Martin

Zimbabwes ex-president Robert Mugabe avliden vid 95 års ålder efter långtids sjukdom. Den forne läraren gick från stridbar revolutionär till kontroversiell ledare som i grunden omvälvde den forna brittiska kolonin Rhodesia. Kallades av efterträdaren Emerson Manangagwa för befrielseikon, vars bidrag till historien aldrig kommer att glömmas.

Sista årets vant. Det är inte utan att jag undrar ibland vad de håller på med på redaktionen. Vi på Radiobubbla har ju haft med särskilt öga till Robert Mugabe. Ända sedan vi började våra sändningar 2014.

Jag bad producenten imorse att sammanställa en spellista på Soundcloud med alla inlägg som vi gjort om Mugabe och Zimbabwe genom åren. Och den finns nu. Den heter Robert Mugabe och Zimbabwe. Vi kan lägga in den. länken i avsnittspostningen idag. Och det är inte mindre än 48 inslag som vi har gjort. Alltså det är... Det är vanvärd.

Ja. Det var oerhört omfattande bevakning faktiskt som vi har gjort av den här mannen. Men han är värdig för att han är fascinerande på olika sätt. Jag vet inte om jag skulle rekommendera någon att gå och lyssna på alla de här 48-klippen men man kan göra en erslag. tematiskt, för det är många olika ämnen givetvis som vi tagit upp. Men om vi ska säga någonting då om Robert Mugabe, till att börja med, alla vet väl vem Robert Mugabe var, men han föddes 1924 i det som då var, jag är lite osäker faktiskt på vilket land han föddes i, men han, alltså i Rhodesia föddes han i, eller den brittiska kolonin Sydrhodesia som han föddes i.

som var ett territorium som erövrades och organiserades av Cecil Rhodes och British South Africa Company. Den här brittiska kolonin utropade sig självständig 1965, vilket inledde en mycket turbulent era som under 70-talet präglades av krig, den så kallade Börskrigen, där Robert Mugabe, och hans elikar krigade mot den rhodesiska staten.

Men Robert Mugabe, innan han kom dit, var kommer han ifrån? Myten om Robert Mugabe säger ju att han var en bokmal redan som barn. Det står överallt i berättelsen. Han var ganska nöjd med att han jobbade lite, kanske hade en jordbruksidning. Men alltid en bok under armen och alltid vill han läsa och sådär. Han blev tydligen utbildad av katolska missionärer, jesuiter.

Och fick liksom stimulans för sitt läshuvud och det innympades även en djup katolsk tro. Han blev så småningom lärare, det blev ju hans yrke. Och under åren så skaffade han sig ett flertal akademiska utbildningar. examen. Även efter att han blev revolutionär så var han ju... Han var ju aldrig någon soldat, han greppade själv aldrig ett gevär och gav sig ut i revolutionärstrid.

Utan han var ju en skrivbordsrevolutionär kan man säga, eller kanske katederrevolutionär i hans fall. Känd som en intellektuell, en förment intellektuell och mycket arrogant person som även sågs som problematisk i dom egna leden. hade den här inställningen. Hans främsta merit vid den här tiden var väl att han hade suttit ett antal år i fängelse.

Och enligt uppgift då så hade han pallat trycket. Han hade inte fallit i föga och lämnat ut massa information åt sådana här kamrater eller ifrånsvurit sig den revolutionära saken som vissa andra hade gjort då, som hade suttit fängslade. Men med stöd från Sovjet och Kina, Kina i hans fall tror jag det var, Han hade stöd från Kina med minst rätt och Sapu, den andra falangen, hade stöd från Sovjet.

Till slut lyckades de ta makten i Rhodesia och omvandlade till Zimbabwe. Revolutionärerna vann aldrig någon definitiv militär seger. Rhodesia hade förmodligen kunnat hålla ut rätt länge till om det bara hade varit en konflikt med de vita rhodesierna, de brittisk-ättade rhodesierna, mot de svarta Zimbabwierna.

