Transkribering
Mediakvinnors skönmålande rapportering om våldsamma gangsters
Martin
Fria tider. Expressen journalisten Nina Svanbergs glorifierande reportage om dödspatrullens ledare Medhi Saatchit, där hon mörkar att han begått den grövsta gruppmåltäkten i svensk historia mot en svensk flicka, kan nog få den mest inbitna liberal att tvivla på om kriminaljournalistik alls bör få göras av kvinnor. Har tidigare för Expressen gjort Wallraff-reportage som städerska på Finlands Sverige för att sätta dit fulla svenska män som utsätter kvinnor för olämpliga kommentarer och ovälkomna blickar efter hashtag me too.
Ja det här är en ledartikel från Fria Tider. Jag vet inte om det är bara jag eller om det är bara jag som upptäcker dem nu men det känns som att Fria Tider har lagt upp lite fler ledare på senaste året. Åtminstone har jag läst flera av deras ledare. Och genomgående tycker jag att det är ganska bra svung i de här texterna. Jag vet inte om det är Vidare Nord själv som skriver om hur det funkar, jag gissade i alla fall.
Ganska bra drag i alla fall i Fria Tiders ledarsidan. De konventionella ledarsidorna, om de läser Fria Tiders ledare och för all del även Jean Fricks ledare i Nyheter idag så måste de ju vrida sig som maskare, alltså de måste ju skämmas. Ja, förlåt, det här var lite parentes bara. Den här artikeln... Det handlar om Medströmsmediernas rapportering om gangsterrapp.
Så det är en aktuell fråga. Som har återaktualiserats givetvis efter rapparen Einars död som vi pratade om i förra Radiobubblan. En fråga som Fria Tider förrövet har bevakat intensivt. Men den här är, den här diken handlar om reportrar som är unga kvinnor. Som intervjuar gangsters men som är helt betagna, helt betuttade i sina gangsters.
Och i vissa fall så är det bokstavsvarat, deras gangsters. Till exempel, då den där Sanna Drycen på Ekot, tror jag hon jobbar på Ekot. Hon gjorde ett reportage om... om en kriminell islamist, Rad Al-Dohan, samtidigt som han var hennes pojkvän, som gjorde ett reportage om sin pojkvän på Sveriges Radio, som Ekoredaktionen sedan försvarade.
Ett exempel som ges är Erika Nilsen på P3, som gjorde ett bundrande reportage om gangsterrapparen Havall som var involverade i kidnappningen av rapparen Eivor. Det är vad det ser i gänget. Och eventuellt är det hans kompisar då som tog ägnarna av dagar på senaste. Men hon satt liksom och drägglade över honom hela intervjun och flörtade med honom.
Och det är ju ganska, ja, det är väl ett pinsamt beklämmande att titta på. Och ett annat exempel då från nyligen är Nina Svanberg på Expressen. Som har gjort ett bundrande fjäskande reportage om Maddie. Satchit, som är ledare för ett kriminellt gäng som har dröpts till dödspatrullen och han är också en sån där gangstrappare.
Han kallas för Dumle när han gangstrappar. Så hon har gjort en sån här väldigt inställsam artikel där hon bara liksom hyllar honom, ställer snälla frågor och inte nämner ett enda ord om den extremt bestialiska våldtäkt som den här mannen dömdes för häromåret. Textning.nu Jag tänker inte säga något mer detaljer om det, men det är bara en absolut fruktansvärd läsning som den som har mage och persont kan hitta.
Frihetiden länkar till artiklarna de har skrivit och även till själva domen som man kan läsa. Och det här är alltså Nina Svanberg som gör det här, som helt mörklägger den här ofattbart brutala våldtäkten. Hon är alltså samma reporter som för några år sedan gjorde en sån här valdraf, tog anställning som städerskap om Finland och Sverige för att mitoa diverse svenska män som gav ovälkomna blickar och kommentarer till henne.
