Martin

Snårdspotting, konsumtionssamhället där människor jobbar långa dagar till minimal marginalnytta, gynnar dagens vinnare. Kortare arbetstid skulle slå mot kapitalister, parasiter, keynesianer, röstköpare och invandringsvurmare. Varför frågan bara drivs närmast halvhjärtat av vänsterpartister under villkoret bivehållen lön.

Ännu en mycket intressant... Text från Fnordspotting som handlar om lönarbete och hur mycket folk egentligen... jobbar. Det gör ett antal väldigt bra påpekande tycker jag. Folk jobbar väldigt mycket och man har en känsla av att man har för lite pengar. För lite pengar så måste man jobba mer. Om man inte jobbar minst 8-40 timmar i veckan så kommer man inte ha råd med allting som man vill göra.

Men som Fnordspotting påpekar, en väldigt stor del av all den här konsumtionen som man jobbar för att ha råd med är onödig. Svenskar och andra människor i västvärlden lever med historiska mått mätt i ett väldigt bra samhälle. ett enormt överflöd, ett materiellt överflöd som hade varit ofattbart för även mycket förmögna människor för några hundra år sedan. Det är någonting som alla egentligen vet men ändå så nöjer vi oss inte.

Ändå så tror vi att vi måste jobba vidare 40 timmar i veckan i ekorudjur för att köpa alla de här onödiga sakerna. Dessutom så går trenden i omvänd riktning mot vad man trodde för bara ett par generationer sedan. Det tycker jag är ett intressant påpekande. under lång tid, om inte annat under Arbetsrörelsens första generationer.

Så det fanns en väldigt stark idé om att människor skulle arbeta mindre. Först skulle man ha 12 timmars arbetsdag, sen skulle 12 timmars arbetsdag bli 10 timmars arbetsdag, sen 8 timmars arbetsdag. Och nu finns det fortfarande, även om det är väldigt länge sedan som man gick från 10 till 8 timmars arbetsdag, så finns det en idé om att gå ner till 6 timmars arbetsdag. Men det projektet har liksom kommit. av sig. Som Fnordspotting säger, det drivs av vänstern ganska halvhjärtat.

Och de facto att kravet alltid kombineras med ett krav på att man ska behålla samma lön. Gå ner från 86 timmar men ändå kvar samma lön. Det bevisar, säger Fnordspotting träffsäkert, att vänstern delar den moderna konsumistiska religionen. Att det är konsumtion som ger livet mindre.

Man kan absolut inte tänka sig att man ska avstå från pengar och materiella saker och i gengäld få mer tid för andra saker. Så vad kommer det till då att folk jobbar så mycket? Snortbotting nämner då olika orsaker. En orsak är att vi har en kultur som mäter framgång i förmåga till konsumtion. Men varför har vi den kulturen?

Snortbotting riktar vår uppmärksamhet till att i stort sett alla makthavare i nation näringsliv, finansbranschen, givetvis politiken har direkta och tydliga materiella intressen av att folk jobbar. Inte minst politiker naturligtvis, därför att en av de saker som folk jobbar allra mest för att betala för är såklart skatter. Eftersom skattesystemet är progressivt så är det ju specifikt så att ju mer man jobbar desto mer av ens arbete gör man för staten.

De sista timmarna man jobbar en viss månad på marginalen, de timmarna man jobbar på staten. om du är åtminstone i medieklass och har någorlunda bra inkomst, de timmarna går nästan bara till staten. Medan teoretiskt sett då, de första timmarna som du jobbar varje månad betalar du ett väldigt lågt skatt på för att du har grundavdrag och sådär. En liknande som jag gav, så vi har en väldigt intressant diskussion på BVS om de här fenomenen.

Apropå den här artikeln, superintressant diskussion. Det var en person som gjorde en parallell till filmen The Wolf of Wall Street. Där huvudpersonen som driver en sån här åtslutfirma har ett dilemma för att han kan inte betala sina anställda för dåligt, då går de till konkurrenterna. Men han kan inte betala dem för bra heller för då kan de gå i pension efter att de bara jobbat några år på hans firma. Det man gör istället är att man betalar väldigt bra men samtidigt så odlar man en kultur som premierar kompensation.

