Martin

Louise Eriksson meddelar att hon och samboen Jimmy Åkesson separerat. Skriver att flera orsaker ligger bakom och att tiderna förändras och livet går vidare. Louise Eriksson och Jimmy Åkesson, en av den svenska politikens riktiga power couples tror jag man kan säga. Jimmy Åkesson, känd för alla Sveriges blivande landsfader.

Sverigedemokraternas ledare som. Som många tror att han så småningom ska ta över som Sveriges ledare. En sak som jag har pratat om tidigare i Bubbla och som uppmärksammats ibland är att Jimmy Åkesson har haft lite ovanlig familjesituation. I och med att han inte har varit gift med den kvinna som han har levt med och har barn med.

Och det är därför det står att de separerar och skiljer sig inte för att de är inte gift med varandra. Jag har själv påpekat tidigare och jag vill gärna återkomma till det. senare i inslaget. Louise Eriksson då, hans fördetta, hon är ju en maktspelare i sin egen rätt. Hon är Sölvesborgs ledare, det vill säga Jimmie Åkessons hemstad, eller staden där han växte upp i alla fall, Sölvesborg.

Där är Louise Eriksson. Hon är Sverigedemokrat givetvis och kommunstyrelsens ordförande och sånt där. Sölvesborgs starke man helt enkelt. Och hon har gjort sig känd helt i sin egen rätt. senaste året för att hon har satt Sölvesborg på kartan kan man säga. Sölvesborg ofta nämns i samma sammanhang som Staffans torp och vissa andra kommuner som går sin väg.

Jag vet inte om det är den enda SD-styrda kommunen. SD regerar tillsammans med, jag tror kanske M och KD och något lokalt parti som finns i Sölvesborg. Men de har ju en Sverigedemokratisk ledare, vilket är väldigt speciellt. Det har ju varit mycket kontroverser kring Prideflaggan på kommunhuset och konsten som ska köpas in. För de ska inte köpa in såhär politiskt genererad konst.

Det ska vara mer traditionell och tidlös konst när kommunen köper in. Oerhört kontroversiellt. Hon har varit en spännande politisk ledare. Hon har levt tillsammans med Jimmie Åkesson. Jag antar att de i hög utsträckning har bott i olika städer. Jimmie Åkesson måste varit mycket i Stockholm och sådär. Hon i Södersborg. Och de har en son tillsammans med ett barn. Sån som är född 2013, så 7. Nu går de skilda vägar. Och det är en typisk modern Facebook-uppdatering.

För att föregripa rykten och missförstånd. På inte så mycket mer information. Logis Eriksson, hon har blivit intervjuad om kvällstidning. Hon fick frågan. Har någon av er träffat någon annan? Eller är ni singlar nu? Då svarar hon, jag har inte träffat någon annan. Man ska tolka in någonting i det. Men, det som jag tycker är intressant, jag tänkte kanske Boris vi kunde prata lite om, det är att Jimmy Åkesson ska föreställa ledaren för den konservativa rörelsen i Sverige.

Han har, och det är ju officiellt, jag vet inte exakt vad de kallar sig, om de kallar sig socialkonservativa eller något sånt där, men de ska ju stå för en konservativ, traditionell hållning i Sverige. Inklusive antar jag att de själv skulle säga. att de är ett familjeorienterat, familjevänligt parti. Men ändå så gifte han sig aldrig med kvinnan som han skaffade barn med. Och nu går de skilda vägar helt och hållet.

Och jag kan ju personligen känna att det där rimmar rätt så illa med att framhålla sig själv som en konservativ ledare. Och Jimmie Oxon är inte ensam med det. Ebba Börstol, Kristdemokraternas ledare, hon är också nyskild. Hon var gift i alla fall med en fotbollsspelare, tror jag. Men... Men hon skilde sig från honom för ett tag sedan. Så då har vi de två konservativa partierna i Sverige, SD och KD.