Men... Trycket från omvärlden var oerhört stort, inte minst från Storbritannien som Rhodesia hade förklarat sig självständiga ifrån. Mogabe hade aldrig kunnat ta makten, om det inte vore för det varma stöd som han fick från Margaret Thatcher.

Boris

Det är inte en fråga om en dolkstödslegend utan det var en dolkstöt. Man serverade Rhodesia på en sån här mål. guldbricka, bara tärtjade in landet till de här människorna. Det var ett gigantiskt svek.

Martin

Det finns ju en välkänd bild, vi kanske eventuellt återvänder till det, men det finns en välkänd bild där Ingvar Carlsson, Sveriges verketta ledare, går hand i hand med Robert Mugabe. Jag vet inte varför de alltid gick hand i hand, det är något afrikanskt sed, men det ser väldigt lustigt ut. Det finns också bilder där det är så. där Margaret Thatcher och Robert Mugabe sitter och dricker te tillsammans så har det jättemyspisigt.

Förmodligen bilder tagna på början av 80-talet eller något sånt där. Medan Robert Mugabe höll på med... Vi kan komma till det, vad Robert Mugabe höll på med litegrann. Saker som sticker ut litegrann under hans karriär. Han blev Zimbabwe-ledare 1980. Han hade olika... Först var han premiärminister och sen blev han president. Han ägnade första halvan av 80-talet åt att slacka.

sina interna motståndare i Mata Beleland. De välkända massakerna i Mata Beleland. Och det här var ju då inte kriget mot de vita rudesierna, utan du får fylla i och förklara bättre på det. Som jag förstått det då så var det framförallt ett internt krig, interna massaker, där han ville rensa ut oppositionen från Sapu, som var alternativet till Sanu-falangen som han stod för.

Och glada hade han. en brigad av soldater som hade fått särskild militärträning i Nordkorea som han skickade upp till Matabeleland för att slakta sina politiska motståndare och det sägs att tiotusentals civila slog CL.

Boris

Mycket exakt beskrivning.

Martin

Ja. Och...

Boris

Det är också ett monumentalt förekläde att de politiska motståndarna... De som man gav sig på och den folkliga bas de hade i Matabelelandet. De hade varit ett vidare bättre alternativ till moga arbetsfallang. De hade också en klarare blick, för vi kan inte rätta det här landet utan att vita... Det är ett tidigt exempel på vita människors lust att begå självmord- eller att låta andra människor vita. där människor dör.

Martin

Och just genom den här retoriken, den mer militanta retoriken som Mugabadu, så blev han väldigt populär. Dels i väst, pervers nog, men också i Afrika. Han blev en sorts ikonisk figur. Vi kan återkomma till det, hur det utvecklades. Under 80-talet och stora delar av 90-talet var det på många sätt så att Mugabadu var en del av det.

Ägandeförhållanden i Zimbabwe var ju inte dramatiskt förändrade. Alltså det mesta av jordbruket till exempel, som var ju den primära näringen i landet, ägdes fortfarande av de vita rhodesierna. Och det här var ju naturligtvis ett stort irritationsmoment, en frustration för många i Zimbabwe.

Dels för Mugabe naturligtvis, som ju drevs av en sådan här pan-aktivitet. Afrikanistisk, en väldigt afrikancentrisk rasistisk idé som handlar väldigt mycket om de svarta människorna och deras unika historiska roll.

Och det var ju ett stort problem då, en stor del av landet fortfarande drevs av vita människor. Så under 90-talet så låg de här frågorna och kockade mot slutet av 90-talet så började det här. Det började byggas upp mot de stora landkonflikationerna som ägde rum vid millennieskiftet. Jag är ingen expert på hur allting gick till, men det fanns flera falang i Zimbabwe som drev på.

Man pratar ofta om att det fanns de här krigsveteranerna. från kriget på 70-talet som var frustrerade och otåliga. De skulle få pensioner egentligen, men pensionsfonderna som man hade i staten hade redan plundrats av Mugabe och andra i statsledningen. De ville istället attackera och ta över farmer.

