Martin

Jan Emanuel Johansson berättar för SVT att det är ett oomkullrunkeligt faktum att god ekonomi för med sig lycka. Berättar hur man kan få sjukvård i tid istället för att hamna i långa köer eller köpa skoblock med namn och partitillhörighet ingraverat. Kallar sig socialdemokrat men kan inte rösta på socialdemokraterna i nuvarande form.

Det är ett fascinerande fenomen det här. Jag upphör inte att fascineras av det. Alltså svenska medier får allting. aldrig någonsin nog av Jan och Manuel Johansson. Hur många reportage har de publicerat i det här laget som enbart handlar om att Jan och Manuel Johansson existerar och Jan och Manuel Johansson är väldigt rik och äger en massa dyra saker.

Det måste ju vara hundra, det kanske är tusentals sådana här artiklar. som publiceras på det här laget. Varje vecka kommer det minst en sån här artikel i de stora... Ofta är det ju kvällstidningarna. Jag har glömt att det är Aftonbladet och Expressen som han verkar ha en väldigt tajt relation med och hela tiden matar med nya såna här uppslag. Men i det här fallet så är det SVT, Statstelevisionen, som också vill ha en slänga av den underbara Jan-Omanuels-leven.

De har ett program som heter... Det ligger ju SVT-ekonomi. De har ett program som heter Ekonomibyrån, jag har ingen aning om vad det är för nånting, men Jag har ett program där temat är Tema köpa lycka. De har ett program som handlar om frågan kan man köpa lycka för pengar? De intervjuar flera olika personer. Känslan jag får är att de flesta har sagt att man inte kan köpa lycka för pengar.

Men de behöver någon som argumenterar för att man kan köpa lycka för pengar. Vem är rik? Vem är bekväm med att prata med att han är rik? Det är ju givetvis... Jan Emanuel Johansson, den här nischen som han nästan har monopoliserat. I det här programmet framträder han som en visman, nästan som en guru. Det är lite så det känns. Han berättar om sin filosofi, sin livsstilosofi– –sina tankar om vad lycka egentligen är, hur man blir lycklig och så vidare.

Han säger att trygghet och frihet är basen för att kunna vara lycklig. Om det är något som drar med sig olycka, är det fattigdom. Möms. Sen säger han också, jag tycker det är intressant, men när jag köper en Lambo är jag också medveten. Jag menar, vad är den bra för, förutom att just förmedla att man är rik? Det är lite sidespår kanske, men jag tycker den här typen av kommentarer är lite intressanta, lite suspekta kanske.

Jag har pratat en handfull gånger med människor som äger en Lamborghini eller en Ferrari eller nåt sånt där, eller en dyr eller snabb bil. De bryter ner frågan varför, för jag tycker det är lite obegripligt. –och frågar om jag får tillfälle. Det de säger är helt andra saker. De brukar säga att det är roligt att köra en sån bil– –för att den är snabb och har speciella egenskaper på vägen.

Det är en skön känsla att köra runt eftersom det är en sån bil. Det kan jag förstå och sympatisera med på nåt plan– –om man har hur mycket pengar som helst och inte har nåt annat att lägga pengarna på. Men då säger folk att en Lamborghini är en sublim uppgift. upplevelse att äga en sån triumf av hantverkskunnande, designskicklighet och industrikapacitet.

Det är ungefär som folk som har dyra klockor. De säger alltid att de är jätteintresserade av urverkens olika mekaniska egenskaper. Det är en pulskönhetsupplevelse att tänka på alla de intrikata kugghjulen som snurrar in i klockan. Jag kan förstå att det där är en verklig grej som finns. Jag är också nörd och fascinerad av tekniska saker.

Men jag är intresserad av det här som Janne-Manuel Jonsson alltid håller på med. Det är en självnedsättande snack när han säger så här att han inte ens kan uppskatta en dyr bil eller en fin klocka. För honom är det enbart ett vulgär statussymbol. Han säger det gång på gång. För mig handlar det bara om att ha pengar och visa med andra människor. att jag har pengar. Det är därför jag har de här dyra, vräkiga sakerna.

