Transkribering
Chick Corea död vid 79 års ålder, var en av sin tids största jazzmusiker
Martin
Chick Corea, död vid 79 års ålder, var en av sin tids största jazzmusiker, spelade med Miles Davis på 60-talet och var aktiv som musiker ända till det innevarande året då han avled till följd av cancer. Vi pratade lite om, igår tror jag det var, Boris, vilka runor är viktiga? Vilka personer kommer egentligen att bli ihågkomna om 100 år eller 500 år?
Vi har några andra runor i listan här. Kommer någon veta vem Lars Norén var om 100 år? Kommer någon veta vem Frank Både var om 100 år? Kommer någon veta vem Larry King var om 100 år? Jag vet inte, jag tror inte det. Men jag är ganska säker på att folk som gillar musik, folk som är intresserade av bra musik, kommer att veta vad en chikoré var. Chikoré var en... för er som inte är intresserade av bra musik, chikoré var en legendarisk jazzmusiker, han var pianist eller klaviaturspelare, kanske man ska säga.
kompositör och så vidare. Han var en av de sista länkarna till en äldre era av klassisk jazz. Som det står i bubblorubriken så spelade han med Miles Davis på 60-talet. En av de mest inflytelserika, betydelsefulla, mångsidiga, kreativa jazzmusikerna någonsin. Och han har spelat med alla stora jazzmusiker sen dess i alla olika tänkbara konstellationer.
Han har varit med och utvecklat jazzmusiken. Han är en av dem som förknippas mycket med den subgenre som kallas för fusion. Det vill säga en korsbefruktning av jazz med elektriska instrument och element från rockmusik och annan populärmusik. Och han var aktiv, han var aktiv innan det sista. Jag tror upp till bara någon vecka innan han dog.
Han hade inte gått i pension utan han spelade och hade samarbeten med olika musiker och sånt där. Genom att spela med honom, arbeta med honom så har väldigt många unga musiker fått också en direkt länk till en äldre, ärvördig musiker. Jastradition. Det finns inte så jättemånga av de här gamla, riktiga jastlegendarerna som är kvar.
Herbie Hancock kanske är en sådan liknande figur till exempel. Han har väldigt liknande bakgrund som Chick Corea. De är ju både pianister och de har spelet med, ändå från Miles Davis-tiden har de spelat i samma konstellationer med varandra och sånt där. Herbie Hancock är också fortfarande aktiv i gamla Ljungfärg. Så honom kommer man att tänka på, men det finns inte så jättemånga andra. En annan intressant sak med Vachicoré som kan vara riktigt kul att ta upp är att han var Scientolog.
Han kom i kontakt med L. Ron Hubbard och Hubbards böcker på 60-talet. Och så vitt jag vet så var han en aktiv och stolt Scientolog så länge han levde. Han pratade i flera tillfällen om hur Hubbards idéer hade hjälpt honom att bli en bättre person, vara mer kreativ som musiker och så vidare. och han jobbade även med musik inom Scientolog-apparaten.
Det här kanske är hans minst stolta ögonblick som musiker. Han var med och gjorde en skiva som heter Space Jazz som skrevs av Elron Hubbard. Det var Elron Hubbard som var kompositören men han anorderade ett antal framstående jazzmusiker för att spela in skivan. Det här var tänkt att vara ett soundtrack till en av hans böcker, hans stora roman Battlefield Earth.
Chick Corea och flera andra kända jazzmusiker som var Scientologerna, de bara okej vi sätter oss i studion och spelar in den här. Jag är som många RadioBubbla-lyssnare vet så är jag ett fan av Elon Hubbard, jag är ett fan av Scientologerna. Men den plattan, den plattan är så obeskrivligt usel. Har du hört den? Ja, absolut. Den är värd att lyssna på, bara för att den är så extremt dålig.
Herregösses, om ni vill lyssna på riktigt dålig musik så lyssna på Space Jazz av Elrond Hubbard. Jag tycker Hubbard är väldigt bra på många sätt. Han är en intressant psykologisk tänkare och sånt där, men inte så jättebra science fiction författare och en otroligt dålig kompositör. Men Chico Redo han blev ju också mobbad och hånad och sådär som många andra Scientiloger.
