Martin

Oskar Svarts Me Too och Prata om det del av sexuell kontrarevolution där kvinnor insett att de förlorat på 60- och 70-talens sexuella frigörelse. Unga kvinnliga debattörer förespråkar nu istället avhållsamhet. Vägen framåt är en nykter syn på biologiska könsskillnader.

Oskar Svarts är en, för de som eventuellt inte känner till honom, kanske våra yngre lyssnare, han är. mest känd för att han grundade Bahnhof, alltså internetleverantören Bahnhof. Det här var då tidigt på 90-talet. Bahnhof var väl den första eller en av de första oberoende internetleverantörerna. Och han lämnade Bahnhof någon gång på 00-talet.

Och då för delaget hade John Carlin kommit ombord. John Carlin tror jag var anställd nummer ett på Bahnhof. För att han var vd, första vd som de anställde. Inte första anställda. De drev bara tillsammans. Och det är ju än idag då som många säkert känner till. John Carlin som driver Bahnhof. Men då för en femton år sedan ungefär så klev Oskar Svarts av företagsprojektet för att syssla med annat.

Och han har som dess varit en, ja man kan väl säga en fri debattör, författare. Framförallt med fokus på yttrandefrihet och internetfrågor. Och nu för tiden sedan ett antal år tillbaka så driver han någonting som heter Femte Julistiftelsen. Som är en... Jag tror man kan säga en Bahnhoff-Anknuten-organisation, en mer ideell gren av deras verksamhet, som verkar för ytterhörig frihet på internet tror jag man kan säga.

De har dels IT-tjänster som de tillhandahåller, de har en VPN-tjänst och de har någon anonym mail-tjänst och jag tror någon till sån här mer teknisk grej som de levererar av då. Jag tror att vi har kombinerat ideella och kommersiell basis och som har en diversitet nyhetstjänster opinionsbildning, tänktankverksamhet och sånt där. Och i våra kretsar så är det säkert välkänt att vår egen hax, Henrik Aleksanderson, är en av dem som är med och driver de här sakerna.

Men Oskar är lite grann spindelnätet. på den fronten. Hur som helst, den här artikeln handlar om någonting helt annat. Den handlar inte om yttrandefrihet och internet och allt det där. Kanske på något subtilt indirekt sätt, men den här artikeln handlar om MeToo-rörelsen, MeToo-fundamentet. Och artikeln tar under avstamp i en artikel som Katrin Kjellos skrev för 14 år sedan.

Som Oskar Svartz säger, att han haft i bakhuvudet sedan dess. Framförallt, det som hon uttrycker är att Och nu citerar vi Katrin Kieras. Att män varje dag har sex med kvinnor i tron att det är sex, medan kvinnorna samtidigt upplever sig ha blivit våldtagna. Så det finns en idé här då om att två saker kan vara sanna samtidigt trots att de ytligt sett verkar stå i konflikt med varandra.

Ett ganska märkligt, skizofrent eller postmodernt sätt att se på det möjligen. Men ett exempel då som tas upp här det är Zoran Ismail-fallet. Det är väldigt intressant att få ytlig koll på för jag har hört om Zoran Ismail som är en... Svensk, vad heter han? Kurdisk eller sånt där. Jag tror han är en kurdisk komiker i Sverige som som har blivit, han har fått någon sådan här MeToo-sexanklagelse.

Jag tror han försvann, jag vet inte om han har kommit tillbaka nu, men han försvann ett tag och jag hörde bara så här rykten om att, oh men du vet han har gjort någon sån här dålig sexuell grej och sånt där. Och tydligen då har jag lärt mig idag. Så var det som hände att han hade en relation med en kvinna som pågick i, jag tror mer än ett års tid, de träffades i alla fall dussentals gånger. Som var en sorts, ja en sexuell vänskapsrelation.

De hade vänskap och sex men det var inte som en romantisk relation. Men de hade däremot någon typ av, ja, BDSM-relation eller sånt där. Och när relationen tog slut och efter att relationen tog slut så polisanmälde hon Soren Ismail och sa att han har i själva verket boltagit mig, sexuellt utnyttjat mig under hela den här tiden. Och Soren Ismail ska bli väldigt chockad över det här för att för honom var det uppenbart att det här var en frivillig relation.

