Martin

Missomarkransens grundskola ber vårdnadshavare att inte låta barnen ta med sig leksaker eller accessoarer till skolan, såvida barnen inte identifierar sig som terrianer. Den här artikeln från SVT är riktigt bizarr. Jag skulle inte ha tagit upp den i radion om det inte vore för en sak som hände för bara några dagar sedan i slutet av förra veckan.

För då pratade jag med ett par bekanta, goda vänner, som hade beställt en present till ett av sina barn. Och de försökte berätta för mig vad det var för någonting. Och jag fattade ingenting. Jag gjorde flera misslyckade försök att förstå. Och fick upprepade korrigeringar. Ja, men det är ungefär som den här grejen som du känner till. Nej, men den här grejen. Och till slut så gav jag upp mig. Jag noterade att det fanns en grej där som folk var väldigt engagerade i.

och jag Och den här grejen heter Labobo. Och dottern skulle få en Labobo bland annat för att många andra barn på skolan har Labobo. Men det är svårt att köpa, för det är en stor brist på Labobo. Det är tydligen lättare att man får en förfalskning snarare än en äkta vara när man försöker köpa en. Och det kallas för en Lafofo.

En La Fofo. Det är viktigt att man inte får en La Fofo utan en äkta La Bobo. Och dessutom så finns det en massa... Jag har läst på lite grann nu så jag vet att det finns en massa ovanliga som samlar exemplar. Så om man har en särskilt sällsynt La Bobo så kan den vara väldigt, väldigt dyrbar. Den kan kosta hundratals dollar, tusentals kronor. I ett fall så såg jag en La Bobo som de skulle ha lite drygt 30 000 dollar för.

Så de här vännerna som jag pratade med, de hade lyckats få tag på en äkta La Bobo. Så att deras dotter kunde få den fulla, autentiska La Bobo-upplevelsen. Men det där är inte strid på kniven tydligen nu i familjer världen runt. Jag nickade och tackade och gick därifrån. Jag hade inte tanke på att jag någonsin skulle få höra talas om La Bobo igen.

Men nu... Bara ett par dagar senare så ser jag då plötsligt en artikel på Bubbla om just La Bobo. För det är det som det här handlar om då. Och som sagt, jag har läst på lite grann. Det finns ett företag som heter Popmart. Det är de som tillverkar La Bobo. Det är ett kinesiskt företag. Och det här företaget Popmart är nu värt tio gånger mer än Mattel och fem gånger mer än Hasbro. Så Mattel det är företaget som har Barbie och He-Man.

Hot Wheels och Fisher Price och så vidare. Hasbro har My Little Pony och Transformers och G.I. Joe och Monopol och Play-Doh och Nerf-gevär och alla breddspel som finns i hela världen ungefär. Men Popmart som tillverkar Labobos är mycket större än de här företagen just nu. Och givetvis pratar vi om market cap, börsvärde.

Så det är eventuellt lite grann av en bubbla nu i Labobos. industrin. Så Labobo jag ska säga också att det är en sorts dockor. Det är så små dockor som åtminstone för mitt öga ser de ser väldigt simplistiska ut. Det är inget särskilt med dem som jag kan se med ögat. Och de ser också påfallande fula ut. De är ännu fulare än vanliga barnleksaker. Det påminner mig lite grann om den här klassiska 70-talsprodukten som vi pratar om ibland i radion som heter Pet Rock. Visst kommer du ihåg den Boris Pet Rock? från det glada 70-talet.

Boris

Ja, just Petrock minns jag.

Martin

Ja, alltså det var ju någon... Jag för mig att vi pratade om det här när han, skaparen av Petrock, dog någon gång i Ragions barndom. Det var en smart jävel, amerikan såklart. Och han kom på att han kunde sälja stenar, som vanliga gråstenar, som husdjur. Så han la dem i små burar, med ventilationshål som de kunde andas och lite halm som de kunde ligga på. Och så fick man med en liten instruktionsbok som lärde ut hur man tar hand om dem.

