Martin

Mer än hälften av föräldrar från millenniegenerationen kunde inte texten till klassiska barnvisor som Blinka lilla stjärna och Bäbe vita lam. När de tillfrågats i undersökning om 2000 föräldrar mellan 26 och 41 år i Storbritannien. En av tio hävdar att de ej sjunger för sina barn då de själva har dålig sångröst eller finner det pinsamt.

En av tio finner sängrutiner vara särskilt viktig anknytningstid. Ja, det har alltså gjorts en undersökning av hur unga britter förhåller sig till barnvisor och vaggvisor. Och det visar sig att de inte är så väldigt intresserade. Eller åtminstone så har undersökningen tolkas i den här artikeln från Daily Mail. Så tydligen har man undersökt hur många barnsånger folk kan texten till.

Det är inte helt lätt att relatera till som svensk då eftersom ja, de har naturligtvis helt andra barnsånger i den här texten. Sobitan är det vad vi har. Vissa är samma såklart. Blinka lilla stjärna. Twinkle twinkle little star har dom förstås. Sen vet jag inte om Baa Baa Black Sheep. Det är samma som Bäbä Vita Lamm. Jag vet inte. Men dom har sån här Row, row, row your boat och annat. Så man känner igen You are my sunshine.

Men dom har inte liksom Mors lilla Olle och Ekon Chattigranen. Det är inte så konstigt va? Det är helt olika låtar. Jag tycker jag undersökte det, jag måste få säga det. Den är lite skum. Jag har inte sett den exakta metodiken som man har använt. Men det är lite konstigt tycker jag att fråga folk. Jag har blinkade lilla stjärnor, kan du texten till den? Det kanske de har testat. Vad är texten till blinkade lilla stjärnor?

Kan du säga texten? Jag vet inte om jag ser någon kan det. Jag ser ett metodproblem här. Vad ska man säga? Det finns liksom en underliggande premiss, här känner jag, att alla ska sjunga samma sånger. Just de här sångerna som man har frågat om i undersökningen. Det kanske bara är 30% eller 40% som kan de sångerna, men det kan ju finnas andra sånger som man inte har frågat om, som många ändå sjunger. Rent matematiskt så är de här resultaten fullt förenliga.

med att nästan alla familjer kan dussintals barnvisor utan till. Men för varje given visa så är det kanske bara en mindre andel som kan just den visan. Sen tror jag, de är inne lite på det i den här artikeln, jag tror att folk nu för tiden kanske sjunger från mer moderna källor. Som i artikeln så nämns det föräldrar som sjunger som rappare som Kanye West.

Eller sjunger Rolling Stones-låtar. Ja, det kan man också göra. Själv brukar jag sjunga kungsången för våra barn. Jag tycker det är en så pampig och fin låt. Jag gillar att sjunga den helt enkelt. Men den kommer inte att dyka upp i en undersökning. Kan du texten till kungsången? Det skulle de aldrig fråga. Jag tänker också att folk kanske sjunger saker från barnprogram på tv och sånt där, som är en större del av kulturen, på gott och på ont, mest på ont. Men... Men det är ändå vad folk kommer...

Folk kanske sjunger låtar från... Från en sån här Peppa Pig eller... Svampbob Fyrkant eller Teletubbies eller nåt sånt där. Jag vet inte ens om den här programmen har sånger. Jag har aldrig kollat på nåt av dem själv men... Det är väl sånt som britter kollar på, föreställer jag mig. Det är kanske fler britter som kan såna låtar än som kan... Blinka lilla stjärna. Och en annan sak jag tänker på som ett metodproblem det är att... Att man inte nödvändigtvis måste kunna visor utan till...

för att sjunga dem. Jag kan en god handfull barnvisor utan till, men jag sjunger många fler än så, eftersom vi har böcker och barnsånger som jag sjunger från, så jag behöver inte lära mig allt utan till. Vi har texter och vi har även böcker med noter och akkord och så vidare, så att vi kan hela tiden lära oss nya visor. Även visor som vi aldrig har hört förut, men vi har en massa sådana böcker. Men vi har också det här då, som de säger att folk säger att det är pinsamt att sjunga barnsånger.

De känner inte att de har tillräckligt bra sångröst och det känns konstigt. Och det ligger ju säkert en hel del i det. Jag har inte svårt att tänka mig att sjungandet av barnvisor faktiskt är på tillbakagång. Även om det stör mig lite autistiskt på just den här artikeln. Kanske de överskattar hur dramatisk tillbakagången är på grund av de här metod... Jag kan delvis relatera till vissa av de här sakerna själv som småbarnsförälder.