Men det är också det, det här var en del av en sorts feministisk kampanj. Det fanns en Facebookgrupp med en del kvinnor som var kvar och som hade en kärlek till det här. Jag vet inte exakt vad den går ut på, men jag uppfattar det som en feministisk kamratgrupp. Där polisanmälan utannonserades, jag tror att det var innan den gjordes. Nu ska jag gå till polisen, anmäla Sorin Ismail, nu ska du sätta dit alla asen. och ivrigt på är.

Det var jättebra, nu ska vi krossa patriarkatet. Vad nu är för någonting? Så det var också en sorts politisk kampanj eller något sånt där. Tydligen så har hela historien slutat med att det blev inget zonism, man blev frikänd. Eller om det var, jag vet inte om det gick rätt igång, men Zoran Ismail blev i alla fall inte dömt för någonting. Man kunde inte bevisa att han hade, han blev fri känd eller åtal blev nedlagt, jag har glömt vilket.

Men han anmälde den här kvinnan sedan för förtal och vann. Så att hon blev dömd för det här efteråt. Så han har på det sättet blivit då rentvådd eventuellt. Man kan säga i den här situationen. Så den här reflektionen över Zoran Ismail fallet leder vidare till. En analys att den sexuella relationen på 60- och 70-talen blev inte så bra för kvinnor som det var tänkt.

Kvinnors sexualitet skulle befrias, sex skulle vara fritt och obundet, man skulle ha sex för vänskaps skull, det skulle inte bara vara något som var inlåst i förtryckande patriarkala äktenskap och så vidare. Men då visade sig att... Det har inte fungerat så bra, särskilt inte för kvinnor. Och här då citerar Oskar Svarts ett antal kvinnliga debattörer som har insett det här. Och han citerar bland annat en Saga Kavalin.

Ett nytt namn för mig, men det verkar vara någon typ av ung skribent i sig, så hon är 23 år gammal. Hon är en skribent och debattör och något sånt där som är aktiv nu i samtiden. Och hon ska tydligen ha sagt, återigen då är det ett citat, Det enda den sexuella revolutionen egentligen återkommit är ju att tvinga alla kvinnor att vara kvinnor. blir obetalda horor under bordellmamman Tinder.

som skrevs av Josefin Holmström. Samtidigt fick hon en fråga från Sveriges Radio om hennes kritik av den sexuella frihörelsen. Är det någonting som implicerar att man inte bör ha sex utanför äktenskapet? Och Oscar Schwarz menar på att det här förmodligen var menat från SRA-reporternas sida som en sorts reduktio ad absurdum.

Hon måste rimligen svara nej på den frågan. Men hon svarade istället entusiastiskt. Att ja, det tror jag vore en jättebra idé om man väntade med att ha sex innan man var gift. För det verkar att hon har bytt efternamn, som dessutom verkar att hon har gift sig efter den här Kanske mannen-artikeln och beklagat sig över hur svårt det var som kvinna att få till en sån lösning. Ytterligare ett intressant exempel han tar upp är Ebba Witt Brattström, som ska ha sagt att att en man inte ska få vara inne i en kvinnokropp om man inte vill ha ett förhållande.

Därför att kvinnor är inga sexuella serviceinrättningar. Så att Oskar Svartz slutsas då, det är att han skriver så här Entusiasmen och framtidsdron på 60-talet var stor. Om bara skammens och traditionens fjättror kapas, skulle kvinnor och minnsan bli lika kåta som män. Könen skulle ha samma form av lust och behov. Men så blev det inte. Vilket började såklart för de flesta. Så att han slutsas säger då att problemet är att man har ignorerat biologiska könsskillnader som man aldrig kan komma bort ifrån.

Och att män och kvinnor har samma kärlek. har inte alls samma sorts lust och behov. Och det är ändå en intressant reflektion eventuellt att även kvinnliga debattörer, som feminister, legendariska feminister som Ebba Witt Brattström börjar förstå det här och att den sexuella revolutionen från 60-talet eventuellt nu fördes av en sexuell kontrarevolution som leds av kvinnor som inser att någonting har börjat gå fel.

Boris

Ja... Fast jag är precis lika missningssam som jag är mot kulturmän, är jag mot kulturkvinnor. Och litegrann tycker jag att Oskar missar en sak här. Det är ju det att dels är ju frågan om hur pass omfattande den så kallade sexuella revolutionen var egentligen.

