Martin

Johan Norberg, per capita har Sverige tagit emot fler flyktingar med låg eller ingen utbildning än något annat EU-land. Samtidigt är vi det EU-land som har minst andel jobb för dem med låg eller ingen utbildning. Det är som om vi ville ha massivt utanförskap. Det här är Johan Norbergs senaste kolumn i Aftonbladet. Den handlar inte om invandring.

Bubblarybiken handlar om invandring, men artikeln handlar i själva verket om frågan om minimilönare. I USA just nu har starka kampanjer för att höja minimilöner. Till exempel i Seattle där man under de senaste åren har ägnat sig åt att höja minimilöner från 9 till 15 dollar. Det här gör man över loppet av ett antal år.

Senast har man höjt från 11 till 13 dollar. Här får vi från Johan Norberg ett klassiskt, självklart, liberalt case mot minimilöner. Det vill säga att minimilöner drabbar de som har det svårast på arbetsmarknaden, de som har lägst produktivitet och lägst löner, de som har svårast att få jobb, de som befinner sig på tröskeln till att vara anställningsbara och produktiva och kunna vara del av ekonomin.

Men sen har vi också en liten parentes nästan i slutet av artikeln som var det som bubbledirektörerna upptäckte. uppfattade som det intressanta. Nämligen då han skriver, man kan säga att bubblubriken är nästan exakt citat av det han skriver näst sista... stycket. Alltså att Sverige har tagit emot fler flyktingar än något annat evland per capita, med låg eller ingen utbildning.

Och samtidigt är vi sämst på arbetsmarknadsintegration. Och i den svenska arbetsmarknaden ser det ut så att det finns väldigt få låglönejobb. Och det är som om vi ville ha massivt utanförskap, säger Johan Norberg.

Boris

Här anar man ju också, vi pratar mycket om undertexter idag, men här anar man ju en viss kursändring tycker jag från Johan Norberg. Men det är en sak som jag tycker är remarkabelt med den här kolumnen. Lite grann har man ju alltid, eller förut kan man vänta sig att Johan var företagandets, det fria företagandets förespråkare.