Där status kommer med extrem lyxkonsumtion. Då har du anställda som får väldigt bra betalt men pengarna försvinner hela tiden, försvinner väldigt snabbt till pension. Det är den depraverade nöjen. Man spenderar pengarna på fästande, kokain och ännu värre saker. Så man alltid måste komma tillbaks nästa månad och nästa månad igen för att finansiera den galna konsumtionen. Vad säger du Niklas efter att ha läst den här artikeln? Är det inte ganska intressanta reflektioner? Jo,

Nicholas

nu kommer jag säga något lite folkförrakt om det här. Jag undrar spontant vad folk skulle göra med den här extra tiden. Säg att de hade haft 30 timmars arbetsvecka. Vad gör de med den extra tiden? Jag gissar att det blir repriser på Let's Dance och så ska det låta. Och så äter man lite mer chips. Det ledtråden till varför folk är villiga att jobba så länge kanske är att de inte har så mycket meningsfullt att fylla den.

den fria tiden med. Det är ju ett sätt att, om vi ska tänka oss det här i ekonomiska termer, så är det ju så att när du arbetar så gör du ju en uppoffring. Det är ju en kostnad du betalar genom att arbeta. Du betalar med din arbetstid och tillbaka får du pengar. Och självklart är det så att om tillgången till meningsfulla nöjen minskar, om den tillgången minskar så minskar också sakerna.

Du kan göra med din tid. Det minskar de möjligheter du har att skaffa dig olika typer av känslomässig eller psykologisk tillfredsställelse på din fritid. Vilket gör att värdet på din fritid minskar. Och när värdet på din fritid minskar så minskar ju då den relativa kostnaden för att lägga tiden på att arbeta istället.

Det är ett sätt att... Att urholka värdet på människors tid gör människor mer villiga att arbeta. Och är det någonting som verkar ha hänt de senaste hundra åren så är det att människor skaffar sig inte meningsfulla sysselsättningar. på fritiden. Det är väldigt mycket flygmanskultur och vad är det för, vad är den senaste Hollywoodfilmen jag kan titta på?

Vad är det för serier jag kan bli beroende av? Vad är det för, vad är det nya browserspelet jag kan bli beroende av? Jag ser ju i sådana här Facebook-annonser så ser jag ju nu. Nu skriver man i reklamen så här Detta spel är mycket beroendeframkallande Det mest beroendeframkallande spelet i år Även vanliga datorspel Det är en stor säljning på att någonting är beroendeframkallande Det är som att människor måste hitta ett sätt att bedöva sig själva på fritiden Och om det är så att man inte kan göra det Så är det ju inte så att man kan göra det Om det enda du gör på fritiden är att bedöva dig själv så är din tid inte särskilt mycket värd. Då är det heller inte särskilt konstigt att människor är villiga att jobba så mycket för att sen kunna konsumera.

Martin

Jag tycker det är en väldigt bra poäng. För något spottning som skriver det här är jag givetvis en mycket intelligent och intellektuell och kreativ person som har massor med intressanta projekt. Så är det för mig också. Jag kan fylla en oändlig mängd fritid med superintressanta saker om jag inte behöver tänka på jobb och så vidare. Men de flesta människor kanske inte ens är så. Det är också så att människor har tappat kontakten med saker som man historiskt naturligt har sysslat med.

Till exempel barnpostran som nu är centraliserad i statens regi. Även till exempel kanske jordbruk och hantverk och sådana grundläggande saker som man gjorde för försörjning men också för att det var en del av livets cykel tror jag man kan säga. Ett mer generellt problem som jag känner att snårtspotting berör men kanske inte går in på i mer detalj om man ska generalisera den här grejen är att folk själva väljer ju att leva och arbeta på det här sättet.