Som båda har nyskildare, nyseparerade ledare. Och sen har vi Moderaterna också, jag antar att Ulf Christersson fortfarande är gift och familjeman. Men han räknas knappast som konservativ. Vad ska man tänka egentligen kring det här Boris? Tycker du att jag har fel perspektiv när jag tänker så att det här faktiskt spelar roll och att det är anmärkningsvärt och problematiskt att konservativa ledare inte har fungerande familjer?

Boris

Nej men det spelar jättestor roll alltså. Det blir så, om vi börjar med KD först så minns jag, de hade ju ett talesmän som gick ut bara för tre, fyra år sedan. Flera för att det var så mycket och angrep den här antologiboken som kom med feministiska kvinnor som berättade om hur bra det var att skilja sig.

Hur personlig stannar, antologin heter Happy Happy. Jag har varit väldigt sorgsen av det, inte speciellt happy happy. Och det var en jättebra propaganda-kampanj de hade mot den, där man talar om hur viktigt äktenskapet var. Och det gör det ju också lite underligt med att KDs partiledare skiljer sig. Och tittar man på båda de här två fallen så tycker jag att argumenteringen är ju, förlåt mig, men oacceptabel. Det är sådana formuleringar som växte ifrån varandra och livet går vidare och sådär. Det är... Alltså jag fattar inte vad man menar med sådana ord. Vad betyder det?

Martin

Det betyder ju att man är en mycket oseriös person som aldrig tog relationen på allvar. Som aldrig tog familjebildning på allvar. Man kanske inte ens har de koncepten. Jag tycker det är svårt att relatera till det. Jag ser mig själv inte som en konservativ person. Jag kommer från en helt annan kulturell bakgrund och i praktiken så antar jag att jag är liksom ultra-traditionalistisk jämfört med de flesta människor.

Men det är egentligen inte så jag ser på mig själv. Men ändå så är det liksom... Och jag är inte liksom till exempel, inte särskilt kristen eller någon sån här grej, men det var ändå till exempel när jag och Sofia bestämde oss för att vi ville skaffa barn. Det var ju absolut självklart för oss att vi skulle gifta oss innan vi skaffade barn. Att det var väldigt viktigt liksom. Och... Och det tycker inte jag, det borde inte vara en udda extrem uppfattning. Utan det var ju inte så länge sedan som det var totalt självklart.

Och bara om man har den här typen av positioner. Men det är också från ett annat perspektiv, hur ska man säga, bara mer pragmatiskt. Så är det ju ganska udda att vara en ledande person överhuvudtaget. Och ha ett sånt här konstigt, struligt familjeliv. Det kan man tycka vad man vill om, men det är inte bra för ens familj. en sociala position och ens alfa-status?

Boris

Nej, det är ju inte det alltså. Det är så jag tycker att de borde dra sig tillbaka faktiskt. Det är väldigt sympatiskt att deras partier har hävdat hur viktig familjen är. Och familjen är ju väldigt viktig för vanliga människor och är utsatt för utan överdrift oerhörda angrepp. på alla plan i samhället. Ekonomiskt, kulturellt och faktiskt också även fysiskt.

De som bor för den här no go zonen förstår vad jag menar. Och i en sådan tid så är ju liksom familjen den sista utbostnaden. Och om det är någonting partiledare för konservativa partier ska göra så är det liksom att värna familjerna av att föredöma. Och lyckas man inte praktiskt med detta så måste man på något sätt dra sig tillbaka och fundera på tillvaron.

Och inte komma med sådana här trams för att säga att vi har växt ifrån varandra. I äktenskapet växer man ihop. Det är snarare så att man kan ha lite mer olika början innan man har växt ihop till en enhet. Men poängen med familjen är att den stärks. avtryck utifrån.

Det är belastande för partiledare. I Åkessons fall är båda partipolitiskt aktiva. Men det bör ju rymma. Den här typen av uttalanden som båda de här partiledarna gör, det är ju tyngre angrepp faktiskt på familjen som institution än de här tio tramskvinnorna i happy-happy-antologin.

