Transkribering
Bautastenen Jean-Marie Le Pen vigde sin sju decennier långa politiska gärning åt kampen mot det systematiska förstörandet av Frankrike och Europa
Martin
Bautastenen Jean-Marie Le Pen vigde sin sju decennier långa politiska gärning åt kampen mot det systematiska förstörandet av Frankrike och Europa. Vi har en till runa att avhandla idag. Det var inte bara David Lynch som gick ur tiden i veckan utan även Jean-Marie Le Pen. Den store franska hjälten Le Pen, tror jag.
Jag är inte helt säker för jag vet inte så mycket om honom. Jag har förstås i grunden en extremt positiv inställning till honom eftersom han var en högerman. Han gjorde sin röst hörd, försökte hejda den diaboliska folkutbytespolitiken. Han höll på i många årtionden. Det där måste han rimligen ha mycket kredit för. Och så gillar jag också det här med att han byggde en sorts dynasti. Flera av hans barn, jag tror att barnbarn har blivit framträdande politiker i samma anda som patriarken själv.
Och visserligen så har de väl inte dragit jämt, jag tror att de har haft rejäla splittringar inom familjen, inom Le Pen-rörelsen. Men han byggde i alla fall något som åtminstone delvis ser ut som en dynasti och det är mer än man kan säga om de allra flesta politiker. Sen kanske man kan fråga sig varför han inte fick mer inflytande. trots allt sitt idoga arbete under så lång tid.
Hade han kanske en bristfällig strategi givet att han aldrig blev mer än en relativt marginell spelare kanske en opinionsbildare snarare än en makthavare. Det kanske bara är en funktion av hur Frankrike fungerar att politiken bara fungerar på ett visst sätt men Le Pen var ju politiskt aktiv från 1950-talet och framåt så han visste väl allt om det franska.
politiska systemet. Jag undrar lite hur han själv såg på det där. Vad var hans egna mål och ansåg han mot slutet av sitt liv att han i någon mån hade uppnått dem? Han måste ju ha varit enormt missnöjd med hur Frankrike utvecklades under hans egen livstid. Men han kanske såg det som att han ändå hade hållit tillbaka flodvågor i någon mån. Att det hade varit ättervärre om han inte hade gjort sina politiska...
Jag vill egentligen ge Jean-Marie Le Pen högaktning här. Jag hoppas att vi kan komma fram till att han var en stor man som vi alla ska hämta inspiration från. Men fanns det någonsin någon chans att han skulle kunna vända utvecklingen i Frankrike? Det var hans tanke. Som vanligt när vi pratar om Frankrike, Boris, så är jag mer intresserad av dina tankar än av mina egna. Så jag lämnar gärna ordet till dig.
Boris
Nej men hans chanser var faktiskt väldigt goda. Jag har läst några av minnesordena, även Jonas Degers, den som vi har en länk till här och speciellt i det här fallet var jag lite förvånad över att han missade en storhet som fanns hos honom som gjorde att det fanns en möjlighet att han kunde bli ett riktigt politiker.
politiskt alternativ. Många av minnesorden tar ju sin början någon gång på 80-talet när nationella fronten och Le Pen börjar bli lite mer synlig och det ger ett bra exempel på att han säger att det brukar spekuleras kring någonstans i annat att det beror på att Mitt-Eran släppte fram...
Le Pen också såg till att han fick en utrymme faktiskt i nationella media i debatter och så. Och syftet med det skulle vara att splittra partierna på högerkanten. Mitterrand har tvingats genomlida och genomdriva ett ganska hårda besparingspaket och nådsamlingspolitik.
Och gjort att många av de gamla väljarna hade vänt sig ifrån. Han har sökt sig vid borgerligheten. Kommunisterna knorrade som stödparti. Han är ju oerhört listig, Mitt Erans. Han släppte fram Le Pen i debatten. Han är en bra talare. Han kommer att vara framstånds så mycket bättre än de trista borgerliga republikanerna.
Han splittrar rösterna. Vi kan fortsätta vara det största partiet. Plus, och det här är jättefascinerande, tycker jag. För att alla har jämnastat sig och skrikit över Macrons manövrer i... Det senaste valet, det här med att man slog ihop partier för att kunna vinna valkretsar och sådana saker. Men det är småpotatis mot vad Mitterrand genomdrev valet 86.
Då hade Frankrikesystemet med enmansvalkretsar bäst i andra omgångar i parlamentet. Det hade inneburit att nationella frontens opinionssiffror inte skulle ha avspeglats i parlamentet. Så vad gör Mitterrand då? Jo, han genomdriver proportionella val för en gång som bara ska gälla i det valet.
