Martin

Meditation är inte en harmlös aktivitet helt utan negativa biverkningar. Medför psykologisk destabilisering som i sin tur kan utlösa psykotiska episoder. Onyanserad entusiasm och marknadsföring utsätter känsliga personer för risker. Det här är en fascinerande artikel från Harper's Magazine.

Jag hade inte skyhöga förväntningar när jag började läsa den här artikeln. Men den var riktigt bra faktiskt. Den handlar alltså om meditation och man kan säga att de röda tråden i artikeln är mörkare sidor av meditation som det ganska sällan pratas om. Så normalt sett så får vi höra en väldigt positiv bild. Meditation är något som är väldigt fint, väldigt dygdigt, väldigt nyttigt givetvis och det betraktas som en helt ofarlig aktivitet.

Man kan alltid testa och meditera lite grann. Det kan ju inte skada alla. Vi har bilden av en fridfull person. som sitter med benen i kors och blundar och är allmänt sund och välordnad. Vad skulle kunna gå fel med det? Och jag ska säga, enligt min personliga mening, så finns det verkligen mycket gott att säga för meditation som teknik. Men det finns också potentiella nackdelar.

Och ett sätt att tänka på det som jag tycker kanske kan sätta det i ett sammanhang. Man kan tänka på det så här. Om meditation är en så kraftfull metod att meditation kan lösa alla möjliga problem. Kanske till och med hjälpa människor att transcendera normal mentalitet och uppnå högre tillstånd. Den typen av anspråk som görs.

Låter det inte lite märkligt att någonting som kan göra så stor positiv skillnad Omöjligen kan ha några negativa konsekvenser. Kraftfulla verktyg tenderar att fungera så att de både kan användas på uppbyggliga sätt och missbrukas med hemska konsekvenser om man verkligen tar i. Och precis så är det med meditation också. Vi har ju pratat i RadioBubbla tidigare om riskerna med yoga och att vissa personer till och med får långvariga fysiska och psykiska problem av att syssla med yoga.

Jag tror vi hade en diskussion om skenande Kundalini-syndrom. Jag vet inte om skitfenomen, men som jag tycker är väldigt intressant. Och det är så. Det är som yoga, det är som meditation. Och för övrigt, det är sant om allting annat. Ett annat exempel som kan vara lite roligt, man kan tänka på LSD, psykedeliska upplevelser, vi kan kalla det för LSD, som diverse andliga utforskare har sysslat med. Och folk säger att man har de här fantastiska religiösa eller andliga genombrotten på LSD-tippen när man...

ser hur verkligheten egentligen är beskaffad och det ena och det andra. Och så har man också berättelser om folk som blir galna när de tar LSD, hoppar från balkongen eller vad det nu är för någonting. Och saknaden är att det är samma sak med LSD som med meditation, att LSD är, det kan vara en helt okej grej att syssla med, om man är en stabil person, om man har väldigt bra koll på sig själv, man vet vad man håller på med, man är någorlunda försiktig och så vidare. Sen är frågan hur vet man att man är tillräckligt psykiskt stabil för att göra någonting som är psykiskt riskabelt?

Om man är psykiskt labil så har man förmodligen svårt att förstå det själv. Man har ofta svårt att förstå det själv. Men poängen är att om man inte är psykiskt labil så är det en väldigt dålig idé att ta LSD. Och om man är psykiskt, om man inte är psykiskt stabil så kan det vara en dålig idé att meditera. Och jag skulle också säga att det är med all sannolikhet sant även för till exempel bön, kristenbön och andra kristna praktiker.

Kan också göra att det blir för mycket om man spårar ur. Ja. Vi kan gå in mer på detaljerna för det är jäkligt fascinerande men Mm. Så den här artikeln då, den innehåller ju också en En fascinerande och gripande berättelse om en kvinna, en specifik person, som heter Meggan, eller kallas Meggan i texterna i alla fall, som åkte på ett så kallat retreat, ett tio-dagarsläger, för att meditera i tysthet under övrig scen av någon lärare tillsammans med andra hugade meditatörer.

