Martin

Det är dags att återbesöka Argentina och den libertarianska revolutionen som pågår där under landets nya ledare. Den absoluta galningen Have Iermeelai. Det är en mirakulös utveckling som vi bevittnar I Argentina på många olika sätt. Så jag tänkte på det häromdagen, hur otroligt osannolikt allting är.

Så dels finns det en del saker I Haverir personliga bakgrund som är lite, eventuellt lite mirakulösa. Han är en superkonstig person och de här vilda man har nu, han kom till de ganska sent I livet. Han var sån här vanlig keynesiansk mainstream-ekonom som jag förstår det tills han såg ljuset när han läste Rothbarte och sånt där väl in I vuxen ålder.

Men sen den nästa saken som jag tänker på han trots då, eller med de här galna åsikterna lyckades han bli en framträdande debattör. Han fick sitta med I tv och gjorde sig bra där. Han tog sig in I parlamentet och fick fick en plats där. Trots då de här, de bara extremt radikala libertyanska I ett av de minst libertyanska länderna I västvärlden.

Och sen kom nästa mirakel, han lyckades vinna valet och bli president. Mot alla odds, helt galet. Och tredje mirakel, fjärde mirakel, tappat räkningen. Han lyckades driva igenom sin politik, inte 100 procent såklart, men I mycket mycket högre utsträckning än vad jag trodde att han skulle göra. Och jag tror I mycket högre utsträckning än vad nån trodde att han skulle kunna göra. Att han lyckades vinna så enormt mycket acceptans för de här inom Argentina och även utanför Argentina. Det är otroligt vad han har åstadkommit.

Och nu då ett femte mirakel när vinner en jordskredsseger I ett väldigt viktigt val och kraftigt expanderar sin parlamentariska maktbas. Jag är inte jättebra på det argentinska valsystemet men det har varit, som jag förstått det, har det varit val till nationella parlamentet eller parlamenten, båda kamrarna. Och det är det är så där som det är I vissa länder, att inte alla platser är på spel, så att det är, det är som valet är senaten I USA, där man väljer en tredjedel av senaten vartannat år.

Och I Argentina tror jag att det är 50 procent av representanthuset, eller motsvarande vad det nu kallas, och 33 procent av senaten. Men av de då, av de 50 procent och 33 procenten, så ska La Liberade Avanzas parti, de ska få mer än 40 procent av rösterna. Och det är mer än 6 procentenheters marginal till det näst största partiet som är, jag vet inte på rak arm vad de heter, men det är PERNNIST-partiet.

Eller PERNIST-koalitionen, det gamla maktbärande partiet I Argentiet. Så att en enormt god marginal och betydande vinst och analyserna innan, de har, det kanske är fel att säga att de har räknat ut Milley, men ingen, inte ens Milley själv, hade trott att han skulle vinna så här stort. Alla trodde att skulle bli ganska jämnt och att han mycket väl kunde, att han inte skulle bli största parti och så vidare.

Konsensus var, tror jag, att det här skulle bli en comeback för peronisterna. Och istället så blev det en absolut total förnedring för peronisterna. Och jag kan bara, inte för jag känner nån sympati med dem, men jag kan bara föreställa mig hur normalt frustrerande det måste vara. Alltså att få så mycket stryk efter att landet har styrts av en skogstokig libertarian I 2 år. Vad är ens poängen med att partiet kvar efter att en sån sak händer? Det kan inte vara särskilt kul att vara ironist just nu.

Boris

Det har väl aldrig varit speciellt kul.

Martin

Det inte därför man är ironist, för det är så absurligt. Nej.

Boris

Ja, det där är fascist. Jag var ju bombsäker på det här delstatsvaret att det skulle gå åt skogen, för det gick så dåligt för vi lajdar. Och överhuvudtaget så betraktar jag argentinare som så obegripligt lynniga. Man har blandats av konstiga folktinier, inte konstiga I sig, men blandar man sådana grupper så kan det bli konstigt. Jag är nog mer förvånad än peronisterna till och med. Men glad, synnerligen glad.

Martin

Det var som du sa till mig häromdagen, I Argentina var alla länder. Det enda som skulle vara mer imponerande skulle kanske vara att göra det här I Sverige.

Boris

Jag har ju hunnit grubbla lite på det där alltså och det är På sätt och vis har vi lite samma förutsättningar. En förklaring till det här med segern I Argentina är att, här kan det låta knäpp, men en väldigt stor del av befolkningen är ju italienare ursprungligen. Italienare är ju genetiskt kodade dels till att en libertariansk åder. Man vill helst sköta sin stad eller sitt samhälle själva och Rom med en hora.