Alltså hur man tar hand om stenarna, vanliga gråstenar. Labobo, som du hör Boris, jag är liksom förundrad och lite chockad. Och vad är det för någonting som jag tar här? Men jag måste säga också att den här SVT-artikeln, för det är det som är verkligen grädden på moset där. Det handlar alltså om att rektorn på en skola i Stockholm Missbrukar kransen skola, hon heter Lena Tigerskjöld

Boris

Sa du missbrukar kransen?

Martin

Förlåt, förlåt lite Stockholmshumor där Till alla göteborgare som lyssnar så är Missommarkransen, missommarkransen är en ...platsdel i Stockholm. Rektorn säger i det här mejlet till föräldrarna att elever tar med sig labobos till skolan och de tar även med sig svansar. Och de här leksakerna har blivit statussymboler.

Så på skolorna finns det klubbar där barn får vara med endast om de har svans. Så om du kommer till skolan utan svans så får du inte vara med. De lekar med det coola gänget. Och rektorn säger också att det är svårt för oss på skolan att avgöra om det är en leksak, ett samlarobjekt eller ett identitetsuttryck. Och därför säger hon, ta inte med leksaker eller accessoarer till skolan, men, jag citerar.

Om ert barn identifierar sig som ferian, ber vi att ni begränsar det till en svans. och att dessa inte är något man delar ut som inträdesbiljetter till lek eller klubbar. Jag har aldrig hört ordet Therian. T-H-E-R-I-A-N. Jag har aldrig hört det förut. När jag kollade upp det och jag hittade Tack och Lov så hade SVT ett videoklipp som jag kunde klicka på och se.

Jag fick lära mig att en Therian är en person som identifierar sig som ett eller flera specifika djur. på ett själsligt plan. En subkultur som de senaste åren växt bland annat genom sociala medier. Här kan man se att jag satte kaffet i halsen. Jag har hört talas om furries som gillar att klä ut sig till lite sådana här människoliknande djur och går runt i sådana här djurkostymer.

Och eventuellt finns det någon sexuell perverskomponent där. Det är lite oklart för mig. Men det här SPT-programmet, förlåt, det heter Blick, jag är en räv. Om någon vill kolla upp och kolla på den här produktionen. Jag tror att det här är ett barnprogram. Jag tror att det är SPT som berättar för barn och ungdomar om det här. Vilket är så sjukt. Antarian, det är alltså en person som känner sig som ett eller flera djur i hjärtat.

Alltså förlåt de här människorna. De sitter i tv-huset och gör de här programmen. De är så djupt deprimerade. Sådana sjuka människor. Det här är deras barnprogram. Och nästa grej som kom på efter att den var slut så kom nästa klipp direkt. Och det var en instruktionsvideo för barn om hur man inleder relationer. Romantiska relationer. Hur man träffar någon för första gången och man pussar och sånt där.

De lär våra barn väl. Och poängen med det här, det som den här blickjagaren räv framförallt handlar om Det var att det var så väldigt synd om alla terrianer, alla furries av terrianer För att de blir retade av andra människor Så kan du tänka dig Boris, bara för att de går runt med djurmasker på ansiktet på stan Och går runt med svansar och sticker ut i byxorna där bak Bara för det blir de hånad och slakasserade

Boris

Ja, det här är stort. Du har ju teleankonferenser där föräldrar forstar sina barn till samma komster. Barn som tror att de är ett djur går omkring. De tror det här på allvar. Jag vill helst inte tänka på detta. Jag har ju lust att... Ge föräldrarna stryk alltså. De gör ju ingenting åt detta utan de är som sagt upprörda av att deras barn blir retade.

Och jag fattar liksom inte att inte lärare, andra föräldrar som har barn på skolan tar tag i detta. Det är ju liksom en hysterisk epidemi att man kan acceptera detta. Hoppas föräldrar faktiskt inte låter sina barn umgås med andra barn som tror att de är ett djur. Det är sjukt. Det är sinnessjukt.

