Button-svg Transkribering

Linköpings tingsrätt dömer till Arlas fördel i tvist om kvarlämnade inventarier i sålt mejeri

Martin

Linköpings tingsrätt dömer Glada Bonden som förvärvade Arlas Boksholms Ostmejeri av Boksholms kommun att återlämna omstridda kvarlämnade inventarier såsom cisterner, tankar, filter och separator. Dömer även bolaget och Boksholms kommun att betala Arlas rättegångskostnader. Arla framförde att de omstridda inventarierna hade märkts upp med post-it-lappar vid köpet.

Vilket kommunen menar är klargjorts i köpehandlingarna. Det här är en jätteintressant historia från Boksholm i Östergötland som har pågått ett bra tag men som jag tror att vi inte har pratat om i Radio Bubbla tidigare. Så det handlar om Boksholms mejeriet som är en ostfabrik som har producerat den berömda Boksholmsosten sedan 1800-talet.

1890 tror jag att de drog igång produktionen. Arla köpte mejeriet år 2011. Men mindre än tio år senare bestämde de sig för att lägga ner verksamheten. De fattade beslut 2018 om att flytta verksamheten till Östsund. Och 2019 ystades den sista osten i Arlas regi på det här mejeriet.

Detta ledde till en enorm besvikelse på orten. Det här sågs som ett fräderi. Här kommer det stora företaget Arla in och köper mejeriet. Textning.nu Och kanske att man till och med såg det som ett positivt tecken. Nu har vi en stark ägare som gör att det kan leva vidare och så vidare. Och det är ju bokstånd i ganska lite ställe. Mejeriet är en jättestor industri på orten.

Och säkert inte bara viktigt ekonomiskt utan någonting man var stolt över. Den fina osten som bar ortens namn och så vidare. Och 130 års tradition av lokal osttillverkning. Fimpad med en axeldryckning av megakoncernen Arla när det plötsligt passar dem bättre att flytta allting till Östersund.

Men fortsätta producera ost under namnet Boksholm trots att man har flyttat den 70 mil bort. Och sen dess har det pågått flera parallella konflikter kring det här mejeriet. Därför att Boksholms kommun orkestrerade en omstart av produktionen Trots att man skrivit på ett avtal med Arla som sa att under fem års tid så får det inte bedrivas konkurrerande verksamhet från den lokalen för nya myndighet.

Men då sålde kommunen anläggningen till ett annan aktör, ett företag som heter Glada Bonden. Och då ansåg man att den klausuren inte gällde. För det var inte kommunen som bedrev verksamheten. Och så har man ett strid om varumärket, Buxholmsost. Nu säljer Glada Bonden ost under namnet Äkta Buxholms. Vilket Arla menar är ett varumärkesintrång. Och jag tror att det är så att Arla har fått rätt av Patent och Registreringsverket.

Och så har man den här märkliga konflikten kring Vilka inventarier som ingick i köpet. Där kommunen menade att allt som var i lokalen ingick. Allt som Arla inte hade flyttat ut. Men Arla säger att det var ett antal av mejerimaskiner som var De flesta tror jag, de flesta värdefulla maskinerna där. Som var uppmärkta med små lappar. Som visade att de tillhörde Arla, inte köparen.

Och som jag förstår det så pågick den här konflikten fortfarande när kommunen sålde lokalen till glada bonden. Så att de sålde mejeriet trots att ägandeförhållandena var omstridda. Det var föremål för en rättslig tvist. Hurvida kommunen faktiskt ägde det här som de ändå sålde. Vad det nu betyder att man säljer någonting som man eventuellt inte äger.

Så, min magkänsla när jag läser om det här är att Det finns flera dimensioner av historien och beroende på vilken man tittar på så får man lite olika bilder av saken. Så dels finns det en sorts moralisk och kulturell dimension där Arla definitivt är skurken i den övergripande bilden. Men det finns också en mer praktisk och juridisk dimension och där verkar Arla ha på fötterna.

Och Boksholms kommun verkar ha gjort ett antal snedsteg. Känslan jag får när jag tittar lite på intervjuer med... med politikerna i Boksholmsom som vi ansvarar för här. Det är att de är... Jag ser i deras ansikten att de vet att de har gjort fel. De vet att de har brutit mot avtalet. De vet att de har brutit mot lagen. Och de är lite av skruvar på sig, gör grimager och säger ingen kommentarer. De vet att de inte har på fötterna juridiskt.

