Transkribering
Romersk mosaik från 400-talet upptäckt i Gloucestershire
Martin
Romersk mosaik från 400-talet, upptäckt i Gloucestershire, visar att sofistikerad romersk levnadsstandard upprätthölls långt efter att Storbritannien upphörde att vara del av romerska riket. Expert uppger sig vara chockerad av fyndet och beskriver det som oerhört betydelsefullt. Romariket var som bekant oerhört stort.
De korsade till och med engelska kanalen i sina erövringar. Och som alla vet så var det ingen mindre än Julius Caesar själv som ledde den första invasionen. Efter det så etablerades Britannia som en romersk provins. Man anekderade, jag tror man kan säga att de anekderade hela England och Wales.
Det vi idag kallar England och Wales. faktiskt inte ta Skottland. Så där byggde man istället en mur för att skydda sig mot skottska räder. Så att så, det säger något intressant om Skottland också. Ja, men ser i alla fall, det finns en djup romersk historia. Staden som vi känner som London grundades av romerna, kallades för Londinium eller något sånt där från början. Och man kan fortfarande, när man är i London kan man fortfarande se den gamla romerska stadsmuren och så vidare om man vill gå och kolla på den.
Och så är det ju för övrigt, även här i Budapest till exempel. Budapest var en romersk stad, eller byggd på samma ställe som en romersk stad som hette Aquincum. Och även här så finns det murar och ja, jag vet inte exakt faktiskt, men det finns en amfiteater och en, någon akvedukt tror jag, kanske en gammal badhus och sånt där. Romarnas namn på den här delen av Europa var, var Panonia.
Ja, det är lite exotiskt det här för oss svenskar, jag tycker det är väldigt intressant att tänka på. Men kanske delvis för att vi inte har det romerska arvet. Men i södra Europa så är i princip allting byggt på romerska ruiner. Och faktiskt även i England. Även om man kanske inte tänker på det som en del av den romerska Europa. Men från 300-talet, då Cesar inledde invasionen, det var ju då ungefär 50 år före Kristus och sånt där.
Från 300-talet efter Kristus så började rom tappa greppet om romerska ruiner. Britannien. Man var ju distraherade och upptagna med annat kan man säga för uttryckare väldigt försiktigt. Rom var under attack och skulle ju snart falla och det var inte så långt upp på priolistan att hålla kvar alla perifera provinser. Så från slutet av 300-talet och början av 400-talet drog man sig tillbaka och Britannien gick in i en nydag, en postromersk era som jag tror att man brukar datera till.
år 410, därför att det då utfärdades ett kejserligt dekret om att det inte längre var en provins eller något sånt. Så den generella bilden av den här övergången har varit att det gick ganska tvärt. Alltså från en romersk högålder till en sorts barbarisk mörkertid. Man föll efter ekonomiskt, man tappade teknologisk kapacitet, man tappade kulturell sofistikering.
Arkitekturen som man ser efter den tiden är mer primitiv. Folk gick tillbaka till att vara självförsörjande jordbrukare, byggde inga pampiga monument och stora stenhus längre. Det tog lång tid innan man kom i kapp igen ekonomiskt och teknologiskt och så vidare. Det är intressant för att London idag är knökfullt av romersk arkitektur.
Det ser ut som en klassisk romersk stad i långa stycken i London. Man hade en sån vurm för, det vi kallar för neoklassisk arkitektur. Man byggde väldigt mycket sånt på 17 och 1800-talen. Och det var ju verkligen då, på ett sätt är det ju mer ganska genuint, det är mer genuint i London än i Stockholm till exempel där man sökte sig faktiskt tillbaka till sina egna rötter. Vilket man inte gör på samma sätt om man bygger neoklassiska kåkar i Stockholm.
