nog hålla med om. Jag tror dock inte att den kommer att få många att läsa Ayn Rand. Jöki Segman ligger liksom lite pyt till i vänstern på grund av flera frågor. Och jag tror inte det här gör att hon kommer att ligga bättre till. Så att... Det här är ju ett lyft, om man jämför med förra ångan Aftonbladet hade en Rand-artikel, eller var det Göran Griele som hade skrivit och förklarade att En Rand var nazist.

Det var böcker befolkade av blonda, blåögda bästar. Han har ju inte läst en jävla rad antagligen. Så det är ett stort lyft. Eftersom vi är inne på lite psykologiserande i det här. Alltså jag betraktar det här som... Eke Seckman vet mycket väl vad som kommer att hända. Det är en spik till i hennes sista. Jag tror att hon medvetet... Inte medvetet. Hon skriver sig ut ur vänstern undermedvetet.

Hon vill bli pryglad och tvingad bort och hamna i en outsider-position. Vilket är oerhört sympatiskt fast hon inte förstår vad hon är på väg att göra själv. Utan hon skriver... Utsatt position, hon skriver på och någonstans fattar hon vad som kommer att hända. Nästa dag räknar hon det på Aftonbladets kultursida också. Du skriver inte så här där alltså. Speciellt inte med hennes historia de senaste 18 månaderna.

Så jag tror det kan bli något av flickibarnet på tiden. Trots allt. Sen kan man väl säga att, som ni ser, det här är ju en bra intro. Samtidigt är det lite synd att de fortfarande inte läser. saker som de är. Alltså, hon hon läser ju Rand med sin, med olika vänster teorier i bakhuvudet.

Och sen ser, sen hittar hon grejer, ja men det här påminner ju om, det här påminner om, det här påminner om det här påminner om. Och det innebär att då kommer hon fram till att, ja men hon är ju liksom realistisk och... och till och med en slags förfeminist. Då får gumman godkänt. Men det är det som gör att bilden skevar lite. Det blir liksom inte en framställning av Rand. Det blir en framställning av de sidor i Eki Seckman tycker påminner om hennes egna ståndpunkter. Men det är gott nog.

Martin

Du har absolut rätt i det och det finns en väldigt bra beskrivning där. Det här påminner om, det här påminner om och det är alltid så där som vänstermänniskor tänker eller inte tänker. Det är så där om de är bra. Och den här idén om att Ayn Rand skulle vara antikapitalistisk den är ju liksom... Den är ju absurd på många sätt för att Ayn Rand, om det finns några därute, det finns säkert många som lyssnar på Bordeaux de Bubbla som aldrig har läst Ayn Rand, men hon höjer upp kapitalismen som det högsta politiska värdet och glorifierar den enormt mycket.

Det är svårt att utmåla det som antikapitalistiskt. Men det är väl så att De Ayn Rand lovprisar är inte kapitalism i Kajsa Egeks Ekmans bemärkelse. Det vill säga, den nida bilden av kapitalism som socialister, som Kajsa Egeks Ekman tror är kapitalismens själva självväsendet. Och det är liksom inte superintressanta poängen.

Det är klart att det finns mycket att hämta då i varje någorlunda genomtänkt pro-kapitalistiskt författare egentligen, för Kajseger Seckman. Men ser det ifrån som också så att figurer som Ayn Rand har en på många sätt naiv och idealistisk idé om kapitalismen. En socialist säger att kapitalismens essens är exploatering av arbetarklassen och sånt där.

Men libertarian kanske säger att kapitalismens essens är fritt utbyte mellan fria individer eller något annat. Och sanningen är att kapitalismen... Kapitalismen är inte en uppsättning idéer till att börja med. Kapitalismen är ett historiskt ekonomiskt paradigm som är väldigt svårfångat från ett intellektuellt perspektiv, en sorts filosofisk analys.

Kapitalismen är ett ekonomiskt system som föder med sig stora fördelar, men också stora nackdelar, och som inte kan sammanfattas i filosofiska princip. Här kan jag tycka att det marxistiska perspektivet på många sätt är riktigt. Man ser kapitalismen som en epok där borgarklassen blir dominerande och borgarklassens intressen ställs i centrum.

Det innebär att man trimmar den ekonomiska motorn till att gå på högvarv så man får innovation, tillväxt, rikedom och andra bra saker. Men på ett kulturellt plan till exempel så innebär kapitalismen ett förfall därför att borgarklassen som ersätter det tidigare aristokratiska lederskiktet Den aristokratiska sfären var överlag mycket mer sofistikerad.