Och jag tror det gäller väldigt mycket. Så tenderar, även jag ser ibland att blanda ihop, tror jag, upplevelser hos ett ganska begränsat skikt i Sverige och ett begränsat grupp kvinnor med hur det är i verkligheten. Jag är inte riktigt säker på att Koljonen eller Eva Witt-Brattström eller Josefine Holmström eller så vidare, att deras beskrivningar...

Har så mycket att göra, eller åtminstone hade så mycket att göra med verkligheten i Sundsvall eller Kiruna. Eller någonting sånt. Det är orter som är mycket långt bort. Tror ni det här är ett storstadso- och kulturskicksfilm? Och den här kontra-revolutionen det talas om, det är ju väldigt mycket av mito.

Det handlar inte så mycket om bitterhet över att man inte fick ha ett förhållande med den man gått i sängs med. Det handlar om att man inte fick de här... Tjänsterna, jobben eller böckerna utgivna eller vad det nu kunde vara. Som man hade förväntat sig när man gick till sängs med X, Y eller Z.

Och det här är liksom en mitova på många sätt. De delupprop som syntes, alltså, bland kulturarbetare, skribenter, teaterarbetare, filmarbetare osv. De som syntes mest, det var ju hämndaktioner. Vi har fått ligga med en massa tjocka gubbar och vi hade inte säkrat mycket för det. Här får ni tillbaka. Och så att man ska inte bara prata om frågan om besvikelse eller att man inte fick ett förhållande som man kanske hade hoppats på utan det är också en fråga om att man inte fick den tjänst som man gick till sängs för.

Det är en viktig faktor i mito. Det blir en viss mass-effekt också. Om kvinnor har börjat anmäla X, Y, Z, vittan eller lille-soran. Om man själv har haft sex med någon av dem. Så vill man inte liksom, och alla kompisar vet om det. Man är tvungen att hänga på dem. framstå som jättemesig och inte annällavitan eller sådan eller vem det nu kan vara. Så att, alltså MeToo är också ett exempel på den här massgalenskapen och det irrationella beteendet, tycker jag, i begränsade sociala skikt.

Martin

Det är väldigt intressant tycker jag, MeToo-fundamentet, just för att det är så mångbottnat. Det finns många olika aspekter av det. Jag har tänkt ganska mycket på det och vi har pratat om MeToo säkert tre, fyra gånger tidigare i Radio Bubbla. Men det finns alla de här sakerna, det som Oskar Svart skriver om, det som du pratar om. Jag har andra saker som jag tycker är de mer centrala sakerna som jag tar fasta på.

Det finns en form av kritik mot MeToo som är ganska vanlig kanske i våra kretsar. Som är någonting i stil med det här, man säger att MeToo gör en hön av en fjäder. Man våldtäcksanmäler för småsaker. Folkehafte. Det är liksom lite pinsamt sex på fyllaren som man kanske inte kan stå för fullt ut dagen efter, men so what? Det är sånt som händer, man får hantera det på ett vuxet sätt, man kan inte springa och skrika våldtäkt bara för att en sån sak händer.

Jag instämmer personligen inte med det tankesättet. Jag tycker att man missar någonting väldigt viktigt. Vi har varit inne på det här tidigare och pratat om det ämnet i Radio Bubblan. Jag tror att det är ingenting... Kan du säga det igen? Ja, alltså det är ingenting... Det är ingenting som man kan avfärda. Var det sig som att kvinnor är nevrosa, de ska ha nojöer över småsaker och sånt där. Det är en vanlig linje av kritik som finns. Och det är heller ingen uttömmande förklaring. Alltså det ligger mycket i det du säger om att MeToo är ett elitfenomen.

Den sexuella revolutionen var ett elitfenomen och även kontrarevolutionen, den medialsynliga kontrarevolutionen, det är också ett elitfenomen. Och det handlade ju om besvikelser, man fick inte det, det fanns liksom en transaktionell dimension i de här sexuella kontakterna. Man fick inte det, men man tyckte att man skulle få utbyte. Och då har man då elitfeminister som använder sex som en förevändning för att attackera män och för att erövra deras maktpositioner.

Så det är också någonting som jag tror är verkligt... Det ligger givetvis en hel del i båda de här sakerna. Men det centrala för mig, det är att de här sexuella handlingarna som som Prata om det och sedan Me Too fokuserade på, de är... onaturliga och destruktiva. De är inte våldtäkter men de är inte heller bagateller som folk borde skaka av sig. Därför att en stor del av vår civilisation handlar om att ordna saker på ett sånt sätt att den typen av handlingar kan undvikas.

