Martin

Fnordspotting, Prideparad och mänskonst i Sölvesborg. Statyer av dom fotbollsspelare och Seher Yilmaz roll som Sverigespeglare på SVT. Inte uttryck för rebellisk kärlek utan maktens hat och vilja att förnedra folk med fel åsikter. Vi pratade i förra inslaget om ett SVT-program som också hade skapat en politisk kampanjsida och...

på andra uttryck, då handlar det om tandvårdspolitik av alla frågor. Och vi diskuterade hur de egentligen tänkte, de som låg bakom där. Hur pass medvetna är de om att de driver en politisk kampanj och så vidare. Jag fick mig att tänka på den här länken från Fnordspotting som berör den här frågan. Fnordspotting tar avstamp i Sölvesborg, som har blivit en uppmärksammad och kontroversiell kommun därför att Sverigedemokraterna styrer, det är en av bara en handfull kommuner i Sverige där Sverigedemokraterna har ledande inflytande i kommunpolitiken.

Och i Falshördesborg så är det ju Louise Eriksson som är Jimmy Åkesson's sambo och den där mer och mer stigande stjärnan kan man säga även på det rikspolitiska planet. Man ser henne dyka upp oftare och oftare i olika sammanhang. Jag såg precis nu idag att hon och Jimmy Åkesson gemensamt skulle vara med i ett tv-program tror jag, bli intervjuade. Och det tror jag hänt förut också, honom var med i Skavlan eller sånt där.

Ja, hörs mest. Vi har pratat om Sölvesborg och det bubblet, så jag kan inte upprepa allt det handlar om. Men bland annat var det en kontrovers som har att göra med prideflaggan. Hurvida prideflaggan ska hissas i Sölvesborg. Och för varje mediecykel som går blir det mer och mer negativ uppmärksamhet som riktas mot Sölvesborg. Som nu framställs som den sverigedemokratiska drömkommunen.

Det vill säga alla goda och rätttänkande människors helvete kommun. Kommunen som är skyltvönstret för... Allting dåligt som kommer drabba hela Sverige om vi inte motar Sverigedemokraterna i grind. Till några exempel som ges då är att det har varit konstnärlig aktivism. Det är så oaptitligt att jag nästan inte vill prata om det, men det är ett anonymt konstverk som har ställts ut i Sölvesborg som involverar kroppsvätskor och regnbågsflaggor.

Allmänbildade lyssnare kan själva gissa vilken kroppsväg som är viktigast. Eventuellt så är det en viss konstnär som har skapat den här. En konstnär som gång på gång intervjuas i medierna när de vill ha kommentarer om Sölvesborg. Hon heter Sofia Della Fuente som är en eldsjäl på byggen. Hon är talesperson för Konstnärernas riksorganisation.

Hon har varit väldigt engagerad i den här Sölvesborgssituationen. Hon har också gett enormt mycket uppmärksamhet. till en lokal företagare i reklambranschen som har upplåtit sina digitala reklamskiltar som man har runt om i Söderborg åt att visa pride-flaggor. Givetvis enbart för att han vill stärka den goda saken, kämpa för HBTQ-folkets rättigheter och så vidare.

Det har inget att göra med att få kvällstidningsartiklar på löpande band som handlar om hans lilla reklamföretag. Det är en otroligt skicklig PR-kampanj. Men så får vi fler exempel, dels på sån här kroppshuvudetiska konst. Och ett annat exempel som ger oss är damfotboll och att resa statyer över kvinnliga fotbollsspelare.

Och då som sagt, vi har nämnt i rubriken redan, att se Herr Gilmas, en välkänt vänsteraktivist, anställd på SVT för att hon ska ansvara för Sverigespegling. Så snart spottningstes som jag tycker är väldigt intressant och som jag har tittat på. skulle vilja diskutera är att, jag ska citera här. Bakom den förmenta omtanke och solidariteten man inom etablissemanget sällan försitter en chans att brömma sig själva för, gömmer sig i själva verket ofta någonting mycket mindre ädelt, nämligen ambitionen att förnedra sina motståndare genom regelrätta maktdemonstrationer.

