Martin

Svenska mediechefer kritiserar Google. Thomas Mattsson säger att Google inte kan skilja på alternativa medier och etablerade, vilket gör att kvaliteten på Sötmotors produkt sänks. Trots kritiken menar Google att de har en bra relation till svenska mediehus. Det är en fantastisk implosion, en sån här självantändning som mainstream media ägnar sig åt nu.

Vi har hela CNN-debaclet i USA som är verkligen... Enorma episka proportioner och otroligt underhållande. CNN håller på att gräva för snygg en grav. Men svenska gammelmedier ligger inte långt efter. Den här artikeln i resumé handlar om en paneldiskussion i Almedalen.

Och där har bland annat Hanna Stjerne SVTs chef. Hon ropar åt Google och Facebook att kliva ner från sina höga hästar. Den språkliga figuren Kastarsten i glashus räcker inte riktigt till här. Thomas Mattsson på Expressen, Peter Woldardarski på Dagens Nyheter och Silla Benke på Sveriges Radio har också varit med och skällt ut Google.

Nu går vi över till ett citat av Thomas Mattsson. Det här är fantastiskt. Vi var en rad mediechefer som alla hade samma erfarenheter av stora sociala medier och plattformar. Nämligen att de inte snabbt nog rensar bort hot och hat. Att de dessvärre marknadsför till och med nazistiska sajter. Och att de inte lyckas göra skillnad mellan seriösa journalistiska aktörer och så kallade alternativmedier. Vilket gör att kvaliteten på deras produkter påverkas negativt. Och det är ju ingen bekämpt av, säger Thomas Mattsson.

Boris

Men det allra värsta citatet av Thomas Mattsson, jag tycker det här förbannade lipseal-citatet, jag citerar. Då tog jag fram Google Chrome, sökte på mitt namn och hittade flera länkade hatsajter. Jag förklarade att hat, lugner och Youtube klippte folk stora skriker utanför min dörr betalade deras löner. Då blev det tyst. Och nu vet vi alla alltså att universum kretsar uppenbarligen kring Thomas Mattsson.

Jag har sällan hört något så livsilligt och självupptaget och idiotiskt från en svensk publisher. Det här måste ju vara rekord alltså. Och vi kan jämföra med riktiga liberala chefredaktörer. I Sverige under andra världskriget så fanns det några stycken som vågade stå upp. Där hoten var riktiga, att de fortsatte skriva snäll ledare. Dels blev de ju förföljda av svenska myndigheter. Dels visste de att de skulle hamna i läger om tysken kom. Jämför det här med dubbgnället. Vad nu är det tänkligt?