Och det vi har gjort sedan 60-talet är att riva ner en av civilisationens stöttepelare och återgå man kan säga återgå till ett barbariskt nästan juriskt tillstånd utan respekt, utan vördnad utan vördnad. för den mänskliga sexualiteten. Och det har haft katastrofala konsekvenser. Och inte bara för eliterna, utan för breda folklager. Om man tänker på t.ex.

Tinder och sånt där, för det är inte bara kultureliten som sitter på Tinder. Det är svårt att jämföra sexualiteten med någonting annat, därför att det är en så unik dimension av vår tillvaro. Man ska försöka beskriva hur stor och viktig sak det är. Men det är bokstavligt talat om det här med att man ska kunna beskriva hur vi som människor som är kvinnor och barn, som är kvinnor och barn och så vidare, kan beskriva hur vi som människor Den mest centrala och grundläggande mekanismen för hela vår existens. Eftersom det är genom sexualiteten som vår existens reproduceras och därför är en otroligt viktig och väldigt stor del av våra väsen är kopplade till och upphängda till och betingade kring sexualiteten.

Så att tro att man kan ha sex lite hur som helst det är ungefär som att tro att man kan äta vad som helst. Om man säger så här, ja men om jag känner för att äta ditt eller datt, då har jag rätt att göra det. Ingen ska komma och säga till mig att det är dåligt för mig, att jag måste äta något annat, att jag måste äta mindre. Och sen då när man blir, om det är gravt överviktig, när man blir sjuk på grund av näringsbrist, då kan man börja veva omkring sig, peka fingrar, säga att det är Coca-Colas fel som packade på mig sin läsk.

Det är McDonalds fel som inte packade in vitamintillskott i mina pommes frites och så vidare. Det låter löjligt när man säger så, därför att... När det gäller mat så är vi medvetna om att vi ofta har aptiter som det inte är sunt att tillfredsställa. De flesta vet att det är dåligt för dem att äta för mycket eller äta fel saker. Alla vet det. Men vad gäller sex så har vi i ett par generationers tid försökt förneka att exakt samma sak gäller där.

Men det är med sex precis som med mat. Om man hela tiden har sex på det sätt som man känner för i stunden och följer sina mest primala instinkter, då har det katastrofala konsekvenser. I ens eget liv, i ens relationer och i samhället i stort. Så ett av de största problemen är en sorts känslomässig avtrubbning. Folk tvingar sig själv att förhålla sig till sex som någonting trivialt, någonting bagatellartat, vilket gör att de tappar förmågan att använda sex på rätt sätt.

Och rättser att använda sex, om det finns någon som undrar, det är alltså parbildning i syfte att producera och uppfostra barn. Så människor som horar runt på Tinder tappar förmågan till par-bindning. De tappar förmågan att dedikera sig till en enda partner. Och det är en av de främsta orsakerna till alla trasiga familjer vi har just nu. För att män och kvinnor har inte sexualiteten som det här unika sammanhållande shittet.

som bygger familjer för att sexualiteten har tunnats ut och blivit någonting helt annat. Så om man har likheten med mat, den här liknelsen med mat, så kan man säga att om du äter godis och snabbmat och läsk år ut och år in som din enda föda, då kommer du tappa förmågan att vara nöjd med normal sund mat. Om du äter bara normal husmanskåsla och nyttig mat, det kommer smaka avslaget, ointressant.

Du kommer hela tiden gå och sukta efter. en bedövande sockerkick från din skräpmat. Det tar många år att komma tillbaks till en normal inställning till mat, om det ens är möjligt. Det är absolut mörkt att bli skadad för livet och att de aldrig mer kan njuta av normal mat. Och på samma sätt är det om man holar runt på Tinder, man kollar på tonvis med porr och så vidare. Då, det gör att man inte, efter det så kan man inte njuta av att dedikera sig till en riktig relation.

Och då kan man inte ge en livskamrat det hon förtjänar och det som behövs för att bygga en stark familj. Och det är det som är det mest centrala problemet. Men, längs vägen så har vi också andra effekter, som att kvinnor känner sig smutsiga och skändade efter lösa sexuella förbindelser. Vilket... Vilket då betraktas som en neurotisk grej eller något som man måste komma över och patriarkalt skamblighet.

