Martin

31-årige Yvrausch i Oppenau avväpnar fyra poliser som tillkallats då han betett sig underligt i klädd kamouflagemönster och beväpnad med pilbågel, kniv och pistol. Jagas nu av hundratals poliser och tre helikopterar och kallas med sina 170 cm en tysk John Rambo. Det är en sällsam och fascinerande händelse som utspelar sig just nu i tyska Oppenau.

Oppenau är en stad som ligger i Tyskland. Baden-Württemberg som är ett tyskt förbundsland som ligger precis längst ner i sydvästra hörnet av Tyskland. Den här regionen är kanske mer känd både internationellt och inom Tyskland som Schwarzwald.

Schwarzwald är ju Svarta skogen, ett stort av berg- och skogsområde som är känd för att det är oerhört vackert och det är mycket turism och sånt där i Schwarzwald. Och i Schwarzwaldskogen så har bitvis en man som har levt där, ska återkomma till den aspekten, som heter Yvrausch, som jag uppfattar då franskt förnamn och tyskt efternamn.

Han har fört en lite märklig existens, vi har bara fläckvis information om honom. Men det vi vet är att under de senaste tre dygnen eller sådär så har det pågått en enormt stor polisjakt på honom. Han beskrivs då som, vi kan ta upprinnelsen då, det var en konfrontation några dagar sedan med polisen. Det började med att en person som bodde i området sa att det sitter en man som ser ut att vara beväpnad och han har på sig kamouflagekläder.

Och han sitter i en... Han sitter i en park, kan man säga, i närheten. Då kom polisen dit, för att titta vad som pågick. Fyra stycken poliser. Till att börja med såg det ut som att han var ganska lugn, att han inte gjorde något motstånd och så vidare. Han var ganska beskedlig trots sin intimiderande kläderdräkt. Men plötsligt drog han en pistol och lyckades då på några sekunder avväpna, oskadliggöra avväpna de här poliserna.

Så han tog deras respektive fyra tjänstevapen och drog därifrån till Skogs. Och då inleddes den här enorma polisoperationen som sägs involvera minst 100 poliskonstaplar, flera helikoptrar och även ett flertal hundar som hjälper till att spåra den här mannen.

Yves Rauch, Rambo i Openau, som han kallas nu i tyska medier. Och det är inte för inte. Han har ett väldigt struligt förflutet. Han är dömd för flera brott. Han har blivit branschut i fängelse för att han sköt sin dåvarande flickvän med pil och båge. Han har blivit vräkt från sin lägenhet där han hade en del vapen som eventuellt var olagliga.

Han har också periodvis bott i sin bil. Han har bott i en stuga i skogen och han har även bara bott i skogen till synes, även utan stuga. Det finns en hel del som tyder på att han är ganska kompetent att hantera, dels att ta sig runt i vildmarken och hantera pilar, båge och den här typen av avvapen.

Och han har då lyckats, trots den här massiva polisoperationen, så har han lyckats hålla sig undan i Svartsvallskogen. Jag tror att den är uppe i Tredygn eller något sånt här nu. Och det är därför likheterna med Rambo, filmens John Rambo, Sylvester Stallones klassiska ikoniska karaktär, är ganska uppenbar. För att han är en riktig tuff kille som är väldigt bra på att överleva i skogen, använder pil och båge, har en stor kniv.

Och dessutom har man en annan likhet med Rambo, Hollywood Rambo, det är ju att det här med de psykiska problemen. Det är ju ett centralt tema i filmerna. Att omvärlden ser hela tiden John Rambo som väldigt instabil, eventuellt psykiskt sjuk om han är en gammal soldat och har PTSD eller vad han är för någonting. De betraktar inte honom som tillräknelig. Men å andra sidan så ser vi genom filmerna att Rambo har en närvaro och en kompetens som vidareöverstiger de poliser som konfronterar honom.

Ungefär som de här fyra tyska poliserna. som alla blev avväpnade, blev av med fyra tjänstevapen på några sekunder. Vi har också fått veta att Yvraage har publicerat någon typ av manifest. Jag tror att det är lite, jag är inte helt säker på att det faktiskt är ett manifest som han har publicerat men det finns ett pappersutskrift som han har haft med sig på något sätt eller lämnat över någonstans med ett antal kortare texter som ska sammanfatta hans uppfattningar.