Men vad hände egentligen tusen år dessförinnan? En viktig del av svaret är såklart att vi vet inte så mycket. Vi vet inte alls så mycket som vi skulle kunna veta. Och det är därför vi fortfarande kan bli väldigt förvånade över arkeologiska fynd. Så den här artikeln då handlar om en utgrävning, en gammal utgrävning som man hållit på med i många år i Sverige. i en liten by som heter Chedworth som ligger i Cotswolds som är ett område i sydvästra England kan man säga och där har de en ting som heter The Chedworth Roman Villa som är alltså en tidigare välkänd romersk villa och den byggdes under ett längre tidsspan så det grundades någon gång när det kan ha varit 200-talet, 300-talet så byggdes den ut i olika omgångar och sånt där och nu har man hittat en ny del Kanske en flygel av byggnaden som man inte kände till tidigare eller något sånt där.
Och i den delen av huset så har man hittat flera saker, bland annat ett väldigt... ett mosaikgolv. Och det är så klassiskt romerskt mosaikgolv, men det är särskilt intressant därför att... det är ett ganska intrikat hantverk och ingenting som man utan vidare kan göra själv. Så att med all sannolikhet så betyder det att det fanns en mosaikindustri under den här tiden. Och man har daterat det här då med sina arkeologiska mätmetoder till 50 år ungefär efter att det romerska Britannia avvecklades.
Så 50 år efteråt, så en eller två, tre generationer och så vidare hade gått. Men ändå så fortsatte man bygga magnifika romerska hus med det romerska. med sådana här intrikata mosaiker som var väl så som är svåra att konstruera. Ja, det är lite fantasiegande tycker jag att, hur tänker du på de här sakerna?
Boris
Ja, det är jättefantasiegande och enkelt uttryckt också upphiggande med tanke på den tid vi lever nu. Det är inte ett imperium som är hotat, men en europeisk kultur är definitivt hotad. Och det här påminner oss om att ofta det du tar upp om historieskrivningen, att Lungmarska impel kollapsar, sen går vi in i mörkertid och barbariskt delande.
Och historien gör ju aldrig sådana tvärta, abrupta brott, utan saker och ting lever ju kvar. Och vi pratar ju nyss om Frankrike men tittar man liksom på de stora franska städerna utanför Paris så där är det ju romerska inflytande. Det är ju romerska städer ursprungligen.
Och det är städer där, och det här tror man missar väldigt ofta i historieskrivningarna, att det som sker i de städerna är ju att och ockupationstrupperna, som man kallar det, ledning, gifter ihop sig med de lokala eliterna och det uppstår ett amalgam mellan lokalkultur och romersk kultur som lever kvar.
Jag skulle utgå från att det är precis det vi ser i det här engelska exemplet. att lokala stormän blev del av den romerska kulturen och fortsatte att leva i enlighet med den. Och det är ju ett spår som vi ska tänka på när det gäller om framtiden i Europa också, att det där är enkelt uttryckt värt att betänka, liksom, att det gäller oss så om den där fröna har gjort något livskraftigt, att se att den lever kvar över den nya miljön.
Martin
Det är precis det där som du pratar om som jag också tycker är så intressant med den här. Det kan ju tyckas vara lite perifert sak, någon mosaik som de har grävt fram. Det är så intressant för mig därför att jag är så intresserad av det här med imperiers och civilisationers fall. Och saken är ju den, precis som du säger, att när civilisationer faller så betyder inte det att de försvinner. Vi tänker lite fel kring de här frågorna.
När Rom föll så levde den romerska kulturen. kvar. På sina håll så hade man samma kultur, samma teknologi, långt efter att riket officiellt enligt historieböckerna fallit. Och vi har den här felaktiga bilden, den här felaktiga historieskrivningen om romer och andra civilisationer. Jag vet inte om du tänkte på det Boris, men i den här artikeln så använder man två begrepp. Man använder inte bara det här vanliga The Dark Ages, som är en väldigt tveksam bild, för det finns delvis en pejorativ konnotation. Men man använder också begreppet sub-roman times. Alltså inte post-roman times utan sub-roman times.
