Martin

Ordförande för Federal Communications Commission, Ajit Pai, meddelar att myndigheten kommer att försöka reglera sociala medieplattformar som Facebook och Twitter utifrån Trump-administrationens verkställande order tidigare i år, genom en omtolkning av paragraf 230. Vi pratade om det här för några månader sedan, om Section 230. Så det behöver inte gå super mycket på djupet.

Vi gjorde det en gång tidigare men det var helt kort då. För er som kanske inte har hört det tidigare i slaget. I USA finns det en lagstiftning som heter Communications Decency Act som reglerar olika typer av kommunikationer till allmänheten, medier och sånt där. Ur den här lagstiftningen så uppstår vissa komplikationer som har aktualiserats med tolkningstvister och så vidare kring sociala medier och plattformarna.

Ett sätt att uttrycka problemet som är väldigt vanligt att formulera är så här att frågan är Är internetplattformarna som Facebook och Twitter och så vidare, är de publicister eller är de plattformar? Skillnaden är att om du är en publicist så är du ansvarig för allting som publiceras. Då är det du som publicerar på din hemsida eller vad det nu handlar om. Medan om du är en plattform då upplåter du bara plats åt andra att skriva och du är inte ansvarig för innehållet.

Det är de som har lagt upp innehållet på plattformen som är ansvariga. Det har en väldigt stor praktisk konsekvens då. hurvida man är ansvarig för innehållet. Och Facebook, Twitter, alla internetföretagen, de är väldigt glada givetvis att de de vill ju inte vara ansvariga för allt innehåll. Men saken är där att om en sajt aktivt redigerar innehållet på sin hemsida.

Det är svårt att inte uppfatta det som att de är en publicist. För de styr innehållet på sajten. Det är inte bara diverse andra parter som publicerar sig. Om sajten är en publicist så är den ansvarig för innehållet. Tack till elever och personal vid Säkerhetssäkerhetssäkerheten. och blir till exempel då potentiellt ansvarig om någon skriver någonting olagligt eller någonting annat som leder till en stämning eller något sånt där.

Då stämmer man plattformen, stämmer man Twitter istället för den användare som skrev en särskilt förhatlig tweet. Och det är här då paragraf 230 kommer in. För paragraf 230 ger ett undantag. Den lyder No provider or user of this tweet. of an interactive computer service shall be treated as the publisher or speaker of any information provided by another information content provider.

Så det här är som en sorts kartblanche för alla internetföretagen. Och man motiverar dem att säga att det skulle hämma utvecklingen på internet för mycket om alla de här plattformarna var tvungna att hela tiden granska och reglera och censurera vad folk skriver. Vi måste ha ett friare internet. Och ett fritt internet får vi genom paragraf 230.

Och det är en levande debatt. Och till exempel Electronic Frontier Foundation, som är en sån här internetaktivistorganisation, som ofta landar rätt i många frågor. De landar här i att paragraf 230 är jätteviktig att skydda och så vidare. Men det är många som inte riktigt inser på det här för att säga att... De här plattformarna gömmer sig bakom den här paragrafen samtidigt som de ägnar sig åt storskalig censur och politisk manipulation.

Så som vi pratar om hundratals gånger i Röde Bubblan om allting som Facebook och Twitter har gjort. Så tidigare i våras, det var då vi gjorde ett längre inslag om det här, så kom då en executive order från Trump-administrationen för att uttolka eller omtolka, i praktiken modifiera, den nuvarande ordningen. Och nu märker de göra en slag i saken. Och en intressant detalj tycker jag, det är inte officiellt men... Jag tycker det ser ut som att det är direkt kopplat till det stora avslöjandet om Biden-familjens korruption.

Där Facebook och Twitter gick ut stenhårt från början för att mörklägga New York Posts rapportering om den här frågan. Så de blockerade länkar till artiklar om skandal och så vidare. Konton stängdes av och så vidare, inklusive New York Post på Twitter. Så jag får känslan av att de, det var som att de gick över en gräns där och fick bägaren att rinna över. De fick en väldigt tydlig varning i våras. Men det är som att de kunde inte avhålla sig ändå från att fortsätta, utan tvärtom så eskalerade de sitt maktmissbruk. Så nu får de staten över sig. Äntligen vill jag vara en del av det. med vissa ambivalens tillägga? Ja,

Boris

nej men det är allt som drabbar de här onda företagen är bra. Supervirus skulle inte vara i vägen heller för att stänga ner dem. Men... Det var det som du gick upp till förra gången vi pratade om det, just det här med New York Post, stängningarna och blockeringen. Det visar ju hur, det är inte så mycket frågan om slarv liksom eller att de gick ett steg för långt, utan som du sa då, alltså det visar på den totala desperationen i, de här nyheterna måste stoppas. De hade inte att tänka efter och även om de hade hunnit tänka efter så hade de. Det är nog gjort så i alla fall.

