Martin

Stanford-universitetets rektor Marc Tessier-Lavigne avgår sedan utredning konstaterat manipulerade data i flera av hans neurovetenskapliga studier. Det är inte bevisat att Tessier-Lavigne personligen förfalskat resultat, men rapporten visar på mönster av fusk i studier han lätt och systematisk underlåtenhet att korrigera fel som upptäckts.

En superskandal i den akademiska världen. går mot sin kulmen. Mark T.C. Levignan är en berömd forskare som även har gjort en absolut toppkarriär akademiskt på högst tänkbar nivå. Han har blivit rektor, blivit chef för det oerhört fina Stanford-universitetet ett av de absolut mest förnäma lärosäten som finns. Han har blivit påkommen med omfattande forskningsfusk som har bedrivits i hans forskningsgrupper.

De har varit artiga nog att inte lägga samt. Stämplar honom personligen och slår fast att han personligen har fuskat itten datten. Men många personer som har jobbat under honom har gjort de här sakerna. Och det är inte som ett fall utan det är systematiskt fusk av återkommande typer som har bedrivits i mer än 20 års tid. Det är från perioden 2001 till 2021 som man har tittat på den här utredningen på Stenford.

Och det har resulterat i att det har blivit en stor utredning. Fakad forskning, inte forskning med stora hål i som har blivit berömd, citerats och använts som grund för annan forskning. Bland annat har jag förstått att det här är en undervetenskap och jag har förstått att en del av de här resultaten har haft bäring på. Forskning kring Alzheimers sjukdom. Så eventuellt kan det här då avslöja det till en del. Ja, massor och massor av pengar har kastats i sjön.

Jakten på ett botmedel mot Alzheimers har fördröjts kanske i åratal. Kanske tusentals människors hälsa och liv som offer. Alltihop är en del av en större utveckling såklart. Det som ibland kallas för replikeringskrisen. Vi har pratat mycket om det i Radio Bubbla, framförallt i våra gamla vetenskapsspecialavsnitt som vi gjorde förr i tiden. Tack till elever och personal vid Radio Bubbla. Det var länge sedan vi slutade med dem, men redan på den tiden pratades det mycket om det här.

Det var under ledning av vår gamla vetenskapsredaktör Gustav Nilssone. Och Gustav är fortfarande, än idag, mycket aktiv inom akademin med att uppmärksamma just de här problemen med metodproblem, obefintlig replikering och så vidare. Han är en av de främsta som kämpar mot de här tendenserna, så att säga från insiden och på en global nivå.

Som jag förstår är det en stor del av det han håller på med. Vid sidan av sin egen forskning med neurovetenskap. Så att det är trogna lyssnar på Radio Bubbla har hört mycket, mycket, mycket om det här. Ja, Mark Tessier-Levinch han är, som jag förstår sakens igen, inte det mest glasklara fallet. Jag tror han är en ful fisk. Jag tror inte det är liksom 100% bombsäkert klarlagt. Men den stora nyheten här, det är det som har utspelat sig i många år. Att de här problemen är enormt utspredda.

Och det handlar inte om enskild röt ägg. på universiteten. Det handlar om att hela den moderna akademiska världen är rutten. Universiteten är ineffektiva, korrupta byråkratier med totalt felaktiga incitament. Man har ju inte rimliga, objektiva, meritokratiska institutioner, inte på några nivåer av verksamheten.

Och det är liksom på punkt och punkt till punkt. Och det är inte bara att vissa människor missbrukar systemet, utan absolut centrala komponenter och institutioner. är, fungerar inte, en av de mest centrala upphöjda metoderna i den akademiska världen är peer review. Heliga systemet för peer review som är det som garanterar vederhäftigheten i forskningsresultat.

Det som gör att folk fisförnämnt kan sätta näsan i vädret och säga, man kan avfärda vilken information som helst om det inte har varit förmål för peer review. Men peer review fungerar extremt dåligt. Och allt det här fusket och slarvet som avslöjats i många års tid, alltihop har passerat peer review. Det är hela poängen. Oräkneliga forskare vittnar om att responsen som de får från den faktiska peer review-processen, från själva granskningen av deras forskning, ofta är totalt idiotisk.

De som gör sådana review, de läser inte artiklarna. De vantolkar artiklarna. De släpper igenom helt vansinniga saker. De har fanatiska invändningar mot saker som är helt självklara. De har ingen som helst expertis i de områden de utvärderar och så vidare. Och om man bara tänker lite mer objektivt kring det här så är det inte så svårt att förstå att de enskilda personerna som sysslar med vetenskap, som är akademiker och så vidare, de är ju inte på något sätt immuna mot personliga incitament.