Boris
Martin
Och jag vet inte om det är konventionellt men det står i den här artikeln och jag hajar det till på det. Ja, så det är ju komplicerat såklart att utvärdera en hel epok. Vad ska man kalla den för? Något namn måste man ha. Men en stor del av problemet och det som leder fram till det ordet dark ages som är lite tvetydligt det är att att det är en till stora delar odokumenterad epok. Så man kan säga det är dark som är att vi har inte ett ljus som skiner där som gör att vi vet vad som händer.
Men dark är också någonting som leder tankarna till att det var en väldigt dålig tid och att allting blev sämre. Vilket ju också är vad man tänker om den här tiden och det är sant i vissa avseenden. Men det är viktigt att komma ihåg att bara för att vi inte har några beskrivningar av vad som hände så betyder inte det att inget hände. Och sen en annan sak som är värd att tänka på, det är att historieskrivningen tenderar att fokusera på stora centraliserade administrativa enheter.
Så att när en decentralisering äger rum, som efter det romerska tillbakadragandet från olika regioner, som i Britannien när romerna försvann, så devolverade makten till diverse lokala kungar, grupper man fick liksom. början på den feudala eran. Men det bidrar i sig till att de här regionerna försvinner från historisk skrivningen, därför att nu finns det ingen kultur.
ingen mäktig kung att hänga upp narrativet på. Att det var i den eller den kejsarens era och så vidare. Från vårt avlägsningsperspektiv så blir det mer diffust just för decentraliserades. Men det i sig är någonting som är allt annat lika. Det är en positiv utveckling att man har den decentraliseringen.
Boris
Ja, det skapar ju livskraft. För att precis som du säger, historieskrivningen fokuserar på i det här fallet, rom blir en liten håla igen. med en lätt överdrift när imperiet faller. Men parallellt med detta så kan man ju titta på mina ursprungstakter i Forna i Jugoslavien där man har städer som splitt där till och med en kejsare pensionerade sig.
Dubrovnik, Ljubljana, Belgrad. Alla är ju romerska städer. Alla städers historia är ju definitivt påverkad under de så kallade Dark Ages av att de en gång var romerska garnisonsstäder och hamnstäder också i två fall. Och deras historia är också väl dokumenterad. På något sätt så börjar folk titta fel på historien bara för att centralmakten har försvunnit.
Och det gäller rätt många stöder i Europa. De är egentligen... Ingenting händer i det inre livet, det kulturella livet och i mentaliteten. För att... Det är klart att det på ett grundläggande sätt händer inget. Det är klart att det på ett grundläggande sätt händer inget. Men det är klart att de påverkas av att motorskeppet inte är ett skepp längre. Men det där glömmer vi bort.
Det är en väldigt uppmuntrad tanke att imperiets nedgång kan frigöra starka och positiva krafter. För mig är det något väldigt vackert, jag blir lite fixerad i artikeln. Det är något väldigt vackert i att romarna drar men någon evvisas liksom att hålla. Mosaikindustrin i gång och det kräver ju en massa annat i utanverk. Att man upprätthåller själva det kulturella mönstret och envisas med att bygga en romersk villa. Otroligt vackert.
Martin
Och i och med det så står vi ju, som alltid egentligen, framför den stora frågan i vår tid. Det som jag tycker i alla fall, det som är mitt hudsakliga intresse när det kommer till samhälliga och kulturella frågor. Hur kan vi förbereda oss? nu när vår civilisation är i färd att kollapsa? Hur kan vi se till att fickor av europeisk högkultur kan överleva?
Bevara delar av det här arvet till framtiden så att våra efterlevande, våra barnbarn, barnbarn kanske kan bygga vidare på det här projektet när den värsta stormen har dragit förbi? Hur kan jag bygga min egen romerska villa med vackra mosaikgolv även efter att resten av världen tappar intresset för sådana saker? Åk! Är det kanske själva verkligt en fördel för mig att bygga min villa i hemlighet?
Att inte dra för mycket uppmärksamhet från en fientlig omvärld? Istället kanske bara med jämn mod låta vad jag bygger bli en förnämlig överraskning för en avlägsen framtidsarkeologer?