Martin

Vi har haft ett stort händelserikt år även i våra kretsar. En stor händelse i nätverket av 2003 var såklart att vårt tidningsprojekt Maromposten avvecklades. Vi ska inte prata nu om bakgrunden och orsaken till det. Vi har pratat så mycket om det tidigare men vi lyckades inte bygga en tillräckligt stark affär. Vi gillade tidningsprojektet vi hade byggt men det fanns inte tillräckligt med inkomster för att verksamheten skulle kunna stå på egna ben.

Och Vi fick avveckla projektet efter några års väldigt intensivt arbete. Det var även under lång tid innan projektet lanserades offentligt så jobbade vi väldigt mycket med det här. Att lägga ner morgonposten från mitt perspektiv det var en av de absolut jobbigaste sakerna som hände i mitt liv under 2023. Det var väldigt mycket administrativt arbete, alla relationer som måste hanteras, medarbetare som skulle sägas upp, investerare som hade berättigade frågor.

Nu är det klart. Eller åtminstone så är jag klar. Eller nästan helt klar med mina delar. Men jag är inte säker på att jag helt har smält. Hela situationen. Hur ser du Boris? Hur ser du tillbaka på vad som hände med morgonposten? Nu så här ett halvår efter nedläggningen.

Boris

Jag har definitivt inte smält det alltså. Jag såg ju motvilligt nödvändigheten i det hela. Att vi lade ner den. Men jag kände ju direkt alltså att det är. Jag gick ju ur någonting som jag hade i verkligheten levt med. Mer än någonting på väldigt väldigt länge alltså. Som observerat mig helt. Och jag kände att jag har liksom ingen distans till det här.

Ja. Det finns så mycket att lära och analysera och förstå. Både om marknaden, människors mentalitet och sig själv. Jag känner att börjar jag grubbla på det här nu så kommer jag bli så jävla handlingsförlamad. Så att det är inte bra. Så jag kastar mig in i en massa andra saker. Och tror lite undermedvetet att den inre smärtan ska verka ut.

Så att jag kan sätta mig ner och titta på det där lite mer kallt och klart. det behöver nog gå några månader till för mig när jag lugnt kan granska vad jag gjort och vad vi hade gått att göra på något annat sätt och så vidare.

Martin

Du Boris, du är ju en skrivande person. Du läser något mycket, framförallt så skriver du. Du skriver något mycket och under morgonpostentiden så skrev du du skrev och skrev och skrev så det är något mycket texter för morgonposten. Och det blev också jag vet att Flera andra utlopp för ditt skrivande sattes på paus och det var en stor förändring i hur den delen av ditt liv kanaliserades. Hur utvecklas ditt skrivande nu när du inte skriver varje dag massor med texter för morgonposten? Vad har du för nya skrivprojekt som den energin kanaliseras till?

Boris

Jag har snart förhoppningsvis klar med en reportagebok om Eskilstuna och utvecklingen där. Det var ett projekt jag blev tillfrågad om strax innan morgonposten. Och jag sa tackar ja till det. För jag tänkte jag kan nog köra båda samtidigt. Och det gick ju inte alls. Det fanns ju inte en sekund över att grubbla på någon bok och göra en reportage.

Men sen hörde jag av mig till det här förlaget så han är fortfarande intresserad. Det är bara att skriva, sa de. Det ska bli en bok om utvecklingen och framtiden i denna håla.

Martin

Ny bok av Boris Benelish. Häftigt. Jag visste ju att det var på gång så jag har fiskat lite för att se om du ville berätta lite om det.

Boris

Ja, nu kan jag berätta.

Martin

Det ska bli väldigt kul att läsa din bok om Eskilstuna. Vill du berätta lite hur du tänker kring Kultur Aetatis bokförlaget? Jag antar att det också är energi från morgonposten som förs över till förlagsverksamheten.

Boris

Ja, det är väldigt mycket för att få ett utlopp för lite grann har att göra med det vi har pratat om hela programmet och allt. Vi har pratat om rätt idéer i huvudet på folk. När jag satt och funderade på om man skulle ge ut för titlar, om man skulle liksom återstarta förlaget så kom jag fram till att det fanns ju väldigt många böcker som var betydelsefulla på 70-talet. Alltså inte inom vänstermening utan det fanns en massa tänkare då som sa saker och spelade roll i kulturdebatt och politisk debatt som skulle hamna i dårkistan idag.

Som Ivan Illich med sina tankar om. Hur onödigt skolan egentligen är och hur farlig sjukvården är. Kristoffer Lars med sitt försvarande av familjen. Eller H.L. Menken med sina angrepp på demokrati. Och allt det där är på något sätt. Det är bara nördar som känner till de där idag. 50 år senare. Och jag tror att ska det politiska samtalet utvecklas. Om man ska återknyta till sånt som har varit bra idémässigt. Då tror jag att den här typen av böcker som vi gör ut nu är viktiga helt enkelt.