Och det är en berättelse som börjar harmlös nog, men sen tar en oerhört mörk vändning, kan man säga, med en mycket allvarlig, psykotisk episod. Kan vi säga utan att säga, säga för mycket? Visst var det en fascinerande artikel, Boris?

Boris

Ja, men alltså, den var jättebra. Och oavsett innehållet och ämnet så är jag så glad över en... Det är så sällan... Alltså, bara för några år sedan så var det här hantverket, alltså att skriva det här berättande reportage om ett kanske lite odda ämne.

Det kunde man ju liksom läsa ofta. Det är en brist bara nu menar jag. Det var ju en lisa för stjärnan att få sjunka det här reportaget. Han är en av de här yrkesmännen som kan skriva om vad som helst. Däckbyte på vintern och få det intressant. Det är kanske lite lättare att få intressant men det var bra på alla sätt tycker jag.

Martin

Så vi ska dyka ner lite grann i ämnesformen. ämnesmaterialet här. Till att börja med, en viktig fråga är givetvis vad är meditation? Det är inte verkligen en självklar fråga, man kan inte bara det är inte bara så att vi inte kan förutsätta att radiobubblaryssnare inte vet ett svar på den. Ingen har ett tydligt svar på den frågan. Det finns ingen definitiv uttömande definition av meditation och olika andliga traditioner och olika definitioner och nu för tiden så kan man kalla lite vad som helst för meditation.

Men i grova drag så är meditation ett samlingsnamn för tekniker som syftar till att rikta en människas uppmärksamhet. Till exempel att fokusera på ett specifikt stimuli och förhindra att uppmärksamheten skiftar till andra saker. Typiskt fokus på att meditera är den egna andningen.

Så du sitter och mediterar och blir instruerad. Var uppmärksam på din egen andning, känn andningen i kroppen, hör hur andningen låter och så vidare. Men om du märker att dina tankar glider till något annat än en regel andning, då ska du göra en mental manövr, det finns olika tekniker för det, men du ska försöka återföra din uppmärksamhet från det där andra tillbaks till andningen. Och på det stället så får man en fokusering och en ökad förmåga till att fokusera sig.

En positiv konsekvens av att göra den här typen av träning är att man kan komma tillrätta med Det mentala tjattret som ständigt pågår i de flesta människors huvud och på så sätt uppnå ett inre lugn. Det är vid nötskal en av de klassiska frukterna av meditation. Och då kanske en förmåga att koncentrera sig i andra sammanhang för att man är van vid att hantera mentala distraktioner.

Och lägga alla andra stimuli åt sidan när man vill fokusera på en specifik sak. Och ja, handet på hjärtat, vem kan inte behöva lite mer av den förmågan? Men, vad är det egentligen som händer när man mediterar? Så en sak man kan konstatera till att börja med, det är att meditation är någonting onaturligt. Man kan till och med säga att det är någonting väldigt onaturligt. Vi är inte gjorda för att fokusera på en sak i taget.

Vi är gjorda för att leva i en ganska stökig miljö, en naturlig miljö med hundratals eller tusentals olika stimuli och för ett djur i en naturlig miljö så är det viktigt att vara uppmärksam på alla olika sorters stimuli för att annars kan det hända väldigt dåliga saker. Så vad händer då när vi gör det här det här onaturliga manövern och hjärnan slutar ta in hela spektrumet av intryck och istället bara fokuserar på en enda sak?

Ett annat ord för den här effekten är sensorisk deprivering. Och det är någonting som vi framförallt pratar om i i andra typer av sammanhang, men meditation är också en form av sensorisk deprivering. Och det är alltså ett avskärmande av sinnesorganen för att minska sinnesintrycken. Ett lite så här, kanske lite halvt välkänt exempel är att man använder sensorisk deprivering i andligt arbete.