För jag är en grabb från underklassen som växte upp fattig, och jag har ingen smak, jag har ingen förmåga att hantera pengar, eller uppskatta pengar, eller värdera saker osv. Och han är väldigt tydlig med det. I den här intervjun säger han också att Jag är ju en fattig man med mycket pengar.

Ytterligare en visstomstående. Jag är lite nyfiken på hur man, jag är inte säker på att man ska tolka det här. Det kan vara en strategi från hans sida att framställa sig mer folklig och tona ner det demoniska i hans ofantliga rikedom och hans Lamborghini-bilar. Det här med att han egentligen inte uppskattar dem, utan det är bara en statussymbol för att säga att du ska inte tro att jag går runt och mår så bra av det här.

Egentligen mår jag dåligt på insidan, det ska jag tycka synd om. På något plan så är det en sån signal som skickas, men det skulle också kunna vara sant. Han skulle också bara kunna ge oss den bokstavliga sanningen om de här sakerna. Har du någon tanke om det här, Boris?

Boris

Jag tror han ger oss sanningen, faktiskt. Och det motsäger inte... Jag tror det är ett väldigt smart politiskt utspel. Att han har... Jag bara undrar hur långsiktig han egentligen är i sina framträdar. Jag tror han är väldigt långsiktig. Därför att... De flesta människor som inte är rika eller har tillräckligt mycket pengar för att få det de skulle kunna framstå som rika.

De vill ju gärna ha de här symbolerna just därför att de är symboler för att man har arriverat. Man har kommit fram. Man har blivit något. Och det finns på varje plan i alla sociala skikt. Det här gamla klichén om att man liksom måste köpa en ny bil när grannen har köpt en ny bil. Annars mår man inte bra. Folk känner igen sig i detta.

Och det han sänder en signal här är att jag köper det här för att visa, jag köper det här för att jag kan. Och jag tror han är mycket välvedigad om att lycka är i filosofisk mening något helt annat. Utan hans Lambo som han säger, det är ett finger han ger till liksom. Sin uppväxt, omvärlden, allting, ja den är jag lyckades.

Hur många Lambo har du? Och det där har ett jävligt svårtligt genomslag. Däremot ser folk igenom det här i alla sociala skikt. När folk ska istället flärsa med sin kunskap om klockor eller bilar eller fan och hans mostar, specialskidor, jag vet inte vad.

Så fattar alla att nej men herregud han har ingen aning om vad som finns under motorhuven och hur motorn fungerar. Eller vad då, ingenjörskonst eller det. Bilen är inte handbyggd för guds skull. Dessutom. Så att det är ett jättesmart grepp helt enkelt. Han förankrar sig fast i det folkliga medvetandet. 80% av befolkningen skulle göra som han om de hade lika mycket pengar.

Och menigheten tycker också att det är jätteskönt att någon säger att jag köper det här för att jag kan. Det är inte i utslag av någon god smak eller en extrem bildning, för det har jag ingen. Karfan satsar på att bli statsminister, eller ta över landet i alla fall. Antingen har han en naturlig politisk liste eller en väldigt bra rådgivare. Och dessutom så det här genidraget, när han släpper in katten i det hela också.

Man säger att ja men egentligen är jag väl mest lycklig när jag sitter med kissenissen här och får honom att spinna. Där känner ju folk också igen sig att fan jag kunde inte köpa större bil och snabbare bil än grannen. Jag går ut med hunden istället och sen tar jag en kopp kaffe och kanelbullar. Jag har sällan sett sånt hyperintelligent framträdande faktiskt.

