Martin

Roald Dahls böcker skrivs om för att undvika stötande språk. Fet och ful bland begreppen som rensats bort, där bl.a. August Glupsk nu endast beskrivs som en norm. Stycken om flintskalliga häxor som bär peruk kompletteras med text om att det inte är något fel med perukbärande. Och såväl ompalumpningarna i Kallochokladfabriken som molnemännen i James och Jettepersikan är nu könsneutrala.

Initiativet är utfört av förläggaren Puffin i samarbete med Kallokladfabriken. Inclusive Minds, vilket uppger sig vara ett kollektiv som brinner för inkludering och tillgänglighet i barnlitteratur. Gamla böcker skrivs om på löpande band, särskilt barnböcker. Det är så vanligt att det nästan är självklart nu och nästan inget man reagerar på. Oftast så går det obemärkt förbi.

Sveriges egen oändligt omhullade Astrid Lindgren har lagt sig till rätta. Det har varit lite uppmärksamhet kring att... Diverse förhatliga ord har tagits bort där det stod förut att Pippi Långströms pappa var negerkung på en söderhavsöl. Ett annat uppmärksammat bråk, det var en av de första grejerna som jag tänkte på, det var en debatt om Tintin och huruvida det var acceptabelt att låta barn läsa Tintin i Kongo.

Kanske ytterligare några Tintin-album som var särskilt förhatliga. Nästemann till rakning. I moralpaniken stora barbera-chalong är alltså Roald Dahl, den norsk-brittiske författaren som är mest känd för sina barnböcker. Till exempel Kalle och chokladfabriken och Den stora vänliga jätten och andra liknande fantastiska klassiker.

Och i samband med en nyutgåvade så har man gjort en rejäl översyn av nattståndna formuleringar i de här böckerna, och de är väldigt många. Och bland annat har man tagit bort......hjärnmärken. Alla tillfällen då när karaktärer kallas för feta, galna, fula och svarta. Och inte bara karaktär, utan även föremål faktiskt. Det får inte kallas för svarta. Det finns en fantastisk...

Det finns en passage i en av böckerna, Fantastic Mr. Fox tror jag att det är, där ett antal traktorer beskrivs som svarta. Och det har man strukit nu, därför att det är rasistiskt att beskriva traktorer som svarta. Det kanske var en förtäckt referens till... Det transatlantiska slaveriet, att arbetsmaskinerna var svarta. Det är lite oklart, men färgen svart är nu generellt rasistisk och ska rensas ut.

Sen är det sån här standardgrej som att eskimo ändras till inuit. Jaha, okej. Pojkar och flickor heter nu barn. Mammor och pappor är föräldrar. Men det jag tycker är mest intressant, det finns väldigt många exempel, det jag tycker är mest intressant är det här med Fetma. Därför att det är någonting som Roald Dahl återkommer till gång på gång genom hela sitt författarskap.

I nästan alla hans barnböcker så finns det karaktärer som är extremt feta. Och han har sådana här mustiga formuleringar där han beskriver hur feta, uppsvällda och äckliga de är. Några exempel är att mannen bakom disken såg fet och välnärd ut. Han hade stora läppar och feta kinder och en mycket fet nacke.

Fettet runt hans nacke buktade ut hela vägen runt ovanför kragen som en gummiring. Det är sådana här riktigt ingående beskrivningar. Det är givetvis... Det är inget slentrianmässigt hackande på feta människor. Någon slentrianmässig fettfobi, som det heter numera. Fettman är en symbol för frosseri och för de feta karaktärerna.

De ställer till problem på grund av sin måttlöshet och sin otålighet. Eller som man kan säga med österrikisk ekonomisk terminologi. Fetma symboliserar en högtidspreferenskvot och en oförmåga att agera framsynt och konservera resurser. Det är inget dåligt budskap, det är en viktig sak för barn att lära sig om.