Och då kan ju folk tycka att rationellt rösta på nationella fronten och det är då de börjar segla in i politiken på riktigt. Och det är ungefär på så sätt man framställer nationella fronten att de fick socialistisk presidents draghjälp genom listiga manövrer. Men då glömmer man faktiskt hela 70-talshistorien.
Och det är ju den jag tycker är lite intressantare. Och det visar lite formatet på den gamla främlingslegionären och falskernsägaren. Man har den här franska lite lösa högerextrema partiet ordernivå som beslutar sig för att vi ska försöka dra ihop alla små extrema högerpartier som är lite små under en hatt.
Vi vill ha ett parti, nationella fronten. Vi kan väl erbjuda den här gamla surkarten Jean-Marie och bli hedersordförande. Det kanske lockar folk. De har inte tänkt att han ska ha någon aktiv roll. Men han tar sig en sådan roll och liksom utmanövrerar alla och börjar bygga ett parti. Och då ska vi komma ihåg att vid den tiden så är det så alltså att den nationalistiska högern av det här slaget, den har ett väldigt begränsat inflytande.
till gamla Vichy-regimen. Kring Le Pen finns också gamla medlemmar i franska SS-bataljon. Allt det där inser Le Pen att det här funkar inte. Vi kan inte släpa på Vichy-regimen och framstå som landsförrädeska och uppge inte chans mot kolisterna idag.
Oavsett vilken skepnad golisterna uppträder. Och vi är ju faktiskt nationalister och vi är inte bekyr folk. Så att han börjar kontakta och bygga allianser med gamla, alltså anrollera gamla kända motståndskämpar. Alltså folk från motståndsrörelsen och gamla radikala golister.
Som liksom han är besvikna över att... Inte bara över att Frankrike har problem med vilka som kommer dit utan man har problem med att Frankrike har släppt sina kolonier. Så det att den nationella fronten lyckas bygga upp bara på 5-6 år med väldigt hårda nyper blir i verklig mening en nationell front.
Eftersom där ingår också gamla, mycket kända motståndskämpar och medarbetare till De Gaulle och så vidare. Allt det där suddas bort i historieskrivningen. Och framförallt när man växer så lyckas man, inte så paradoxalt nog, utan ganska naturligt rekrytera mycket folk i arbetarförorterna och gamla partikommunistfransäsmedlemmar.
Så att han var på alldeles rätt väg. Han lyckades bygga ett, faktiskt min mening, ett formidabelt frontbygge med ett bra nationellt program. Sen är väl problemet att han inte lyckades bygga en dynasti utan att dottern och de som kom efter...
Den yngre generationen. Helt enkelt skulle Giodoranta partiet. Hon föll väldigt långt från. Per-anträdet. Så jag tycker han ska gå till historien som en sällsynt slug, skicklig, nationellt inriktad politiker. Som var bra folktalare, mycket duktig organisatör, brobyggare också över hela. En föregångsman.
Martin
Intressant. Tack så mycket Boris. Jag tänkte på en grej. Om Le Pens ursprung, var han kommer ifrån? Han var politiskt aktiv så länge, långt innan de här frågorna som han är nu känd för ens fanns på agendan. Det fanns inte ens någon skäl att prata om dem. Jag kan ha missförstått det här, men som jag har uppfattat det så hörde Le Pen från första början till en sorts småborgerlig populistisk tradition.
Snarare än en hård nationalistisk linje. Det började på 50-talet med att han gick med i en populistisk rörelse som fokuserade mycket på småföretagare. De försökte stoppa skattereformer som skulle slå mot traditionella småskaliga... företagsverksamheter. Det där var någonting som pågick såklart i alla möjliga länder vid samma tid.
Men nu när jag har läst lite om Le Pen nu i dagarna, jag får nästan känslan av att han började som en sorts mogens glistrupp-typ. Alltså som en ekonomisk populist och skattekverulant. Kämpade för småföretagens rätt gentemot den oheliga alliansen mellan storföretagen och statliga byråkraterna och så vidare. Och jag tror att... Le Pen var involverad också i att organisera regelrätta skatteprotester och sånt. Vilket är något som jag gillar jättemycket. Jag menar det som en komplement förtråsning. Jag försöker jämföra honom med Glistrup. Som jag tror förut att de var lika gamla också.
Boris
Ja, han var med i den här pojadistiska rörelsen. Väldigt exakt beskrivning det gör där. Men den kollapsade och Sen anrollerade sig Le Pen under Algerietkriget i legionen. Han blev duktig på en del saker som vi kanske inte ska prata om. Ibland får man ta till hårda metoder.