Sen kan man prata om lycka på ett helt annat sätt. Det skulle varit roligt att höra honom diskutera det här mer ingående om vad lycka är egentligen och hur man ska definiera lycka. Jag är lite svår för lyckobegreppet i allmänhet. Tack för att du tittade på den här videon! Det är en sån här stålighet som alla filosofer som ofta kan vara lite ståliga och till och med antikens tänkare ägnar sig åt att försöka liksom definiera vad lycka är och fått för sig att det är en slags allmänmänskligt tillstånd man kan uppnå.

Och det värsta är ju att alla dessa romerska tänkares sentenser om någon ska vara för belycklig det är ju jätteförvånande helt enkelt. Lycka har aldrig fått någon riktigt... bra behandling i det historien och filosofin faktiskt. Begreppet har fått en bra politisk användning tack vare Janne Manöl.

Martin

Och inte bara tack vare Janne Manöl va? Jag skulle tänka, i den här diskursen om kan man köpa lycka för pengar, som är det som SVT utforskar då, de har flera andra personer som uttalar sig, så de har bland annat en järnforskare som är en av de här personerna. som säger så här att sluta jaga lyckan i rubriken. Och sen säger han så här att ja, vi är rikare än någonsin men ändå så är vi långt ifrån, vi är inte lyckligare än någonsin.

Det är någon annan, någon ekonom som säger att pengar förstör mänskliga relationer. Och det här är ju egentligen så är inte det här inlägg i en filosofisk diskussion om vad lycka är och hur man uppnår lycka. Utan det handlar ju snarare om en politisk diskussion om pengar. Och huruvida det är acceptabelt att folk i allmänhet har som ambition att tjäna pengar.

och ha den typen av värderingar. Jag är ju benägen att hålla med Jan och Manuel Johansson i den grundläggande filosofiska frågan här. Du säger att man kan köpa lycka för pengar. Man kan tycka att det är en trivial diskussion, men för vissa människor, kanske inte så mycket för folk som lyssnar på Radiobola, men för vissa människor finns det en poäng med att förklara den saken.

För det finns en väldigt stark indoktrinering som säger att nej, man kan inte köpa lycka för pengar. eller att det är någonting fult att köpa lycka för pengar. Det är inte det bästa sättet att ta sig an livet. Vilket det kanske inte är om det är ens enda värde. Som Janne Manel Johansson som bara tänker på pengar hela tiden. Men, Janne Manel har en väldigt bra poäng, också en sorts uppenbar poäng.

Men den är väldigt svår att komma ifrån. Att man blir definitivt olycklig av att vara fattig, av att inte vara rik. Allting blir svårare. Även saker som man kanske inte vill göra. det förknippar med pengar, som mellanmänskliga relationer som SVT pratar om här. SVT säger då att pengar, de säger inte att pengar förstör mänskliga relationer, de säger att pengar fuckar upp mänskliga relationer, i bokstavligt talet språket som används i SVT här.

Om man då tycker att det även tyrar ens mellanmänskliga relationer, när man får mer pengar, ja men testa att få mindre pengar en gång, testa att ha inga pengar, testa att vara så fattigt du måste vänta på det. på kronorna och inte har råd med grundläggande saker. Hur tror du det påverkar mellanmänskliga relationer? Hur påverkar hans privatliv om pengar hela tiden dyker upp och orsakar friktion för att det inte finns några pengar?

Finns ju nästan ingenting som förstör relationer och underminerar familjer så mycket som som ekonomiska problem. Brist på pengar. Så det är många skäl till att det inte är det inte. Det är inte något ädelt eller uppbyggligt eller positivt. med fattigdom. Eller ja, det kanske det är. Det kanske finns bland sådana positiva aspekter med fattigdom, men kostnaden är desto större.