Så det verkar finnas ett mönster här av dels av kvinnliga reporter. som kan eller vill förhålla sig neutrala till sådana här gangster utan tvärtom bundrar de och vill göra något helt annat än att intervjua dem egentligen. Men det finns också en övergripande fråga om mediernas relation till de kriminella gängen. Som Freja Tider säger här, det är svårt att tolka det på något annat sätt än att Expressen här befinner sig i symbios med det kriminella gänget.
Symbolen är att de inte får göra de här intervjuerna om de inte gick med. på att glorifiera, och de gick mer på att mörka de riktigt snuskiga sakerna som de här gängen gör. Så att det finns, de menar på att det måste handla om en ganska medveten strategi. Och man luftar också förslaget då att man kanske helt enkelt bör förbjuda kvinnor att syssla med kriminaljournalistik eller se till i alla fall, av pressetiska skäl, att man inte sätter... kvinnor på den typen av uppgifter på redaktionerna. Ja, vad säger du Boris? Är Expressen i symbios med den kvinnliga gängen? Och bör kvinnor få syssla med krimjournalistik? Ja, alltså jag satt ju först lite grann.
Boris
Hörröööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö Kaffe till halsgroparna, jag läste att ta tankegången på att det är problematiskt med kvinnliga journalister och reporter. Många av mina föredömen har ju varit kvinnor i det stora sättet. Oriana Falazzi, Marta Gellhorn, Hanna Kralle, de skrev ju som män.
Det var fantastiskt bra. Oslagbara. Men det är ju... Men i den här texten så... Berör man faktiskt något som är lite märkligt och problematiskt i samtida svensk journalistik? Och det är ju att kvinnor är spjutspetsen i en... Mina svan blir ju inte ensamma, så just den här inställsamheten mot våldsamma invandra män, för det är en fråga om inställsamhet och en inställsammare blir man ju om de är rappartister.
Tack för mig för att du tittade på den här videon! Man kan ta en sån bok som journalisten Johanna Lenebys bok Klanen, den fick stora journalistpriser till och med, om guldspade. Den fick kanske bara en guldspade. Och alla har hyllat den. Men det är ju liksom en ganska mysig skildring. Det finns liksom ingen attack.
Inget grävande i de här männen som man pratar med. Du får inget känsla för vilket brutalt våld de faktiskt kontrollerar och utövar. Och vilken maktfaktor de är. Och dessutom är det usel journalistik för ett par av kapitlen har den här stilfiguren att de är på väg ner för trappan efter att ha fått av Jenssons klanledare eller underhuggare.
Jag kanske borde ha frågat om det och det och det också. Ett par gånger är det så. Tänk varför gjorde du inte det, du dumma människa? Men det är så här långt, och det finns hela tiden en fascination där. Samma sak ser vi ju hos Carina Bergfelt och Nina Svanberg när de båda har varit USA-korrar. Och där vart de, de var knäppade när de åkte till USA och när de kom dit och ställdes inför BLM så blommade galenskapen ut.
Vi ser hos Magda Gadd som kunde ha blivit bra men efter studier i USA så liksom brann det huvudet på henne. Och kvinnor går i spetsen för detta. Och de blir ju märkesfigurer och det gäller även P3s... Stadsradions program tre där man definitivt hyllar våldsam invandrarkultur och svartkultur.
Och alltid angriper Sverige svensk kultur och de här rasistiska strukturerna. Men jag tror att man måste titta djupare på frågorna och säga att kvinnor skulle vara olämpliga till invandring. för journalistik. Det blir en fråga om...
Då ställer man frågan fel. Utan man måste gå ett skikt djupare. Och jag tror att man ska se det som att det är... Vad vi ser idag i Sverige är ju en del kvinnors... Alltså längtar efter den starke mannen. Nästan en drift mot den starke mannen. Och Och det visar ju invandrade män och till och med gängmedlemmar, i en slags perverterad form så är det ju de som är stridbara, aggressiva, brutala och står upp och kräver saker och ting.