Så visst det finns mycket manipulation och... och propaganda och järnskjut och allt det där. Men för hundratusentals människor i Sverige till exempel så är det ju absolut fullt möjligt att gå ner i arbetstid. Det är ju massor med arbetsplatser som erbjuder och så vidare. Men folk väljer aktivt att inte göra det. Vi hade en intressant berättelse på BBS sedan. En entreprenör, en framgångsrik företagare som berättade att han har konsekvent erbjudit alla sina anställda att gå ner i arbetstid.

Att om de vill jobba deltid så är det fina. –och uppmuntrar det till och med som arbetsgivare. Men han säger att det är bara en av 20 personer som har nappat på det här erbjudandet– –och då bara på temporär basis. Det är ironiskt då, för att han själv, framgångsriken entreprenören– –är själv helt främmande inför att man ska arbeta 40 timmar i veckan eller mer.

Han föredrar att lägga tid på sin familj, sina vänner och sina andra projekt och så vidare– –men alla hans anställda vill jobba så mycket det bara går. Från. Om man ska se det från ett mer positivt perspektiv så kan jag tänka när jag läser den här texten att många människor har nog en sorts inneboende, flit och arbetssamhet. Alltså man gillar att jobba. Eller även om man inte gillar så mycket jobb, så känns det rätt.

Jag vet att det är så för mig till exempel. Jag är gärna jobbbar och tycker att det är kul att hålla på med mina jobbgrejer. Jag har alltid tyckt det. Det är trevligt att ta helg och åka på semester och sånt där, men efter ett tag så börjar det krypa i skinnet. Jag vill kavla upp armarna och jobba och göra saker. Känna mig produktiv och sådär. Jag vet att det delvis är ett neurotiskt beteende som kanske vore bättre för mig på vissa sätt.

Om jag gick i terapi. Jag är ändå ganska nöjd. En sak som kommer med den här arbetsamheten är att jag kan lita på mig själv. Jag kan lita på mig själv och att jag kommer göra vad som krävs för att försörja mig själv och min familj. Det är också en av de starkaste värderingarna som jag har fått med mig från min uppväxt. Det är säkert många som känner igen det här.

Min far betonade väldigt starkt i samtal som han hade med mig att en möjlighet. Mans uppgift i sitt liv är att stödja, försörja och skydda sin familj. I praktiken så innebär det att som man så sätter man sina personliga intressen åt sidan. Och man arbetar hårt för att se till att ens familj alltid har vad de behöver.

I slutet av livet så är det det man är nöjd och stolt över. Att jag gjorde vad jag behövde för att vi skulle ha mat på bordet och bo bra och allt vad det är. Det är förstås värt att undvika på ett personligt plan att det går över styrelsen. Men det är inte så tokigt att vara flitig och dessutom med viss marginal.

Och jag skulle läsa och tänka att en av de saker som gör att vår civilisation, den europeiska civilisationen, är så väl fungerande är att det finns så många människor som jobbar mer än de stigt taget behöver. Och det som händer när folk jobbar mycket är att de betalar ett personligt pris men på en sorts kollektiv nivå så finns det före- och efter-priser. Man kan eventuellt se det som att de här arbetsmyrorna gör kontinuerliga bidrag till allmänningar.

Det skapar en massa värde som vi alla har nytta av. Och här tror jag också att om man tänker på den här frågan om historiskt överflöd så är det ju delvis det faktum att folk jobbar så mycket som gör att vi har tillgång till allt det här överflödet. Så jag tänker att det finns delvis en sorts cirkularitet. Alltså om folk jobbade fyra dagar i veckan så var det ju en cirkuläritet.

i stället för 8 timmar om dagen i snitt, då skulle generella välståndet småningom vara lägre. Folk skulle kanske vara lyckligare men ändå fattigare. Vi kanske inte skulle leva lika länge på grund av att vissa medicinska utvecklingar inte hade ägt rum och så vidare. Alltså det hade varit så historiskt. Så jag är inte helt säker på att när ekvationen går ihop, att vi alla bara skulle kunna halvera vår arbetstid eller drastiskt minska vår arbetstid och ändå bara leva i det här historien.