Och man ser en kulturell nedgång. Så där till exempel kan det vara ett rimligare perspektiv än Ayn Rands väldigt idealistiska idéer. Själv tenderar jag att tänka på kapitalismen som filosofiskt orimlig och motbjudande. Men ändå kanske den bästa approximation vi kan hoppas på av en mer rimlig samhällsordning. Jag är positiv till kapitalismen och kapitalistiska idéer för all del.

Men mer som ett slags minst dålig lösning av de vi har tillgängliga. Men jag tror också att Ayn Rand pratar om något annat än kapitalism i gängsebemärkelse. Det hon skriver om är egentligen något mycket mer psykologiskt. Det är absolut inte något som manifesteras av kapitalister i allmänhet eller pro-kapitalistiska figurer.

I hennes böcker är ju de flesta kapitalister att skildras. Det är inte bara att de samarbetar med staten, utan de har genuint dåliga värderingar och ruttna själar. Det är en väldigt smal delmängd av kapitalism och kapitalister som hon faktiskt hyllar. Precis som Kai-Segi Sekman helt korrekt beskriver. Men som jag har pratat om, rätt ofta förut i RadioBubble, jag brukar gilla att nämna det här ett par gånger om året.

Så tror jag att kärnan i Ayn Rands projekt är något helt annat. Det är något helt annat än vad Randianerna själva tror. eventuellt något annat än vad Ayn Rand själv trodde var en del av sitt liv. Jag tror att hon skriver om det som jag står för. Det är det som jag försöker sprida. Officiellt var Ayn Rand en amerikansk konstitutionalist. Hennes mest högprofilerade efterföljare på Ayn Rand Institute och så vidare har alltid varit väldigt positiva till politiska lösningar, hitta de bästa presidentkandidaterna och så vidare.

Men, titta på vad som faktiskt händer i Aethas struggle. Läs böckerna, läs The Fountainhead. Men framförallt i Atlas Shrugged. Hennes hjältekaraktärer, engagerar de sig politiskt, försöker de återupprätta den amerikanska konstitutionen, som var det som Ayn Rand officiellt förespråkade som politiska väg framåt. Svaret är naturligtvis nej. Hjältarna i Rands böcker, de drar sig undan. De vill inte ha med dusselmänniskorna och massamhället att göra.

De går ut i samhället, de bygger ett eget samhälle. De tittar på medan resten av världen går under. I den mån de interagerar med om världen så är de vad vi nu skulle kalla för accelerationister. De försöker få fler att hoppa av. De påskyndar kollapsen. En av de centrala konflikterna i Jätteströget, hoppas jag inte att jag säger för mycket nu för er som inte läser den, ni borde läsa den snart, men en av de centrala konflikterna är att huvudpersonen, jältinnan Dagny Taggart, avskyr accelerationisterna.

Hon hatar dem och motarbetar dem på alla sätt hon kan tills hon till slut ser ljuset och hoppar av hon också. Och allt det här handlar först och sist om psykologi. Rand var inte en särskild politisk tänkare egentligen, men hon var en mycket psykologisk tänkare. Och det sägs att samtidigt som hon skrev Atlas Schragen så skrev hon på ett annat, mycket omfattande manuskript som låg i byrålådan bredvid.

Men det publicerades aldrig. För det var ett psykologiskt verk. Rand kallade det för psykoepistemologi. Det var en av hennes egna termer. Det betyder någonting i stil med hur de medvetna funktionerna i människojärnan blir varsiga och interagerar med de undermedvetna. Det är superspännande saker. Det skulle vara helt fantastiskt att få läsa den där texten som hade blivit publicerad.

Jag tror att delar av det kom med sen i Introduction to Objectivist Epistemology. Men... Hur som helst, det här är en sak som ligger mig varmt för hjärtat. Jag tror att Ayn Rand var inne på precis det här spåret. Man kan nästan säga att det är det esoteriska budskapet, om man kan skrapa upp på ytan och gå bortom det exoteriska. Det vill säga att det vi ska sträva efter är att inte påverka samhället, utan att rädda samhället.