Och då graviterar de här kvinnliga röna åt det hållet, därför att det faktiskt inte finns så många motsvarigheter på den vita sidan, att gravitera mot. Sen kommer de dessutom från, tittar man på de här kvinnornas bakgrund och historia så kommer ju alla från ganska trasiga, de har ju själva berättat om det, trasiga uppväxter, splittrade hem, sexuella övergrepp i barndomen.
Så vi har en situation där trasiga kvinnor söker sig till journalistiken för att synas, märkas, höras. ger utrymme för att gravitera mot brutal invandrarkultur och mot fiendens män. Och det är det fenomenet vi ser. Och det tror jag inte vi löser genom att förbjuda kvinnor att skriva om kriminalfrågor. Det är ett mer grundläggande problem som måste lösas.
Martin
Mm. Jag tror att du är definitivt rätt ute när du resonerar kring längtan efter den starka mannen. Det kommer ju väldigt nära min... Jag har ju flera gånger tidigare... Jag har ju förfört min hypotes, Rödje Bubbla, att, inte min hypotes men en idé som jag tycker är väldigt övertygande, att när kvinnor beter sig på det här sättet så handlar det inte om att de är förvirrade, utan snarare handlar det om att de tänker klart.
Att de agerar rationellt utifrån sina egna intressen, framförallt sina genetiska intressen. Därför att sådana fenomen som massinvandring, gangster, väld och så vidare, utgör inget hot mot kvinnors förmåga att reproducera sina gener. Tack till elever och personal vid Röddebubblan. Kvinnor kommer alltid få barn, oavsett om det är den egna stammens män som impregnerar dem eller om det är män som kommer utifrån och har slagit ihjäl deras stamföränder.
För män så innebär en invasion slutet för deras genetiska linjer, så det är alltså ett existentiellt hot. För kvinnor så innebär en invasion bara att de får gänga sig med en annan grupp män. Så från ett kvinnligt reproduktivt perspektiv så är det ju nästan positivt om män slåss om dem. Det är ytterligare ett steg av genetisk såldning så att de får bättre avkomma. Så att de, det är välskänt att kvinnor gärna låter individuella uppvaktare kämpa om deras gunst.
Det är ett tidligast fenomen. Men nu ser vi dessutom hur det utspelar sig framför oss att kvinnorna låter även hela grupper stå mot varandra. Och så är det ju att om män från en annan del av världen vinner den konkurrensen då måste ju de ha vissa genetiska fördelar. Om inte annat så har man gener som gör det lättare att överleva i ett nytt liv. ett tufft samhällsklimat där folkströmmar mellan länderna är vanliga och vi har fler och fler etniska konflikter.
Så på sätt och vis är det ett genidrag från kvinnornas sida. De behöver skydda sin avkomma från etniska konflikter. Genom att skaffa barn med män från grupper som har vunnit etniska konflikter så kan de ge sina barn ett sånt skydd. Så ju mer våldsamma... och hedersorienterade och hänsynslösa människor, desto mer attraktiva blir de för kvinnorna. Det här är en väldigt enkel darwinistisk logik.
Så det är 100% naturligt att män förfasas över sådana här utvecklingar. Men det är också naturligt att kvinnor tar det ganska lugnt. Och ofta delt av går i bräschen för invasioner. Och fungerar som en femte kolonn för invasionsstyrkorna. Så det är inte bara krimjournalistiken. där vi måste fundera över vilken roll kvinnor ska ha och hur mycket vi ska smussla med de här ganska uppenbara biologiska realiteterna.
På ett eller annat sätt måste vi, samtidigt måste ju kvinnor och män, svenska kvinnor och svenska män, måste leva tillsammans. Men relationerna måste se ut på ett annat sätt, framförallt på samhällsnivå, om samhället över huvud taget ska kunna överleva på de etniska premisser som man har haft historiskt.