Det är inte som... Det är inte som Una Bombar Manifestet, han ställer specifika krav. Gör det här, det här, annars slutar jag. annars fortsätter jag att bomba i hans håll och publicerar mitt manifest i de stora tidningarna. Däremot är idéerna inte helt olika under bombar. Jag satt en stund tidigare då och läste den här texten som har beskrivits ibland som hans manifest. Det är två stycken ganska korta texter som är jag ska säga vad de heter också.

En av dem heter Beobachten som är tyska för observera. Den andra heter Iberwaltläufär und wie man einer wird, som betyder om skogsvandrare och hur man blir en. Det handlar om livet i naturen, livet i skogen och kontrasten mellan livet i civilisationen och i naturen.

Det är vackert skrivet. Jag är inte säker på om det är Uraus själv som har skrivit det, men det sägs att det är. Det är vackert skrivet, fyllt av visdom. Och jag säger inte det ironiskt, utan det är väldigt fina texter. Han börjar med att beskriva, i den här texten som heter Beobachten, om skillnaden mellan kultiverade, civiliserade människor och människor som lever i naturen. Han kallar dem för kultis, kultis, de kultiverade. Han kallar dem också för konsumis, alltså människor som bara konsumerar.

Och han beskriver hur de är obekväma att vara i naturen. Och en intressant reflektion han gör tycker jag, det är att även folk som är utomhusliga, som gillar att vara ute och... och kampa och göra överlevnadsövningar och sånt där. Även sådana personer är alldeles förbundna till modern teknologi. Så de krånglar till det hela tiden. Ett exempel han ger är att folk går och tänker på såhär ja, vilken sorts hatt ska jag ha?

Jag måste ha en hatt, ska jag ha rätt sorts hatt? Är det brettt? Är det tillräckligt brett och så vidare? För jag måste skydda mig från solen med min hatt. Då säger han, varför inte bara gå i skuggan? Och så säger han, om folk som finner sig i naturen och behöver skydd mot väder och vind, de börjar tänka såhär, hur ska jag bygga ett hus? Vad ska jag göra för att fälla ett träd? Har jag en såg som är tillräckligt stor för att producera timmer för att bygga min stuga? Och så säger han, varför inte bara krypa in i närmsta lite tjockare buske?

Den kommer att ge dig det skydd som du behöver. Så han säger att vi är så bundna vid tekniken att till och med när vi är ute i naturen så har vi egentligen tappat kontakten med det enkla och på många sätt bättre liv som finns i naturen. Den åtgärd som han ordinerar är att vi ska observera. Vi ska vara stilla och observera naturen omkring oss. Vi ska inte vara låsta vid förutfattade idéer, utan vi ska observera allt som händer omkring oss och låta idéerna komma till oss.

Och ha tålamod och omfamna livet i skogen och den vilda naturen som är mer intensivt men mer givande, enligt honom. Då säger han att vi ska njuta av de enkla saker naturen ger. Solsken. mot bara fötter, den friska vinden efter en het sommardag, gommens fest efter en lyckad fångst, der gaumänner schmaus nach geglückten fang.

Det är många fina formuleringar. Det är hans manifest, glädjen är att leva utomhus. Drausenleben. Men först av allt observera. Erstbeobachten. Den andra texten handlar om hur man blir en skogsvandrare, en waldläufer. om att man inte bara ska överleva utan leva. Att man återigen ska observera, experimentera. Och han säger också, börja med att plantera någonting i fönsterbrädan, bara hemma, någon av frön och bara observera livet som spirar där.

Du kommer lära dig mycket om du börjar tyst observera fröet på fönsterbrädan. Börja litet, bli stor. Det är ju vackert. Det är vackert, jag gav ett längre referat för att jag själv blev lite berörd av de här texterna. Det var väldigt fint. Det är inte några sådana här revolutionerande originella tankar. Det är många som har skrivit sådant här tidigare. Men det var finstämd och välskrivna och koncisa texter. Det var inte det här med hundra sidor som Una Bomberg gör.