Det är också bra om barn lär sig att det är dåligt att vara fet. Framförallt är det uppenbart att det är ett grundläggande budskap i Roald Dahls böcker. En av hans centrala idéer. Hur bizarrt den kan låta. Men det är en väldigt central idé som redigeras bort och blir obegriplig. När ordet fet inte får förekomma längre. Kanske ordet stor eller enorm. Men det blir nästan lite oklart varför någon är stor.

Är han en stor man? Ja. Det jag försöker säga är bara att det är ett betydligt större ingrepp för konceptuellt än att det är en stor man. stryka ordet neger i en pippibok. Inte för att tycka det är okej att stryka ordet neger. Här hemma i våra barns bok eller så har vi bara pippiböcker som säger neger. Men det är liksom en djupare kirurgi man gör på Roald Dahls böcker.

Boris

Ska jag säga något? Om du vill. Jag fastnar här i genomgången. Just det här med Fetman, det mest fascinerande grejen jag sett i en text i, vad fanns det? Det var något amerikanskt magasin som försvarade att man tog bort alla anspelningar på att folk var överviktiga. Skribenten hävdade att det inte är en fråga om Fetman, det här är antisemitism.

Det Dahl beskriver är att det alltid är judar som är feta. Jag försöker tänka efter om jag kunde koppla det på något sätt. Men det säger ganska mycket om den skribentens egen syn på judar. stora köttiga kinder och så vidare och fläskiga nackar. Det är, och de framträdande läpparna. Alltså, i den här viljan att censurera Dahl så kommer det upp så oerhört mycket projektioner alltså av censurmakarnas egna fantasier och syn på människor och tillvaro.

Martin

Men som jag har förstått det så hade han en del antisemitiska idéer, antisemitiska bildspråk. Men inte just det här med Fettman. Han har skrivit en bok som heter Häxorna som jag har förstått är eventuellt mer genuint. Innehåller metaforer för judar och sånt där. Men inte tjockisen, eller?

Boris

Jo, alltså han har ju, så att säga, de gamla vanliga bilderna förekommer ju inte bara i Häxorna. Men ja, den här skriberen ser liksom de tjocka människorna och varelserna som en del i hans antisemitism. Det blir den som mest påtaglig och påträngande. Och köttig. Antisemitismen tar liksom... blir kött.

Martin

För att vara tjock, det kanske är någonting som jag får knipa mer med sig en ompolumpier än med en jude, men ja. Jag förstår att det finns möjligen att ha en koppling till judiska stereotyper. Jag har inte Roald Dahl i så färskt minne. Jag vet att jag läste en handfull om hans böcker när jag var liten. Och jag tror att jag tyckte att de var bra. En sak som jag vet om hans böcker som jag tycker är ganska intressant är att jag tror att alla hans barnböcker handlar om rätt allvarliga konflikter mellan vuxna och barn.

Det finns nästan alltid vuxna som vill barn illa. Barn som måste organisera sig helt eller delvis utan vuxenvärldens hjälp för att skydda sig själva och till slut hämnas, ta en gruvlig hämd på ondskefulla vuxna. Och generellt i hans böcker så är det inte så där rosengimrande, utan det händer dåliga saker, skrämmande saker.

Karaktärerna är skrämmande och han är ganska mörk för att vara barnboksförfattare kanske. Men, saken är ju den att det händer. dåliga saker i verkligheten. Verkligheten är ofta ganska mörk, särskilt för barn. Framför allt så är världen full av vuxna som tycker illa om barn och vill göra livet surt för barn och göra livet surt för barn.

Det är någonting som barn kommer i kontakt med naturligt, framför allt såklart om de går i normala skolor och så vidare. Men men även annars också så är det någonting som barn måste konfrontera för det senare. Och jag tror att en sak som jag kanske liksom under medvetet gillade med hans böcker och som jag. tänker idag på som sympatiskt är att han kanske i viss utsträckning hjälper barn att förbereda sig för att bearbeta den typen av konflikter.