Det kan vara till exempel att man går ner i ett sånt här floating tank, kanske droppar lite syra och lägger sig i floating tanken för att ha ett telepatisk kontakt med delfiner. Det är ett klassiskt exempel. Det var en karl som hette John Lilly som höll på med sånt. Väldigt häftigt och givetvis superbra att hålla på med sådana saker. Man kan absolut använda det till positiva saker.

Mer hjärnkapacitet kan allokeras till de specifika saker man vill göra om man lyckas sluta få hjärnan att vara så upptagen med det den håller på med annars. Förenklat va? Men, saken är också den att sensorisk deprivering används också som tortyrmetod. Det är någonting som man gör när man verkligen vill plåga folk. Man sätter dem i isoleringceller till exempel och ser till att de inte kan få...

De har inget fönster ut så de kan titta i, det är helt tyst. De kan inte ens höra andra fångar. Man sätter ögonbindlar på folk för att man vill förvirra dem, bryta ner dem psykologiskt. Det här är en väldigt problematisk, väldigt prekär sak. När delar av hjärnan som normalt är upptagna med samhällssurhet och det blir upptagning av andra intryck, när hjärnan går på tomgång...

så kan det leda till att nevron börjar avfyra hjärnan på egen hand orelaterat till externa stimuli. Och i vissa traditioner, vissa praktiker, så är det en del av poängen. Som om du ligger i John Lillys delfintank till exempel. Alltså, man vill öppna upp för den typen av intern aktivitet och alstra den. Så ett annat, mer seriöst exempel då, ett klassiskt exempel, det är att man kan använda sådana här tekniker för att utveckla kontakt med andra entiteter, med skyddsängel, vars röst du kan höra och som...

som du har nytta av att kommunicera med. Och det är någonting som enligt många traditioner, de flesta religiösa traditioner, är en av de högsta frukterna man kan uppnå av esoteriskt arbete. Vi pratade tidigare om profeter i den här sändningen och det är exakt det som profeterna gör. De kan höra Guds röst, de kan höra Guds änglar tala och så vidare. Och det är liksom höjden, höjden av andlig utveckling att uppnå en sån sak.

Men, det är inte så att det är så Samtidigt är det givetvis så också att enligt modern psykiatri så är det en allvarlig sorts psykisk sjukdom att höra röster. Och det är det här som är kruxigt va? Det finns ett väldigt läskigt ord för att beskriva neuronala strukturer som aktiveras, inte genom normala stimuli, utan genom att de avfyras på egen hand utan att vara kopplade till den yttre världen.

När man till exempel upplever att man ser någonting trots att det är en ny värld. Inga motsvarande signaler har gått genom den optiska nerven från ögonen. Man upplever att man hör någonting trots att det inte är några luftvibrationer som har gått via öronen och nerven i hjärnan och så vidare. Ett ord som används ibland för att beskriva sådana upplevelser är psykos. Det visar sig då när man studerar de här sakerna att folk som mediterar kan drabbas av en hel del problem.

Även av mildare problem men också av psykoser. Särskilt känsliga personer. Och så är det med precis allting. Om man pratar om hash-psykoser till exempel. Det är en så omdebatterad sak som folk, oavsett vilken sida man står i diskussionen, tenderar att vara ganska heta och känsklimda. Folk säger att man inte alls kan bli psykotisk av att röka hash. För det händer bara om man är predisponerad, om man har någon mental läggning, att man är nära till psykos.

Då kanske det kan utlösas. Men det var egentligen den underliggande psykosen, det var inte harschets fel. Problemet är att samma sak kan du säga om en LSD-psykos eller kanske en psykos som är utlöst av att du ägnar dig åt kristenbön. Du sitter med radbandet dygnet runt och gör inget annat och tappar kontakten med verkligheten, blir mentalt destabiliserad och plötsligt så har du en psykos.