överflödet och dra nytta av alla de här sakerna som produceras. En annan liknande reflektion som jag gjorde när jag läste texten är att för många människor så är det definitivt så att de är tillräckligt produktiva för att kunna gå ner och bara jobba några enstaka timmar om dagen och ändå försörja sig. Men det är inte så för alla människor. Graden av produktivitet har en enormt stor variation på individbasis.

Ett fåtal extremt produktiva personer står för ett oproportionerligt mängd. värdeskapande. Man brukar säga sådana saker som att 80 procent av allt värde skapas av 20 procent av personerna och sånt där. Jag tror att det är en felaktig uppfattning. Jag tror att om man skulle kunna undersöka det på ett mer realistiskt sätt så skulle man snarare se att 99 procent av allt värde skapas av en procent av alla människor.

Men det är 100 procent av alla människor som tar del av det värde som de mest produktiva procenten skapar. Så att det är lite av en illusion eventuellt att folk skulle ha jobbat mycket mer. är mindre och ändå överlevas. Det är en dynamik som bygger på att många ändå fortsätter jobba heltid och ändå mer. Och att det finns vissa människor som är ymnihetshorn av produktivitet och välståndsskapande och som indirekt subventionerar resten av människorna.

Ja, intressanta frågor som man kan ställa sig, det är till exempel om man tycker att det ligger någonting i det här som Snortbotting säger, vilket jag definitivt gör på ett personligt plan, vad kan man göra för att ta till sig det här? Det är en sak i definitivt att man bör, oavsett om man måste andra skäl också, göra sig fri från konventionella status-hierarkier. Om du anser att du måste ha en dyr bil för att leva ett bra liv, eller om du tänker att du måste bo i ett fint område, du måste göra dyra resor och så vidare.

Om du tror att alla de där sakerna är nödvändiga, så är du en slav. Det finns tusentals sätt att rationalisera sådana idéer. En som är väldigt vanlig som jag hör ofta är till exempel att vi måste ha den här dyra villan därför att våra barn måste få gå i en bra skola. De bra skolorna finns i rika områden, därför måste vi bo i Polidinger, Danderyd eller vad det är för någonting. Men faktum är att det finns gott om småhus på Lidingö också.

Det finns till och med massvis med hyreslägenheter på Lidingö och det finns bra skolor som inte ligger i de här områdena. Den här statusjakten som handlar mycket om konsumtion, den handlar om att vi måste ha en bra skola. Inte så mycket om dina barn utan handlar mycket mer om hur du tror att andra människor ser dig. Folk som du tänker på som dina... jämlikar, men som du kanske inte borde tänka på som jämlika.

Det viktigaste som alltid är att tänka själv. Värdera allting efter eget huvud. Och i många fall att lära sig betala priset av att andra människor kanske... Man kanske gör livsval som gör att andra ser en som misslyckad. Eller andra människor ser en som en kuf. Som om någon ogriplig orsak ställer sig utanför de normala sammanhangen och kanske inte riktigt går att lita på. Är det värt att betala det priset för att få leva på det sättet? som man själv egentligen vill.

Nicholas

Det här är ju i synnerhet tänkvärt för våra lyssnare, därför att lyssnar man på radiobubbla så är man ju gissningsvis politiskt intresserad, antingen frivilligt eller ofrivilligt. Man gillar att skrapa lite på ytan, ibland titta på saker lite på djupet. Man har gissningsvis någon typ av intellektuell analysförmåga och det kan vara väldigt, det kan vara väldigt bra.

väldigt underhållande att applicera den på olika typer av politiska teorier och bygga stora ideologiska moraliska ramverk med olika principer och hur ska vi tolka de här partipolitiska utspelen. Men om du har den typen av analysförmåga, om du kan tänka kritiskt kring politiker och riksdagsförslag och regeringsutnämningar, använd då, då ska du för guds skull använda den analytiska förmågan på aspekter av ditt eget liv.