Det var väldigt koncist, men med ett liknande budskap. Så vid jag vet så är Yvrausch fortfarande på frifot. Någonstans i Svartvallskogen. Han är Tysklands Rambo. Han framställs i medierna som en gemen brottsling. och kan ha till den historia av Även vissa typer av brottslighet som kanske är ännu mer motbjudande än att skjuta sin flickvän med pilerbåge. Men jag måste säga att jag trots det, trots det så känner jag en sorts fascination och det är inte så att jag sitter och håller tummarna för att den tyska polisen så fort som möjligt ska få tag på honom och kasta honom i fängelse.

Boris

Nej, det är... Man sympatiserar på något sätt. Det hade det nog gjort även om jag inte hört de här vackra utdragen i manifestet med honom. Rambo-figuren är lite intressant att man omgående får namnet Rambo. Jag tror inte bara det beror på den här enkla likheten, man håller sig undan i naturen förföljd av polisen.

Rambo-figuren är ursprungligen, och jag vill varmt rekommendera den bok som Rambo-filmerna bygger på, David Morells. Tvekampen finns faktiskt på svenska. Och den innehåller ju en slags civilisationskritik som är väldigt intressant. Man brukar ju ofta framställa krigsveteraner, vetnamnveteraner, som skadade av själva upplevelserna i kriget.

Och jag minns när jag läste den här boken som väldigt ung så tror jag efterhand påverkade mig när jag fattade det. Det tyckte jag mest var spännande. Men den boken bygger på att Ramborna kommer tillbaka. För vissa har mardrömmar av vad som har hänt under kriget i Vietnam. Men det som stör honom mest är att han känner sig mer levande då än han gör när han kommer tillbaka.

Därför att han kommer tillbaka till ett samhälle där ingenting är på riktigt längre. Och det är därför han drar sig undan och håller sig i naturen. Men han får inte vara fred där. Och motparten i boken är ju att han har en fördel. Polischefen som skildras som en person som har känt en ganska stor sympati för Rambo trots allt.

För han har ju som sheriff lärt sig tycka illa om det samhälle han ska hålla ordning i också. Det påminner lite grann om samspelet mellan de två huvudpersonerna i Falling Down. Där den som jagar Rambo, Folknamnet, vad det nu heter, känner en viss förståelse för hans utbrott. Så att det är en intressant figur här på alla sätt. Både i filmen, i boken och vår vän i Svaldsvaldsskogarna.

Martin

En association som jag gjorde, jag vet inte riktigt varför men jag läste lite om hur folk reagerar på den här händelsen. Så om jag tänker på någonting som hände för, jag vet inte exakt när det var, två, tre år sedan eller sånt där. Någonting som vi ibland kallar för Sky King, var ett namn som gavs på skäl som memerna kring händelsen. Kommer du ihåg Boris att det var en kille i Seattle som kapade ett flygplan, eller som stal ett flygplan och flög runt och avförde Seattle?

Boris

Nej, det har jag faktiskt.

Martin

Det var, ska jag försöka, han hette Richard Russell. Han var en ung kille, 20-30-årsåldern och sånt där. Som jobbade på flygplatsen i Seattle. Han var inte pilot, men han hade nåt annat jobb på flygplatsen. Och en dag för, jag skulle tro att det var två år sedan och sånt där. Så klättrade han in i ett flygplan, ett stort passagerarflygplan, och lyfte.

Han hade lärt sig på Youtube. Hur man flyger flygplan eller kanske spelat någon flygsimulator. Och sen han flög upp, flög runt ovanför Seattle och började prata sen också med flygledartornet. Och de sa liksom så här, ha, vem är du? Vad håller du på med? Och allt det här finns inspelat. Man kan lyssna på era samtal som de hade. Och han sa liksom att, nej men jag bara...

Jag kände att jag hade funderat länge på hur det skulle kännas att flyga ett flygplan. Jag har kollat mycket på Youtube hur man gör. Och det gick ju bra. Det gick ju bra att ta upp planet. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu. Kan ni hjälpa mig? Han hade någon teknisk fråga och sånt där. Och de sa, ja visst, vi ska sätta dig på linjen här med en pilot som kan hjälpa dig att landa planet. Och då sa jag, nej det behövs nog inte. Jag är inte så intresserad. Jag är mer intresserad om jag kan göra en roll.