Och de idiotföräldrar som tillåter detta borde inte få ha barn. Jämfört med terianpesten så är det här med labobo obegripligt. Vi hade ju en... Äh. Pettstenarna, sen hade vi Tamagotchi, sen hade vi kolbäbisarna. Och till och med vuxna gick igång på kolbäbisar.

Det är något i det moderna samhället som gör att det är... Tack vare att jag får ordna tiders docker. Alltså Barbie-docker är ju så oerhört sunt jämfört med en kolbäbis.

Martin

Får inte tala om Tamagotchi, det var så jag fick den här Labobos-beskrivningen på en första gång. Ja, men det är som en Tamagotchi, eller som en Furby. Bara Furby, sorry, jag vet inte vad det är för något. Men Tamagotchi vet jag vad det är såklart, det är jättebra. Det är som en liten dator och grej liksom. Som en Gameboy eller något sådär som man sitter och klickar på och tar hand om sitt digitala husdjur. Det framstår ju som höjden av sundhet jämfört med det här. Ja, herregud. Ja, synd om terrianerna, Boris.

Boris

En skriande själsnöd vi ser här.

Martin

Att mobba de här barnen, det är kanske det vänligaste som man kan göra mot dem. Deras föräldrar har uppenbarligen gett upp. Deras föräldrar har inga ambitioner att hjälpa dem. Deras föräldrar vill liksom lotsa dem in i psykisk sjukdom. Så vad ska resten av samhället göra? Att mobba dem och håna dem när de går på stan, det är väl liksom svårt på rak arm att tänka ut något mer humant som samhället kan göra.

Boris

Alltså, föräldrar ilar ju med sina barn tillbaka. BUP bara för att barnen tycker att skolan är tråkig. Vilket är en fullt rimlig reaktion. Man har aldrig talat om några som kanske händer men jag har aldrig talat om det läst. Som rusar iväg med ungen till BUP om det hjälper. Där skulle man kunna ta hand om själv och säga att min unge tror att hon är en räv eller en varg.

Det är så sjukt. De behöver ju vård, omsorg. Föräldrarna också. Varför sätter man ett barn till världen om man inte vill göra till en människa? Utan accepterar att ung djävul vill vara en räv. Hur sjuk i huvudet är man då?

Martin

Du vet, förr i tiden brukade man fråga så här, när man ser att någon är på smällen, frågar man så här, vilken sort är det? Och så ska de svara pojk eller flicka, men det är mer komplicerat nu.

Boris

Ja, det är ju omöjligt. Redan i moderlivet bestämde han sig för att bli en get. Nej, det är dystert.

Martin

Jag gjorde lite research om det här med terrianer och det är verkligen... Det är intressant. En definition jag såg var att en terrian är någon som identifierar sig mer med djurriket än som människa. Och jag känner bara att jag måste säga en sak och det är kanske fjantigt men jag vill bara säga det. Vet ni vad, Alaterianer? Jag är säker på att många av er lyssnar. Jag har fantastiska nyheter till er. Ni är djur. Ni har alltid varit djur.

Ni föddes som djur. Och ni kommer aldrig vara någonting annat än djur. Ni är en sorts apor. Närmare bestämt. Inte de lurigaste och gosigaste djuren. Jag fattar det. Men ni är djur. Jag har pratat om det här förut, alla som har lyssnat ett tag på Radio Bubbla vet att det här är en av mina käpphästar. Men jag ser det som faktiskt en väldigt djup och väldigt viktig filosofisk fråga. Det är en av de viktigaste filosofiska frågorna som vi står inför som art.

Den här frågan, är människor djur eller är vi någonting annat? Och väldigt, väldigt många av alla våra problem har sin grunddel, eller har väldigt mycket att göra med att vi går runt och inbillar oss att vi inte är djur. Att vi är någonting helt annat och att allting som vi vet om hur djur generellt fungerar, det gäller inte oss. För att vi har en speciell metafysisk status.

