Martin

Förra årets massprotester världen över inte korrelerade med ojämlikhet. Kan snarare förklaras med Tocqueville-effekten att ökad jämlikhet leder till större frustration över kvarvarande ojämlikhet enligt ekonomer vid Världsbanken. Det har blivit ganska tyst om dem nu, särskilt i coronatider.

Men under större delen av förra året så var det jättemycket nyheter om proteströrelser. Den absolut största var väl i Hongkong som man pratade mycket om. Men det var också i Chile, i Libanon, i Iran, i Irak och flera andra länder i Mellanöstern. I Frankrike givetvis, de gula västarna. Och listan kan göra väldigt lång över länder som hade stora proteströrelser.

Okej. Vi pratade också om det här, ställde oss frågan, vad beror det på? Har vi en särskild våg nu av protester? Någonting som händer? Finns det ett samband mellan de här proteströrelserna, trots att de utspelar sig på olika kontinenter? Är det själva verket mer protester nu eller ser det bara ut så? Det kanske bara rapporteras mer om det med medierna eller något sånt där. Så att många människor inklusive vi har klet sig ut och försökt förstå det här fenomenet.

Och till den skaran. av folk som funderar ansluter sig nu ett antal ekonomer på Världsbanken som har tänkt till och skrivit och analyserat siffror. Och det de har gjort i den här artikeln det är att de har försökt se om det finns korrelationer mellan ekonomisk ojämlikhet och proteströrelserna respektive storleken på proteströrelserna. Idén skulle vara att ju mer ekonomisk ojämlikhet man har desto mer protester har man.

Men det är inte så, det finns inget sådant samband säger Världsbanken. De blir förvånade till synes av det här resultatet, men de säger att tydligt att det inte finns det. Om det fanns någon samband så skulle man ha sett mycket mindre protester där och mycket större protester där och så vidare. De avvisar helt den idén. Och istället så presenterar de en annan teori, för att de är väldigt inne på att det måste handla om ekonomisk ojämlikhet.

Och därför åberopar de istället det de kallar för Tocqueville-effekten, som är en idé som kommer från... Alexis de Tocqueville, den franska aristokraten som reste i Amerika och skrev sin klassiska bok Demokrati i Amerika på 1840-talet, där han beskrev saker. Det är en väldigt citatvänlig bok, generellt sett jättebra bok.

Men det citat som de plockar ut här, jag ska se om jag kan snabböversätta. Hatet som människor har mot privilegier ökar i proportion med att privilegierna blir färre och mindre. Så att demokratiska passioner till synes brinner starkare precis när de har minst bränsle.

När alla omständigheter är jämlika så är ingen ojämlikhet så stor att den blir mindre. att den förnärmar människor. Men i en situation av generell likformighet så blir minsta lilla ojämlikhet någonting som sticker ut och blir problematiskt. Förlåt, det var väldigt svårt att simultanöversätta Alexis de Tocquevilles vackra språk.

Ja. Eller den vackra engelskan som resulterar av att man översätter hans franska som jag antar att han skrev på. Men det är anslutet i alla fall att ju mer jämlik en situation blir, desto mer fixerade blir folk vid idén om jämlikhet. Och desto mer upprörda blir de när man ser ojämlikhet. Och det är det här som kallas då för Tockville-effekten. Att ju bättre sociala förhållanden blir, och med bättre menar man då mer jämlika, ju större jämlikheten blir, desto mer möjligheter människor har att se.

desto mer ökar den sociala frustrationen. Lite tendensiös formulering, men ni förstår alla vilken idé som uttrycks. Ja, Boris, vad tror du om den här idén att det inte handlar om ojämlikhet, utan det handlar om toqueville-effekten? Så att det handlar om att länder har kommit betydligt närmare till en sådan ojämlikhet och därför har de blivit mycket mer medvetna om den ojämlikhet som finns kvar.

Boris

Ja, den är 100% korrekt och jag tror man ska komplettera den också med att två tankar. Den ena är tanken om att den här formen av konstlad jämlikhet, skapad jämlikhet, som inte är någon verklig jämlikhet, den åstadkommer sig ju bara om man har ett politiskt system och en statsapparat som säger att Vi anser att människor är och ska vara jämlika.