Det gör att man kan pendla mellan 2 ståndpunkter. Man kan falla för ledare som säger att vi ska fixa en stark stat men förutsättningen för en är att alla, vi lovar att alla ska sköta sig själva, typ Mosoliny. Då kan man också fastna för en ledare, typ en, vi ska en stark stat och vi ska ta hand om er alla. Men I grund och botten så vill man ju sköta sig själv och en stark ledare.

Och det gör att majoriteten, den etniska majoriteten, även under mitt urvattnad, kan faktiskt det där I sitt DNA att när det dyker upp en sån som I dig. Och Italienarna är lite galna, så att, ja.

Martin

Men om de kan göra det I argen tid när vi alla länder borde vi inte på allvar fundera på om vi kan göra nåt liknande I Sverige? Men att många av de sakerna du sa nu, vi skulle kunna berätta en liknande berättelse om svenskarna. En sak som, ja. Som också gillar att sköta sig själva, som har en stark liksom individualistisk och autonomistisk drift samtidigt som man har det här andra som ställer till problem politiskt.

Men som man borde kunna justera lite grann, man borde kunna kanalisera det faktiskt på ett annat sätt. Det låter väldigt långsökt när man sitter mitt I den svenska ankdammen här, men är det verkligen så mycket mer långsökt än det som faktiskt har hänt I Argentina?

Boris

Nej, det är alltså inte det. Därför att jag tror till och med det finns likheter om man skrapar lite på ytan. För som du säger, alltså svensken vill ju helst vara sig själv. Inte på grund av sån här ideologisk libertariansk grej, utan man vill inte så jäkla mycket omkring sig. Man vill sitta under en gran, sa det väl en homofressa? Just under gran finner jag under lite för sig, utan under ett träd är begriplig.

Och den starka ledaren som säger, nej men vad fan gubbar och gummor, ni ska få vara ifred. Jag rattar allting. Och ni kommer pengar över för vi ska inte beskatta er så jäkla hårt. Alltså det är ett millaibudskap som jag tror faktiskt kan slå an I det svenska dna-et också. Hur konstigt det än kan verka nu, tror jag det. Men det är ingen som säger det än.

Martin

Nej. Jag känner mer och mer varje månad jag tänker på det här att problemet kanske bara är att ingen försöker. För det är ju ingen som försöker. Och om det inte är någon som försöker så är det ganska korkad att sitta och dra slutsatser om vad som skulle hända om någon försökte när det inte är någon som har försökt någonsin. Alltså det är ett väldigt ovetenskapligt tillvägagångssätt. Det där, det ligger och kliar I bakhuvudet mig en hel del. Just

Boris

att skapa experimentet, egentligen nästan ett okontrollerat experiment och se vad som händer. Som du säger, det är då man kan bedöma det. Alltså innan Meli dök upp så betraktar jag ju Argentina som dömt för evigt av en massa skäl. Men när man fört in en grej I provröret då visar det sig liksom vad de andra allting reagerar. Då ser man de andra ämnena, då ser man ämnen man inte har sett förut och någonting nytt uppstår så att vi får se när de provar detta.

Martin

Vi har ju faktiskt ett litet undantag från regeln just nu. Alltså det är svårt att hitta en så extremt färgstark ledare som som Have Iermeley. Alltså vild man. Och det kanske inte passar I Sverige heller. Det kanske ska vara lite annat stuk. Det ska inte vara det här latinska-Italienska stuket kanske, men vi har faktiskt en vild man I Sverige.

Han heter Marcus Allard. Jag har mumlat om honom I var och varannan sändning av radiobubbla senaste halvåret. Även om jag inte alltid har nämnt honom vid namn, därför att det fortfarande har varit lite hisshish om hans planer och så vidare. Men nu är det officiellt. Örebropartiet ställer upp I riksdagsvalet 20 26 nästa år. Mindre än ett år kvar så kan man faktiskt rösta på den absoluta galningen, Marcus Allard.

Även om han inte bor I Örebro. Och hela situationen är väldigt gynnsam därför att Örebropartiet behöver inte 4 procent som de andra partierna för att komma in. Därför att de har en annan väg in I riksdagen som är att få 12 procent I Örebro län. Vilket skulle ge Alardo kanske en person till plats plats I riksdagen. Vilket på sätt och vis är bättre än att komma in den vanliga vägen. Och för då måste man sätta ihop en hel riksdaggrupp med 14 literedamöter och sitta och grotta I utskottsarbete och sånt där. Och Allah skulle vilja det såklart. Han skulle såklart hellre 14 platser än bara en.

Men för mig och jag tror för många andra så handlar det här inte om att Allah ska få nån sorts vågmästarroll. Jag vet inte om jag tycker det så bra att sätta den gamla kommunisten Marcus Ahlag som statsminister eller sånt där. Men jag vill väldigt, väldigt, väldigt gärna att han ska upp I det nationella rampljuset. Och inför nationella tv-kameror, behandla nationella politiker och journalister Med det absoluta förakt, vilket han behandlar sina kollegor I kommunfullmäktige och regionfullmäktige.