Och Mugabe uppmuntrade det här förstås, men det var en delvis ganska oordnad process. Men hur det nu blev så, det kanske är fel att säga att de nationaliserade det, för det var mer en sorts, en sorts väldigt anarchisk, våldsam, märklig process. Där man bara stal marken. Och det här var början till en oerhört lång kris som Zimbabwe fortfarande inte tagit sig ur.

i och med att man tog över. de här jordbruken så dog de. I butik kan man säga att de bara försvann. Alltså jordbruksmarken sattes i träda därför att man hade inte kunskapen som behövdes för det var jordbruken och man hade inte grundläggande teknologi. Man kunde inte bygga bevattningssystem, man hade inte utrustning, man hade inte...

vad heter det... kemikalierna som man har i jorden, gödningsmedel och såna här saker. Det fanns inte. Man hade inte frön och så, man hade inga pengar att investera och så vidare. Så det här ledde till svält, en enorm brist på mat. Från att Rodesia hade varit ett prunkande, produktivt jordbruksnation som producerat en massa mat. Så fick man enorma problem med matbrist och svält och så vidare.

Och givetvis, som det alltid är, så skapades ett narrativ som man också spelade med i väst. Det är samma sak med Venezuela nu, att man säger att det är avbrutit. Ja men det beror på hur oljepriset har sjunkit i Venezuela och sånt där. Samma var det i Zimbabwe. Ja och den här fruktansvärda torkan de har haft liksom. Men givetvis så hade man kunnat hantera alla de sakerna om man hade haft en kompetent ledning, bevattningssystem och så vidare. Situationen blev värre och värre och det här sedan triggade enorma ekonomiska problem från 2009-2010 framåt tror jag det var.

Man började få väldigt volatila valuta och kriser. Man hade en period av hyperinflation och sen gick man över till att man hade en US-dollar baserad valutaregim. Men sedan tankade det projektet därför att man övergick från att bara nationalisera jordbruksmark så började man nationalisera industrierna istället.

Vilket skapade ett tvärstopp för utländska investeringar. Sedan hade man inga dollar baserade ekonomi som man hade byggt upp och sedan hade man hyperinflation. Det är bara ett exempel på den här extrema vanskötseln. Allt sammantaget kan man säga att 1980 till 2017 när Mugabe till slut avsattes var en 37 år lång absolut mardröm.

Boris

Ja, och jag tror att när man tittar tillbaka så har jag gått och grumlat på den gamla krokodilen hela dagen och vad vi har tyckt och sagt. Egentligen skulle jag vilja göra vissa omvärderingar av honom. Egentligen tror jag att han insåg att det aldrig kommer att gå att få det här landet på fötter.

Nu har vi tagit från honom vita makten. Så det gäller att behålla makten själv så länge jag kan. På det området var han en oerhört skicklig maktspelare. Han lovade olika falang. Det är så många saker som veteranerna, militärer och så vidare förmåner tillgångar, rötterna, explodera, att alls kunna balansera den här. De olika förlangen och intressena, bland de svarta, efter att man drivit bort de vita- -...tyder på en extrem kompetens på det området.

Som diktator har man mycket skicklig maktspelare. Problemet blir sen när det inte längre finns nånting att fördela. Vi hade några nyheter på slutet- -.där det fanns exploderade gårdar som... Tre olika falanger gjorde anspråk på bland annat hans fru, Gracie då.

Och då när det inte finns någonting längre att stjäla, då rasar allting och så störtas små grabbar. Men jag tror att ett misstag som han lätt gör och som vi eller jag i viss mån har förfärdit till under den här perioden när vi har pratat om den gamla krokodilen är att hoppas på att... –om han var snabbare, eller någon annan, lite finare.

En mindre dikatorisk svart grupp ska ta makten. Men det leder ju ingenvärt. En av de viktiga lärdomarna av Zimbabwe är– –att svarta människor jävligt enkelt kan inte styra ett land. Titta på Zimbabwe i dag. Det har inte uppkommit nån opposition.

Och då tänkte jag att dom här kommer att fixa detta, dom får fart på jordbruket eller tobaksodlingar eller vad fan som helst. Dom kan inte det helt enkelt. Jag tror att nog Gabbe insåg detta och bara tänkte att jag håller ut så länge jag kan och mjölkar landet på det som går.