De är inte immuna mot ärlig lyssnad, avundsjuka och... konkurrens i jakten på status och så vidare. Så att när de får en artikel skickat till sig för att de ska göra peer review då kan de absolut bara sabla ner den helt enkelt för att den representerar ett hot mot deras egna idéer, deras egen ställning, deras forskningsanslag och så vidare. Så att peer review är i praktiken ett system som cementerar godtyckliga byråkratiska strukturer som hindrar nya idéer från att komma fram.

Där folk som inte vill bli motbevisade, få sina karriärer invaliderade, de får möjlighet genom PRB-systemet att stämpla de nya artiklarna som otillräckliga, ovetenskapliga och så vidare. Det är framförallt ett system där seniora, där äldre, byråkratiskt etablerade forskare sitter och trycker ner yngre forskare som försöker ta sig uppåt.

Och för övrigt hela idén om de vetenskapliga artiklar som publiceras i vetenskapliga tidskrifter, det är också en extremt överskattad idé, i hög utsträckning korrumperad idé. Den är inte helt av värde såklart, forskare måste publicera det de har trogigtligt hittat, men alla som har läst lite sådana här akademiska papers och som inte är helt förblindade av lojalitet till universitetsvärlden vet ju att de här artiklarna är ofta enormt dåligt skrivna.

Det finns en ofattbar mängd fikonspråk, enorma krummbukter för att få det att se väldigt formellt och upphöjt och värdigt ut. Men nästan alltid kan man uttrycka alla poänger som jag gör mycket tydligare om man använder ett kanske lite mer informellt språk, för att man är mer rak på sak, tydligare med vad man håller på med. Men problemet är att stora delar av all så kallad forskning, det skulle bli uppenbart hur ointressant den forskningen är, hur oriktiga frågorna är, hur obetydliga fynden är.

Om man bara skrev rakt upp och ner vad det är man faktiskt håller på med. Finns det klart ett stort behov av formalism och liksom man beskriver saker och ting på ett systematiskt sätt och så vidare men inte närheten av något som motiverar hur det faktiskt ser ut idag med artiklar i vetenskapliga tidskrifter. Så att akademin, institutionaliserad vetenskap är ett enda stort träsk.

Det är som nu, jag vet inte om det alltid varit så, jag tror att det alltid varit ganska illa faktiskt. Och det blir såklart bara värre än nutiden med politisk korrekthet, forskare som kvoterar sina politiska skäl, briljanta forskare som sparkas ut för att de har någon uppfattning som inte pekar av något som är helt ovillkommande för ämnet, politisk korrekthet, politisk kontroll som ska utövas på alla forskningsprogram, även om det är matematik eller teoretisk fysik så ska de ha en genuskommissarie och så vidare.

Det är en väldigt sällsam situation. På ett sätt och vis kanske det inte är så överraskande. Det kanske inte är någon stor chock för många av oss. Men det som är så... Det som skapar så mycket dissonans är att akademin har fortfarande en enormt hög status i vår tid. Men det pågår verkligen ett totalt krackelerande av hela fundamenten i den akademiska världen och hela dess ställning.

Boris

Det vore underligt om det inte var så, för vi ser ju samma tendens på alla områden i samhället. Att de goda hjärnorna och de goda krafterna söker sig in till politiken, till till. ämbetsman av världen eller till universiteten. Och varje, tar man Sverige eller USA, det är liksom, det är nästan blir det en sån här extra förvaringsplats, det vill säga att basen breddas något oerhört.

Det kommer givetvis, precis som om basen breddas oerhört när man i val, när man ska tillsätta folk så kommer en breddad bas i, i, i. i universitetsvärlden oavsett om det humaniora eller naturvetenskap leda till en sämre topp helt enkelt. Det är mekanismer i sig som gör att det blir så.

Martin

I kombination med de här dysceniska tendenserna som vi pratade om tidigare i sändningen så blir det väldigt, väldigt illa. Det man borde göra är att universitetsvärlden borde krympa drastiskt. Det borde vara färre och färre människor som pluggar på universitet, färre och färre människor som blir forskare. Det bara finns svärre och färre människor som är rimligt utrustade för det. Istället går man såklart i motsatt riktning. Det är svårt att överblicka och förutsäga hur mycket det kommer sänka kvaliteten på verksamheten. Det är en pågående katastrof.

Boris

Det går ju fort i Sverige. Här ser man Sverige som ett framsteg. Här kämpar ju varje liten sketen högskola för att få bekallad universitet. Och varje nytt universitet som dyker upp i buskarna ses som ett fantastiskt framsteg. Det är...

