Martin

JAMA vägrar korrigera felaktigt rapporterade kliniska prövningar, lever inte upp till sina åtaganden. JAMA är då Journal of the American Medical Association, som är en av våra mest välkända medicinska tidskrifter. De har mycket hög prestige, mycket hög svansföring. Den bekanta epidemiologen Ben Guldacre har startat ett projekt där han systematiskt undersöker ifall kliniska prövningar har rapporterats enligt det som är förändrat.

De prövningsprotokoll som forskarna själva har ställt upp. Det vill säga, innan man börjar sin prövning så ska man då registrera den i en prövningsdatabas. Där anger man vad som är prövningens primära utfallsmått och vilka de sekundära utfallsmåtten är. Ett vanligt trick för att få resultat att se bättre ut än vad de är är att man byter utfallsmått när man sen ska rapportera. Så att man rapporterar utfallsmått som råkar ge bäst resultat istället.

På så vis kan man få det att se ut som att olika läkemedel och behandlingar är mer verkningsfulla än vad som i själva verket är fallet. Då har Ben och hans grupp bestämt sig för att testa. Är det så att vetenskapen är självkorrigerande på det sätt som den i teorin skulle vara? Om man går tillbaka och tittar på prövningsrapporterna, jämför dem med de publicerade studierna och hittar fel. Kommer då vetenskapsstidskrifterna som har publicerat dem att ta in ett brev, en korrespondans, då ett letter to the editor?

Kommer de att publicera ett sånt där man pekar på de här skillnaderna? Kommer de till och med att be att författarna till den ursprungliga artikeln göra en rättelse och rapportera dem utfallsmått som de har? i Kärlöket Skull har rapporterat. De har prövat det här nu med några av de ledande medicinska tidskrifterna och det har blivit väldigt skilda resultat. British Medical Journal som ju har profilerat sig i de här frågorna som är väldigt bra på öppenhet och transparens de har publicerat allting och de har rättat alla diskrepanser hittills medan däremot Journal of the American Medical Association de har refuserat varje inlaga De har till och med sagt öppet att på grund av att vi har brist på plats i vår publikation så är det inte alltid så att alla utfallsmått rapporteras enligt plan.

Utan vi hjälper författarna att hitta de som vi tillsammans tycker är mest intressanta. Så det är ett gränsfall här när man säger att tidskriften aktivt försöker förvanska resultaten. Och det här har då visat sig tack vare Ben Guldeckers projektet som kallade Compare-projektet. Man kan lägga till också att Journal of the American Medical Association har åtagit sig att följa ett ramverk för öppen rapportering av kliniska prövningar. De ska rapportera sig enligt vad som kallas konsortriktlinjerna. Men det tycker man uppenbarligen inte väger så tungt här.

Boris

Det låter ju som en ganska stor skandal det här.

Martin

Jag tror tyvärr inte att det uppfattas som någon större skandal. Det som har hänt är egentligen att de kastar ljuset över en utbredd och allmän praktik. Det är så att säga status quo. Och det är något som många tror jag känner att det förmodligen är så här. Det är en stor skillnad mellan vad tidskrifterna säger att de ska göra och vad de sen i praktiken gör.

Boris

Men är det inte det som är skandalen då? Att de här tidskrifterna och de här bristfälliga rutinerna som omgör peer review fortfarande är så otroligt dominanta. Men jag som utomstående och som i mitt yrkesliv också ibland behöver till exempel testa saker och ha bra på fötterna och sånt där. Över. Jag hamnar ofta i situationer där jag måste ta en väldigt pragmatisk approach.

Man kan liksom inte slarva med metoderna och den här typen av obfuskering av data och resultat och sånt där. Jag tycker helt enkelt att det här låter ganska oseriöst. Och Uland kan jag tänka så här att jag undrar om de skulle kunna vara så här slarviga om de var till exempel ingenjörer och behövde bygga saker.

Martin

Det är en väldigt berättigad fråga. Ingenjörerna får ju ett kvitto som ofta är tydligare på om saker och ting fungerar. Medan när det gäller läkemedel och medicinska behandlingar så är det den kliniska prövningens resultat som är det enda kvittot. Det är med de flesta läkemedel så att det är väldigt svårt för en enskild läkare eller patient att utvärdera hur det fungerar. utan man behöver större urval. Och vi har sett i historien att man utan problem kan tro på behandlingar som är direkt skaliga och fortsätta med dem väldigt länge, ända tills det kommer bättre bevis.