Martin

Det var ju också ett av Emerson medan Gaggås första utspel han tog över och säger att vi måste ha en försoning med dom vita och bjuda in dom igen, kom tillbaks snälla. Alla vita farmare och styr upp det här för vi klarar inte av det själva.

Boris

Det räcker inte därför att det går inte att bjuda in... De har ju icke på något sätt löst de här motsättandekastämpa och olika sociala skickskrav som framförallt de här vätvillingarna som kallar sig krigsveteraner. Att plocka in vita farmare som gisslarna eller ge dem lite beskydd så här nu kan ni börja odla igen det funkar inte. Utan återigen...

Det gäller inte bara sin fabel, visa mig ett afrikanskt land som fungerar anständigt. Som jag sagt förut, en rekolonisering under humana former är vad kontinenten behöver. Annars kommer det alltid vara så att man bara ropar på de vita att Oj nu har vi ebola, kom och hjälp oss. Oj nu har vi islamister, kom och hjälp oss. Oj nu har vi ingen mat, kom och hjälp oss.

Martin

Till vilken nytta? Vi har åtminstone två sentida, samtida exempel på vita regimer som har styrt afrikanska länder. Och det har funkat väldigt bra. Rodesia och Sydafrika har ju varit Afrikas absoluta... särklass mest framgångsrika och välmående länder. Det finns ju ingen jämförelse, såvitt jag vet, med något annat afrikanskt land. Och både de epokerna är slut.

Zimbabwe och Sydafrika har ju bland annat av det skälet existerat som parallella case. Man har jämfört dem mycket. Och Mugabe till exempel, förmodligen till sitt förtret, har ju ofta blivit jämfört med Nelson Mandela. Och det sägs ju att det var någonting som han... som han störde sig mycket på för att han kunde aldrig ha den här stadsmannamässiga, värdiga positionen och ta plats på de internationella scenerna, det internationella medvetandet på det sätt som Nelson Mandela gjorde och sägs att det gjorde att han blev förbittrad och inåtvänd och att det påverkade honom. Det kan jag förstå,

Boris

det är en fullt rimlig reaktion för en gammal krokodil. Nelson Madela ansvarar extremt mycket för Sydafrikas förfall. Och så sitter den gamla krokodilen i sitt palatt och tänker att folk tycker att han är en US-selektator. Men Nelson här bredvid blir hyllad som världens bästa kille och en fredsfurst. utvecklingsapostel. Det måste kännas ganska orättvist.

Martin

Ja, det var väl orättvist också för att rätta mig om jag har fel, men Mugabe var ju både mer intellektuellt framstående än Mandela och en skickligare maktspelare som du påpekar tidigare.

Boris

Ja, visst.

Martin

Han var egentligen bättre på alla sätt än Mandela. Skillnaden är väl att Mandela avgick i tid, så att en hel del av vanskötsel och kollaps skedde inte under hans officiella övningssedande, utan det var de människor som hade det. som han högst medvetet lämnade över makten till, som körde landet till botten?

Boris

Ja, hade han inte blivit... Jag menar, den gamla krokodilen var ju i full begär faktiskt, någorlunda vid stadsgruppen. Men hade inte Mandela i princip blivit senil och blidit in i skuggan i tysthet, så hade han stått där naken och avklädd om han hållit ut lika länge som Mugabe.

Martin

Man säger ibland att Sydafrika måste akta sig och måste titta på Zimbabwe. Så är det vanande exemplet i Zimbabwe. Och försöka undvika att det blir som i Zimbabwe i Sydafrika. Att det går lika illa. En tanke som jag har tänkt på senare år är att Det kanske inte är en originell tanke, men det har slagit mig att det egentligen är konstigt att man säger så. Därför att situationen i Sydafrika har så oerhört mycket negativ potential.

Jag tror att det som kommer hända i Sydafrika är långt mycket värre än vad som kan hända i Zimbabwe. Zimbabwe är redan kört i botten. Det finns inte så mycket mer som kan hända där. Det finns inte något stort inbördeskrig på horisonten, någon gigantisk etnisk länsning eller sånt där. Sånt är det förmodligen kommer bli i Sydafrika. Det tror jag också kommer påverka bilden av Zimbabwe och Sydafrika. och Mugabe längre fram.

