Martin

Patient som ogillar salafism blir av psykiatriker diagnostiserad med islamofobi. Det skrivs in i Patient-journalen utan förklarat orsaksamband. Det är en rolig typ av nio tycker jag. För att det skruvar ganska bra i huvudet känner jag. Det snurrar och slår kullerbittor. Johan Westerholm, socialdemokratisk debattör på ledarsidorna.se slår larm här om att psykiatriska utredningar nu inkluderar ordet islamofob.

Nota ben att det är verkligen på gränsen till fake news här, så som den här nyheten har sprids. Man säger ju att man blir diagnostiserad med islamofobi, man blir sjukskriven för islamofobi och så vidare. Det är ju inte riktigt det som har hänt här, utan... Det handlar om en patient som har en psykosproblematik och ibland i samband med de psykotiska skoven så förekommer rädsla och innehållet i den rädslan har islamofoba förtecken, enligt journalen.

Det handlar om vilken typ av skräck eller vanföreställningar som en psykotisk person har i samband med sina skov. Det är ganska tydligt här. att det är psykosjukdomen som är central och islamofoba förtecken används som en beskrivning av psykosens innehåll. Det är lite uppblåst på det sättet.

Samtidigt så är det lustigt att vi har pratat om exempelvis patologiseringen, psykologiseringen av politiska motståndare och försöket att stämpla andra människor som psykiskt sjuka. Vi har ju förutspått att islamofoba är en problem. för att det ska bli en riktig diagnos. Så det är ändå lite lustigt sådär. Men det är en överdriven, clickbait, fake-news-aktig vinkel samtidigt kan jag tycka.

Men en annan sak som jag reagerar på, kanske någon tycker att jag är en petimeter här, men det är en annan sådan här paradox känner jag. Och det är att Johan Westerholm, han skriver i sin text där, han återkommer hela tiden till att islamofobi är inte en sjukdom, det är en åsikt. Så att det blir... Problemet här är att man tar in patientens politiska åsikter i diagnosen.

När han pratar med en överläkare på samhällspsykiatriska region håller överläkaren med om att det är djupt kränkande att man skriver på det här sättet. Men, och nu behöver jag hjälp Boris, för att som sagt huvudet snurrar. Är islamofobi en åsikt eller är det en sak? är det en fobi? För att normalt sett brukar det sägas att det är fel att hålla på och kalla folk för islamofober.

De tycker illa om islam, är motståndare till islam, hatar islam. Men det är inte det att de är rädda för islam. Åtminstone inte det som är det huvudsakliga problemet. Så då går man alltså från att någon har en politisk åsikt till att stämpa den som en sjukdom och säga att det här är en fobi, det är islamofobi. Det är inte det att de tycker illa på sig. Först och främst om någonting utan att de är rädda för det.

Så det brukar vi i alla fall kritisera. Jag vet inte vad Jan Westerholm brukar säga. Men nu är det på något sätt som att det går åt andra hållet. Här har någon beskrivits som att de är rädda för någonting. De är rädda för det, alltså de känner skräcken för någonting i samband med psykotiska skog. Och då säger man att de är rädda för islam, alltså det i rummet islam var förbi. Så här använder man faktiskt, kanske för första gången någonsin, Ordet islamofobi är dess korrekta bemärkelse.

Det vill säga en sjuklig skräck för islam. Men då ska Johan Westerholm skrika i högansky om hur kränkande det här är. Därför att det här är ju en politisk åsikt, inte en fobi. Men är det inte faktiskt en fobi i det här fallet? snarare än en politisk åsikt. Blir det inte helt dubbelt upp och nedvänt här med Johan Westerholms kommentarer?

Boris

Jo, det blir det, men det fattar jag inte tänkt igen det hela. Jag har grubblat en del på det där av andra skäl med politiska åsikter, fobier den senaste tiden och galenskap. Alltså, inte den här fina psykiatriska beteckningen, utan att man blir rubbad och konstig i största allmänheten. Och om vi tar islamofobin först, innan jag tar mitt udda resonemang vidare.

