Transkribering
Lars Anders Johansson: Papperstidningarna svek prenumeranterna med bristande kvalitet
Martin
Lars Anders Johansson Papperstidningarna svek prenumeranterna med bristande kvalitet. Vinnande digital modell låter kunden välja nyheter och texter, likt musik i Spotify. En välskriven krönika i Timbros median. Detta är särskilt några saker som kan vara kul att uppmärksamma.
Tyckte de bara är rätt välfunna. Lars Anders Johansson berättar om sin egen personliga historia med papperstidningar. Hur han började prenumerera på dagstidningen första gången. När han pluggade i Uppsala fick han en studentrabatterad prenumeration. Då kände han sig riktigt vuxen och ordentlig. Han hade papperstidning.
Fortsatte han med det här och tyckte det var en mysig morgonritual. Prassla med tidningspapper, känna lukten av trycksvärta. Och att han fortsatte bygga på sin identitet. Men sen började han pendla. Han började jobba i Stockholm och bodde kvar i Uppsala. Och då är det som bekant 40 minuters pendlingstid mellan de här två orterna. Så då tog han med sig tidningen på morgonen.
Läste och lagde om till att han kom till Stockholm. Så var han klar med tidningen brukade han lämna den till någon resenär som var på väg åt andra hållet som vi var på väg och klev på. Problemet var bara att ett år senare så märkte han att han hade lite tid kvar på resan efter att tidningen var slut. Så det tog bara en halvtimme att läsa tidningen.
Vad skulle han göra de sista tio minuterna på resan? Och sen så märkte han att han... Han började lägga ifrån sig tidningen i Märsta. Märsta är halvvägs mellan Uppsala och Stockholm. Då var det bara 20 minuters behållning av tidningen. Och till slut var det så illa att han var klar med tidningen redan i Knivsta. 10 minuter från avgången från Uppsala.
Där någonstans så började han reflektera, den gode Lars Anders, och kom fram till att det är inte värt det längre, att ha den här promotionen. Inte ens med studentrabatt så är det en bra affär. Lars Anders Johansson har varit duktig på att skriva sådär. Det här är en typisk välfunnen bild, tycker jag, av hur tidningarna har försämrats över åren. Jag själv har ju definitivt haft samma problem.