Det kan tyckas vara ganska konstigt och perverst. Kanske en konstig grej att tänka på, men jag tänker på en jämförelse mellan Mugabe och Mandela. Mandela är den här hjälteförklarade, änglarlika martyrgestalten. Mysfarbror som alla älskar. Men faktum är att, jag tror det här är min förutsägelse, att när man skriver den slutdiltiga historiska domen på ett någorlunda sätt, så är det inte så att man kan säga att det är en stor del av Mugabe.

objektivt sett så kommer man se att Mandela orsakade en långt större katastrof än Mugabe gjorde. Och det säger en hel del med tanke på hur enormt mycket skada Mugabe gjorde. Att Mandela ändå kommer att ha mer på sitt samvete i slutändan.

Boris

Jag tänker inte sätta emot ifall du vill tillslå att vara det. Det är något väldigt precis förutsägelse.

Martin

Vi har många intressanta kommentarer nu i dagarna. efter att Mugabe har gått ur tiden. Provo, hemmaplan i Sverige. Sverige är ju ett land som har haft väldigt nära, varma relationer med Mugabe och Zimbabwe ända sedan 70-talet naturligtvis. Så svenska staten har pumpat in oräkneliga miljarder, givetvis, i Mugabes projekt.

Och han har varit bundis med Olof Palme, Ingvar Carlsson, ja med alla svenska ledare. Jag slår av med att det finns en myspysbild med Margot Waller. Och en person som givetvis är kompis med Mugabe och gillar honom jättemycket är Pierre Jaurie. Pierre Jaurie är naturligtvis den person som man ringer och frågar, ber om en kommentar när Mugabe dör. Och det gjorde de rätt i på text-tvn när de ringde Pierre Jaurie.

Så här säger han. Han var vänlig men stenhård på sin sak, säger Jaurie som jämför Mugabe med Nelson Mandela. De båda delade erfarenhet i sin sak. av en lång tid i fängelse. Men Mugabe var en helt annan person. Han hade också oturen att omge sig med dåliga rådgivare, säger ju sköri. Och syftar bl.a på att Mugabe inte accepterade valresultat. Det var en riktig osis, helt enkelt. Det som hände med Mugabe. Ja,

Boris

det är så det gäller att föda med otur.

Martin

Ja, otrolig otur att man omger sig med så dåliga rådgivare. När man själv är en sån stjärna. Men min favoritkommentar kring Mugabe. Det var ändå afrosvenskarnas riksorganisation. Det var en riktig pärla. De valde att uppmärksamma hans bortgång genom att lägga upp ett citat från Mugabe själv. Någonting som han sa runt millennieskiftet i samband med landkonflikationerna. Fritt översatt då det engelska citatet skrev han så här.

Det här landet är vårt land. De tror att därför att de är vita har de en gudagiven rätt till våra resurser. Inte här. Den vita mannen är inte infödd i Afrika. Afrika är för afrikaner, Zimbabwe är för Zimbabwier. The white man is not indigenous to Africa, Africa is for Africans. Fantastiskt. Vi kan väl nu, alltså,

Boris

nej jag ska inte gå vidare, förlåt, fortsätt.

Martin

De har fått mycket skit, Afrosvenskarnas riksorganisation för det här. Alltså det är ju en väldigt urspårad, bizarr organisation i det här laget. Jag tror att den grundades i... En gång till av Niamko Sabouni, som numera är ledare för Folkpartiet. Men till hennes försvar då har han dröjt från att ha radikaliserats sen dess. Men det är roligt va, det här citatet. Ska vi smaka lite på inversen av det här citatet? Den svarte mannen är inte infödd i Europa. Europa är för europeer. Sverige är för svenskar.

Boris

Det kan du inte säga,

Martin

men tankegången är ju väldigt tilltalande. Han klädde sig konservativt och drack ingen alkohol. BBC måste ha helt missat Robert Mugabes kavajer.

