Martin

Krigsherren Khalifa Haftar meddelar att hans Libyan National Army följer folkmandatet att styra Östra Libyen och att FN-uppgörelsen från 2015 för att ena landet hör till historien. LNA stöttas av Ryssland, Egypten och Förenade Arabiemiraten medan regeringen stöttas av Turkiet.

Det här är inte en purfärsk nyhet men jag tycker det var så intressant att jag vill ändå prata om den någon gång i Radio Bubbla. Det är alltså ingenting som meddelades idag utanför en knapp månad sedan. Vi har pratat då och då om situationen i Libyen, Rady Bubbla och Haftar, krigsärern Haftar och hans gamla Kadhafi-generalen som nu basar över halva Libyen ungefär.

Det är en intressant utveckling där tycker jag, att för bara om ett år sedan så gjorde Haftar stora offensiver för att ta Tripoli och erövra hela Libyen. Och det har varit liksom, ja, dragande fram och tillbaka med olika sidor, komplicerade situationer med utländska intressen. Men nu säger Haftar att han, den här idén om att förena landet är en förlegad idé.

Det är någonting från det förflutna som inte är intressant längre. Hans mål är nu att upprätta en stat och styra den i östra Libyen. Så att i praktiken då, Tripoli får göra vad han vill. Han vill bara styra en stat i Österlibyen. Och det är ju vad han som säger än så länge, tror jag. Men det är en väldigt spännande tanke tycker jag att man faktiskt kan dela upp landet.

Dels så tror jag man kan säga att det finns en väldigt lång historisk presidens för att Libyen inte är ett land utan flertal distinkta provinser. Och även i vår tid, eller i senare tid, så vet vi att Libyen är ett, jag är inte helt säker på terminologin, men att... Klansamhälle med ett antal olika grupper inom landet som som historiskt har kontrollerat olika regioner och när man haft en en en en enande ledare som Kaddafi till exempel så har det byggt väldigt mycket på att balansera de här klanerna mot varandra.

Så från ett sådant libertarianskt perspektiv från det hoppianska perspektivet så kan man säga att vi vill ha ett Afrika. av tusen Liechtenstein och sveitsiska kantoner. Och det finns inget ställe som är så bra att börja på som Libyen. Så varför inte dela upp Libyen i två? Två länder kan vi börja med, men så småningom varför inte dela upp Libyen i tio eller eller 20 olika regioner? Vad tror du om den här idén, Boris? Eh, jo.

Boris

Okej då. Men ja fast vad vi ser...

Martin

Jag ringer efter vad du säger.

Boris

Men det vi ser är tror jag egentligen... Eh... Jag brukar......dramat tala om att vi behöver lite... Ska man inte gå ett steg till och säga att det område som geografiskt idag utgör Libyen det kommer inte att funka om man delar upp det. Det blir 600 000 personer gånger 10 ungefär.

Bara av en miljon är dessutom av utländska härkomstar. Det blir inte livskraftigt. Däremot om utländska fungerande nationer går in och skaffar sig kolonier så kommer det att bli så att och så skaffar de sig någon lokal guvernör så kan det börja fungera ganska bra.

Jag tror att det är där vi ser det här. Turkiet och Ryssland har kommit överens om en styrkning av landet för att få slut på kriget och få lite lugn och stilla för att kunna utvinna olja.

Ryssland har ju satsat på två hästar faktiskt. Konstitut, vilken röd tron du får, men de stora oljebolagen alltså. De tre stora ryska, de har ju upprätthålligt goda relationer med Tripoli-regimen, den som är understödd av FN och jag känner dem som är backade av Turkiet.

Medan den ryska regeringen genom sin Wagner-grupp som vi pratade om i förra... De har slagits på Haftars sida och på samma sätt så har ju till exempel Frankrike satsat på två hästar. Officiellt så stödde man Tripoli-regimen.

I praktiken så har man haft franska fallskärmsjägarförband tränande Haftars-trupper. Så alla är här och satsar på två hästar. Jag tror att Turkiet och Ryssland har pratat ihop sig om att vi kan inte hålla på så här. Ni tar Tripoli-delen och vi tar Haftar-delen.

Och så får man två kolonier egentligen fast de officiellt inte är kolonier. Det här stör ju faktiskt sympatiskt nog framgångsrikt mycket. Frankrike gillar inte tanken på att, det har Macron offentligt uttalat i början på april, att det vore mycket olyckligt om Turkiet fick en dominerande roll i Libyen och i Tripoli-regionen. Så de kommer nog att fortsätta agera även om landet delas. Så jag tror vi ser nykolonialism här helt enkelt.

Martin

Det är intressant det här att det finns flertal internationella aktörer som spelar båda sidorna. Är inte det en indikation på att en delning av landet är sannolik? Jo. Om de här krafterna, om de har kommit till den slutsatsen att det förmodligen kommer att bli en delning eller med sannolikhet kommer det att bli en delning, då måste ju de upprätta internationella relationer med båda sidorna. Ja. Så att förspelet då som vi skulle förvänta oss att se, det är väl ungefär det vi ser nu?

Boris

Ja, det är det och det här kan leda till att de här två storkolonierna, fast de är inte officiellt ära kolonier, delas ännu mer sen. Men det blir en slags stabilisering.

Martin

Ja, goda nyheter från Libyen. Det är inte bara idag. Nu hörs han om.