Och de var ju ingenting annat än att vänta. Gud, varför de giftes en gång i tiden. Här får man ju anta att det är två människor som någorlunda, som inte har minnat vad de har sagt alltså. Och det gör att, jag tror efter det, om de inte kan hålla ihop sina äktenskap Utan bara nej, nu har vi blivit så olika så nu går vi åt varsitt håll. Dela på ungarna. Det är mycket mer problematiskt än vad jag tycker att det har nämnts. Hur hanteras på ledare och kultursidor förstås. Det är mer en fråga, det här är deras privatsak. Det är det ju inte alls.

Martin

Ja, det är det. Alla instanser som skulle kunna tänkas ha någon typ av kritisk diskussion om det här, om det är kultursidor, ledarsidor, politiska tycker och så vidare. De har ju 100% konsensus om att familjen är en privat sak, man får ordna sin familj precis som helst och det spelar ingen roll och ingen familj får det bättre än någon annan. Och framförallt så är alla rörande överens om att skilsmässa är inget som helst problem.

Det är kanske en tråkig grej som händer men det är inte hela världen, det är en normal sak. Hälften av all äktenskap slutar med skilsmässa så det är väl ingenting. Det är bara att rycka upp axlarna och gå vidare. Skaffa en ny flamma och jobba ut ett schema för att dela på barnen och så vidare. Och det är ju liksom även sig förment konservativa ledarskribenter och sånt där i Sverige. Jag tror inte det finns en enda av dem som ens försöker problematisera skilsmässan.

Boris

Men det har att göra också med att vi har en... Alltså ibland så brukar det vara sådana kommentarer på ledarsidorna när det har varit någon sådan skandal i Frankrike eller England. Ja, det vet man ju. De med deras politiker... Gå på bordell och ha älskarinnor och så vidare. Ungefär som att det är någonting som händer i utlandet.

Sverige har en lång tradition på området. Hjalmar Branting, hans fru Anna Branting fick veta att han hade en älskarina på några kvarter bort. De hade barn och att han dessutom brukar gå på glädjeflickor som han har försökt att ta livet av sig. Nästnästa socialdemokratiska statsminister Per Albin Hansson höll sig också med två hushåll.

Båda fruarna kände dessutom till varandra. Och den som satt en liten kort period som socialdemokratisk minister däremellan, nästan bortglömd, Richard Sandler, kortminister, han var vidarkänd för sitt kvinnotycke som han sa. parallellt med att han var gift och hade tre barn. Och så där har det ju fortsatt alltså. Det tillhör den politiska kulturen i Sverige.

Att de där uppe liksom inte helgar familjen. Det har alltid funnits ett svar mellan faktiskt någon annan sund folk moral och hur de där uppe beter sig. Och just det här sättet att se på familjen det gör ju att Det förklarar ganska mycket på de politiskt betingade angreppen på familjen.

Framförallt efterfrån de sen 30-tal och framåt. Och så accelererar det förstås på 60- och 70-talet. Och nu så får man föra en idog för raskampen för familjen på alla plan. Och de ledarna för de två partier som alltså borde försöka anföra den kampen har nu

Martin

Det kan inte vara en privat sak.

skulle ha gjort ett val, skulle ha gjort en projitering och sagt att nej, nu måste vi projitera vår son som bara är sju år gammal och som behöver en stabil familj. Då får en av oss sätta sin karriär åt sidan. Kanske fortsätter senare, men de här två människorna har ju kört på och ångat på gasen i botten hela vägen, trots alla barn och sånt där. Och det finns ju fler exempel på det för övrigt i svensk politik. Vi har ju Fredrik Reinfeldt och Filippa Reinfeldt som har haft power couple och båda väldigt högt uppsatta politiker.

som också då skilde sig. Reinfeldt bröt upp från kvinnan med vilka han har flera barn för att istället, han blev väl ihop med någon som hade jobbat hos honom sin sekreterare eller någonting från statsministertiden. Och det är också givetvis ingenting som problematiseras eller något sånt där. Men det jag tänker på här är att det är så otroligt fel tänkt från början.

