Martin

Bruce E. Levine Det psykiatri-industriella komplexets drivkraft är pengar, inte att bota. Diagnoser skapas för att berättiga förskrivning av psykofarmaka. Den verkliga boten mot problemet trauma är kärlek, naturen, relationer, hopp och mål. Ja, det här är en artikel från den radikala vänstersajten Counterpunch.

Jag tror att det är en vänstersajt i alla fall, men vi brukar länka till dem ibland. Det här är en artikel inom genren man kan kalla för... antipsykiatri, tror jag nästan man kan säga. Här pratar man om det psykiatri-industriella komplexet och gör en sån direkt jämförelse då, uppenbarligen med det militär-industriella komplexet. Och initialt görs poängen att fler och fler människor förstår nu, även folk till vänster förstår att det är uppenbarligen så att det militär-industriella komplexet ser till sina egna intressen.

Det är inte som ett allmännyttigt objektivt välvilligt. Komplex utan de de vill bara bevara sig själva sina privilegier, expandera och så vidare. I praktiken så blir det militärindustriella komplexet ett hot mot nationell säkerhet, frihet och fred på jorden. Men trots att man förstår det här och det militärindustriella komplexet så förstår man inte samma sak om det psykiatri industriella komplexet och inte minst då.

Den gigantiska läkemedelsindustrin som har precis samma typ av motiv ägnar sig åt precis samma typ av som man säger regulatory capture. Jag är inte säker på vad man säger på svenska. Stora företagen, istället för att staten kontrollerar och reglerar företagen så tar företagen kontroll över den statliga regleringsapparaten. Och de påverkar till exempel medicinska diagnoser och definitioner och sådana här saker i väldigt hög utsträckning.

Så det är mer och mer kommersiell övervägande som ligger bakom till exempel vilka psykiatriska diagnoser man sätter. Och under alla omständigheter så är det ju så att vad det gäller hur man behandlar olika psykiatriska tillstånd och man lämnar åt sidan frågan vad som egentligen är ett legitimt. psykiatrisk tillstånd, det är bara normal variation, så får man mer och mer tyngdpunkt mot psykofarmuka, mot att man ska äta piller och kanske ta sprutor och sånt där för att påverka hur man är i huvudet.

Istället för att göra andra saker, till exempel om man inte ska ta något alltför vågat, som psykoterapi till exempel, använder man relativt sett mindre för att det blir billigare och enklare på många sätt på sjukvården och det finns väldigt starkt tryck också från läkemedelsföretagen på att Till exempel behandla depression med antidepressiva piller istället för psykoterapi eller mer generellt att förbättra livsomständigheterna för personer i fråga.