Martin

Det kommer de kanske att ångra någon gång i framtiden. Precis som att många människor idag ångrar att de har pluggat på universitet. De är inte längre särskilt manliga, de håller inte på att betona på sitt CV hela tiden att de har pluggat på universitet. De förstår att det blir mindre och mindre relevant. Det kan vara en väldigt negativ signal, framförallt om man har pluggat vissa typer av byggt upp ämnen. Det kanske är någonting som man inte lyfter fram så mycket. Jag vill inte utgå för högskolorna. Jag tänkte avsluta på kanske en mer positiv not.

Det finns något ganska fint. Det finns en väldigt viktig distinktion i den här diskussionen, nämligen mellan akademi och vetenskap. Akademin, universitetsvärlden, den vill få oss att tro att vi är en del av den här världen. Det är bara de som kan bedriva vetenskap. De har en ensam rätt på det. Det är bara de som är kapabla till det. Det är bara de som kan. Vetenskap kan bara vara trovärdig om den har bedrivits genom universitetsvärlden.

Men det de egentligen säger är att enbart människor som är anställda av universitet kan ens agera vetenskapligt. Men sanningen är att akademin, vilket har bevisats gång på gång under de senaste åren. Akademin är överlag rätt usla på att bedriva vetenskap. Tack till elever och personal vid Värmlands universitet. Och grunderna för vetenskapliga verksamhet är absolut inget som de har ensamrätt på såklart.

Det är absolut ingenting som bara de kan göra. Vetenskap är i själva verket tämligen allmängiltiga principer för hur man söker kunskap, hur man utvärderar information, hur man testar idéer experimentellt och så vidare. Det är insikter som är mycket äldre än universitetsväsendet och som används. fullt ut hela tiden i alla möjliga andra sammanhang.

Enkelt uttryckt kan man ju säga att vetenskapliga metoder används av alla för vilka det är, för vilka det verkligen är viktigt att förhålla sig till verkligheten. Vilket inte inkluderar akademiker i allmänhet. Det är inte ett incitament som akademiker har och många akademiker är totalt vet inte ett skvatt om vetenskaplig metod. De kan inte föra ett kohärent resonemang för att utvärdera en vetenskaplig metod.

Men det finns många andra i samhället som dras starkare åt det hållet på grund av sina incitament och sina läggningar. Till exempel folk som vill tjäna pengar. Folk som vill tjäna pengar och bara kan tjäna pengar om de är i synk med verkligheten. De kommer att börja förlora pengar om de ignorerar verkligheten. Folk som är utsatta för marknadskrafter, de tenderar att agera vetenskapligt och systematiskt, empiriskt.

Ett annat intressant exempel tycker jag är militära organisationer. som har som uppgift att vinna en militär konflikt. Det absolut enda som gäller om du ska vinna en militär konflikt är att förhålla dig objektivt till verkligheten. Annars förlorar man. Om det är en någorlunda skarp konflikt, om det finns någorlunda jämstarkt motpart, så förlorar man. Om man inte kan vara objektiv och empirisk. Så det fina i allt det här det är att vem som helst som har en IQ kan bedriva vetenskap.

Man behöver ingen utbildning. Man behöver ingen position. Man behöver inget godkännande från ett universitet. Man behöver inte få en akademisk tidskrift och publicera ens resultat. Vem som helst som har en fråga och några idéer om hur man eventuellt kan besvara frågan och lite energi kan göra ett experiment och sedan kan man skriva om sina observationer. Och om man finansierar det själv, om man publicerar resultaten på sin egen blogg istället för i en akademisk journal, det är hundra gånger bättre när man slösar åratal på att ta sig in på ett universitet, publicera sig i tidsskrifter och så vidare.

Om du jobbar på det sättet. Det du producerar kommer vara bättre, bättre beskrivet, mer lättläggandet, du kommer läsa av fler och du kommer få mer och snabbare feedback. Visst du kommer ha en del fys förnärma forskare som inte kommer läsa din grej för att det ster på en blogg och inte en tidskrift. Men intelligenta människor de bryr sig inte om det. De kommer läsa, intelligenta människor läser bloggar. De du egentligen vill nå ut till kommer du kunna nå ut till.

Och redan nu är det så att de bästa akademikerna de har på sina bloggar. Mycket av sina bästa diskussioner via sina bloggar eller på Twitter eller ett sådant kanal för att tidskrifterna är så. Det är inte som att de mest intelligenta forskarna är så här superstora anhängare av tidskrifter och peer review och sådana här saker. Så att alla som eventuellt är lite intresserade av det här kan sätta igång och vara en del av att bygga upp en ny kultur av det som fanns förr i tiden.