Som är en sorts tabubelagd sorts konflikter som är väldigt känslig att prata om. För att framförallt, vem är det som tjänar på att konflikter mellan vuxna och barn skylls över? Jo, det är såklart vuxna människor som skadar barn. Och om man sopar de konflikter under vatten och låtsas som att det alltid råder. fantastisk rosa skimrande harmoni mellan vuxna och barn. Då konsekvenserna av det är att dåliga vuxna får mer naiva och lättmanipulerade offer.

att sätta klon i. Jag är alltid väldigt sympatiskt inställd till barnperspektivet, misstänksam mot vad vuxenvärlden gör med barn. Jag tänker i alla fall på Roald Dahl som en barnvuxenfattare som mer än andra av sina kollegor tar barnens parti och gör det på ett ganska djupsinnigt och kraftfullt sätt.

Därför blir det också ännu mer sinistert. hur man redigerar de här böckerna. Det känns som ännu mer direkta och massiva barnfientliga handlingar. Boris, du kan det mycket bättre. Har jag en någorlunda rimlig bild av Roald Dahlar? Nej,

Boris

men det är en mycket bra bild. Jag tror att det är just det där som... Precis det som gör att hans böcker vinner anklang hos så många barn. Även att filmatiseringarna gjort det. Alltså själva det underliggande budskapet. För många barn, om de är något normalt tuntade, är ju misstänksamma och oförstående. Om inte annat därför att de faktiskt inte förstår och kan uppleva vuxna som hotande.

Och det ger ju... Det gör att böckerna är så tilltalande för så många barn i rätt olika åldrar. Men jag tror att Dahls stora grej, det är ju att han faktiskt tar all sin ålderdoms... och siniss och skriver en rad med böcker som är fostrande.

Det finns ju liksom, just i det här budskapet att vuxna kan vara läskiga, vuxna i olika former kan vara läskiga och farliga. Det är allmän giltigt när han stoppar in det i sagan, alltså att vuxna kan vara läskiga. Det lär barn att, vilket är väldigt viktigt, var alltid på din vakt. Och så lär han också barnen att, och det återkommer i alla böcker, att det händer jävliga saker.

Saker och ting går alltid åt helvete. Alltså det är en sån där forstan att livet är liksom inte ett kuddrum. Du kommer att få slag i huvudet. Och ju mer av den insikten som tränger in i små barn desto bättre. Och sen en sak som är... Ett bärande tema hos honom. Och som är så här... Det tror jag driver undermedvetet censurirrorna.

Det är att Dal älskar Hemden. Alltså, det är inga jävla försoner i hans böcker, utan man förgör fienden. Hemden är djuv. Häxjävlarna förvandlas till små möss när deras soppa har förgiftats på hotellet. Och alla barn blir lyckliga då, det fick satmarena. Och han liksom för in härligt primitiva instinkter i väldigt vackra barnberättelser. Föredömligt.

Martin

Ja, Hemd, det är ett oerhört viktigt arkaiskt ideal som är synnerligen tabubelagt. Han var ju, jag förstår inte, han var själv också soldat, han var själv en krigare som... Han hade gällan massa nazister under kriget och så vidare. Så han var inte främmande för sådana saker som hämnd och strid och så vidare, även i verkligheten.

Boris

Nej, alltså alla de här momenten kan ju... Han skriver ju två självbiografier som delvis motsäger varandra på olika punkter. Men klarlagt är ju att han alltså var... Han hade Hjälfolk, enkelt uttryckt. Han var soldat på riktigt. Och diplomat. Och spion. Och det här med insikten om att jävliga saker händer dig.

Det är ju... Alltså, hans liv har ju en räcka jobsprövningar. Föräldrar och syskon dör när han är jätteung. Hans son, en av hans söner blir påkörd och invalidiserad. Vilket gör förresten att Dahl Ägnars tjänar jättemycket pengar på grund av en jäkla uppfinning som han inte fattar var den var riktigt.

Men den hjälpte till att lätta på trycket tror jag, den skadade pojkens huvud. Han var ju lite renässansmänniska också. Men just allt jävla skap som hände honom i livet, det liksom... Jag förmedlas väldigt bra med de här barnböckerna.

Martin

Hur många barnboksförfattare finns det som innan de började skriva barnböcker var krigare, spioner och diplomater?