Så det finns förstås ett enormt intresse från läkemedelsföretagets sida att få resultat från kliniska prövningar och framstå i så positiv dagar som möjligt, eftersom det direkt påverkar deras försäljning. Annars på en normal, väl fungerande marknad så är det ju kunden själv som avgör om det är en vara eller tjänst som de köper. har avseendeffekt. Men här måste man lita på varudeklarationen i form av resultaten från kliniska prövningar som läkemedelsbolagen själva har oftast finansierat och drivit.

Boris

Ja, det är inte en helt enkel situation för oss. Det är väldigt komplicerade, dyra processer också. Varje gång man ska ta fram någon ny medicin eller sådär.

Martin

Ja, verkligen. Själv anser jag att information från kliniska prövningar är en slags allmän nyttighet. Det beror på att den inte bara är framtagen under kommersiella betingelser, utan det är också så att alla som har varit med i den kliniska prövningen har normalt sett gått med på vad försökspersoner under förespeglingen att resultaten ska komma till allmännas froma.

Det är väldigt sällan som man går med på att vara patient i en klinisk prövning bara för att man får betalt, det är för övrigt olagligt. Eller bara för att man vill... Ja, vad man nu kan ha för bevekelsegrunder. Åtminstone på pappret så är bevekelsegrunden nästan alltid den att resultaten ska komma till nytta för andra patienter i framtiden. Och då tycker jag inte att det är etiskt hållbart för kommersiella aktörer att hålla resultaten under nyckel, även om det är de själva som har finansierat.

Boris

Kan vi inte tänka sig, åtminstone på längre sikt, en marknadslösning där olika läkemedelsproducenter får redogöra för de metoder som just de använder för att testa sina preparat? Och sen så blir slutande frågan för konsumenterna eller marknaden att avgöra, om vi ska köpa från en till en. Jag ska köpa från det här företaget som har de här metoden. Jag ska köpa från det här företaget som testar sina grejer på det här sättet.

Martin

Absolut. Det vore ju en mycket mer renodlad marknadslösning. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig, man skulle kunna tänka sig att det byggs in då, om man tänker sig stora vårdsystem. Vi har ju i Sverige ett stort landstingsdrivet vårdsystem som omfattar nästan alla, men man har i andra länder, till exempel i USA, stora... Försäkringsbolags strukturer med egna vårdsystem.

Och då skulle jag ju vilja vara kund i det vårdsystem som har bäst intern kunskapsutveckling. Så att vårdsystemet kan konkurrera med sig att vi bygger in randomisering i vår kliniska praktik varje dag. Och därför kan vi testa fram behandlingar som är mer effektiva än vad våra konkurrenter gör. Det är en stark konkurrensfördel som jag skulle tycka vore väldigt attraktiv om jag var patient.

Sen tycker jag ändå att de patienter som deltar i studier gör det på ideella och altruistiska grunder så är man förbunden att dela med sig av deras data. Om det på det viset samtycke systemet är riggat, och det är det i allmänhet idag. Jag har ingenting emot ett system där man istället säljer ersättningen, alltså tar emot ersättning för att sälja informationen till den som driver studien. Det är ett annat system.

[Speaker 4]

Men du sa att det var olagligt idag, eller missförstod jag något?

Martin

Ja, det är ju det här med att man ska inte köpa och sälja folks kroppar. Det anses ofint. Va? Man ersätter försökspersoner för lite sveda och verk och transporter och utblivna arbetsintäkter och sånt. Men man kan ju inte ge dem pengar som lön för att de ställer upp. Och det som det leder till i praktiken, det är ju ofta att personer som har väldigt låg inkomst är med. och tar pengarna som lön ändå. Det är kanske studenter som tycker att de kan gott och väl ligga inne en vecka på sjukhus i en läkemedelsprövning och kanske plugga under tiden om de mår bra och sådär.

[Speaker 4]

Men nyfiken fråga, då kan man tänka sig att de som forskar ägnar sig åt medicinsk forskning. Jag gissar att ni då har så här att fan nu ska vi testa den här grejen och det vore perfekt om vi fick den här sortens människor. Att man skulle ha en liten önskelista på att de ska vara konstituerade på det här och det här sättet. Att man skulle vara beredd att betala lite extra för att få just sådana försöksobjekt.

Martin

Ja, så kan det naturligtvis vara. Det är ju ofta som man söker efter personer som har någon viss uppsättning, kriterier.

[Speaker 4]

Och då vore det ganska intressant då. Det vore en utmärkt försörjnings... Det talade också om att man skulle ha ett helt öppet marknadssystem här för att det skulle öppna helt nya karriärmöjligheter för människor. Man kunde ju försörja sig helt enkelt på att, det är en tilltalande tanke, att jag lånar ut min kropp för olika experiment och ska läsa och skriva under tiden.