Men det är en helt traditionell reaktion. Fel i deras analys är bara vem som har skändat dem. Vem det är som har sexuellt utsättat dem. Det är de själva som har gjort det. Det är väldigt svårt för feministerna att se det i spegeln så att säga. Men så finns det också andra problem. Det här är otroligt komplicerat med så många dimensioner. Ett annat problem är att sexuell frihet leder till hypergami, det vill säga en ordning där kvinnor hoppar runt från man till man och hela tiden försöker byta upp sig på sexmarknaden.

Och det här kan ju låta som rena drömmen för kvinnorna, och det är ju det i en viss fas av processen. Men det är väldigt dåligt för kvinnorna, de inbildar sig att de jobbar sig uppåt och framåt. Det är ganska lätt för en kvinna att hitta relativt attraktiva män som kan tänka sig att ligga med henne. Så det känns som att hon byter upp sig när hon går från man till man på det sättet.

Och undmedvetet så är det helt säkert tror jag att många kvinnor tänker så här att när som helst nu så slår jag till och stadgar mig med en av de här männen. Problemet är ju bara att de här männen som hon ligger med, de är inte intresserade av relationer. Det här är den där delen av kanske mannen kommer in. De är inte intresserade av relationer därför att när de har legat med en kvinna då vill inte de ligga med henne igen, de vill ligga med nästa kvinna. Och de kan enkelt göra det via Tinder och så vidare.

Så istället för att komma närmare nu. relation så rör sig de här kvinnorna hela tiden längre bort från möjligheten till en tradition. Därför att ju längre de åker... varv efter varv efter varv på peniskarusellen desto mindre attraktiva blir de för män som vill bilda familj. Så de här männen som de har legat med, när de till slut stadgar sig då gör de det med en kvinna som är mycket yngre, en ung kvinna som har kanske konservativa värderingar som inte har någon lång historia på sexmarknaden.

De vill inte gifta sig med en åldrad slampa som har ägnat 20 år åt åka karusell. Så systemet som vi har idag, det är framförallt bra för en viss typ av män De mest attraktiva männen som har en aldrig sinande kö av frigjorda kvinnor som vill ligga med dem. De får leva ut den här primala drömmen om att vara en alfahande, ta för sig av hela flockens kvinnor, alltid ha första valet och kvinnor står i kö och så vidare, som en gorilla-alfahande, som är en väldigt primal biologisk drift.

Men för resten av männen så är det här ett väldigt dåligt system. Och det här är också en grej som man missar i många av de här analyserna. Jag säger inte att Oskar Svartz nödvändigtvis har missat det här, men man pratar om så här att det blev inte så bra för kvinnorna, det blev bra för männen och så vidare. Men saken är att för de flesta män så är det också ett väldigt dåligt system därför att i ett traditionellt samhälle så hade de förmodligen hittat kvinnor som kunde tänka sig att gifta sig med dem.

Men nu vill kvinnorna istället ligga runt så länge det bara går, vilket gör att många män blir helt utan kvinnor. Det är dels dåligt för männen, men det är också dåligt för samhället som helhet. Det här vi kommer tillbaka till det här historiska, civilisatoriska perspektivet, är för att en av monogamins huvudsakliga funktioner historiskt har varit att skapa en sorts sexuell jämvikt i samhället. Så istället för att enstaka alfahandlar lägger beslag på alla honor och de andra handlarna blir frustrerade, de kanske får komma till då och då, om alfahandeln tittar bort eller något sånt där.

Men det är en väldigt frustrerande situation för alla beta-handlarna i en sorts mer primal tillvaro. Så istället i ett civiliserat tillstånd med monogami som vi haft i tusentals år nu i mänskliga samhällen så får nästan alla män varsin kvinna. Och därmed kan alla vara någorlunda nöjda och det skapar en stabilitet i samhället. Och det är det jag menar med att det här är en av grundstenarna i civilisationen.

En av förutsättningarna för att skapa stabila samhällen. Och om man så vill så kan man vara lite proaktiv. Man kan säga att det är en sorts sexuell kommunism som har införts. för att blicka de oattraktiva männens recentimentskänslor. Och det här är sådana saker som feministerna, åtminstone undmedvetet, är i kontakt med psykologiskt. Och som gör att de känner mycket i sentiment i vissa lägen mot monogami och så vidare.