Boris

Det är väldigt vackert att hela, det är nog ganska unikt.

Martin

Hans andra böcker som inte är barnböcker, jag tror att han har skrivit kanske lika många sådana böcker, är de bra?

Boris

Jag har ju faktiskt bara läst hans noveller. De är lite kluriga, men jag tycker inte alls att de är lika... De är lite lajtlistigt upplagda. Några har blivit ganska berömda. Som den här med den mordiska lammsteken till exempel. Men jag har faktiskt inte läst någon av hans romaner, därför att de får så dåliga omdömer så att det är ingen idé. Alla kan inte ha fel. Han ville egentligen skriva vuxna böcker, men när hans första barnbok fick en sån jävel stenanslag, då satsade han på det.

Martin

Vi ska säga också om själva den här censurincidenten att de har reverserat beslutet nu. Det kommer en nytt. Det är en del som har skett idag. Därför sa laget att vi ska ge ut de gamla böckerna utan att redigera dem. Det kommer då först, jag tror att de har separata serier, dels en serie med Roald Dahl-klassiker där de ska ges ut utan PKO-formatering.

Och sen så kommer den här, som de utannonserade initialt, den tillrättelagda versionerna. Så det kommer att finnas två olika versioner. Det var intressant att se reaktionerna på det. Jag försökte hitta någon som var väldigt positiv och försvarade alla de här redigeringarna. Det fanns såklart, men det var svårt att hitta någon. Det var inte bara högerextremister, eller de vanliga typerna, som gnällde över det här.

Även i medie- och streamsmedier hittade jag nästan bara folk som storknade över det här beslutet och de specifika redigeringarna som var så bizarra. Men nu har de i alla fall revigerat det så att man ytterligare ett tag kommer att kunna köpa nyhetsgåvor av de klassiska versionerna.

Utom vissa redigeringar som de tydligen gjorde redan 1972, någonting med Ompa Lumpierna i Kallochokladfabriken som vi aldrig ska få läsa mer. Den har redan minneshålats permanent.

Boris

Vet jag hur vi kan tacka för att man backade på censurbeslutet? Nej. Kung Charles han skickade fram frugan Camilla. Hon höll ett tal igår och uttryckte sin avsmak inför censuren.

Martin

Ja, fantastiskt. Kungen, kungen ingrep. Ja, härligt. Det är en fin fjäder i hatten ändå. Ja, faktiskt. Det skulle hans morsa aldrig ha gjort.

Boris

Och det är ju sånt som man kan hoppas på att kungliga typer ska göra då och då.

Martin

Det är det minsta vi kan begära, tycker jag. Jag har hört en del spekulationer också om att Netflix kan vara involverad i det här. Netflix har tydligen köpt rättigheterna till Roald Dahls berättelser och......och det är ju sånt som man kan hoppas på att Netflix kan göra. Ja, det tror jag. Det är ju sånt som man kan hoppas på att Netflix kan göra. Ja, det tror jag.

Boris

Det är ju sånt som man kan hoppas på att Netflix kan göra. Ja, det tror jag.

Martin

Det är ju sånt som man kan hoppas på att Netflix kan göra. Ja, det tror jag. Det är ju sånt som man kan hoppas på att Netflix kan göra. Ja, det tror jag. Det är ju sånt som man kan hoppas på att Netflix kan göra. Ja, det tror jag. Det är ju sånt som man kan hoppas på att Netflix kan göra. Det är oklart för mig vilket inflytande de haft på processen. Det har inte varit de som fattar beslut om de här censurversionerna. Men jag tycker det är intressant att tänka på att även de har förmodligen haft indirekt inflytande.

Och det är också ganska talande. Alltså de som jobbar på bokförlaget, de har ju säkert kollat en hel del på Netflix som alla andra. Så de vet hur det gäller. Och om de ska få till de där lukrativa filmatiseringskontrakten så gäller det att spela voll. Gärna proaktivt. gärna visa övertydligt i förväg så att Netflix inte behöver tveka en sekund om hur progressiv man är.

