Martin

Dramatikern Lars Norén avlider 76 år gammal, slog igenom med pjäsen Natten är dagens mor och arbetade under 2000-talet som regissör och teaterchef vid Dramaten och Riksteatern. Lars Nordeen har gått i tiden. Han var en poet. Det nämns inte i bubblerebriken här, men jag tror att han ursprungligen slog igenom som en ung, fired poet.

Givetvis en stor teaterman, framförallt känd som. Och generellt anses han förstås ha varit en mycket stor kulturpersonlighet. Till den grad att man med stort intresse har recenserat hans... tegelstens tjocka dagböcker och så vidare som man har ätit ut. Jag är som bekant totalt ointresserad av samtida litteratur och dramatik, så jag har ingen som helst aning om hur Lars Nordeen ska ska avvärderas.

Tack och lov så är jag säker på att du Boris, du kommer upplysa mig nu. Jag är framförallt intresserad av den här kanske simplistiska frågan, men jag är ändå nyfiken. Var Lars Norén något att ha som poet eller dramatiker? Jag vet inte om han var en stor dagboksförfattare, det har du redan berättat, men vad är hans samlade eftermäla?

Boris

När vi pratade igår så sa du, Hedberg, att en del kommer inte att komma ihåg om hundra år och att Lars Norén hör dit. Och där har du rätt, ingen kommer att minnas Lars Norén om hundra år. Vilket dock inte innebär att han inte har betytt. Inte betytt mycket men spelar ett väldigt stort roll. Det är för att Lars Norén kanaliserar och verkar se till att tanken får genomslag på viktiga kulturella tankegångar som är ganska skadliga.

Det ena är att han utmålade sina dramer, familjen som själva helvetet alltså. Det andra är att han utmålade sina dramer, familjen som själva helvetet alltså. Familjen kommer alltid att skada dig oavsett typ av familjekonstellation eller generationerna ordnade. Och alla problem förstärks alltid av familjen. De får alltid sin lösning i familjen.

Den ena stora tankegången är hans dramatik. Och den andra linjen som ger upphov till helt andra pjäser är att sanningen om samhället och livet finns alltid hos de utstötta, brottslingar, mentalsjukare och missbrukare. Upphov till en del... Alltså väldigt slagkraftiga pjäser trots, vad skulle jag kalla den, en skadlig idémässig tendens.

Men han spelade på det här sättet en väldigt stor roll. Alltså han kom att forma människors tänkan och sätta idéer i huvudet på dem. Att familjen är dålig, de som står utanför samhället fattar mycket bättre än en svensson som bor i villa. Hur saker och ting funkar. Hans pjäser i nästan 40 år så spelas hans pjäser i Sverige och i världen också med de här två grundbudskapen.

Vilket gör att även om folk har glömt honom i hundra år och han kanske inte spelar så kommer han ha format utveckling i Sverige ganska mycket. genom sina pjäser under den här tiden. Sen har vi dagböckerna då. Men då menar jag att jag beställde dem när jag satt i fängelse och hade tid att läsa och plöjde de tre som hade kommit ut då, med en 2000 sidor.

Och dels så, jättemånga människor säger att de har läst dem. Men då ska vi komma ihåg att de har aldrig tryckt i en större upplaga än 1000x, det är barnis själva. Va? 1000x? Ja. Exakt. Senaste upplaga som man fick dra in, för det fanns en felaktig namngivning, det försade man sig. Då sa förlagschefen att det är inga stora problem, den är bara tryckt i 973x.

Så att, ja, det här är ett ganska vanligt fenomen, att folk säger att de har läst dittandatte, men de har inte gjort det. De läst de här dagböckerna, som bitvis en plåga faktiskt. Och ibland tänkte jag att det här är skrivet på skämt, alltså att Noreen själv vet. Att ingen jävel läser det här så har man ju bara öat sig på. Det kunde vara fem sidor av vilka plantor man köper och ett växthus på Gotland. Alltså bara bla bla bla och så varvat man lite politik och personliga utfall.

Martin

Att ingen jävel läser det här så har man ju bara öat sig på. Det är normalt sett ett rimligt antagande när man skriver just dagböcker. Men du kanske tänker att normalt människor som publicerar dagböcker, de skriver egentligen för en stor publik. Alla 973 när de skriver dag för dag. Ja,

Boris

precis. Och det finns ju bra dagböcker i historien som man kan återvända till. Men något rent särligt är det inte dit. Och det de kan vara intressanta för, det är liksom de brutala utfallen mot Dagens Nyheter och kända kulturpersonligheter och skådespelare. Det han ofta har rätt alltså.