Det är så här med nästan alla saker och även med meditation. Och som det förklaras i den här artikeln också, så meditation är en teknik som utvecklats av och för munkar. Historiskt är det i grund och botten någonting som det inte till för att kretig och pletig ska testa lite meditation på skoj och ha som en skön hobby och sånt där.

Framförallt så var meditation egentligen, seriös meditation, var aldrig tänkt att kombineras med ett fullödet normalt liv. en premiss innan man började meditera var att man man man innan dess avsagt sig alla alla världsliga tillgångar världsliga ambitioner och så vidare. Därför att meditation handlar handlar inte om att vara i världen det handlar om att lämna världen. Det handlar om att vända sig bort från världen och förkasta världen.

Det är vad buddhistiska munkar gör som som ägnar sig åt meditation och det finns också en nämns i den här artikeln också att det finns en omfattande buddhistisk litteratur om de här problemen. Men den ignoreras totalt av moderna meditationsentusiaster. De tycker att de kan ta vissa delar av den här traditionen, men alla de krångliga negativa riskerna, de kan de bara hoppa över när man har importerat buddhistisk meditation till Kalifornien.

Boris

Jag har aldrig testat det där och jag kan bara betrakta fenomenet utifrån på något sätt. Men jag tror att en väldigt viktig aspekt av det hela är att... Buddhismen uppstår ju som en rörelse för att ta av... Alltså man tar aktivt avstånd från jordelivet, det kötsliga, det fysiska. Begären ska utsläckas.

Det är därför man ägnar sig åt religiösa övningar och viter. Och man har i och för sig samma strömningar i framförallt tidig kristendom, alltså folk som vandrar ut i öknen och sätter sig på pelar eller på en klippa och bara försakar sig själva. Min tanke har alltid varit inför den här typen av övningar, och de hör ju också alltid saker.

Om jag nu vore Gud, vilket är en heligstanke, jag skulle inte vara speciellt intresserad av någon som går på det. och vandrar ut i öknen och sätter sig på en pelare. Jag vill ju snacka med folk som finns i världen och uträtta saker och ting. Så jag tvivlar starkt på att någon form av guddom kommunicerar med människor som isolerar sig från världen. Bara frambär sig själva som en slags offer. Det är ju jättetråkiga individer. De kan ju stanna på jorden. Så det är något felräknat i det där tycker jag.

Martin

Mm. Jag tror att det är som så många andra saker, att det uppstår problemet för att man har den här generaliserande och universaliserande tanken. Det blir helt omöjligt om man tänker sig att alla ska hålla på med till exempel meditation, att alla ska leva som munkar därför att vem ska vem ska sköta resten av världen? Vem ska liksom vem ska producera mat?

Vem ska se till att det blir några barn gjorda? Vem ska försvara landet mot fiender och så vidare och så vidare? Munkarna är inte så mycket nytta. Munkarna gör nytta på andra sätt, kanske på ett andligt plan beroende på vad man har för uppfattning om det. Men de här sakerna som de sysslar med, det är verkligen inte. Det är verkligen inte för alla. Och det tror jag liksom, det tror jag som man måste se på att många av de här sakerna, det är också så att även i ens eget liv så kan det handla om olika tids, olika episoder i ens eget liv.

Det är någonting som jag personligen har erfarenhet av att under en period av mitt liv så höll jag på ganska mycket på sådana saker, inklusive en mycket seriös meditationspraktik. Och man kan uppnå väldigt bra saker som att man kan dra ner. det mentala chatträtt och få ett inre lugn till exempel. Man kan lära sig att bli mer frikopplad från sina egna känslor och vardagliga fenomen och sånt där.

Man kan uppnå en stor klarhet och mycket personlig utveckling. Men om man vill också leva värd några andra saker så måste man liksom återvända. Så var det för mig. Jag valde aktivt att återvända från ett mer kontemplativt liv till ett mer materiellt liv. Tanken nu på att jag skulle börja meditera, meditera flera timmar om dagen. Och på det sättet då skapa en mental distans till mina egna känslor och till materiella saker som händer omkring mig.