Martin

Ja, om inte annat så... så tror jag att de har på känn att om Trump vinner valet så kommer det väldigt dåliga konsekvenser för dem. Så de är beredda att ta ganska stora risker för att försöka stoppa det. Ett mål som de har varit dedikerade till länge givetvis. Alltså jag är generellt väldigt kluven i de här frågorna. Därför att den här typen av statliga regleringar är ju generellt sett extremt ineffektiva.

Men nästan alltid extremt ineffektiva. Och de får ofta motsatt effekt jämfört med vad som var effekten. Till exempel att... regler som är till för att begränsa stora företag istället blir det mycket större begränsningar för små företag. Ett exempel på den här situationen som jag tror är ett sannolikt utfall är att man landar i en sorts kompromiss där Facebook och Twitter förbinder sig att övervaka innehållet på sina plattformar mycket mer noggrant men kanske enligt andra kriterier och det kommer att kosta extremt mycket pengar för dem att ha i den apparaten men det kommer att ha den stora fördelen för dem och det kommer att ha den stora fördelen för dem att ha den stora att ingen uppstickare kommer ha råd att starta en ny plattform.

För de kommer inte ha råd med den här gigantiska censuravdelningen som det nu kanske plötsligt har blivit lagkrav på. Men, och det finns de här pragmatiska stjälen, som du är inne på Boris, att vad vi egentligen kan göra för att attackera dem och sakta ner deras framfart, så är det bara att tacka och ta emot. De här företagen existerar redan inom ett ramverk av lagstiftning och regleringar som vi inte kan uppnå.

Det bästa vore ett helt statslöst tillstånd och det skulle förmodligen lösa sig mycket bättre på en genuint fri marknad. Men givet att vi inte är där och att vi inte kan komma dit under överskådlig framtid så måste vi kanske snarare hålla för näsan och försöka tänka ut vilka lagar och vilka regleringar som faktiskt är tillgängliga och som är mindre skadliga än andra.

Boris

Ja det gäller verkligen att hålla för näsan och ibland när man listerar sådana saker så känner man sig lite för förvånad. Jag känner mig själv tvungen att alltid påtala att man är emot alla former av den här typen av regleringar och så vidare. Men under givna förhållanden, om inte annat av personliga skäl, vill man säga, Facebook, Twitter och de stora mediakoncernen, att lida, oavsett vem som får dem att lida. Det är nästan...

Martin

De har ju också andra processer som pågår nu som jag inte är lika stort fan av. Till exempel så har de en antitrust process mot Google. Som de har satt igång nu. Ja, det är precis helt nyligen nu, dagarna som de har lagt fram, tror jag, inlätt processen. Och jag är ju verkligen ingen vän av Google. Det är ett företag som skrämmer mig och som äcklar mig och som jag tycker väldigt illa om. Men jag har väldigt svårt att tänka mig att det kommer komma någonting bra ur den processen.

Det här handlar om, det liknar lite grann. antitrustprocessen som man hade mot Microsoft på 90-talet. Så det handlar om att Google missbrukar sin dominerande ställning genom att de har sökmotorn och mejlsystemet och annonssystemet och väldigt många olika sätt att samla in information och att de Google är förinstallerad som sökmotor i alla olika webbläsare och på alla mobiltelefoner och så vidare.

Och att Google liksom köper sig en ointaglig dominerande position genom att betala Att de betalar många miljarder. Till alla webbläsare, tillverkare, mobiltelefon, tillverkare och så vidare. För att Google ska vara förinställd sökmotor. Så det är en av de saker som de skjuter in sig på. Och med allt det där, det är sant i långa stycken att Google beter sig på det här sättet. På många sätt så är det skrämmande att se hur det företaget blir mäktigare och mäktigare.

Samlar på sig mer och mer information om oss användare och så vidare. Och just nu så har de en process som har lite grann gått i stå. Och de förhandlar fortfarande om att få köpa ett företag som heter Fitbit. Som är ett träningsapparat som man sätter på kroppen och samlar in data om hans puls och hur många steg man går. Så till alla datamängder som Google redan har så vill de också veta hur ofta ditt hjärta slår på en dag. Och då är det bara att stoppa och belägga sig myndigheterna. Det kanske blir väl mycket.

Boris

Hur mycket du sover också.

Martin

Ja. Jag har svårt att se hur man ska kunna göra något åt det. Alla åtgärder som man kan tänka sig skulle på sin höjd vara tillfälliga. Och de skulle ha massiva sideffekter. Jag tror inte det är särskilt realistiskt att bryta upp Google eller Facebook för den delen till flera olika företag. Eller att styra hur de kan göra reklam för sin sökmotor.