Tror ni att en sån här stort planet kan göra en barrel roll? Nej, det är nog inte så bra idé, utan vi ska hjälpa dig att landa nu. Du ska prata med den här piloten. Nej, jag ska göra en barrel roll. Och så gör han det. Och så är jag bara, ja det gick ju jättebra liksom. Och så är jag bara, okej men så här, var försiktig nu, vi har ordnat plats på dig på flygplatsen här borta, den där sidoflygplatsen. Så du är liksom clear for landing, vi kan fixa det här nu. Och så har han sagt, nej nej, det är inte det jag är intresserad av. Tack för mig, nu, nu, nu liksom så här.

Och sen så körde han ner planet i, jag vet inte, havet eller någon klippvägg eller någonting. Och han hade någon liten monolog med flygledare, tornet där, och han sa liksom att, nej jag vet inte, bara liksom. Okej. Jag är bara kanske lite konstig kille, jag vet inte riktigt vad jag ska ta vägen. Men det här var någonting som jag ville göra i alla fall och det var väldigt häftigt. Tack och hej då! Och hur som helst då, den här händelsen fångade människors fantasi väldigt mycket vid det här tillfället och han kallas då för Sky King.

Det blev hans liksom memetiska namn. Och inte minst inom så högerkretsar, alternativhögern och sånt där så blev det en grej. Jag minns att det var till exempel en passionerad monolog i I Vita pillret, den svenska alternativ högerns podcast. Om liksom, om den rörelse som folk kände över det här som hände. Och det kanske inte finns något liknande kring den tyska Rambo.

Men jag kände personligen såhär, jag kände ingenting för Skyking. Jag kände bara att han var liksom en oansvarig person som stal ett flygplan. Och ställde till massa problem, orsakade stort säkerhetsproblem liksom. Och bara kraschade ett flygplan. Ett väldigt oansvarigt sätt att ta livet av sig om det nu är det man vill göra. Men jag känner att den här tyske Rambo, känner jag mitt hjärta börjar klappa lite grann.

Han verkar vara vad jag ska säga, han verkar vara eventuellt en avskyvärd person med tanke på saker han gjort tidigare. Men det är någonting oerhört romantiskt med att bara ta sig an fyra tyska poliser och bli tyska Rambo. Och dra runt i svart svalt och sprida sitt manifest av hur man ska leva i skogen. Och inte någon sån här mestad man ska ha en hatt på sig eller en hydda. Utan sov i en buske bara.

Boris

Ja, lycka till Ive säger vi.

Martin

Eftersom han har ett franskt förnamn så kanske han kan ta sig över gränsen till Frankrike. Det är väldigt nära franska gränsen. Ska inte tyska polisen komma åt honom?

Boris

Ja, men det blir ännu mer romantiskt. En man som rör sig över gränsen, alltså som forntida riktiga smugglare. Han kommer liksom gå fram och tillbaka där över. Gränsbefolkningen kommer att ta honom till sitt hjärta och skydda honom från polisen. Ja, det blir jättevackert.

Martin

Har du sett den nya Rambo-filmen Boris? Den som kom för något år sen?

Boris

Nej, det har jag inte gjort.

Martin

Det kom ju som en... Jag vet inte, det måste ju ha varit 30 år sen den sista filmen kom. Men de gjorde en sån uppföljare. Något om att Rambo är tillbaka och han måste åka på uppdrag till Mexiko tror jag för att slåss mot mexikanska karteller för att rädda någon släkting som blivit kidnappad eller något sånt. Har du sett den? Nej, men jag funderar på att se den. Jag har ju sett de andra Rambo-filmerna och gillar dem och sånt där. Vi har inte så mycket tid att kolla på film numera men jag funderar på om man skulle kolla om på en eller två av Rambo-filmerna och sen kolla på den nya filmen.

Boris

Ja, jag tycker att den första jag läst på World 4 när han är tillbaka i Thailand och Kambodja, den var liksom...

Martin

Det är den första boken som är bäst, den som är baserad på boken också?

Boris

Ja, den är verkligen bra alltså. Det är ungefär så, alltså Stallone, hans första, alltså Rocky 1 var ju också fantastiskt bra. Sen liksom, glider det neråt på något sätt. Men Rambofilmen skulle han ha varit nöjd med som ettan. Det är en klassiker i vilket fall som helst, men det hade blivit än mer en klassiker.