Boris

Det var det uslaste. Dessutom var han känd för sin förkärlek för väldigt fin konjak. Ja. Det var helt bara nys.

Martin

Han var en oligark som hade olika gårdar och företag som han ägde. Det fanns ingenting asketiskt med honom. Utom den här myten om att ha en sån här bistrig intellektuell. Jag gillar ju väldigt mycket för övrigt hans kavajer. Det är en sartoriell dröm jag har, att någon gång få ha en sån här Robert Mugabe-kavaj.

Gärna en exakt replik av någon av hans skrikgröna, galna kavajer. Det skulle jag gilla väldigt mycket faktiskt att ha en sån. BBC var extra bizarr faktiskt. The Guardian kallade honom för Zimbabwe's Invisible Man. intellektuella despot. Hur Mugabe blev Afrikas –Faldna ängel, är underrubriken.

Boris

–Det är också hur man sänker ribban på diktatorer. Det gör mig vansinnig. Som du själv sa, Mandela har inte skrivit nåt intressant– –eller kommer bara med såna där lamaktalande. Mugabe har heller inte fått ihop några textböcker. Man kan titta på riktiga diktatorer. Diktatorer som Enver Hodja eller Lenin och Stalin, de petar ihop en del verk man faktiskt kan diskutera.

Men de här två jävla tomtarna, om de ska betraktas som intellektuella, det minsta kravet man kan ha på en diktator är att han i verklig mening är intellektuell och inte tom i huvudet som de här två.

Martin

Robert Mugabe, Afrikas asketiska ängel.

Boris

Nikstraffget.

Martin

Ja, vi kommer få läsa mer fantastiska Mugabe-runor nu i dagarna. Eventuellt får vi återkomma och titta på några fler av dem. Jag gjorde bara några snabba googlingar och de flesta jag läste var ganska besörda. För jag letade efter, och jag tänkte att någon måste ha sammanställt alla sådana här mega-skandaler och massaker som man har gjort. Men nästan allting var sådana här. Hageografi. Kanske inte så konstigt att man får det i en brittisk. Det är väldigt svårt att hitta någon mer väla vägdruvna.

Boris

Det är över hela politiska föntet. Man har stoppat Mugabe och till exempel i Sverige oavsett parti som har tyckt och tänkt att det är de vita sfera. Det är inte så jävla rätt att ta över det här landet. Det är inskrivet i själva förutsättningarna.

Martin

för bedömningen. om Rhodesia, det som Mugabe tog över och förstörde, som är en helt fantastisk historia. Jag vet att det är många av våra kretsarna som är intresserade, jag är också intresserad av den.

Boris

Jag tror det är väldigt viktigt att göra faktiskt, och vi borde viga lite tid åt det där för att fullt allvarligt menar jag att man ska driva den här kolonisationslinjen av afrikanerna i Afrika undervit hela välden, då kommer kontinenterna att fungera. Det går att historiskt belägga genom att ta exempel Rodesia och Sydafrika.

Dels ta bort mycket av de lönska beskrivningarna av ständigt piskade svarta. Och också för att kunna diskutera kolonisering på ett annat sätt. Annars kör man alltid det här med Leopold och Belgiska kong och avhuggna händer. Det blir sinnebilden för kolonisering.

vilket är helt koko. Så att Rhodesia och Sydafrika är faktiskt värda en politiskt aktuell fråga att skriva deras riktiga historia.

Martin

Det vore kul faktiskt fördjupningstämne. Vi har haft ett avsnitt av Radio BBS, vår interna podcast som handlar om Rhodesia som var en sorts musikalisk historia med väldigt mycket musik från Rhodesia och en övergripande berättelse om landets historia. Det var ju ett fantastiskt förspel till en fördjupning om Rhodesia.

Det finns ju många intressanta böcker där som man skulle kunna läsa och fördjupa sig i. Låt oss suga lite på den idén och se hur vi kan hitta på. Jag tror många skulle vara väldigt intresserade av en sån serie.

Boris

Det tror jag definitivt. Den har en politisk sprängkraft idag som bör användas.