Men det mest skrämmande med dagböckerna är ju att han öppet visar upp en extremt trasig människa med total oförmåga. att ha någon vettig relation med kvinnor, fruar och barn. Alltså han är en genuint störd människa och han fattar uppenbarligen inte detta själv.

Och när jag läste av böckerna och gick tillbaka och kollade vad tidningarna hade stått i recension så är det absolut ingenting man noterar. Att det här är en sjuk människas dagbok, alltså. Jättemärkligt. Han spelade en stor roll, tyvärr, men han var inte en stor romantiker eller författare.

Dock måste jag säga att en del av hans pjäser är av hans författare. På 90-talet var faktiskt svenska skådespelare väldigt bra. Han var en demonisk regissör som verkligen tog ur det. Kunde driva skådisarna på ett bra sätt.

Martin

Jag måste ta tillfällig akt och fråga om en sak som... Återigen, det här kommer från mitt lite då simplistiska perspektiv. Det jag känner till om såna här personer är bara liksom... De mest kända kanske uttjatade sakerna, men... Den här piesen som han gjorde i slutet, de 90-tal som heter Var inte det en ganska spännande idé? Jag tänker så här, det var ju glada 90-talet och folk var otroligt fria jämfört med nu. Man kan inte ens föreställa sig nu att en uppuren dramatiker skulle göra något sånt idag.

Det är ju totalt ot... Okej, det han gjorde, du kan ju berätta det bättre, Boris, men det jag minns är att Lars Norén satte upp en pjäs där han använde sig av grovt kriminella nazister. som skådespelare och pjäsen döptes efter paragraf 773, alltså 7 kolon 3 skrivs det, som har någonting att göra med rymningar från fängelse.

Vilket är ett sådant här dråplig nattsvart komik, därför att det som hände när man jobbade med den här teaterbeställningen där de här grova brottslingarna skulle sitta på scen och berätta om sin brottslighet och sin nazism och vad det var för något. De använde sina teaterpermissioner, alltså de fick permiss för att åka och repa och göra föreställningarna.

De använde permissionerna för att också passa på att råna banker. Så de begick då en serie av bankrån för att de behövde pengar för att finansiera en nazistisk revolution. Och allt det här fascinerades då av Lars Norén och hans fantastiska teaterprojekt. Det mest kända då är att hela projektet kulminerade med att en av deltagarna i pjäsen Tony Olsson, smet från en repetition som man brukade göra för att råda en bank, precis som vanligt.

Men just den här gången då, så blev de jagade av polisen och de sköt ihjäl två poliser. Den så kallade Maleksander-incidenten. Det blev ju debacket som heter Duga, men är det inte ändå lite intressant att tänka? Tänka tillbaka på en tid för inte så länge sedan, när man kunde experimentera med en sån sak och låta nazister komma till tals på fina teaterscener. Och lite intressant också att Lars Norén inte blev personen om Grata och fick lämna landet efter att han möjliggjort en massa banklån.

Boris

Nej, det bröt sig upp där för det där är faktiskt en extremt intressant period både i Noréns verksamhet och i Sveriges historia. Därför att Norén var ju inte ensam om detta. ha en liten böjelse för, faktiskt en böjelse för nazism. Det här var en tid då liksom alla skulle, massa exitprojekt, man skulle ta hand om alla som var skinnskallar och nazister och liksom hjälpa dem på något sätt.

Och de hade också någonting att säga. Personligen tror jag att det jättemycket var hos Norén och hos... som körde lite liknande projekt var en dragning liksom till till det starka och utanförstående Paradoxalt sett tror jag att vi kan se precis samma sak idag när dramatiker sätter upp pjäser om islamister Det är liksom de intellektuellas rotlösa intellektuella som tyr sig till folk som har en del av samhället och det är en del av samhället som är en del av samhället som vi kan se som står utanför kulturen, som är starka och muskulösa, beväpnade ungefär. Det är något som står emot det här samhället. Det samhälle som de renhatade folk jobbar och har familj i.

Martin

Vad intressant, det där är en jättebra förklaring av fenomenet som fyllde i en pusselbit för mig. Och så är det förlust.