Han säger att de här demonstrationerna är inte till för att främja jämställdhet eller att uppmärksamma lösningar. sportliga prestationer som de fotospelare ser ut. Det är att visa vilka som bestämmer, att uttrycka det frakt med vilket man ser ner på folket. Och att alienera och förudmjuka den majoriteten av människor som har normala åsikter.

Så att syftet och hela företeelsen är den diametrala motsatsen till vad den utmålas som. som skriver Snorts botting. Många prägnanta formuleringar till exempel. att han skriver sådär Perspektivet är inte rebellens utan maktens Drivkraften är inte kärlek utan hat Målet är inte att inkludera utan att exkludera Man slår inte uppåt utan nedåt Syftet är inte altruistiskt utan tvärtom att värna de egna privilegierna Och han ger många fler exempel En intressant text, läsvärd Jag har också noterat att han har fått ganska mycket positiv uppmärksamhet Både på BBS och i andra sammanhang så att folk säger att det här var en punktext av Fnord-spotting.

Här sätter han verkligen huvudet på spiken och har hört minst två personer säga att det här är nog en text som kan öppna ögonen för många människor. Gott så, jag hoppas verkligen att det kan driva hem några av de här poängerna till folk som ännu inte är så inpejlade. Men jag undrar, Niklas, om jag får spela lite djävulens advokat här. Är det verkligen så att...

De som gör mänskonst och alla de här PR-kupperna. De som rekryterar på SVT och ska ha folk som sitter med hijab i rutan. Är det verkligen så att de drivs av sitt hat och sitt förrakt och en vilja att förnedra? Är det inte snarare så? Det är min erfarenhet. Min generella erfarenhet av att interagera. Den är måttlig, men det är den mån jag har erfarenhet av.

De flesta som håller på med sådana saker, till exempel konstnärer. som jag har träffat en del av, vänstersinnade konstnärer. De har för mig ofta framstått som uppriktiga idealister som tror att de faktiskt har ett underifrån perspektiv. Varenda någorunda rimligt funtad människa som ser vad de håller på med fattar ju att det inte är så objektivt sett. De är ju upphöjda delar av medelklasskulturetablissemang som finansieras av staten och som i praktiken, med sin konst och så vidare, står och pissar.

på vanligt folk som betalar deras löner. Så jag kan ju hålla med efter Norrtbotting definitivt så långt som att han gör en korrekt beskrivning av den egentliga logiken, den inneboende logiken i den här fenomenen. Och jag tror också att ibland så ofta så stämmer nog på ett sånt undermedvetet plan. Men jag har en känsla av att de flesta som håller på med det där är mycket mer idealistiska och på ett sätt uppriktiga.

De tror själva att det är ett bra plan. att de livs av kärlek inte har till exempel. Sen kanske de egentligen inte har en särskilt bra uppfattning om vad kärlek är för någonting för att de är perverterade människor. Men jag tror att de tror genuint att de slår uppåt, inte neråt och så vidare. Och om det är så, som jag misstänker, jag tror bara att jag ska säga en sak också, att givetvis finns det människor som är oerhört cyniska.

Folk som sitter i toppen av de här pyramiderna och drar i många trådar och har brutala cyniska insikter om vad det är för något. de egentligen håller på med. Men de personerna tror jag är få och jag tror att de har lite underskymda positioner. De är inte liksom konstnärer och programledare eller ens de som rekryterar programledare, utan de är mer kanske ideologer, kanske akademiker.

Och då tänker jag på till exempel en person som jag tycker är intressant, som han brukar ofta säga så plågsamt ärliga saker, att vänstern nästan måste hålla någon lite undanjömd. Och det är Tobias. Jag har en kollega som heter Tobias Hybinet som är någon sorts akademiker, vänsterextremist, gammal afaligist och sånt där. Han brukar ibland skriva artiklar om hur otroligt bra det går i Sverige med mångkulturen.