För att han tillhörde den gruppen. Det var till exempel ett tillfälle i Tyskland där han skulle ge en konsert. Han skulle vara med i någon större grupp, gruppartister gör en konsert. Men i sista stunden så fick han veta att han fick inte vara med. Därför att det var något förbundsland som han var i i Tyskland. Vilket nu var att han hade någon regel om att de inte kunde vara med. medfinansiera evenemang där Scientologer medverkade.
Så att för att få det här bidraget från staten, vilket det nu var, så var de tvungna att säga till Chick Corea, du får sitta på hotellet och sitta ut den här för att de gillar inte sådana som du. Jag vet att Scientologerna inte är så populära, men om jag bara får erbjuda en liten tanke. Tänk om västvärlden kunde uppåda en bråkdel, inte så mycket motstånd mot.
Den barbariska massmördarreligionen Islam som man i årtionden har gjort mot den fullständigt harmlösa science fiction-religionen Scientologin.
Boris
Ja men det är nästan värt en predikan i sig hur just den här ganska harmlösa grupperingen lyckas få igång statsmakterna till och med i olika ränder. Man kan ju tro att det var en gigantisk slavreligion typ islam som var i farten men... Det är något där som retar de makthavande, vad det nu kan vara. Men du gillar alltså Fusion Jazz och sådär?
Martin
Nej. Och Chicoré? Nej, inte Fusion, det tycker jag inte är en bra idé. Men Chicoré var en jättestor musiker och var väldigt mångsidig. Det här med Fusion, det var väl mer ett... Det var någonting som hände under ett antal år. Ja, visst så finns det Jazzfuse och sådär nu. Jag vet inte, det är en speciell musikalisk historia, alltså en solhistoria på många sätt.
Eftersom det som hände var att jazzen hotades av andra genrer, framförallt av rockmusiken som blev stor. Men även R&B och saker som växte fram ur det, funkmusik och sånt där, som var mycket mer populär än jazzen. Det var mer enkel, populär musik och så vidare. Jazzen var komplex och svårtuggad. Och där började man ta influenser från.
från de här populärmusikaliska strömningarna och skapar det som kallas för fusion. Fusionen mellan jazz och rock och jazz och funk och så vidare. Jag själv är en stor jazzentusiast, inte så entusiastisk för rockmusik så det kanske inte tycks vara väldigt lyckat. Men det är också en del av en sån här evolutionsprocess och alla de här andra genrerna hade ju tagit väldigt mycket inflytande från jazz över åren.
Boris
Det finns en intressant rasmässig diskussion där när Fjorsen dyker upp med den konservative svarte jazzkritikern Stanley Crouch. Han hatade verkligen Fjorsen och alla avsteg från jazzen. Han hade åsikten att den svartas enda bidrag till kulturen var jazz. Och den måste hållas ren och inte blandas upp med någonting annat. Är det ett sympatiskt ståndpunkt?
Martin
Ja, problemet är ju bara att det finns väldigt mycket jazz som vi går mista om om vi ska exkludera dem. Det är en intressant idé med rassegregerad musik. Men för min del, det finns många av mina favoritjazzartister som är vita, som är väldigt vita. Det är väldigt svårt, vad ska man kalla det för? Den här utrensade vita jazzen.
Boris
Martin
Ja, det kan man. Jag skulle ändå säga att det finns ju ingen, jag tror inte det finns en enda liksom vildsint nazist därute som vill förvägra de svarta, det rasmässiga ägarskapet över jazz. Alla vet ju, alla erkänner att jazz är en svartmusikalisk genre. Det finns ingen vit jazzmusiker som inte på alla sätt ger erkännande till de svarta musiker vars fotspår De vandrar och så vidare.
Och det är också historiskt, vita musiker har ju haft svårigheter att bli tagna på lika mycket allvar i vissa asierna för att de inte är svarta och så vidare. Så det är ett område där. De svarta dominerar nästan lika mycket som vita människor dominerar. Raketforskning eller vad det var. Allt annat. Så låt dem ha jassen, absolut. Och de har jassen. Och det är... Ja, jag tycker det.