Jag behöver inte gå in så mycket på det just nu, men i det här sammanhanget så tycker jag att det bör sägas. Och dessutom så noterar jag att om vi inte hade det här förfrämligandet från det djuriska. Om vi inte hade det här sjukliga behovet av att dra gränser och säga att vi är någonting helt annat än djuren. Då skulle vi naturligtvis inte ha människor som desperat försöker återfinna sin djuriska natur på det här perversa sättet med masker och lössvansar och sånt där. Därför att i en parallell verklighet så skulle de bara kunna veta om och vara bekväma med att ja, vi är djur.

Boris

Undra om det förekommer i djurvärlden att en liten vargjunge säger att ja, jag är en människa. Jag kan gå på två ben.

Martin

Ja, men Boris, det är ganska vanligt. Om du tänker efter så känner du till många exempel. Jag såg bara häromdagen ett exempel på, jag tror att det var en get eller något sånt där, som de hade satt i en inhägnad med en tiger eller ett lejon. Och geten skulle då ge sig som mat till det här rovdjuret. Men lejonet eller vad det var... bestämde sig för att inte äta geten. De kom liksom överens. Jag tror att det var att geten visade ingen rädsla.

Den visade ingen rädsla och försökte inte fly därifrån för det var en ganska korkad get som inte visste hur farligt ett lejon är. Men lejonet reagerade som, jaha, det här är inget bytesdjur. Bytesdjur är ju rädda och springer liksom. Den här varelsen är ganska cool liksom. Så att de samexisterade och geten fortsatte att leva där när lejonen inhägnade den ganska länge. Och kan man säga anslöt sig till lejonflocken.

Boris

Jag föredrar att tänka mig att lejonet, ett av de nobla djur, vägrar äta något så lågvärdigt som en get. Det har antagligen varit förolämpat.

Martin

Jag är inte säker på att det var en get eller att det var ett lejon. Det här var ju nyheterna ganska nyligen så det är säkert någon som kan korrigera mig. Men djur verkar vara ganska flexibla. Katter som växer upp med hundar och det ena och det andra. Jag tycker inte att det är superkonstigt. Det är alltså att människor också identifierar sig med djur. Jag vet att till exempel människor som håller på mycket med hästar kan känna ett starkare band med hästar än med människor. Jag tycker inte det är så väldigt konstigt om man lever med djur, om man har en nära relation med djur och sånt där.

Men min reflektion är att jag tror att de här barnen och kanske andra människor som blir terrianer och så vidare, det tror jag är ett symptom av att de inte har kontakt med djur.

Boris

Exakt.

Martin

De har aldrig haft kontakt med djur. De har ingen relation till den naturliga världen överhuvudtaget. Och de har den här uppfattningen om att de är någonting annat än djur. De söker kontakt med det djuriska. De vill vara djur. Och de skulle bara kunna acceptera. De skulle bara kunna äga sin egen djuriska natur. Men det är just det att de har blivit alienerade från det. Om inte det hade hänt så hade de aldrig kunnat hamna i det här.

De här perversa beteendena. Jag tycker för övrigt Boris, lite relaterad fråga bara. Men jag kan tänka, när jag hör det här om Labobos och sånt där. Hur ska man som förälder förhålla sig till såna här saker? Labobos, jag satt i halsen när jag såg hur mycket de kostade. Och tänkte, jaha, okej. Det här är väl någonting som jag antagligen förväntas göra ganska snart. Köpa små fula gosedjur för tusentals kronor till. till mina barn.

Å ena sidan så kanske det inte är det värsta som kan hända. Jag är inte utfattig. Om det behövs för mina barn kan jag lägga några tusen på ett gosedjur, kanske. Men det är så perverst alltihop. Ska man spela med och visa sina barn att man ska bara spela med i sina saker? Normalisera och välsigna? Eller ska man kanske kontrasignalera och blockera på ett eller annat sätt?