Martin

Man bör inte alltid uppfinna hjulet på nytt.

...av morgonposten. Vi har faktiskt börjat nå ut lite mer redan nu. Vi smygstartade i slutet av 2023 även om det mest är en 2024-grej. Så jag har märkt på mejlen jag får att lyssnare kommer tillbaka. Gamla lyssnare kanske nya också, men jag tror mest det är gamla lyssnare som har hittat oss igen. Folk har av sig de är glada att radion är tillbaka. Jag har också sett att trots att vi inte har gjort någon marknadsföring alls så är det en handfull personer som har hittat den här nya sortens prenumeration som vi lanserar nu som ger tillgång till radion, till hela radiosändningarna, till radioarkivet utan att öppna upp.

De här mer interna sakerna. Medlemsforumet. Medlemsexklusiva podcast och så vidare. Så att vi har den stratifieringen nu. I våra erbjudanden. Och det har börjat trilla in faktiskt. Vi har bara lagt upp en länk. Det går att hitta om man letar. Det har börjat trilla in folk som har skrivit upp sig. Så det är ju jätteroligt. Jag har blivit väldigt positivt överraskad. Och sen får vi se. Vi får se vad som händer om vi blir mer offentliga.

Vi är mer offentliga nu. Tack så mycket. Det är egentligen ingenting jag vill. Jag ser inte mig själv som en kontroversiell person. Någon som står i het luften och försvarar anskrävliga idéer.

Jag vill inte sätta idéer i folks huvud. Det var ingenting som motiverade mig. Att övertyga folk och sprida idéer. Det var bland annat därför jag ville gömma undan radion. Nu startar morgonposten. Men nu testar vi att öppna upp. Tack så mycket.

Nu pratar vi om vår svärd som jag känner måste nämnas även om vi kanske pratar om det lite kring skuret i det här formatet. Det händer konkreta fysiska saker i vårt nätverk. Det är inte bara det här med att snacka om nyheter och idéer och politik och sånt där. En sån sak är att folk startar företag tillsammans efter att de har träffats genom nätverket. Under 2023 så startades minst tre nya ambitiösa företagsprojekt med grundare som inte kände varandra innan de träffades via bubbla-projektet.

Och det är bara de som jag har pratat med, som jag har varit kanske inte involverad med, som jag har fått insyn i i läxvägen. Jag är rätt säker på att det finns några till. Och det är så vi bygger styrka på lång sikt. Inte genom att vara politiska och plantera idéer i folks huvud och såna här saker, utan genom att bli rika tillsammans och väva samma nätverket med ekonomiska band utöver de filosofiska banden som var det som ursprungligen skapades.

före oss samman. Så hela den processen är i fullt svung och det tycker jag är väldigt häftigt att se. Och en annan utveckling som har pågått länge men som intensifieras nu är att vi börjar koordinera mer geografiskt och mer fysiskt. Sen några år tillbaka så finns det en liten ort i Sverige där vi är aktiva och där vi investerar mer och mer tid, energi, pengar för varje år som går.

Det börjar med att vi hittar... En riktigt bra fastighet som passade väldigt bra att köpa och äga gemensamt. Vilket några personer i nätverket gjorde. Sen har det blivit ett fantastiskt centrum för olika sorters aktiviteter. Nu händer det mer och mer. En av de stora sakerna som händer i mitt och Sofias liv just nu är att vi har etablerat oss lite mer där och skaffat ett hus där vi ska tillbringa några månader om året i alla fall.

på den här platsen som alla inom nätverket vet vilken jag pratar om. Jag tror att inom några år så kommer vi ha en god handfull familjer som bor där och väldigt mycket aktivitet. Det här är något som jag blir mer och mer intresserad av, mer och mer entusiastisk inför. Det vi håller på med är inte som till exempel det fria Sverige. Deras projekt älgar oss. Vi är inte alls lika politiska som de är.

Vi vill inte förändra någonting på orten. Vi vill inte... göra saker för att visa upp dem för världen. Vi vill bara bygga för oss själva. Men jag är här just nu. Jag sitter just nu i nya sommarstugan. Eller vad man ska kalla det. Och det är överförväntat på alla sätt. Det är någonting som jag verkligen har sett fram emot. Någonting som påbörjades under 2023 och 2024 så kommer vi börja testa det på allvar. Det är någonting som jag ser fram emot mycket. Att få vara med och bygga den. En fysisk, konkret geografisk gemenskap. Ett fysiskt samhälle i samhället här i Sverige.

Boris

Ja, det är väldigt vackert. Väldigt.