Alltså islamofobi är ju lite knepigt, därför att det betecknas som jag säger oftast en oreflekterad skräck för någonting. Att man liksom, du får nästan fysiska reaktioner av panik, spindlar, ormar och numera tydligen också muslimer. Och det ska man, och det tror jag definitivt folk kan drabbas av, och sen kan man listera grunderna för detta.

Det kan nog vara väl så grundade, om någon sprungit på en giftorm i barndomen och sen får en fobi av detta och sen lever i en no go zone så kan det nog få liknande nästan fysiska reaktioner av panik och skräk. Men jag har problem med din åsikt, min åsikt och andras åsikter som... Jag betraktar som genomtämningen, genomreflekteran eller inställningen till islam som religion och världsavskådning.

Och den är ju fientlig, men man kan ju inte säga att vi är paniskt rädda för. Ja men du bör inte svettas av hjärtklappning om du ser åtta kvinnor i burka eller någonting sådant. Så att det finns en märklig sätt att använda ordet på. Men det andra jag grubblar på det är ju det här med... Om vi faktiskt inte är på väg till ett dissensionsklimat i Västerlandet som gör att vi faktiskt kommer att få se fler och fler människor inta jävligt ståliga synpunkter och bli tokiga.

I klassisk mening. Vi har ett debattklimat där det inte går att... Där det offentliga samtalet är styrt på ett sådant sätt, att det inte går att resonera förnuftigt och logiskt. Ska man gå in i det så måste man skriva längre essäer om historiska samband. Och du når i alla fall inte ut i det offentliga samtalet. Och det där ser man historiskt, bara de senaste hundra åren i kristider, hur ganska förnuftiga människor till slut hamnar i ett landskap där de faktiskt blir förstörda av paranoida föreställningar och vanföreställningar.

Och jag tror inte vi ska underskatta risken för det idag. Och vad man ska dra för slutsatser av det är väl möjligtvis att hålla sig undan det offentliga samtalet för att inte bli tokig. Däremot sagt, för att runda avdela, jag tror inte man ska underskatta faran faktiskt för att man blir knäpp i det här samhället. Även om man inte börjar som knäpp, för att uttrycka sig enkelt och folkligt.

Martin

Klokt, mycket kloka ord. Definitivt är det ju så att många människor, inklusive några som refereras i den här artikeln som Johan Westerholm har skrivit, ta till exempel den här Mattias Gardell som dyker upp som gubben i lådan, och var den som populariserade termen islamofobi i just Sverige genom att skriva en bok som hette Islamofobi.

Han är ju det uppenbart när man hör honom prata, ser honom skriva, han är ju inte en psykiskt sund person, det gäller nästan alla de här människorna, men särskilt de som... sprider den här mentala pesten allra mest intensivt, de här noderna. Särskilt de personerna är ju väldigt osunda. Det räcker med att se en bild av dem, eller se ett kort videoklipp. Då ser man bara i de neurotiska ryckningarna i ansiktsmusklerna och den degenererade kroppshållningen, flackande blicken.

Man kan se på dem hur osunda de är. Det är därför de patologiserar sina politiska motstånd. De vet själva att de själva inte är vid sunda vätskor. De känner på sig att det har något att göra med deras åsikter. De vet inte exakt vad. För att slippa tänka på det här så deflekterar de för full maskin. De säger att det är alla andra som är psykisk sjuka.

Boris

Det är en väldigt bra beskrivning. Folk vågar inte ta det där riktigt. Gardell med anhang. Alltså de... Det... Nu låter man ju som motståndare, men det är något väldigt osänt över dem. Och det är jättekonstigt att... Vi har ett debattklimat där det är människor som faktiskt står uppe i tv-studior och säger radiosamtal och som pratar och beter sig som om de faktiskt var präglade av total fanatism och någon religiös iver.

Att de på något sätt definitionsmässigt blir den förnuftiga och intelligenta sidan, medans medan man själv har lugnat tillbaka ljutade stämang så betraktas man som lätt rubbad. Farligt redan nu, än mer farligt på sikt.