Det är inte där skon klämmer. Problemet är snarare att den här typen av internetföretag. är föremål för så extremt starka nätverkseffekter att det liknar en sorts naturliga monopol som man säger ibland. Om man gör något, om man bryter upp Google om man gör något i den stilen så kommer det snart finnas en ny aktör som tar samma sorts dominerande ställning. Så jag tror inte på de här antitrustprocesserna men bland annat därför är jag försiktigt positiv till den här omförhandlingen av paragraf 230 för att det är någonting som eventuellt inte är lika dumt att misslyckas.

Att man bara slår fast att företagen själva får välja vill de vara plattformar eller vill de vara publicister. Och om de är plattformar, då får de inte bedriva någon som helst politisk censur. Det enda de får ta bort är saker som är uttryckligen olagliga. Det måste man ha med som ett kriterium av olika skäl. Om de insisterar på att de vill censurera, att de vill ta bort Hunter Biden och vad det är för någonting då blir de klassificerade av Federal Communications Commission som publicister.

Och då är det fritt fram att stämma dem. Allt du kan hitta som skrivs på deras plattform, som är till exempel förtal eller hoten och sånt där. Om någon förtalar dig på Facebook, då stämmer inte den som har skrivit det förtalade inlägg. Det stämmer Facebook. Och det skulle vara väldigt starkt incitament förmodligen för Facebook. Och det skulle vända på situationen för att jag tror att på många sätt så är det med företagen.

De är ju inte spjutspetsen för att skicka in. införa mer och mer censur. De har ett väldigt starkt tryck på sig från omvärlden. De är häpnadsväckande svaga i den situationen kan jag tycka. Men om de kan få, på ett sätt kan de få uppbackning från staten, de kan få godkännande från staten, då kan de, när de är under tryck från sina vänsterallierade, så kan de bara säga, tyvärr, vi har inget val. Staten tvingar oss att implementera yttrandefrihet. Givetvis gillar vi inte yttrandefrihet, men vi måste. för att staten tvingar oss. Det är värt att testa i alla fall.

Boris

Precis, men var inte du också inne på, eller om jag missförstod det, att man kommer att röra sig mot en slags kompromisslösning. Någon typ av nästan gemensamt organ där man bestämmer vad som är tillåtet och inte tillåtet och tilldelar till exempel Facebook och Twitter rätten att ha någon slags faktagrund.

Påstådd faktagranskningssensur. Att man helt enkelt sätter sig till rummet och de anpassar sig till statens önskemål helt enkelt. Oavsett vem som sitter där. En slags kolpativistisk rätt obehaglig lösning där också.

Martin

Det är det som jag är orolig för. Jag kan säga ärligt, ska inte hålla på. Det är det jag tror kommer hända. Det här blev jag ganska pessimistisk kring. Hur ska man uttrycka det? Alltså den här idén om att man kan säga att allting som är lagligt ska få publiceras. Ni får bara ta bort saker om de är uppenbart olagliga eller om de är föremål för åtalen av en myndighet både eller. Det där är en sån här abstrakt idé som låter väldigt bra och liksom politiska autister som jag själv blir väl tilltalade av en sån idé men i verkligheten så funkar det inte så.

Det är ungefär som att säga att Medborgarlön är en så bra idé. Om vi inför medborgarlön, då kan vi ta bort alla de andra bidragen och CSN-lånen och pensionerna. Och så kan vi medborgarlönen i stället få ett rent, lättbegripligt, abstrakt, lättadministrerat, effektivt system. Det är bara att verkligheten är det som kommer hända. Det att du inför medborgarlönen utan att ta bort några av bidragen och pensionerna och CSN-lånen.

Det kommer bara läggas ovanpå allt andra. Du kommer inte göra någon som helst rationaliseringsvinst, effektiviseringsvinst. Det är så politik fungerar, det är så människor fungerar. Därför tror jag också att den här modellen som jag skisserade nyss, den är för simplistisk och för utopisk för att bli verklighet. Facebook och company kommer hitta ett sätt. För då kommer det bli så att det inte räcker med förbudet mot saker som är olagliga, för hur vet vi om de är olagliga innan det har prövats rättsligt?

Så vi måste ha någon komité som det säger Boris. Vi måste ha en statlig grupp där Facebook och Twitter sitter med som avgör vad man får censurerar inte. Och bara några månader senare kommer vi tillbaka till att de censurerar Trumps tweets för att den här kommissionen har sagt att det är okej.

Boris

De har gjort ett genidrag, de har stärkt sin ställning på marknaden för ett bra tag framöver. Därför att en sådan uppgörelse ingår givetvis att de går med på att vi på Facebook lovar att vi anställer 14 000 personer till. Att man kvantifierar insatsen som plattformen ska göra för att garantera att de här riktlinjerna man kommit överens om i det här lilla organet följs.