Jag tror han brukar kalla Sverige för supermångkulturen och skriva texter om att Sverige är världsledande för mångkultur och så vidare. I princip säger han att folkutbyte är snart klart, svenskarna är en minoritet, Kolla i Sverige har vi skolor där nästan ingen pratar svenska. Det är unikt i världen. Sverige leder, Sverige är bäst och sånt där. Men han är liksom för insiktsfull, för ärlig. Han citeras ibland mer av högerextremister, får jag en känsla av.

Och vänsterna är lite obekväma. Så det kanske finns en Tobias Hubbenette eller en Mattias Våge eller sådana här onda krafter i bakgrunden som vet vad de egentligen håller på med. Men är det inte så, jag är nyfiken på vad du tror, Niklas, att de flesta normala människor liksom PS-svängen, konstnärer, SVT och så vidare de är inte så medvetna om inneboendeologiken utan de tror faktiskt. så att de slår uppåt och så vidare?

Nicholas

Ja, jag skulle säga att alla delar av produktionskedjan måste såklart inte vara medvetna om vad de gör, men det räcker med en del av produktionskedjan. Vi kan dra en parallell till Sovjet, där det är, de flesta som vet något om sovjetisk arkitektur vet att den är designad för att få folk att känna sig små. Jag är en design-produktions-produktions-produktion.

En liten, liten arbetsmyra i ett stort kollektiv. Ja, eliten, staten i stor, är det känsla man vill förmedla med mycket sovjetisk arkitektur. Det här är såklart ingenting stenbrottsarbetarna som grävde fram stenen man byggde husen med visste någonting om, eller var någonting som de som blandade cementen kände till, eller byggarbetarna.

Faktum är att det inte ens behöver ha varit något arkitekterna själva kände till. Jag gissar att en hel del av dem gjorde det. Men det måste inte vara så att en arkitekt själv vet om det, utan det räcker med den som fördelar pengarna och fattar det sista beslutet om hur ska byggnaderna i den här delen av stan se ut. Det räcker med att den personen har ett gäng olika arkitekter att välja på.

Kan han alltid då välja ut just en arkitekt som av helt idealistiska skäl ritar byggnader som råkar sammanfalla med de här idealen? den här monumentalistiska idealen, eller brutalistiska, då blir resultatet att den som fördelar pengarna får som man vill, trots att ingen person under honom i produktionskedjan delar samma ideal.

Det här gäller för alla steg, eller kanske inte alla, men för flera steg. Om det är så att det enbart finns arkitekter som vill rita ful, brutalistisk arkitektur, då spelar inte lika. stor roll vilka ideal som finns bland dem som fördelar pengarna. Om de har väldigt starka åsikter kan de förstås börja leta efter nya arkitekter eller utbilda nya.

Men om de bara är lite vakt och opolitiska och följer med strömmen och vi köper det som är hippt bland arkitekterna, då räcker det med att du så att säga fångar arkitektledet i den produktionskedjan. Det räcker ofta med att du fångar något enstaka led i kedjan för att få din vilja igenom. Det är en av anledningen till att man brukar spekulera om... saker som sker högt upp är givetvis för att där är makten mycket mer koncentrerad.

Det finns färre mäktiga byråkrater som bestämmer över den kommunala detaljplaneringen än det finns arkitekter i hela Sverige. Men det räcker med att någon del av produktionsledet är erövrat för att kunna upprätta en sån här sorts politisk hegemoni. Jag tror att det är ingen slump att det är sådär i Sverige.

Det måste inte vara. jättehögt upp bara som den här typen av tänkande finns. Det finns nog många naiva idealister, men det finns även en hel del cyniker på olika ställen längs kedjan. Och det är absolut inte otänkbart att man gör såna här saker av cyniska skäl.

Människor på vänsterkanten idag vill såklart att man ska tycka att det låter lite konspiracistiskt, Om vi tar ett steg tillbaka och tittar på mänskligheten som helhet och dess historia som helhet så är det ju okontroversiellt att säga att det en gång i tiden byggdes slott och domstolsbyggnader och myndighetshus vars utrymme var en del av en kulturhistorisk byggnad.

arkitektoniska funktion var att projicera makt och visa för undersåtarna hur mycket makt som liksom domstolsväsendet eller länsherren eller kungen eller vem det kunde vara. Hur pass mycket makt de hade. Det är inte så att alla borgar är enbart byggda för för innovationer utifrån, utan det finns genomgående i människans historia.

