Martin

Vidar Andersson S. Begreppet kulturarbetare nedsolkat av diktaturkramande, demokratimisstro och av unken vänsternostalgi. Och den här artikeln skrivs apropå en DN-debattartikel som publicerades i söndags, där 31 stycken så kallade kulturarbetare gjorde en protest, ett upprop mot NATO, mot svenskt NATO-medlemskap. Och vidare Andersson påpekar hur parodiskt och patetiskt och floskelöst det inlägget är.

Boris

Mm. Det är en väldigt svår fråga egentligen, vad en kulturarbetare är för något. Jag gjorde en liten minundersökning på klassisk Thomas Gyrmanér på Facebook. Och det var en väldigt populär tråd, eftersom det är över 50-någonting personer som har likat den. Men det är också en väldigt bra diskussion. Jag skulle vilja ge en liten höttipp till Len Jason, som jag vet lyssnar ibland. Han hade en ganska intressant definition. Nu ska jag se om jag hittar den här bara.

Martin

Jag trodde kulturarbetare bara betydde kommunist.

Boris

Det är en väldigt vanlig gissning här också. Men jag tänker att det handlar om... Man är en liksom självdefinierad finsmakare. Inte så mycket som att man faktiskt jobbar som till exempel fotograf, eller skriftställare, eller teaterapa, eller vad det nu handlar om. Utan man är liksom... en del av någon typ av fin etablissemang. Det är väldigt många. kommentarer gå igenom.

Martin

Man hör ju aldrig folk som inte är vänster kallar sig kulturarbetare. Det finns ju hur många som helst som är musiker, poeter eller målare. Men de kallar sig bara kulturarbetare om de är kommunister. Och det är fylligt värde för dem, ett signalvärde. Det är också förstås väldigt bra för oss andra. Så fort någon säger ordet kulturarbetare så kan man dra sin revolver.

Boris

Okej, lite snabbt då. Men kultur betyder för livsstil. Men på PK-scenen är det idag kultur-newspeak för en person som är inställsam hos det politiska etablissemanget. Man kan vara kultur enbart genom att hata USA, hata män eller hata företagare. Mest kulturpoäng får man förstås genom att vara allt på samma gång. Man kan också bara delta i den så kallade kultur-newspeak. på den så kallade kulturscenen där det råder en sorts socialt spel som bygger på att kulturpersoner med hög PK-status ska göra något vad som helst och andra ska berömma dem.

Det tycker jag var en väldigt to the point-beskrivning av vad det här handlar om. För att uppenbarligen så är det inte så att man försöker ha en civiliserad diskussion om vad kultur är för någonting. Och för att diskutera vad kultur är skulle vi egentligen kanske vilja ha Boris med oss. Men vi får göra vårt bästa och helt enkelt lämna den reflektionen att egentligen är allting människor håller på med kultur.

Det kan vara kultur, det kan vara kulturverktyg. Det kan vara ett visst företag och andra institutioner som jobbar med det. helt enkelt ägnar sig åt mänsklig aktivitet. Men med den här typen av definition så har man helt enkelt lyft ut någon typ av aktivitet som anses vara finare och bättre. Och jag tror att just det här finare är en ganska bra förklaring på vad folk som kallar sig själva för kulturarbetare egentligen säger. De säger att de är finarbetare. Man skulle kunna också byta ut Åsa Lindeborgs avdelning på AB istället för kultursidorna, så kan man säga att det var finsidorna.

Martin

Ja, nu börjar vi närma oss en mer begriplig definition, tycker jag, av vad det egentligen betyder. Så att en kulturarbetare är en finarbetare, en godhetsarbetare, en korrekthetsarbetare.

Boris

Korrekthet, finhet, PK, you name it. Det finns många namn på detta, men av någon anledning så vill man kanske inte vara så självutnämnden att man kallar sig för PK-arbetare, utan att man skriver på PK-sidorna, utan istället använder man ordet kultur för att det är så... och kan fungera som ett alias.

Martin

De skulle också kunna kalla sig kommunister. Men det brukar alltid vara så att man får skrapa lite på ytan och gräva lite. Se vad som finns under nyspråket.

Boris

Men Vidar skriver ju lite mer utförligt om det. Han skriver så här att det finns säkert många bra andra kulturarbetare, men de som är framstående i debatten är de som är just, i princip, stalinister.

Martin

Det refereras också i den här artikeln till en text av Peter Wolodarski i DN. Den finns också på Bubbla just nu. Den ligger i opinionsfördelningen också tror jag. Peter Wolodarski, det pågår en otäck historierevisionism. Ska vi tacka Stalin för Europas frihet? Och han påpekar då att sen När Vladimir Putin tog över makten i Ryssland så har man börjat prata om historien på ett helt annat sätt.

Stalin har inte haft så gott rykte i Ryssland sedan 1953 egentligen. Putin har börjat återuppliva Stalins rykte och skriva om historien. I den ryska nyhistoriskrivningen börjar andra världskriget inte 1939, utan det stora fosterländska kriget som det kallas började 1941, då Tyskland gick i angrepp mot Sovjet.

Och där kan man göra sig lite lustig över, att de skriver om historien i Ryssland. Problemet är bara, som både Wider Andersson och Peter Wolodarski påpekar, att nu sprids samma ryska historieskrivning på svenska kultursidor. För att nu sitter Åsa Lindeborg och Yang Jiao och sprider samma typ av idé. Att man hela tiden vill lägga fokus på att det var Stalin och Röd Armen som befriade Europa. Och väldigt då praktiskt för dem, så kan man bortse från många andra saker.

Boris

Vi har också sett några tidiga diskussioner om det här mellan Adam Sveimann och Åsa Lindeborg när hon pratar om vem det var som befriade vem från fritidsläger och sådär. Och det är verkligen bara... Jag skulle aldrig någonsin förordra att det borde vara straffbart, men va fan. Hon är ju en så jävla vidrig människa. De här så kallade kulturarbetarna, och jag ska inte säga historierevisionister, utan politiska historierevisionister har fått lära oss internt i bubblediskussioner, för att det är skillnad på vanlig historierevisionism och politisk historierevisionism.

Den senare är en felskrivning, en omtolkning med en agenda, och den andra är en... en ideohistorisk eller en historisk vetenskaplig process. Men i alla fall, det är mycket, mycket märkligt att man kan komma undan med att hålla på och låtsas om att det inte fanns samarbeten och att man inte såg mellan fingrarna på varandras aktiviteter under de där första åren av andra världskriget.

Martin

Ja, men det är så det går när man låter kulturarbetare sköta historisk givning.