Varför ska vi, varför ska många av oss behöva gifta sig till de här oattraktiva männen? Vi vill ju åka karusell. Nu driver vi upp den här stabiliteten och nu har vi istället MGTOW och Incel och vi kommer få se Ännu fler uppror, terrorattentat också från den gruppen som vi redan har sett några stycken och kanske ännu värre saker från alla miljontals frustrerade män som inte får ligga och inte får möjlighet att bilda familj.

Det som generellt händer när man har stora mängder män som inte har familjer att kanalisera sin energi till, det är att de männen istället måste kanalisera sin energi till någonting. Och det som händer historiskt är att de istället blir soldater. och kanaliserar sin energi i krig. Vi står inför ett enormt problem som omfattar hela samhället, som är ett civilisatoriskt problem.

En sexuell kontrarevolution låter som en mycket bra idé, tycker jag. Framförallt då genom att både män och kvinnor behöver... Både människor och kvinnor måste ge upp de här fantasierna om sexuell frihet. Vissa människor kanske kan få det här att fungera. Och det är ett problem med det här elitperspektivet. För många av de människorna som förespråkade sexuell frihet så var det kanske en framkomlig väg på ett personligt plan. Men om man ska ha ett välfungerande samhälle så måste de människorna hålla det för sig själva.

Ungefär som om man är zonismen eller håller på med BDSM eller om man är en kvinna. Kanske som det var med homosexualitet förr i tiden. Det är någonting som man kan hålla på med om man vill, men för omgivningens skull så är det kanske bättre om man pratar tyst om det. Därför att för de flesta människor leder sexuell frihet till väldigt dåliga konsekvenser. Och på en samhällsnivå kan det leda till katastrofer. Så vi behöver ha starka normer som motverkar promiskuitet.

Så att de flesta människor kan ledas in i En sorts konventionell folla av avhållsamhet i ungdomen, äktenskap ganska tidigt i livet och sedan fokus på den egna familjen resten av livet. Och allting som underminerar den processen, och det är väldigt många saker i samtiden, är hot mot samhället och folkets överlevnad. Så det mest sexualrevolutionära man kan göra är att avstå från att ligga runt, ta bort Tinderappen från telefonen och försöka istället att gifta dig, skaffa barn. och se till att aldrig skilja dig och försök praktisera intolerans gentemot folk som är promisgösa och inte lever på det sättet.

Boris

Det där var väldigt bra. Nu gick du ett steg djupare än både jag och Oskar. Och ett nödvändigt steg. Du har alldeles rätt där. Det enda jag kan sakna den här typen av resonemang är att det är lite fascinerande när vi säger det här med Vad var det du kallade den sortens kommunism? Alltså...

Martin

Sexuell kommunism. Sexuell jämlikhet. Männen kommer överens om att alla får ha exakt en kvinna. Att ingen ska bli utan och ingen ska sitta där med 20 kvinnor i sitt harm.

Boris

Jag har alltid sett framför mig att man måste komplettera den med den här gamla sena sjuttonatals- 18-talsidén om den stora romantiska kärleken. Jag tycker att den faktiskt... Det är en möjlighet att inte sorka ner och hitta just någon som är alldeles speciell för dig.

Så håll ut! Det finns en slags livsfeghet också i det här med att... En slags livsfeghet och den omedelbara behovstillfredsställelsen att människor är så jäkla rotlösa så att de går på vad som helst. Det är bra att ta upp det här med Tinder och faktisk sociala medier. Därför att den sexuella revolutionen utbryter sig så är den ju då ett elitfenomen.

Och uppgörelserna nu som vi ser i media är ju elitfenomen. Men under detta så har jag alltså... så har vi ett stort svartmörkt innanhav av mera icke synlig social misär som faktiskt Tinder skapar. Det är för att Tinder är ju tillgängligt för alla samhällsklasser, inte bara de som publiceras i publikurssidorna.

Och det borde ju finnas ett Tinder-förbud som införs i det kommande samhället. Men sen tänkte jag på det du sa om alfahandeln också. Alltså i mänskliga samhällen så har ju... Om man tittar på de här gamla hjältesagorna, både de någorlunda verkliga och de gamla reala, så ser man att de är väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, De mera mytiska.

Det är utmål om jag alltid, Alfahannen, Kungen, Prinsen eller Järvekrigaren med en utvald kvinna. Alltså, Kung Arthur ligger ju inte runt. Man kan gå till alla de här hjältesagorna. De är ju liksom väldigt kyska. De har en styck kvinna De är monumentalt förälskade eller kära i.

om någon såg och runde på grund av detta. Och det där tror jag är... Tittar man på svensk samtida litteratur, det finns liksom inga kärlekssager. Alla jävlar är olyckliga. Och det visar ju hur mycket förnuftigare folk var förr när de skapade sin kultur.