Boris

Alltså jag tycker man... Jag tror inte att det där är ett problem. För att jag tror att, jag är tvärsäker på att fixering med kolbebisar, labobo som det nu kan vara. Nu kommer folk att bli arga, lida. Det är ju ett tecken på att barnet är understimulerat känslamässigt och intellektuellt. Därför vill man ha skitfull jävla hårig struntdocka.

Det är ett symptom på andlig nöd helt enkelt. De får för lite stimulans. Alltså man har ju jävligt tråkigt i sitt liv om man håller på att titta på sina bobo. Vad kan man skjuta av den?

Martin

Jo visst, man har tråkigt då. Men Boris, nu känner jag att jag måste vara jävnadsadvokat här Boris. Ja, kör på. Vi tar en steg tillbaka. Till att börja med. Där handlar det om barn som går i skolan i Sverige och jämförbara länder. Det är väldigt tråkigt att gå i skolan. Oavsett om de förstår det eller inte så är de svårt uttråkade i skolan. Ja, de är väldigt uttråkade och det är klart att de greppar efter halmstrån i den situationen.

Och de här sakerna, de är intressanta, inte för att det är gosedjur utan på grund av den sociala dimensionen. Och som förälder så känner jag liksom att... En del av mig vill bara sätta ner foten och förbjuda det med min patriarkala auktoritet. Men å andra sidan, om det leder till att mina barn får sociala problem i skolan. Att de känner sig utanför och de blir mobbade och så vidare. Då kanske jag hellre tummar på mina principer och bara slänger pengar på problemet och får överströkat på det sättet.

För det är inte så enkelt att man bara kan ta bort det eller tänka bort det. Inte om man har valt att leva. åtminstone delvis integrerad i norm i samhället. Så som jag och min familj exempelvis har gjort. Och då tänker jag att det här är kanske bara en av konsekvenserna man får ta som så mycket annat galenskap och andra. Men jag tänker bland annat på... På hur mycket pengar saker kostar med barn.

Alla pengar som man lägger på kläder och leksaker åt barnen. De skulle rent praktiskt klara sig med mycket mindre och enklare saker. Barnen bryr sig inte liksom. Men det skulle skapa en massa andra problem. Till den grad att det inte är värt pengarna man sparar. Ett annat exempel som åtminstone pappor pratar om. Det är att barnvagnar är så otroligt dyra. Det kostar skitmycket att köpa en barnvagn.

Vad kan man tänka sig? Kan vi inte börja ta en gammal begagnad barnvagn från 80-talet eller någonting? Sånt som jag rullade runt i när jag var liten. Det finns massa problem med det. Och ett problem är att man inte vill att andra föräldrar ska börja prata om att ens barn har gamla kläder eller slitna kläder. Kanske neddärvda kläder från 80-talet. Samma som jag hade på mig när jag var liten. Kanske andra begagnade kläder, lappade och lagade. Eller vad det kan vara för någonting.

Och det är inget problem för barnen. De skulle vara lika nöjda och glada med sina kläder om alla plaggen var 40 år gamla. Men vad skulle andra människor säga? Och jag menar inte det som ett ironiskt avfärdande. Jag menar det bokstavligt. Vad händer om andra människor börjar prata? Far barnen illa i den där familjen? Jaha, vad kommer nästa? Är det orosanmälningar och förhör på socialkontoret? Och hembesök från socialtanterna?

Om man inte vill ha de där sakerna hängande över sig. Så kan man ju alltid flytta till ett fritt samhälle och hemskola sina barn. Men många av oss, inklusive jag själv, vi har gjort ett annat val. Vi har valt att bo i Sverige. Och där har man inte, då förlorar man en del andra val. Så det kanske bara är som en extra skatt som man betalar. Utöver allt annat som de pungsklor är på så måste du också lägga tusentals kronor på att köpa små tröjor från Polarn och Pyret. som kostar mer än dina egna tröjor i fullvuxen kars och lek och små gossedjur som kostar hundratals eller tusentals kronor. Det kanske bara är så att säga kost av ett ung business.

