Martin

SpaceX skjuter upp raketen Starship till 12 km höjd i mest ambitiösa testet hittills av den fartkostmodell som utvecklats för att ta de första människorna till mars. Händelsen beskrivs som en stor framgång trots att rymdsköpet exploderade när det landade. SpaceX har genomfört ett mycket, mycket viktigt test. En av de mest intressanta saker som de har gjort någonsin.

Vi pratade för ett tag sedan om hur det är att flyga. om deras första uppskjutning av människor i omloppsbanan till internationella dymstationen, vilket var givetvis en milstolpe fick mycket uppmärksamhet. Det de håller på med nu med det som kallas för Starship, det kan man faktiskt tycka är, det är faktiskt en större och mer historisk och ännu mer intressant sak. Därför att det där med att skjuta upp människor i omloppsbanan, det har ju gjorts många gånger tidigare.

Första gången var ryssen Gagarin som har skjutit upp Bernadotte. Början av 60-talet antar jag att det var. Och sen dess har ju hundratals människor kommit upp i omloppsbana. Och det är det som SpaceX framförallt har sysslat med i praktiken. Att skicka upp saker till omloppsbana, alltså satelliter. De har haft sina Falcon-raketer som har skjutit upp satelliter på betalning åt folk.

Och även lyfta upp saker till den internationella rymdstationen på uppdrag av NASA och så vidare. Men det som SpaceX har gjort, Egentligen sysslar med det som de är grundat för att åstadkomma är ju någonting mycket mer ambitiöst nämligen interplanetär rymdfart och det är det som den här nya Starship är till för. Den är till för att åka till, inte bara till omgångsbana utan till molnen och Mars och kanske andra planeter ännu längre bort.

Och det här var alltså den första riktiga uppskjutningen av den här uppskjutningen. Starship, tidigare har man gjort statiska stationära test där man gör fast raketen i en ställning på jorden och så provbränner man motorerna för att se hur mycket tryck de utvecklar och sånt där. Hur mycket kraft de utvecklar på raketen, men man skjuter inte upp den. Och så har de gjort några sådana här små hopptest med liknande besläktade prototyper där man åker 150 meter upp i luften och sånt där och så kommer man ner igen.

Det här är den första riktiga uppskjutningen där man också försöker se på en landning. Och det här är liksom SpaceX speciella filosofi att raketerna är inte engångsraketer utan återanvändningsbara. Så att i det här fallet så sköt de upp Starship 12, 12 kilometer, 12,5 kilometer tror jag det var upp i luften. Och sen så planar raketen ut och åker då liksom i horisontell som ett flygplant kan man säga genom atmosfären.

De kallar det för The Belly Flop Manoeuvre, alltså magplaskmanövern. Raketen hamnar på mage. Och det är någonting som man gör för att då får raketen andra aerodynamiska egenskaper. Som gör att de kan använda fenor för att styra den genom atmosfären inför att den ska landa igen. Så den flyger på mage, glider ner mot marken. Och sen kan man säga i sista minuten, nästan sista sekunderna, så avfyrar den raketer som gör att den ställer sig upp igen.

med en stor raketmotor neråt för att göra en kontrollerad lantning på en viss punkt. Och det här är en så svår manöver att Elon Musk sa i förväg att sannolikheten att vi lyckas är en tredjedel. Ett två tredjedels chans eller risk att vi misslyckas och allting exploderar. Och det här är också en sån här SpaceX-filosofi.

Alltså traditionellt när man utvecklat rymdraketer och liknande stora system så har man lagt mer fokus på teoretiska uträkningar och gjort relativt få praktiska test. Men SpaceX, deras idé är att man skjuter upp väldigt många raketer och man tar också kostnaderna för en massa explosioner, en massa misslyckanden. Men i genhjäld så får man enorma mängder riktiga data på hur systemen faktiskt presterar i verkligheten.

Så att de lär sig saker hela tiden och nästan varje gång någonting går fel så får man en liten lösning. så vet de direkt, de vet i en loppet av några minuter, i sekund till och med exakt vad som gick fel, för att de kan se allt det här i realtid. Och i det här fallet var det då... Motorerna funkade rätt men det var lite för lågt tryck i bränsletankarna. Vilket gjorde att motorn inte kunde utveckla tillräckligt med kraft och därför var hastigheten lite för hög när den gick in i förlandning.