Men de är ändå stå på sig och är stridbara och de säger så här vi har gjort det som är rätt för vår ort. Och en av dem, han sa en väldigt intressant sak att... Han sa något i stil med, är det verkligen stöld om man skäl från en tjuv? Vilket kanske inte är det mest strategiska att säga när man har en aktuell juridisk konflikt. Men det är ändå, känner jag, som en helt utanstående observatör så känner jag att det är en kraftfull representation av vad boxholmsborna känner inför hela den här historien.

Boris

Jag har svårt att... Min stora fråga här... Och nu får alla i trakten där förlåta mig men jag förstår inte varför någon käkar boxhamsost. Vilka anor den har. Den är ju väldigt... Det smakar ju absolut ingenting. Enda fördelen är att det är ganska fet. Men för övrigt så... Det är så här barnost.

Martin

Tycker du generellt att svensk ost är god? Om du är på en stor, väl sorterad ostdisk och ska köpa goda ostar. Hur många av de ostarna som du köper är svenska?

Boris

Det finns jättebra svenska ostar. Vi har ju ett stort antal, helt milt sagt. Det finns anständiga gårdsmenyjer till exempel. Sörmlands, Sörmland har ett jättebra utanför Katrineholm. Du har fantastisk fårost. Så att det finns, och även de gamla ostmärkena om de är väl lagrade.

Som Greven och Svesian är ju alldeles utmärkta hårdostar dessutom. Så att Boxholmsosten är liksom som en större och rundare variant av Raketosten, fast utan Raketostens roliga förpackningar.

Martin

Ja, hårda ord Boris. Ja. Får ju många upprörda brev från. från Östgötasletten tror jag. Jag känner väl, ärligt talat, själv känner jag väl att Sverige är ingen stor ostnation. Och visst, det kanske finns bra gårdsostar och sånt där, men Svetsia och Grevi och Herrgårdshost och sånt där, det är inte så gott om man jämför med bra ost internationellt. Inte ens liksom Västerbotten och sånt där. Det är inte så bra ost. Och nästan alla svenska ostar har, många svenska ostar har en och samma konstiga bismak.

Jag vet inte exakt vad det är för någonting. Jag tror jag skulle förstå om jag förstod mer om osttillverkning. Jag tror jag skulle förstå mer om osttillverkning. Det är bara inte så gott jämfört med högklassig internationell ost. Sverige är bara inget ost. Det är min bild bara, min fördomsfulla bild av svensk ost. Förlåt, jag skulle vilja komma tillbaka till Buxholm och den här konflikten med Arla och allt det där. Jag är inte så väldigt kunnig om det här men Arla är ju en av de här stora kooperativa entiteterna från 1800-talet.

Små, små... Mjölkbundar gick ihop för att tillsammans kooperativt sätta upp mejeriinfrastruktur. Det var nästan inga gårdar som kunde bygga ett eget mejeri. Men om man gick ihop några gårdar så kunde man ha ett gemensamt mejeri. Och så gjorde fler och fler så och så hade man den här stora kooperationen. Från det perspektivet så är det förstås inte alls en orimlig idé att ha en mejerikooperation.

Men nu är ju Arla ett multinationellt megaföretag. För att man har slagit ihop fler och fler av de här kooperativa etiketerna och dessutom har man slagit ihop det med danska och norska motsvarande kooperationerna. Och i Storbritannien så tror jag att Arla är ett av de största... Jag tror att det är det största medieväget i Storbritannien. Och Arla är det fjärde största medieväget i världen.

Och tekniskt sett är Ala fortfarande i kooperation. Jag tror att ägarna är i slutändan mjölkbönder. Men det är något helt annat än det en gång var. Bland annat för att mjölkbönder är något helt annat än vad det en gång var. Därför att mjölkbönderna nu som äger Ala och styr Ala de är i många fall så stora och resursstarka att de utan vidare skulle kunna sätta upp sådana här medieinfrastruktur.

som man gick ihop för att bygga på 1800-talet. Det är helt, även på den nivån, så är det en helt annan sorts aktörer givetvis än de här ursprungliga mjölkmunderna. Så att nu är ju Arla mer som ett, ett, ett sådär globalt megaföretag som är ungefär lika schyssta och trevliga och mysiga som varandra globala, det är ungefär som sådär Monsanto eller något sånt där. De är ganska ruskiga. Och det finns några exempel som är ganska kända, det kanske mest.

I ögonfallande var väl när vi hade hela den här historien om Mohammed-karikatyrerna. Just. Alltså när Gyllans Posten publicerade de här Mohammed-teckningarna och det blev väldigt mycket liv i Mellanöstern och så vidare. Och Arla drabbades hårt av det här finansiellt för att de, ja de säljer en massa mjölk överallt men även i Mellanöstern. Så plötsligt så blev de boykottade då.