Boris

Alltså jag vill nog helst gå ur den decisionen för jag har så förbannat svårt att... Föreskriva för andra människor hur de ska hantera precis de situationer som du beskriver. Jag kan vara drastisk när jag vill adoptera bort barn som har terianpositiva föräldrar.

Det är för barnens egen skull. Föräldrarna till arbetsläger. Men den situation du beskriver är väldigt vanlig. och Mitt svar på alla frågorna är en motstånds... Jag är mot allt det där. Ingen jäkla anpassning. Vilket är förbannat mycket lättare för mig att säga eftersom jag har varit småbarnsförälder i Sverige. Alltså, idiotin har jag accelererat så snabbt.

Bara de senaste 20 åren. Jag menar, när... Mina två yngsta tälningar, när de tog hem sina kamrater från skolan hem för att ta liksom nu ska vi döda Barbie-docker genom att hugga pålar genom hjärtat på dem. Vilket de ofta gjorde och sågade sönder dem också för jag hade berättat så konstiga sager för dem.

Men socialen hade ju kommit direkt idag och polisen. Men jag tycker man i djurligaste mån faktiskt ska... göra motstånd. Därför att problemet är om man inte gör det, om man inte ständigt strävar efter att så ett frö av misstanke hos sina barn och om massamhällets frestelser och idiotier och flockens frestelser och idiotier, så är risken att man försvagar deras immunförsvar.

Man ska inte underskatta. Folk bör minnas hur de själva var när de var barn och unga. Man hade inget större behov av. Man ville helst inte tillhöra flocken. Man ville utmärka sig. Man ville vara speciell. Det är väl den gnistan som finns hos väldigt många som man tycker man ska underblåsa. Sen gäller det att vara extremt vaker och närvarande. För att se när det håller på att barka åt helvete och socialtanterna är på väg.

Det är... Det är än mer idag än förr. Förr var det nästan ingen balansgång. Det är det definitivt idag. Idag skulle jag inte vilja ha små barn. Men jag tycker man ska göra sitt yttersta för att göra motstånd mot massamhälle och masskultur och idiotisering. En labobo är farlig. Man ska göra sitt yttersta för att inte köpa en labobo.

Martin

Ja, intressant. Tack Boris. Tack för de små anekdoterna. Du vet inte vad det är jag fiskade efter. Barbie-dockorna. Jag får direkt idéer här. En scen som jag möjligen skulle kunna föreställa sig utspelas även i mitt hem så spåningom.

Boris

Hoppas det.

Martin

Ja, det är knivigt i alla fall. Jag kanske är för resignerad. Jag kanske pendeln har slagit över för långt åt andra hållet. Från en sorts isolationism och perfektionism. till lite mer såhär nu har vi redan barn i det svenska systemet då kan man inte ha så hög ambitionsnivå i övrigt men jag vet inte, jag klär mig skallande och funderar Sofia sa en grej det var intressant, hon sa att det är såhär då att vår äldsta och dotter hon har börjat i i skolan nu för några veckor sedan och Då var det tydligen vissa barn där som gick med svans.

Som hade en svanspåsid på byxorna och så hade de också tassar. Jag antar att det är någon sorts handskar som ser ut som tassar. Med svans och tassar så ska de vara som djur som går ut i skolan. Så jag vet inte, det är ganska nära. Det är inte så långt bort för mig, de här sakerna. Så om jag ska göra någon sån uppror här så skulle det vara en ganska stor och dramatisk sak som skulle ha direkta konsekvenser för barnen.

Boris

Det är det jag menar med att det kostar på att leva sig in i detta. Bara för att barnen har modenycke och sådana saker kommer det alltid förekomma. Alltså det tror jag är en väldig skillnad på att... Bara för att det är en kul grej att ha min mamma se på en svans tillbaka.

Det är inte samma sak som att vara de här medvetna terrian. Alltså terrian-människorna som dyker upp i media och i tv. I jämna mellanrum numera. Det kan också vara ett väldigt oskyldigt uttryck. Det beror på.