Och Reinfeldt var ju också ledare för ett nominellt konservativt parti. Men det är inte en så konservativ idé att både man och hustru ska ha högoktaniga karriärer och trycka gasen i botten på jobbet. Jobb som kräver att man har fokus på det 20 timmar om dygnet. När man samtidigt ska försöka ha barn. Det är inte klokt.

Boris

Nej, det är för att själva det livet i sig är ju ett angrepp på familjen som idé. Så att det är inte en siffrarätt helt enkelt. Men världens... det blir aldrig bra när det är power couples. Se bara på Bill och Hillary till exempel.

Martin

Bill och Hillary, det finns visst, det finns ju många exempel. Och som vi pratade om häromdagen, även om det är mardrömmar. Barack Obama och Michelle Obama.

Boris

Ja, jag har bett dig ta inte upp det där.

Martin

Snart ska vi prata om amerikansk politik, då kommer du inte undan. Det är tråkigt i alla fall. Jag skulle vilja... Kan vi kanske ha det som ett absolut minimikrav på nästa person som kliver fram och kallar sig någon typ av konservativ ledare i Sverige? Att de inte ska ha gift sig med sin käresta om de har en och att de inte ska ha utomriktenskapliga barn.

Boris

Ja, alltså... En sak till då, antar att Ebba Burs, Thor eller Jimmie Åkesson hade gjort något annat som bröt mot partiets politiska grundvalar? Burs, Thor konverterade till Islam, Jimmie Åkesson vet inte vad han skulle göra. Någonting som verkligen bryter med ideologin. Då skulle de säga att nej, jag drar mig tillbaka, jag är inte lämpad att föra det här företrädda partiet.

Men det går alldeles utmärkt att bryta mot ideologins grundvalar när det gäller familjefrågan. Politiker tar inte den på riktigt helt enkelt.

Martin

Trots att det egentligen är en viktigare fråga än vad du har sagt. Allra man har frågan. Det är för definitivt. Det är på förstår skulle möjligen komma och komma undan med, liksom att det kristna dimensionen är viktigare. Men men Jimmy Åkesson då? Ja, jag vet inte vad han har för ideologi. Det är väl väldigt. Kanske är dumt att spekulera i vad han har för filosofiska principer. Man hör ju själv fånigt låter. Men men, vi måste. Vi måste åtminstone som en som en övning hålla upp.

Vi har vi har de ledare vi har. De är usla, men de är vad vi har. Vi måste hålla upp dem till någon typ av standard och granska dem. Och om inte annat då, bara för att ge en fingervisning till människor i framtiden som ger anspråk på den typen av positioner.

Boris

Jag tror faktiskt att, även om inte den är en favoritpolitiker hos mig så, tror jag att trots allt den djupa folkliga förankring som Tage Lander hade, Det beror på att han är en av få ledande socialdemokrater om vi kan säga att det inte finns någon sån här snusk historia. Jag tror sånt spelar roll alltså för folks förtroende fast politikerna inte fattar det.

Martin

Vad finns det för snusk historia om Ingvar Carlsson?

Boris

Det vill jag inte veta. Vi tar det efter, det finns faktiskt.

Martin

Göran Persson vet jag, där finns det ju många.

Boris

Ja, men Ingvar Carlsson har... Jag har tagit upp det en gång, i ett annat halv offentligt sammanhang. Då var det en av hans megafoner, liksom, försvarade med att det var en engångshändelse. Men, ja, ja, tro fan det.

Martin

Bra, då tar vi eftersändningen. Vilket ger mig ett incitament, faktiskt, ett avrunda här.