Så man kan säga att han började som en glisteruppkille. Upplever Algerietkriget. Upplever vad han ser som ett svek. Men det är där han tar ett språng kan man säga i sin utveckling. De Gauls framträdande på den återvändande politiska scenen tar ju luften väldigt mycket ur forradisterna.
Och en kort period kan man nog beteckna Le Pen som går lista också tills han upplever det här sveket. Det han upplever som ett svek med att man... Man faktiskt ger upp Algeriet. När jag säger Algeriet kommer jag tänka på, bara för att belysa vilken obegripligt bra organisatör han var.
Och hur han kunde förmedla idén om att vi måste ställa nationer framför allt. Alltså under 70-talet så lever ju hatet mellan kolisterna och... OAS-männen kvar. OAS-männen är alltså de legionärer och militärer och franska nybyggare i Algeriet som vägrar ju upp Algeriet och till och med försökte mörda De Gaulle sex gånger tror jag.
De här två grupperna hatar överräckligt varann. Terrormördar varann också när de kom åt. Le Pen lyckades Det lyckas i slutet på 70-talet samla några ledande OS-personer och några ledande gollister som i princip hade fört under jordisk krig mot dem. Få dem att skaka tass, glöm det som har varit när det är Frankrike som gäller. Det är liksom, där är man bra på politik.
Martin
Jag skulle vilja peta lite mer på det här. Du har tagit upp det här med De Gaulle och Algeriet. Så Le Pen han var soldat, han tjänstgjorde i Algeriet, gjorde riktiga grejer, hårda grejer. Och sen så gick han in i politiken och kämpade för att Frankrike skulle hålla kvar Algeriet. Det var ju hemskt komplicerat hela den här historien.
Jag har inte liksom hundra procent koll på allting men det ledde till att hela den franska republiken som de säger gick i stå. De Gaulle fick bygga en ny stat och allt det där. Först så var han på De Gaulle sida, de var soldater och De Gaulle gjorde någon sorts omsvängning, det här sveket som du pratar om. Att han kom fram till att förresten så kan vi inte ha kvar Algeriet, det blir för kostsamt eller vad det var.
Och folk som Le Pen gick från att stödja De Gaulle till att vara hans furna fiender. Men jag är nyfiken på andra aspekter av den där relationen också. Som jag har förstått det till exempel så hade Le Pen mer av en hårdare antikommunistisk linje. Mer en hardliner gentemot Sovjetunionen och Kina. Där de Gauls var mer diplomatisk.
Och som jag har förstått det så hade Le Pen, jag är tillbaka nu på glistrepsspåret. Han hade nästan en sorts libertariansk kritik av gaulismen. Och försvarade ekonomisk frihet mot de Gauls mer statsinterventionistiska... ekonomiska linje. Och du förstår säkert Boris vad jag fiskar efter här. Du har sagt många positiva saker om de Gaulle i Radio Bubblan i morgon. Men var det inte egentligen så att de Gaulle var en färhund och Le Pen hade precis rätt om honom, både utrikespolitiskt och inrikespolitiskt?
Boris
Nej. Därför att det är en sak att sitta vid. Dels är det så här att din beskrivning av Le Pen Pence ståndpunkter där eller man kan beteckna honom som en högradikal libertarian, ja. Men och antikommunist det är det går så inställd till kommunismen är ju Inte så här smeksam och vänlig.
Utan hans inställning är ju helt enkelt allt som jag tror vi pratade om. Han sa ju att Ryssland kommer alltid att vara Ryssland. Vare sig det liksom kallas för kommunister eller någonting annat. Han såg liksom de långa linjerna i historien. Och ibland så var Ryssland kommunistiskt som en historisk tillfällighet.
Men det är en övergående sak. ska ta hänsyn till deras kultur och landmassa och geografiska placering är ändå en del av Europa. Sen får man hålla sig till det politiska system de har för tillfället och ibland kan man samarbeta med dem. Till exempel om USA vill ha förstor makt över Europa. När det gäller synen på stat och företagande så är det ju inte...
Alltså... Han fick aldrig möjlighet att verkställa det stora ekonomiska omställningsprogram han lät ta fram de första åren på 60-talet. Man kan väl säga att De Gaulle syn på ekonomin var att han var en marknadsmänniska.
Men från en mycket speciell kultur och speciellt sammanhang. Han har ju alltså sina rötter i norra Frankrike. Stark katolisk, starkt företagarvänligt. Men med en väldigt patriarkal företagarmiljö. Alltså en slags socialkonservativ, katoliskt omhändertagande. Fabrikören tar alltid hand om sina arbetare.
Och det här stora omställningsprogrammet syftar till ett större frihet för företagen och en slags kulturell revolution för företagandet. Det är en syn som skiljer sig helt från Le Pens. Båda tycker jag är användbara. sammanhang.