Och det tycker jag bara liksom, som alla andra tycker jag är väldigt illa om Netflix, men det är intressant att se att de förmodligen också har en tentakel in i barnboksvärlden nu och gör sådana här fördärvliga saker. Jag har sagt det förut, det säger jag gärna igen. Det här är ett dilemma som barnföräldrar står inför hela tiden. synnerligen aktuell sak för mig personligen. Jag tycker inte man ska köpa den här klassikerutgåvan från det här Usla-förlaget med de oredigerade versionerna.

Jag säger som jag alltid gör att köp gamla barnböcker på Antikvariat istället för att köpa nya barnböcker. Det brukar finnas väldigt stort utbud. Köp gamla böcker och köp gärna extra exemplar av de gamla böckerna som inte ges ut längre och bevara dem, sprid dem, låt dina barn läsa dem skapande möjlighet för att deras barn att läsa dem, även om de blivit totalt utrotade kanske om en generation senare.

Och prata med folk i omgivningen av det. Jag märker att folk inte gör det, men jag tycker att man ska håna människor som läser moderna censurerade barnböcker för sina barn. Det är ett socialt skadligt beteende, och det finns ingen skäl att låtsas som att det är ett neutralt beteende som inte har konsekvenser. Som jag nämnt någon gång tidigare, vi har en stående instruktion till släktingar.

Man har ju ofta släktingar som vill ge böcker till barnen i present. Och vi har sagt till sådana människor att köp böcker som publicerats innan 1968. Om du inte är expert på våra värderingar och politiska uppfattningar så måste du ha någon sorts tumregel för att inte trampa snett. Och om vi drar en gräns för 1968 så kommer det inte gå allt för fel.

Men det bryts mot den regeln hela tiden, nästan alltid när de bryter mot den och köper en nyare bok. Så är det en politiskt korrekt skräp, omskrivet eller nyskrivet, som vi rätt snabbt slänger bort. Och då säger vi det gärna till den som gav presenten. Tyvärr, boken som vi fick av dig var så nedlusad av politisk korrekthet att vi slängde bort den innan barnen hade sett den.

Nästa gång kanske du ska tänka på det här vi har sagt om 1968. Senaste händen var när min mor skickade två böcker. Så om vi bläddrade igenom så gick de lakt i papperskorgen. Vilka var det? Ja, det var någon samtida svensk barnboksförfattarina som hade skrivit båda böckerna. Min mor beskrev det som Sveriges mest framstående barnboksförfattare, en sån där kvinna.

Det vore kul, jag skulle kunna göra någon gång recension av böckerna i radion. Ja. Men de var riktigt ruskiga, det var inte gränsfall heller, utan de var riktigt skrämmande och ruskiga och riktigt denererade. Men det var tydligen det allra finaste som publiceras för barn i medelströms-Sverige. Jag vet inte om de faktiskt har slängt dem eller bara gömt undan dem, men det var snabbt norr på återom så att inte barnen skulle...

och börja läsa i dem och ställa jobbiga frågor. Men i alla fall, min mor som gav mig böckerna, hon sa då att jag tror jag slutar köpa böcker åt era barn. Jag fokuserar på andra sorters presenter istället. Poängen jag försöker göra med den här lilla berättelsen det är helt enkelt att det är lite av en kamp. Man måste vara vaksam, man måste säga nej, man måste kasta bort böcker. Jag tror att många föräldrar är alldeles för slappa. De tänker inte till vardags på att samhället i stort försöker skada deras barn.

De har inte den roaldalska insikten, kan man säga. Så länge man inte släpper den medelkänheten så klarar man sig mycket bättre. Och dessutom så kan det bli lite av ett spännande äventyr att hålla utkik efter och parera all den här skiten som de försöker trycka på våra barn. Och såklart, när barnen är lite äldre så är det någonting som man kan göra tillsammans med barnen. Att identifiera de här skadliga influenserna. och undvika dem tillsammans. Ja, jag ser fram emot att mina barn blir gamla nog och läsa Roald Dahl. Jag tror inte vi är riktigt där än, men det ska bli kul så småningom.