Du ska lägga minst lika mycket, helst dubbelt så mycket eller tio gånger så mycket tankeverksamhet på att kritiskt granska dina egna beteendemönster, dina egna vanor och hitta, vad ska man säga, outtalade, ja men irrationella avvägningar i sitt eget liv. Jag menar det är en sak att politiker dummar sig när de gör sin årsbudget för riket, men du kan lika mycket.

Lika gott applicera samma perspektiv på din egen årsbudget där hemma och på dina egna prioriteringar och din egen budgetering av din egen tid. Så lägger du en massa tid på politisk analys och du känner att du jobbar väldigt mycket, det finns vissa saker som saknas i livet, varför konsumerar jag de här sakerna?

Lägg lite mindre tid på politisk analys och intellektuell underhållning. och lägg lite mer tid och lite mer energi på att verkligen skärskåda dina egna vanor och se vad kan du göra i ditt liv för att förbättra för dig själv och vilka typer av sociala förväntningar finns det som du kanske egentligen bara skulle göra dig kvitt.

Om du har lyckats göra dig kvitt, respekten du känner för politiker, om du inte längre känner att, oj en minister. Vad häftig han måste vara. Om du har känt så en gång men inte känner så längre då kan du givetvis genomföra samma attitydförändring till vanliga människor i ditt liv. Du behöver inte längre bry dig om vad den där blåsta kollegan tycker om din bil eller vad du tittar på för TV på fredagar eller om du överhuvudtaget tittar på TV.

Du kan skala ner den psykologiska vikten av det här. Du fäster vid den sortens människor, precis som du kan göra det för politiker. Du kan göra det på precis samma sätt med människor i ditt vardagsliv. Och du kommer bli lyckligare av att göra det. Och du kommer dessutom finna att människor egentligen inte bryr sig så mycket.

Det finns många klyschor om att man inte ska bry sig så mycket om vad andra tycker. Jag tror att den egentliga relevanta insikten är att andra människor inte bryr sig så mycket som man tror. De kanske vill ha något samtalsämne och de kanske reagerar konstigt om du säger att jag tittar aldrig på tv men prata om det istället om det är viktigt att ha något att kunna relatera till under en konversation. Men det betyder inte att man måste anpassa sig.

Martin

Nej, det är helt sant faktiskt. Det är ett väldigt snabbt sätt att komma vidare. Men det finns intressanta diskussioner som har att göra med exempelvis hur kan man förändra normer, hur kan man förändra status i arkier? En idé som är väldigt bra tycker jag som vi kan ta fram. togs upp i vår diskussion som vi hade om det här, det var att det vore sunt att återgå till den allra mest klassiska statusmarkören som är ledig tid, fritid, att inte behöva arbete.

Fnortepotting berör ju det också indirekt när han tar upp antika ideal, alltså hur det var i den klassiska världen i Grekland och i Rom där enkelt uttryckta arbete, det var någonting som slavar sysslade med. Och givetvis då, man har ju hade då halva befolkningen eller mer bestod av slavar. Så att en fri man behövde inte jobba.

Och om den tidens människor fick en inblick i hur våra samhällen fungerar idag så skulle de enligt sitt värdesystem kategorisera alla som lönarbetar som slavar. De skulle förmodligen utan vidare säga att de var slavar. Och det är för det är inte en åsikt som enbart var i omlopp under antiken.

när jag många år sedan läste vad de amerikanska founding fathers i USA, hur de såg på samhället och skrev om saker och ting. De var ju också väldigt negativa till lönearbetet, så de såg också som en form av slaveri. Det var ingenting som... Man var egentligen lite fri om man var lönearbetare och så vidare. Och jag tycker att det är verkligen värt att tänka på, men för all del också det som du säger, Niklas.

Man kan bara logga ut i de här systemen. Men redan nu, vi måste inte röntvist förändra, ha en sån här stor normförskjutning runt om i samhället. Man kan logga ut det rätt enkelt, folk kommer inte alls bli så uppdörda och irriterade som man kanske tänker sig.