Vi tänker åstadkomma detta på olika sätt. Då innebär det att då har man någon att vända sig till när man upptäcker den här lilla diskrepansen mellan sin egen ställning och en annan ställning. Då kan man alltid ropa på något av partierna eller på staten i sig och säga jämna ut detta. Men jag tror det finns en underliggande grej där som gäller masspsykologi som.

Det är för mätt att säga, men man tror att det är tockvild missar. Det är för att det här tillståndet som han beskriver, de människor som lever i det tillståndet. De har också en mängd överskott, energi och är vilse i pannkakan. De har inte kämpat sig till sin egen sociala ställning- eller förmåner och levnadsillkor.

I ett konstlagt jämlikt samhälle har många fått det till skänk. Jag vill våga påstå att det där skapar olyckliga människor- om du får nåt utan att kämpa för det. Då blir du en aggressiv, otillfredsställd och frustrerad människa i sig. Och du kommer bara att leta. Det explosiva är att man har den här frustrationen därför att man inte använt sin förmåga på något vettigt sätt.

Oavsett vad nu förmågan är. Och det gör att det är väldigt lätt att tända eld på den här samlade frustrationsgasen och få en explosion. Och det är där vi ser. Hade människor fått kämp av det? Hade staten och partierna i olika länder inte ingripit och försökt ställa till rätta, då hade människor varit borta.

Martin

Trötta faktiskt och förnöjda. Och det är de inte nu. De har inte slitit sig till det där de är. Frankrike 1789 befann sig i ett så oerhört reaktionärt tillstånd, att man hade en överklass som försökte påföra de mest nattsvarta konservativa idéer.

Utan tvärtom så var det så att kungen själv och överklassen under den tiden var väldigt intresserade av liberala idéer, av upplysningsidéer. De var själva väldigt intresserade av att införa sådana här reformer och var i full färd med att göra många av de här sakerna. På det sättet kan man säga att det är nästan paradoxalt. att det inträffade en revolution när många av de här idéerna ändå var på väg att få genomslag i högsta ort. Men i själva verket så är det alltså inte en paradox.

Boris

Nej, det är ingen paradox. Jag vet inte om vi nämnde det då, men i den franska revolutionen så är det ju egentligen en väldigt parisisk angelägenhet som sedan lägger landet under sig. Och en sak som man ofta bortser från, det har inte någon bäring på det vi pratar om nu aktuellt, men vi prendrar en situation där det var ju att ungefär hälften av stadens invånare var av utländsk härkomst.

Vilket skapar ju en häcksbryggd och en mer kaotisk situation. Överhetens upplysningstänkande i kombination med hur Paris de facto såg ut,

Martin

det blev en häcksbryggd. Ett liberalt perspektiv, om man inte har mitt reaktionära libertarianska perspektiv, utan bara från ett vanligt liberalt perspektiv, så kanske man ska vara ganska försiktig med reformer, att bekämpa sociala orättvisor och hur sådana människor nu kan tänka på saken. Därför att det har den här till synes paradoxala effekten, att man ganska snabbt kan få en backlash, man kan tappa kontrollen vid situationen.

Boris

Ja, och jag råkade av en obegriplig anledning i dag, mitt på dagen, se en timmes seminarium från Timbro. På Stadstv-sändningen, där man beskrev konservatismen. Och där kom man, vad är konservatism idag? Det var jag jättetvist med. Men alla de här tre var också ensamma och de tredje var törnat. Det var mycket märkligt, de sågs som konservativa, men de sa också att de tog franska revolutionen som ett exempel på att Den börjar ju bra, men sen skenar den iväg som revolutioner brukar göra. Och det är på något sätt inte mycket konservativt om man kan beskriva franska revolutioner på det sättet. Det börjar bra, men sen skenar den iväg. Då har man liksom inte förstått mekanismerna riktigt.

Martin

Nej, det är väl så också att franska revolutionen, vilken syn man har på franska revolutionen, är det allra mest klassiska och fortfarande det bästa Lackmustestet på hur utan de faktiskt är konservativa.

Boris

Tack för mig! Ja, det är därför det är bra att rensa bort så många vanföreställningar som finns om den tiden, den händelsen och den perioden. Och just det här att man ska icke ställa saker och ting till rätta. Det är det man tror är tillräckligt.