Vi ska gå ut i samhället, vi ska bygga något helt nytt. Och den vandringen ut i samhället är först och sist en psykologisk väg. Först och vallt måste man hålla upp saker i sitt eget psyke. Annars är man totalt hjälplös inför masssamhällets kontrollmekanismer. Det börjar och slutar med psykologisk utveckling. Ayn Rand förstod det här och är därför hon är en stor tänkare och stor författare. Jag vet inte om Kajs Egeks Ekman förstår, men intressant nog så verkar hon vara de här insikterna på spåren för.

Boris

Intressant, ja. Du tror det om henne?

Martin

Och Mein Rand, inte av Kajsa Ekes. Jag tror din förklaring av min teori om Mein Rand är ofelbar. Din teori om Kajsa Ekes Ekman, jag köper den rakt av. Just det här med att hon har under medvetet hållit på att skriva ut sig ur det svenska interpræcementet. Hon verkar ha hållit på med det ett tag och jag tycker att hon verkar vara precis den typen av person. Hon är lite för intelligent och lite för självständig för att stå ut i de där kretsarna.

Så det är som ett självskadebeteende för att... korrigera för det tidigare massiva självskadebeteendet från hennes sida att vara en del av det här tidiga västerbidna kulturutrustemanget.

Boris

Men det rimmar ju också med tanken på att hon kommer också hamna i Dalen då i bästa fall.

Martin

Äh du vet ju fan, hon hamnar i Finnspång. Hon hamnar i Finnspång men hon kanske kan få straffarbete istället för gallgen, jag vet inte. Jag ska säga ärligt talat, jag har inte så bra koll på KCX-repan, jag har inte läst så många texter. Jag har gjort några observationer som tyder på att hon är huvudhögre intellektuellt. Hon är en intellektuell gigant jämfört med Göran Greider. Hon verkar mer bright än de andra, kanske lite för bright för att vara en slentrian vänstermänniska. Men jag vet inte om vi kommer att kunna säga något om hennes status i Finspång och allt det där.

Boris

18 månader till. Sen trycker vi ut det här med om det finns på Finspång. Vi ska vara generösa ikväll.

Martin

Ja, bra bra. Vi får återkomma till Ekis-frågan. Men du,

Boris

vad blev det av det okänta manuskriptet? Alltså det som inte, du sa att delar har dykt upp, men resten då? Vem sitter på det?

Martin

Om det finns någon som sitter på det så är det Leonard Peikoff som ärvde, som var hennes utpekade arvinge liksom. Han förvaltade alla hennes texter. Om det överlevde henne så är det Leonard Peikov som sitter på det. Eller om han har lämnat över det. Han är ganska gammal. Jag tror han lever men han är på upphävling och har lämnat över det mesta till andra.

Så jag tror att det helt enkelt var någonting som hon bara behövde jobba igenom. Det var inte tänkt att bli en bok eller hon ville inte redigera klartel eller något sånt där. Men jag tycker personligt, till exempel bara det här brevet med psykoepistemologi, att ta det perspektivet på psykologi är väldigt kraftfullt. Jag tror till och med mer kraftfullt än vad Kajsa Inrand visste själv, men så har jag heller inte läst den manuskript som tydligen bad den titeln.

Jag vet nu, det var så länge sedan jag höll på med MindRand-studier, så jag minns inte var jag läste det här, men jag skulle tro att det är i någon av biografinna. Jag läste alla biografinna som har skrivits om MindRand, när det begav sig. Så det här kanske var Barbara Brandens biografi eller någon av de andra böckerna om MindRands liv. Jag skulle tro att det var någon av de böckerna där det här står. Men det stod bara att det aldrig blev publicerat. Hon hade en låda i skrivbordet med Atlas Ragnmaluset och en låda med Psykoepistemologi-maluset.

Jag tycker väldigt synd att hon inte publicerade det. Det andra har hon skrivit också givetvis. Det är något som man kan gräva fram i hennes andra skrifter om man letar efter. Jag tror att Ayn Rand, jag ska inte gå in för mycket på det här, men jag har en hel teori. Jag vet också lite om det här, även lite akademiskt. Hur Ayn Rand egentligen representerar. Hon är en del av en annan filosofisk strömning som egentligen är helt skild från Gengs i Libertarianska idéer.

Så hon är en mer intressant tänkare än vad många tror och är mycket missförstådd. Mer Ayn Rand nörderiet någon annan gång kanske. Kanske, vem vet, kanske ett radio-bbs eller någonting kan vi snacka om. Nu när det finns en bokcirkel i bubbla-kretsen så borde ju Art of Struggle vara cirkelbok. För den är fantastisk.