Martin

Mm. Alltså den typen av berättelser, som vi pratar om Kung Arthur till exempel, det är någonting som vi historiskt associerar med höjderna av civilisationen. Peaks civilization som vi hade för då var vi långt inne i den monogama eran, den fas av civilisationer där vi hade den typen av institutioner. Jag tycker det är intressant det här som du tar upp och som du har pratat om tidigare och jag vet att du har liksom ett, ja du kan prata mer om det om du vill men det här med den stora kärleken och de stora kärleksberättelserna, kärleksromanerna.

Som jag vet att du har läst in dig på med ett särskilt fokus och är intresserad i för ett historiskt perspektiv. Att det är ju ett uttryck för någonting ganska storslaget som vi skapade som ett samhälle. Det är ingenting som existerar bara i ett vakuum. Och det är inte nödvändigtvis så att det var möjligt att ha en storslagen romantisk upplevelse.

i en tidigare epok och det finns så mycket som talar för att det inte är möjligt att ha idag. Definitivt är ju den möjligheten totalt blockerad för många människor idag. Därför att du kan inte ha en storslagen kärleksupplevelse om du på en och samma gång Tinder-dejtar fem olika personer och hoppar fram och tillbaka till människor och testar det ena eller det andra.

Det går inte. Hela ditt väsen är blockerat. Och om man inbillar sig att man ändå är öppen. för sådana möjligheter trots att man hoppar runt på Tinder och så vidare. Då lurar man sig själv, då har man ju inte förstått vad kärlek är för någonting. Så sant. Men jag tycker det här, det kanske är ämnen för någon annan gång, men jag vet att du Boris har, du berättade lite grann att du höll på att läsa igenom alla kärleksromanerna, alla svenska kärleksromaner eller alla, vad det nu var för någonting, jag minns inte exakt detaljerna.

Och det är barmliga tillstånd som den genren har. Genren befinner sig i sen ett antal årtionden eller generationer bakåt. Tycker du man kan se tydligt den vägen att vi har tappat de fakulteterna och kapaciteterna?

Boris

Ja, och ju mer jag den här perioden läste väldigt mycket kärleksramaner så var det på jakt efter den eller de kärleksramaner som verkligen skildrar... ...segerrik, storslagig romantisk kärlek. Men alltså, det är ju så på något sätt som att när människor börjar skriva romaner... Det finns ju storslagna romaner, men allt går ju ofta åt helvete i de stora kärleksromanerna.

Det finns inte segrande passionerade monogamer kärlek på något sätt. Ägnar sig folk åt detta så kommer de dö. Kärleken skildras i romanen när man börjar skriva sådana som faktiskt ett omöjligt projekt. Det var därför jag nöjde mig på att... Man får gå tillbaka till innan folk ägnar sig åt det moderna romanskrivandet förmedlat i följetänger och sedan av tryckta romaner.

Alltså på något sätt är det moderna samhällets litteratur ett tecken på att vi har gått in i en fas när det redan börjar bli svårt att upprätthålla kärleken alltså i kärleken med stort K. Och sen i Sverige så har vi ingen tradition av ens halvlyckliga kärleksromaner.

Det går alltid åt helvete. Ungefär som att säga att det är omöjligt. Och det där skapar, vi har varit inne på det förut, men det skapar en mentalitet hos människor som läser. Även kvinnor bör tänka att det är omöjligt. Alla böcker jag har läst handlar om olycklighet. Jag kan ju inte vara lycklig. Det måste vara något fel för mig. Jag är omytveten. Jag har hört om några sådana fall där kvinnor bryter upp för att de tror att de måste vara olyckliga fast de inte fattar det. Deras väninner förklarar för dem att de är olyckliga fast de själva inte fattar det.

Martin

Jag är i normala fall ingen vän av litteratur, men just i det här fallet kanske det kan faktiskt vara väl värd att återvända till de klassiska, genuina kärleksberättelser för att hitta rätt sorts inspiration och förstå mer i magropen. Varför man måste bort från allt vara Tinder och moderna former av dejtingheter. För att hitta det som verkligen gör livet värt att leva.