Och journalisterna på Nerikes Allehanda och så vidare. Och han får gärna stå och skrika I plenisalen, kalla folk idioter, kalla folk moraliskt bankruptag, gå till storms mot slöseri med skattepengar och så vidare. Och Allard är, alltså han är inte helt klockren I migrationsfrågorna. Men han är mycket, mycket bättre än SD. Han står långt, långt till höger om Jimmie Åkesson I inbandningsfrågor.

Så att han kan lyfta den frågan också på ett sätt som inget etablerat parti inklusive SD vill. Så att jag är ganska lite exalterad över att Marcus Lahard, det här faktiskt kan hända. Han har en ganska bra chans att få det här hända vid det här tolvprocentstricket I Örebro. Och det här blir en finfin liten mätare, va? För att om Allard kan nå genom bruset, om han kan göra cirkus Allard I Stockholm och ta sig in I riksdagen, då måste vi ta det som en signal för fler att ge sig in I leken med mer okonventionella Och varför inte köra liksom full on millay, köra en svensk version av vild kompromisslös liberamism.

Det som framför allt kommer hända, kommer bli en helt enorm kontrastverkan som vi I stort sett aldrig har sett förut mellan svenska politiker som är så jävla tråkiga. De är så otroligt ointelligenta, så totalt humorlösa. De är som, ibland tänker jag att de är som barn. Det är som så här tioåringar som har fått på sig pappas kostym och försöker låta vuxna, Förutom att det kan ett visst underhållningsvärde med lilla gamla barn.

Svenska politiker är bara äckliga. De så värdelösa, de är bara så djupt oseriösa personer. De visar aldrig några som helst tecken på en intelligens eller visdom. Inte det lilla, minst det lilla någonsin. Och de visar inget tecken på nån kunskap, förutom möjligen ibland när det gäller såna här politiska teknikaliteter. Men de vet ingenting om verkligheten utanför de politiska apparaterna.

De är så jävla dåliga. Jag kommer tillbaka till den här reflektionen om och om igen. Och också det här att det är inte på samma sätt som I andra länder. Som framförallt I större länder då som kanske Tyskland och Frankrike och Storbritannien och Italien och så vidare. Det finns dussintals aktiva politiker I de länderna som är formidabla som personer. De har ju såklart generellt sett dåliga politiska positioner och sånt där, men de är intelligenta och kunniga och de kan uppföra sig med nån sorts värdighet. De kan prata I hela meningar.

De har nån sorts pondus. I Sverige så finns det inte en enda politiker som har nånting av det där. Det närmaste vi kommer är liksom så här vissa enstaka gånger när vissa sverigedemokrater pratar om migrationspolitik, då kan jag känna att det var en reko insats som Jimmy Åkesson gjorde I någon debatt och sånt där. Kanske för att det är extremt svårt att misslyckas med att plocka poäng på den frågan I Sverige. Men ändå så händer det ibland att de misslyckas.

Och om man tar ett helhetsperspektiv på hur de förvaltar det mandat de fick av folket för att hantera den frågan så är det såklart uruselt, som vi har pratat om många gånger förut. Och de är urusla I nästan alla andra frågor. Och inte bara deras ståndpunkter då, utan bara hur de ser ut och hur de låter när de pratar om det. Så att nånstans borde det vara så att nästan lite vem som helst som har en tresiffrig IQ borde kunna sopa mattan med 99 procent av svenska politiker till exempel I en debatt. Man behöver inte vara särskilt intelligent eller särskilt bildad eller särskilt retoriskt begåvad för att bara krossa en svensk politiker I en debatt. Alltså om det är en riktig debatt I direktsändning eller live, live och så vidare. Jag minst ett dussin personer bara inom bubbelnätverket som skulle stå huvud högre än samtliga svenska politiker om de bara gav sig in på arenan. Så vad väntar vi på? Jag tycker att det är väldigt inspirerande det här som Alad gör.

Och det får mig att skämmas lite grann över att jag inte gör något liknande själv. Eller uppmuntra andra människor, jobba med andra människor. Om jag kan hjälpa Allard tänkte jag göra det I alla fall som ett första steg. Men sen tycker jag vi ska se vidare till vad händer 20 26? Allard I riksdagen, lever dövare, bromsar upp utvecklingen lite grann, börjar slå mot systemet, underminera systemet. Men sen 20 30 är det inte dags för en svensk milaid då?

Boris

Jo, och då kommer det att finnas. Allah de murbräcka som öppnar upp liksom det vi har nu. Det kommer att hända.