Det är inte värt det att vara fattig. Det finns lite fördelar med att vara fattig, men det är inte värt det jämfört med att vara rik. Man blir definitivt mer lycklig av att vara någorlunda rik jämfört med att vara fattig. Så varför kan man inte bara erkänna det faktumet och säga att ja, i en mycket stor och mycket betydelsefull bemärkelse så kan man definitivt köpa lycka för pengar. Jag ser inte att du säger emot det här Boris, men SVT vill ju definitivt så tvivel kring detta uppenbara faktum.

Boris

Nej men, där har du alldeles rätt. Det är ju ofta så, när det börjar dra ihop sig till sämre tider och kaos och oro, då går ju allting i övrigheten ut med det här budskapet om att pengar gör dig inte lycklig. För att få folk att börja acceptera att de ska få det sämre. Tack till elever och personal vid SVT för att de har stöttat det här problemet. Så det där är alldeles rätt kritiserat av Stats-TV. Jag ligger här och funderar på just det här, men bortanför Stats-TVs försök att dupera oss så finns det en komplexitet i frågan.

För just det här du säger om att jag tror det är förbannat olika. Jag tror att föranvända Stats-TVs språkbruk kan foka upp problemet. människor att de får för mycket pengar. Alltså, historien ger oss rätt många exempel på framförallt män som har haft en jävulsk drivkraft under mest om anhopad pengarrikedom.

Och sen går luften ur dem. Och i värsta fall surpar de ner sig till och med. Finns några nutida exempel på detta i Sverige och i USA och annars ställes. Tack för mig, och tack för att ni har tittat på den här videon. Och alltså inte bara i företagen, det gäller liksom i kulturen också. Så jag skulle vilja säga att det där är... Det beror på människotyp och var den människotypen är hemma i ett tänkt organiskt samhälle där varje människa finns på något rundare plats i rätt socialt sammanhang, alltså i ett välordnat hierarkiskt samhälle.

Och där kan plötslig rikedom faktiskt göra människor olyckliga. Precis som med relativ fattigdom, inte alls behöva göra dem olyckliga. Så att, som man kan säga ibland, allt det där beror på. Och lycka.

Martin

Så är det ju helt säkert, men jag ska försöka ändå vara jävelnes advokat där, mammos advokat. Därför att jag skulle faktiskt tänka att... Om ditt liv försämras av att du får mer pengar, eller att dina relationer försämras, eller att du tappar dina drivkrafter. Det behöver inte vara en dålig sak att man tappar sina drivkrafter. Om din drivkraft var att skaffa väldigt mycket av någonting, och du har väldigt mycket av någonting, då behöver du inte den drivkraften längre.

Men om det gör att det blir en sorts tomhet i ditt liv, att du inte vill någonting längre, och du får den typen av problem av att få mycket pengar, då fanns det ett mycket allvarligt problem dessförinnan. Alltså, du hade ett stort själsligt problem. Du var aldrig en sund person. Det var inte att du var en sund person som blev osund av att få för mycket pengar. Utan du hade inte... Du hade inte de själsliga förutsättningarna för att överhuvudtaget leva ett bra liv.

Kanske att drivkrafterna tjänade en massa pengar gjorde att du ändå höll ångan uppe och höll skenet uppe och det såg bra ut för omvärlden. Men jag vågar faktiskt påstå det att i 100% av fallen då pengar försämrar någons liv så beror det på att de har någon typ av problem, de saknar visdom. Om man har ett modikum av visdom så tror jag att det är det bästa.

Det är trivialt att köpa lycka för pengar. Det är inte ens en stor utmaning. Även om man inte har grundläggande visdom så kan man förmodligen ändå köpa lycka och hantera även en plötslig, stor pengainjektion. Men om man inte kan det, om man är så förtappad att man inte kan det, då finns det knappast nånting som kan rädda den.

Boris

Eftersom du är djävulens advokat, så... Då borde jag ha gutsat av kat på något sätt. Alltså, det finns en hakeligt resonemang. Och det är när du säger att om man besitter visdom, eller lite granna visdom i alla fall. Vi är väl ganska ensamma om att de flesta människor besitter inte visdom. Ja det är vi med om. Och det innebär ju att mycket pengar kan leda till helvete.