Det är en helt befängt tanke. Jag har ett barn att ta hand om, jag har en fru att ge stöd till. Jag skulle svika dem om jag istället förlorade mig själv i mina egna mystiska trans-tillstånd. Det är precis som droger till exempel, psykedeliska droger. som har lite koppling till det här. Jag tror att man kan ha en hel del intressanta och meningsfulla psykedeliska upplevelser.

Och jag tycker också att det är ganska enkelt att se i samhället och i storleken kring oss att många människor har haft sådana upplevelser och vi är glada över att de personerna har haft de upplevelserna, till exempel skapat konst, kanske vetenskapliga framsteg som delvis har inspirerat till sådana mer extrema upplevelser. Om man har haft sådana upplevelser själv så kan man tänka tillbaka på dem och säga att det var fantastiskt, det var utvecklande.

Vem skulle jag ens vara om jag inte hade haft sådana upplevelser? Men tanken på att man som en mer välordnad människa skulle börja ta av en massa LSD och DMT och så vidare. Det är helt vansinnigt. Det kan säkert vara väldigt intressant på vissa sätt, men totalt opassande, totalt olämpligt. Förmodligen extremt riskabelt och destruktivt för nästan alla människor. Så att med svaret på den frågan, det är inte att... LSD är jättedåligt och ingen ska någonsin använda LSD.

Vi måste bara förstå att det är en väldigt smal och specifik sak. Alla människor är inte lika, alla har inte samma förutsättningar, alla ska inte syssla med samma saker. Vissa människor kan hantera saker som bara totalt knäcker andra människor. Vi måste förstå att om vi intresserar oss av meditation och närmar oss den här typen av andliga praktiker, alla andliga praktiker, så måste vi förstå att vi måste se dem i det ljuset.

Och inte gå på den här sen, moderna, universalistiska perspektivet som man har på allting. Att man inte kan se att det finns skillnader mellan människor, att det finns hierarkier. Särskilt så vill man såklart inte se andliga hierarkier. Men det tror jag är det perspektiv som framförallt har gått förlorat, som gör att man inte kan se klart på de här sakerna.

Boris

Jag kan förstå att enskilda individer... som vill utforska, inte bara omvärlden, utan sig själva. Testa allt från droger till meditation. Men jag är lite fundersam, alltså jag kan inte hitta, förstå varför det på sätt och vis faktiskt är en... Inte massrörelse kanske jag kan ta i mig, men liksom... Ja, i och för sig, i olika varianter av det här med...

med... sökandet efter ett meditativt tillstånd både i Västerland, Sverige och USA. Att människor letar efter detta när de kanske inte har några... Vad det är ett uttryck för? För jag har sett på folk som ägnar sig åt detta som jag inte uppfattar som speciellt sökande, tänkande, reflekterande överhuvudtaget och blivit stilsamt fascinerade över att de ägnar sig åt sånt. Tack för mig!

Martin

Nu är det ju en, man kan kalla det för en massrörelse för meditation. Man kan också säga att det bara blivit, det har blivit ett stort jipp av det. Hur många meditationsappar kan man ladda ner till sin iPhone till exempel? Jag säger inte att de är skit allihopa, det finns säkert folk som har bra nytta av dem. Men det är ju synnerligen urvattnat i det här laget. Så att om man blir förvånad över att någon håller på med meditation så beror det med stor sannolikhet på att de inte håller alls på med meditation.

Så ladda ner en iPhone-app. Gud vet vad de egentligen håller på med. Det är intressant, men som sagt, jag återkommer till den här poängen på olika sätt. Det är liksom två helt olika världar som möts och som inte kan förstå varandra. En annan sån här kul detalj tycker jag är att en av de här studierna som de har gjort mäter om sömnkvalitet. För att en av de gängse idéerna om meditation är att meditation gör att man blir mer avslappnad, man blir mer lugn, man blir bättre på att koncentrera sig och det här gör att man sover bättre.