Men jag tycker att vi är ganska fascinerade med det här. Det är alltså meningen att raketen ska explodera. De räknar med det, två tredje sannolikhet. De skjuter upp den ändå fast det är mer sannolikt än inte att den kommer krascha och sprängas. Man säger inte explosion förresten, man säger rapid unscheduled explosion. Disassembly. Men man vill att systemen ska gå sönder och spränga luften för att upptäcka var de svaga punkterna finns. Alltså det är... För mig som sitter i publiken så kan jag bara gnugga händen och njuta av det här.

Boris

Ja, alltså jag blir ju... Det är... Jag blev fascinerad över den här maniska energin som hela gänget utvecklade. De har nya raketer och motorer stående på vänt för att skicka upp. Men samtidigt så i min okunnighet så kändes det som att vore det inte läge att simulera och beräkna lite till? Man vet att det är en tredjedelstjans att det funkar. måste kunna kapa kostnaderna avsevärt genom att räkna lite, lite till. Ja,

Martin

men det är rätt lite gamla, försiktiga ingenjörstänkandet. Och Elon Musk skulle jag säga står för ett mer modernt och aggressivt entreprenöriellt tänk. Men jag tror också att det är delvis en lösning till den gåtan, det är att hans, visserligen så är deras system mycket mer kostnadseffektiva, till exempel för att de återanvänder verktyg i stället för att kassera dem som engångsprodukter. Men det är också så att de har andra prioriter än att bara göra saker så billigt som möjligt.

De ger ju kompetensiva priser till folk som vill skjuta upp satelliter och sånt där, men deras mål är ju någonting annat. Planen är ju, som det alltid varit, att kolonisera planeten Mars. Det vill säga att de måste frakta hundratals personer dit, tusentals ton förnödenheter, maskiner, råmaterial och så vidare. De måste bygga upp en enorm rymdinfrastruktur för det här och de måste göra det snabbt. Elon Musk säger att de första människorna skulle kunna skickas till Mars år 2026.

Det är helt vansinnigt. Det går inte att tro på. Om det var någon annan Elon Musk som sa det skulle man enbart garva åt den idén. Att människor skulle stå på Mars 2026. Men han säger det och det är hans mål. Och om målet är där, då måste man vara oerhört aggressiv i varje steg längs vägen. För att det inte ska bli en NASA-tidsschema så att det istället blir 2046 eller något sånt.

Boris

Ja, som sagt, jag älskar aggressiviteten och den maniska energin. Samtidigt så, det är något som inte går... Jag är definitivt en försiktig ingenjörstilf med. Va fan, du behöver inte gå in i ett NASA-schema, vi ska komma dit om 50 år ungefär. Bara för att de sitter ju inte och räknar med blyertspenna och papper. De har ju superlatorer till sitt förfrågande.

Det måste ju rimligen gå att minska misslyckandefrekvensen från 66, troligt misslyckande från 66 procent till. till 50, utan att det lägger ett år till på tidsplanen.

Martin

Det kanske är så att en delkomponent är bara P-effekten. Att man får så mycket positiv uppmärksamhet av att faktiskt försöka skjuta upp saker. Och explosioner är ganska rubrikmässiga medialt. Ja,

Boris

alltså det är nästan det jag skulle tro. Tror mer på att det är en fråga om imagebygge helt enkelt. Håll grytan kokande från Frälsningsarmén säger det. Det måste spälla till då och då för att folk inte ska tappa intresset. Samtidigt kan jag tänka mig att här minskar väl köerna av potentiella marsresenärer. Det blir bara de hårda kvar. Det kanske är också ett syfte att man tar bort de här som är lite nervöstaggade. De kommer inte med 20-60.

Martin

Ja. Nej, det tror jag inte är någon risk att han får slut på frivilliga. Som vill kolonisera planeten Mars i alla fall. Och om han får slut på frivilliga, då står jag här med handen uppräckt och åker gärna själv.

Boris

Jag trodde att du och Sofia redan stod i kön där.

Martin

Jag och Sofia och ungarna åker gärna till Mars om vi får möjlighet. Det är som gammalt och det tror jag vi står fast vid. Vi får se hur det går, om vi duger till. Risken är att det finns mer kvalificerade kandidater. Det måste vi säga i all ödmjukhet. Men hoppet lever!