Som intresserar mig så mycket som vi har pratat om flera gånger tidigare av det bubbla. Ibland förut kallades för gentleman scientists, apropå, vi pratade tidigare om det viktorianska England. Typiskt exempel på ett samhälle där det fanns många sådana oberoende forskare som bedriver vetenskap på riktigt, men helt på egen nivå, obehindrade av akademins infernaliska maskinerier.

Och det var så man gjorde de stora upptäckterna. Det är den absolut största i just den viktorianska... Epoken så fanns det förstås en stor gentleman scientist som överglänste alla de andra, det var Charles Darwin. Charles Darwin gjorde inte någon akademisk karriär, han hade någon examen från Cambridge eller Oxford och sånt där. Men han satte inte på någon universitetsinstitution och var liksom docent och sen var det professuren och sen var det PR-bjuderande.

Charles Darwin så fort han bara kunde så drog han från Oxford eller Cambridge eller var det var och hittade en båt som han kunde åka på. Han åknade runt världen och tittade på liksom. fjärlar och sniglar och fiskar och grejer. Så kom man på en teori för hur biologi fungerar som totalt revolutionerade massor av olika grenar av vetenskapen. Det är inte så många som har de förutsättningarna att vara en Charles Darwin.

På det sättet kanske han inte är det bästa exemplet. Men det är en väldigt inspirerande Vi hade en länk om det här, det finns inte på bubblan tyvärr men jag kan skicka med den kanske på något sätt i sändningsdokumentet. Såg du den Boristan här? Ja. Inbjudan till ett hemligt sällskap. Ja. Visst är det en ganska upplyftande idé?

Boris

Ja, det är extremt uppehjande och det är viktigt att påminna sig om detta. Som vi pratade om förut, man tittar på 1800-talets genier och sena 1700-talet. Darwinpartnertalet med Fawryti Bristly på Josef Priszt i slutet på 1700-talet. Det är ingen utbildning alls egentligen i formell mening.

Förutom att han hade studerat teologi och var fri kyrkopastor. Och ändå, sin tid kanske främsta naturvetenskapsman. Det är väl värt att komma ihåg. Och jag tror att människor i gemen måste faktiskt, även kloka människor, har det här du nu gick till stolns mot, respekten för det akademiska. de formella meriterna och väldigt många skiggar när folk säger att nu måste vi lita på vetenskapen.

Nu har vi diskuterat ett exempel på där vi inte kan lita på vetenskapen. Det är var och en som tar upp just det här med att våga tänka själv och våga tänka ordentligt. Det är lättare att göra utanför de akademiska sammanhangen.

Martin

att bedriva empirisk forskning, att testa saker, experimentera, håller du faktiskt det i verkligheten? För det visar sig då att akademin är usel på att göra den saken och de sätter sig ofta i vägen för att göra olika typer av empiriska studier. Och när man testar att faktiskt göra vetenskap på de frågor de ställer sig det vill säga att man empiriskt testar deras egna idéer, till exempel genom att replikera ett resultat som de har fått och då visar det sig att oftast går det inte, oftast går det inte att replikera resultatet.

enormt viktigt att folk också bedriver en typ av empirisk experimentell verksamhet. Och det är väldigt kul också. Jag vet att jag som har lite bakgrund inom IT-världen, datavärlden, det är en väldigt empirisk sfär och det är väldigt kul. Alltså på alla nivåer, från ganska teoretiska, tekniska saker till marknadsmässiga saker.

När de moderna företagen i Silicon Valley, när de bestämmer sig för hur de ska agera, Ska de välja strategi A eller strategi B så testar de det empiriskt. De har rigorösa, datadrivna processer. De testar båda strategierna samtidigt och det är lättare att göra det för att det är datorer och internet och så vidare. Så du kan köra in liksom. Du kan testa din egen strategi på 100 000 användare. Du kan testa din annan strategi på ytterligare 100 000 andra användare.

Och så kan du se var du fick bäst resultat. Det är en fantastisk arena för empiri. Och man har liksom... Otroligt rigorösa människor sitter och tänker på det här. Folk som har enormt bra koll på statistiska metoder. Alla de här sakerna som är så viktiga för att bereda vetenskap. Men som forskare på universitet ofta har väldigt lösa uppfattningar. Ja, så det är...

Jag njuter av att se hur alla de här akademiska institutionerna krackelerar. Och jag hoppas och tror faktiskt att det vill röra sig mot en lite av en... En ny kanske inte en julenera, men kanske en... silverera eller bronsera av oberoende forskning på internet.