Och vad jag far efter lite grann det är ju att om vissa människor, alltså där behöver du inte försöra penningens positiva roll, om vissa människor får mycket pengar så kommer de att använda dem på ett visst sätt. De blir inte dumma i huvudet. Bara för att de, oj här kommer ni 40 miljoner på kontot, nu har jag ingen smak av bildning och logisk förmåga längre.

Det händer inte. Men däremot tänker jag mig mer de här, människorna som är oerhört viktiga för samhället alltså. De icke-visa, men i brist på bättre uttryck, kritiska människorna. Man kan ju kriga på olika sätt. Förr blev man kontotjär och idag kanske man liksom tartar. Jag bygger upp Twitter. Det är mer en fråga om man har specialkunskaper och har det här krigarsinne-laget.

Men man besitter ju inte visheten. Jag tänker på, Ann, du talade om där Dorsey. Tommy Dorsey, den gamle trombonisten. Han är nog inte vis. Det spelar ingen roll att han tillbringat tid på asrams och sådär. Jag tror inte han har sinnes... Han har inte visheten helt enkelt. Han har lusten att bygga och kämpa, men i brist på vishet så kommer han nog flax omkring.

Och det tror jag gäller jättemånga människor. Och förr i tiden så dels kunde Konotiar uppvisa ett stort mått av vishet när han väl fick makten som Medici's, till exempel. Vår gamla favoritfamilj vid sidan av familjen Tata. Men den grundläggande, alltså visheten har ingen plats i samhället idag. Och det gör att tillgång på pengar kan för många faktiskt paradoxalt nog bli en olycka.

Martin

Ja, du har en väldigt god poäng Boris. Som jag inte kan säga så mycket om, inte ens när jag ställde mig i en avgift. jävelens skor här. De flesta människor är inte visa. Det kanske till och med står att de flesta människor saknar grundläggande små nivåer av visdom. Därför kanske det är så att för många människor så är det sant att de inte kan köpa lycka för pengar.

De har inte tillräcklig själslig utveckling för att göra det. Det betyder även att det finns en stor del av befolkningen, kanske de flesta människor. För de människorna kanske det är sant att de inte kan köpa lycka för pengar och därför kanske det är bra. Det kanske är bäst för dem att man intalar dem att det inte går. Jag kan förstå logiken i resonemanget men... Till och med jag av alla människor säger att det finns någon gräns för cynicismen.

Det är mycket cynicism som jag orkar med. Jag vill ändå tänka så här. Jag tror inte att den här visdomen som behövs för att hantera pengar... Jag tror inte att den är så här avancerad. Jag tror inte att den kräver en hög IQ. Jag tror inte att den kräver någon sån här stor andlig resning. Jag tror mer att det handlar om en sån bondförnuft som en mycket större andel av befolkningen hade för att kunna ha en sån bondförnuft.

förr i tiden, när människor var integrerade i naturliga, organiska, ekonomiska sammanhang och inte hela tiden befann sig i statens spindelnät av falska ekonomier och falska incitament som man hela tiden förhåller sig till. När livet var mer handgripligt och man kanske bodde på en gård och transaktionerna man involverade handlade om, saker man själv producerade och så vidare, så tror jag det fanns en större förståelse för grundläggande ekonomiska samband.

Jag vill ändå hoppas att om man kunde lära fler människor grundläggande ekonomisk förståelse, och det är en inte helt oviktig del av världslig visdom, så skulle många fler människor också kunna leva på bättre sätt och till exempel vara lite mer entreprenöriellt orienterade, snarare än att vara lönarbetare i livet, mer oberoende roll i produktionen och så vidare, vilket människor också hade i högre utsträckning förr i tiden. Och då skulle man då skulle det kunna bli sant för allt färre människor att man inte kan köpa lycka för pengar. Ja.