Inte som att det är pinsamt att sjunga, men en hel del barnlåtar är väldigt tråkiga. Så det är inte det att det blir pinsamt, men det blir ändå lite besvärande om man ska sjunga de här tråkiga, menlösa låtarna hela tiden. Och det tror jag då... Som sagt, jag sjunger lite andra udda låtar liksom. Sånt som jag tycker är kul att sjunga, snarare än de klassiska barnvisarna. Boris, sjöng du barnvisor? Vilka barnvisor sjöng du för dina barn och tror du att det spelade någon roll? Är det här en viktig del av kulturen som vi ska kämpa för att bevara?

Boris

Först måste du förklara en sak för mig här innan jag börjar orera. Alltså, kungsången, som vaggsång,

Martin

Det här är kanske inte som vaggsång, men det handlar inte bara om vaggsång i det här, utan mer om att man gör musik med barnen och sjunger och sånt där. Ja, ja, ja. Jag tycker visserligen att vilken sång som helst kan fungera som vaggsång, bara att man sjunger den på ett stillsamt sätt. Jag brukar till exempel sjunga en super långsam version av Imsevimse Spindel som en väldigt hypnotisk verkvisar. Kungsången skulle man absolut också kunna göra till en.

Man bara sänker tempot, lägger an... Det ska ju inte vara det här mest bombastiska anslaget, liksom. Det passar ju bättre som en morgonsång, liksom. Ja, exakt. Du ligger ju fortfarande och sover. Nu kör vi kungsången då. Sätter lite fart här.

Boris

Jaja, då förstår jag. Nej, men jag har ju som fruktansvärt sångröstad så jag nattar ju barnen med att berätta saker för dem istället. Enda gång jag... De ville dock ibland att jag skulle sjunga, just när jag tänker på moderna sånger, signaturmelodin till Scooby-Doo. Så det brukar jag göra. De tyckte att min röst passade för det. Så när de fyller år så ringer jag alltid och väcker dem med att sjunga Scooby-Doo-signaturen.

Martin

Men det är precis det som det pratas om här, att man går från barnvisor till sagor. Men tror du att det här kan vara ganska könskodat också? Är inte det en mer kvinnlig grej egentligen? Är det inte mammor som ska sjunga för sina barn? Nu när man har det här jämlikhetsidealet, kanske inte konstigt att papporna skickar bort lite grann från barnvisorna och kanske vill äta sagor istället. Tror du att det finns en sådan, att feminismen spelar in här då?

Boris

Ja, det tror jag definitivt. Men sen tror jag också att... Jag har en stark känsla av att alltså vaggundersökningen går ju liksom på om man tittar på undersökningen så är det liksom specifikt vaggvisa och det tror jag liksom är jag tror aldrig det har varit så jäkla utbrett med vaggvisasjungandet alltså faktiskt eller med sjungandet i Det är bara en magkänsla jag har. Vissa föräldrar lägger sig in om detta mer metodiskt, men jag tror inte det allmänt har varit speciellt vanligt.

Martin

Jag växte upp med mycket barnvisor. Min mamma spelade piano och sjöng av dem. Jag fick mycket av det här till livs. Men jag har aldrig tänkt mig att det var normalt att alla andra växte upp på samma sätt. Men jag tycker också att många av de här barnsångerna är väldigt trista. De är tråkiga, oinspirerande och inte intressanta för mig som förälder att sjunga.

Jag har en del som jag gillar, det är inte som att jag har förkastat det. alla barnsångerna, men som till exempel, som jag pratade om tidigare i Rödi Bubbla, då väl i samband med att han dog tror jag, så gillar jag Lennart Helsing, för att hans texter är, de är liksom, hans texter är egentligen surrealistiska, absurda. Och de handlar inte så mycket om att berätta koherenta berättelser, så att säga, cd-lärande historia, utan det handlar mer om så här intressanta ordlekar, och man kan säga att innehållet är egentligen nonsens i hans texter.

Eller man kan säga att det är surrealistiskt. Men det där tycker jag är intressant, det är roligare för mig. Det är mer roliga rim, roliga ordlekar. Och jag tycker på något sätt att det passar med barns mentalitet. För små barn är inte så koherenta och linjära och fokuserade på en berättelse. Så jag gillar hans sånger om Krakels spektakel och Annabelle Olsson och här dansar herre Gurka och allt vad det är.

Det här tycker jag är rätt bra. Det är mer intressant. intressanta än såhär, äckorn schatt i granen och bävervita lamm och sånt där. Mm. Äckorn schatt i granen är till exempel, det är en otroligt bizarr och vilskenad text. För det handlar om en äckorre som sitter i en gran och sen så kommer då barn och då blir äckorren rädd för barnen. Då ska han hoppa från, han ska hoppa från sin tallegren och då gör han illa sig.