Det känns nästan som en intuitivt självklar idé. Självklart sover man bättre om man uppnår ett inre lugn. Så där och meditation och när man gör studier där folk själva får rapportera sin sömnkvalité så visar det sig också mycket riktigt att de som mediterar rapporterar att de sover bättre och ju mer man mediterar desto bättre rapporterar man att man sover.

Men det är ett forskningsteam som har istället börjat mäta folk sömnkvalitet objektivt att man mäter då kanske Järnvågor, anhämtning och så vidare för att rent fysiologiskt se hur djupt de sover, hur länge de sover och så. Och det ser man att folk som mediterar... sover bättre och bättre upp till ungefär 30 minuters meditation per dag.

Så att om du mediterar 30 minuter per dag så kommer du statistiskt sett sova bättre. Men de som mediterar mer än en halvtimme om dagen, de sover sämre. Och de som mediterar liksom fyra timmar om dagen, de sover ganska dåligt. Då märker man att de går inte in i djupsömn och så vidare. De tror att de sover bättre, de säger att de sover bättre. Men de fysiologiska indikationerna visar att de inte gör det.

Det kan man säga att de har lurat sig själva för att de har gått på den här validitationsideologin. Här finns det ett krux som är ganska intressant. Det är exempel på en insikt att man inte alltid kan utvärdera ovanliga psykiska tillstånd på normala premisser. De berör det här och de nämner det också i artikeln. Att vid ett tillfälle så är det... Den här forskaren tror jag det är, som har gjort den här sömnstudien, frågar en meditationslärare om det här fenomenet.

Och meditationsläraren säger... Varför tror ni hela tiden att meditation är en avslappningsteknik? Det är inte alls vad meditation är till för. Alla vet att om du mediterar, mediterar ordentligt. Om du mediterar tillräckligt mycket så slutar du sova. Och det här kan ju låta helt knäppt då från ett normalt perspektiv, inklusive liksom normalmänniskan som laddar ner meditationsappen på en iPhone och sen inte förstår varför deras nattsömn förändras.

Men i mer seriösa meditationskretsar så vet man att att avsaknad av sömn är en av de ett av de mest förnämliga tecken på att man har uppnått målen med sin meditation och de mest avancerade utövarna munkar och så vidare. De kan till exempel meditera genom hela nätterna utan att fysiologiskt somna vid något enda tillfälle och ändå känna sig helt utvilad efteråt.

Så att om du hakar upp en sån munk i det här fysiologiska sömnlaboratoriet så kommer det se ut som att han är på väg att dö för han har inte sovit alls. Men han har varit i ett annat tillstånd som har en motsvarande effekt på honom. Det finns massor med erfarenhet och litteratur som visar på att... Munkar i flera olika traditioner, framförallt då buddhistisk tradition kan gå liksom vecka ut och vecka in, månad ut och månad in utan att utan att vid något tillfälle förlora medvetandet när de sover.

Så att det är också en fråga om att de här teknikerna kan verkligen åstadkomma dramatiska förändringar och det är därför också de är potentiellt farliga. Jag tycker man borde förstå när man hör sådana saker att Det här är ett väldigt kraftfullt verktyg som man måste vara försiktig med. Men det är också det här att hur ska man ens utvärdera det forskningsmässigt? För den här forskaren, jag vet inte vad forskaren kom fram till i slutändan, men i den här artikeln så finns det en ambivalens, en förvirring.

Vilket kanske på ett sätt är en rationell attityd till fenomenet. Framförallt tror jag att det är två världar som inte kan mötas. Och den ena världen kan inte bara förutsätta att den kan mötas. att den kan omfatta och förstå och integreras med de andra. Mm.

Boris

Ja, jag ska låta det bli meditation, jag lovar. Jag tror inte det är någonting för mig.