Och då kommer ju ingen kunna tävla på ett årtusende. Så det kommer gå åt helvete fast jag är glad ändå. Det gör lite ont hos dem i alla fall just nu.

Martin

Det finns inga bra enkla lösningar på de här problemen. Det finns många förslag. Alla förslag har massiva nackdelar. Ett förslag som jag har till exempel, det var Richard Spencer som sa, han har sagt det många gånger tror jag, att man borde förstatliga, vad är i praktiken förstatliga de här företagen? För att de i praktiken är public utilities. Så istället ska vi bara ha federalstatens Twitter.

Som kanske är gamla Twitter som har förstatligats. Jag ska inte tillskriva Richard Spencer i någon åsikt. Jag kommer att tänka på det här om dagen vid honom. Och det är en sån här idé som jag hoppas jag inte behöver förklara för radiobubblaryssnare. Varför det är en dålig idé att staten äger sociala medieplattformar och den här typen av infrastruktur. Det är väldigt utopiskt att tro att staten ska göra ett bra jobb. Att vara en opartisk förvaltare av sådana infrastruktur, givet att politiska majoriteter skiftar och sånt där över tid.

Men, vad ska man göra liksom? Det är väldigt jobbigt. Jag känner mig mer pessimistisk nu när vi inledde det här inslaget. Jag tänkte jag skulle försöka säga några optimistiska ord om hela den här paragraf 230-grejen. Men det är ett väldigt svårt problem. Det finns inga enkla lösningar, det finns inga bra lösningar. Det finns andra saker som man skulle kunna tänka sig, till exempel att bara förbjuda företagen tvångslikvidera Twitter.

Vi förbjuder er att operera. Alla anställda får gå hem och ni får sälja tillgångarna. Sen kanske det kommer ett nytt Twitter, men då har vi åtminstone vunnit lite tid. Då måste de åtminstone lägga tid och resurser på att bygga upp det igen. Det kanske man skulle kunna tänka sig.

Boris

Jag tänker för kortsiktigt, staten ska ju gripa in. Men staten, alltså tänk dig vilken underbar situation vi har tagit över. Vi har en liten stat och staten griper in och säger vi förbjuder hela skiten, vi likviderar de här företagen. Och nu är det ungefär som när västen låg öppen. Kör! Ni får börja om allihopa. Det vore jättekul.

Martin

Man kan ju säga att man får ha sociala nätverkssajter, men man får aldrig ha mer än 10 000 användare på enda samma sajt.

Boris

Oh my god. Fast jag vill ha fler. Kan det inte räcka med att man bara rensar brädet då? Så får alla kliva ut på brädet och börja om helt enkelt.

Martin

Jo, jag tycker inte det är en ganska rimlig idé. Bara spräng skiten och låt dem bygga upp den igen om de vill ha den. Det kan låta lite så här konstigt och slumpmässigt men det är så med många saker i den mänskliga civilisationen. Problematiska tendenser som ackumuleras över tid och historiskt sett så är det så problem. Vad är ett exempel? som jag diskuterade med en kamrat häromdagen är hur går det till egentligen när staten växer?

Och hur går det till när staten krymper och dras tillbaka? Lämnar mer plats för frihet? Och jag påpekar att historiskt sett så har man en ständig tendens att staten växer och växer hela tiden. Men det finns inget exempel någonsin på att en stat minskar gradvis över tid. Utan staten minskar bara för att den kollapsar. För att den försvinner i princip över en natt. I någon typ av katastrof eller krig eller något sånt där.

Så att vissa typer av problem, det är det enda sättet vi har att hantera. Alltså vi människor, det enda sättet vi har är att vi måste tolerera att de ackumuleras och byggs upp över tid. Och sen så, det enda sättet att bli av med dem är att vi har kollapser då och då. Och sen kommer de byggas upp igen och sen får vi ha till kollaps och så vidare. Det vore bättre om vi hade en annan metod men det är så vi i praktiken hanterar många problem.

Boris

Och de kan ju vara bra, men man ska inte underskatta de oväntade, alltså icke-politiska kollapserna. Undertextning.nu Vi väntar ju, nu har man nästan själ att hoppas på att den här The Big One i jordbävningen bortåt San Francisco ska inträffa. Gärna när alla är på plats där, på Twitter och de andra.

Sen slår man det kanske profetiskt, men väldigt många zombie-serier. Det börjar utbrottet i San Francisco. Så det här kan vara självlösande på något sätt. Vi behöver inte likvidera företagen.

Martin

Det blir inte mycket gråta över om det blir en stor jordbävning i San Francisco. Jag vet inte om det är så seismiskt aktivt i Silicon Valley. Men det är inte som att det är en massa goda krafter som fortfarande bor kvar. Nej. I det totala skithålet som är i San Francisco. Det ska ju inte drabba någon man som hjärtat bankar för.

Boris

Nej.