Ehm. Generellt danska produkter och så vidare blev borkottade, men A.L.A. blev också borkottade och de pissade på sig över det här. och det slutade med att de tog ut en helsidig annons i någon stor tidning i Saudi-Arabien och bad om ursäkt och liksom förkastade Muhammed-teckningarna och hur dåligt det var med Muhammed de fjäskade och skrev, åh vi respekterar islam så mycket, vi har en fantastiska fredlig religion och bla bla bla och några veckor senare så var Arla-produkterna tillbaks på butikshyllorna i de här muslimska länderna och det där var en av dem liksom, jag är inte säker på vad man ska säga om det men det är ju Det är extremt motbjudande.

Men ändå är det liksom att Arla, jag vet inte vad folk i Almedalen tycker om Arla men det är som jag till exempel, jag är uppvuxen med Arla-mjölk. Det var alltid Arla-mjölk, eftersom jag växte upp i Uppsala så var det liksom, jag vet att det är annorlunda, det finns andra mejerier som står i andra delar av Sverige, mjölk och så vidare, men det var ju bara Arla som fanns när jag växte upp. Det var i alla fall den jag någonsin drack. Och Arla kändes ju inte som ett företag, det kändes mer som en institution, jag vet inte, som ett...

Som någonting annat liksom. Och någonting som är väldigt varmt om hjärtat och med positiva känslor kopplat till det. För mig är det nästan känslomässigt syntakserror när jag ska tänka på att min barndoms underbara mjölk producerades av ett vedervärdigt skurkföretag. Men är det inte så man egentligen måste se på Arla nu eftertid?

Boris

Jo, det är det ju faktiskt. Man, det är ju faktiskt så att Det finns ju en gränslinje som de ännu inte har passerat. Det är att börja sälja icke-komjölk. Nu ser man ju i mejerikhyllorna på Ica och Coop och Lider överallt.

Kanske inte Lider har jag sett än. Konstigt nog. Drick, alltså fårmjölk och getmjölk som man ska dricka. Men ännu, och Arla har ju varit väldigt pigga och snabba på att köra sådana här grejer. Men de har ännu inte gjort det, va? Satan. Det här är ju en gräns där man liksom lämnar den svenska mjölken för att flörta med folk som ska dricka...

invandrade grupper som absolut måste ha sin får och get mjölk att dricka eller jäsa. I Finland så har det gått, finska Valio, de har ju till och med sin egen kamelmjölk i sortimentet vilket är lite beklämmande.

Martin

Men det måste väl göra med att de som äger Arla, som sagt ytterst så är det mjölkbunder, kobunder som äger Arla. Först måste de börja ha kameler för att det ska vara intressant för dem att sälja kamelmjölk.

Boris

Ja, det är... Det kan komma,

Martin

men det måste ju gå lite från botten då.

Boris

Ja, fast det är... Jag tror... Så jäkla kommersiella och principlösa som Arla är så förvånade mig faktiskt att de inte har gjort den grejen ändå. De tar in det i stora tankar och... paketerar med a.la-grejen. Även om det är stora mjölkbunder som liksom ska vara deras representanter och är ägda av oss så det skulle ligga i linje med hur man bearbetar marknaden både image-mässigt och konsumentmässigt. för att nå ut i nya konsumentgrupper. Det tycker jag är lite förvånande.

Martin

Men jag såg någonting i förbefartan om att Arla har en aktuell kampanj nu som heter Don't Cancel the Cow som är en sorts anti-vegansk kampanj där de går till storms mot att folk att unga människor slutar dricka mjölk på grund av djurets ensyn och sådana saker. De är veganer helt enkelt. Arlas svar på det är inte att börja sälja veganmjölk utan det ger smält. Försvara kålmjölken, don't cancel the cow. Det är ett väldigt uppdaterat samtida slogan.

Boris

Det är en ekonomisk baslinje som omöjliggör att man skulle börja sälja införliva havremjölken i sortimenter. Det blir liksom ett grundskott mot allt som... Då tvingas de ju liksom bekämpa... Nej, det går inte. Veganerna är gränsen. Invandra grupper som gillar får och get och kammjölk. Det tror jag man kan införliva. Men inte veganerna.

Martin

Men åter till Boksholm då, alltså ditt svar på det här dilemmat som man har i Boksholm Det är att, det var lägg ner skiten, sluta ha mig i det i Boksholm Men inte för att ni ingått i ett avtal med Arla som förbinder det Utan för att Boksholmsosten är ändå värdelös och borde inte tillverkas helst Ja Ord, ord och inga visor