Han stukar svansen och sånt där och i andra versen som man nästan aldrig sjunger då så kommer äckorn hem till sin mamma och han ska bli nedbäddad i en äckorsäng och omvandlas. Han får en plåstrad och han får medicin och sånt där. Och det är ju en helt sjuk idé att lära ut till barn. Att äckgårdar skulle vara någon sorts fara att skada sig. Om man skrämmer äckgården så kommer den stuka svansen.

Det är en äckgårde. Äckgårdar är väldigt bra på att hoppa runt i träd. Det är mer eller mindre det som äckgårdar gör. Många av de här idéerna som förmedlas i de här mer seriösa planvisarna är faktiskt väldigt bra. Jag kanske är lite autistisk, jag tänker för mycket på texterna kanske, innehållet. Men, saken är den, det här är poängen som jag försöker komma till, saken är den att det ska vara roligt för mig också. Och jag tror att det är en bra idé att försöka ha en musikalisk sammanhang för barnen, sjunga och sånt där.

Och jag har ju märkt med Alma att hon ofta så hakar hon på, hon har börjat haka på mer och mer, hon är intresserad av just när jag och Sofia sjunger. Sofia sjunger också mycket, jag sjunger lite grann. Jag har ju också en sån här musikvideo som jag har gjort för att visa hur man kan göra det. Sofia sjunger nog mer med Alma än vad jag gör, men vi märker att då och då hittar hon nånting som hon gillar. Och då börjar hon sjunga och det är väldigt roligt när man börjar sjunga tillsammans.

Men en sak som jag märker också är att man inte bara kan mata henne med låtar från en bok. Det är nästan slumpmässigt vilken låt hon fäster sig vid och tycker det är intressant. Därför tror jag att det är en bra idé att testa ett väldigt brett spektrum av låtar. Inte bara Mors lilla Olle och de här grejerna. Du kan testa poplåtar, saker som du gillar att lyssna på. Eller kanske något från tv, babblan eller vad det kan vara för någonting.

Rätt vad det är så hittar man något som funkar. Vi hade till exempel, Alma hade en Tomas Delewa-period. Thomas de Leve var väl ingenting som jag och Sofia lyssnade på till vardags, men det var ju väldigt kul för oss att Alma blev så intresserad av Thomas de Leve och hade flera låtar. Jag tror att den första gången som hon sjöng med på riktigt i en låt, det var en av Thomas de Leves låtar. Och det tycker jag är mycket bättre än att jag sitter och sjunger Ekkons Antigranen och hon bara sitter där och tittar på.

Boris

Thomas de Leve, ja.

Martin

Ja, min poäng är att, jag tycker det är ett bra exempel just för att min poäng är att man behöver inte vara så petig liksom. Det behöver inte vara traditionell barnmusik, det behöver inte vara den bästa musiken, men det är roligt när man hittar saker som funkar. Och det går förmodligen inte lika bra om man begränsar sig till Blinka lilla stjärna och sådana saker. Så varför inte köra lite, inte Kanye West men varför inte köra lite Rolling Stones och vad det nu är för något.

Boris

Påhörsmål barndålar.

Martin

Rolling Stones är väl ganska depriverade, jag har aldrig lyssnat på dem själv. Det är sån här tröttsam boomer-musik, det är ingenting som tilltalar mig. Men man kan säkert hitta några låtar, eller kanske med bara andra poplåtar, vad man nu gillar. Själv, jag gillar ju väldigt mycket den svenska visstraditionen. Så det är det som jag tycker ligger närmast i land, att sjunga mer vuxenvisor snarare än barnvisor. Men jag är ett stort fan av, till exempel, Cornelius Resvik och de stora svenska visångarna.

Bellman till exempel skulle gärna... Nu sjunger vi nästan inget Bellman alls hemma just nu men det skulle jag vilja börja med till exempel. Det är roligare att testa och bränna igenom hela Bellmans repertoar än de här kanske mer traditionella visarna.

Boris

Gör det! Och så lämnas kontinuerliga rapporter. Jag är jättenefik på hur det skulle slå ut alltså. Barnet får en bra språkkänsla i alla fall.

Martin

Barnet kommer låta oerhört arkaiskt med tanke på att barnet nästan aldrig är i Sverige liksom. Det är något gott om Lans. Den enda språklig input de får är liksom Bellmans 1700-talssvenska. Ja, vad ju härligt!