Återkommande finns det sådana här teman av att. man man utformar olika typer av brett kan vi väl kalla det offentlig konst eller liksom den publika estetiken utformas med politiska motiv. Och det osannolika är ju inte att det skulle vara så i dag.

Det osannolika är att det inte skulle vara så i dag. Det vore helt. Alltså, det vore extremt osannolikt. Sverige skulle vara närmast unikt om det inte fanns cynism och politisk baktanke med den här typen av projekt.

Martin

Om man tar det här sista exemplet då, då får man ju fråga sig vilken självförståelse hade de som byggde slott och borgar och sånt där? Om vi tänker då på slott som byggs runt om i landet. Givetvis har de en funktion att se väldigt mäktigimponerade ut, kanske hade de sett annorlunda ut om man skulle bygga rent utilitära byggnader.

Men, tror det var någon som var med på den tiden som inte var väl medveten om det här? Om man reflekterade över sådana saker så förstod man att slotten var skrytbyggen. Överklassen skrytbyggen för att visa hur rika de var och hur mäktiga de var. För att vanligt folk skulle bli skrytbyggare. och jag vet inte hur explicit som kungen eller härtigen behövde säga till arkitekten att den skulle fylla den funktionen.

Det var väl kanske underförstått liksom. Men jag tror inte det fanns så mycket av en dubbelagenda. Det fanns ju ingen pretension av att kungen bygger ett slott för att visa att han är en enkel man av folket som är sparsam och ödmjuk.

Nicholas

Nej. Nej, för all del. Det är sant, det var väl kanske lite mer ärligt förr i tiden, i alla fall stund om. Men man skulle väl, jag vet inte, man skulle kanske kunna dra jämförelser till ockuperat territorium. Jag vet inte om jag kan komma på ett konkret exempel här i huvudet nu, men vi kan i alla fall föreställa oss att man har ockuperat ett nytt territorium och så ska man bygga något nytt hus.

Sätta upp någon flagga, göra någon kulturell ritual. Och lokalbefolkningen ser det här som en skymf mot deras kultur, mot deras gudar. Vad det nu kan vara. Medan ockupationsmakten kanske inte ens såg det som en politisk grej. Okej, den där borgen var en politisk grej, men utformningen på vägen som leder upp dit.

Är det verkligen något ni retar uppe på? Det skulle kunna vara... om att säga att man hade erövrat en del av Mellanöstern och så upprättade det brittiska imperiet en baconmarknad där. Det är inte så svårt att förstå att lokalbefolkningen skulle se det som en politisk markering, medan de som konstruerade den kanske bara ser det som ett uttryck för att de gillar bacon.

Martin

Ja, jag tycker att ditt exempel med öststatsläraretursocialismen... det kanske mer träffande. Definitivt väldigt intressant att tänka på och diskutera. Jag tror också att det fanns den typen av ambitioner. Definitivt om vi pratar om monumentalbyggnader, centrala offentliga platser i städer i östblocken och sånt där. Men det finns också en annan berättelse om öststatsarchitekturen som även applicerar på, till exempel de mer moderna delarna av det.

av miljonprogrammet i Sverige. Där finns en förståelse bland sig socialdemokrater i Sverige av att miljonprogrammet kanske de kanske inte är de vackraste husen och områdena rent estetiskt men de är ändå väldigt vackra och väldigt positiva för att den här enkelheten och sparsamheten och effektiviteten, storskaligheten och så vidare, den möjliggjorde ju att många fler kunde få bostäder och bo närmare.

städerna och få en mycket bättre levnadsförhållanden än vad de hade innan. Och så tror jag att arkitekterna i allmänhet och jag tror även professorerna på arkitekthögskolan tänkte till överväldigande del. Att det var ett väldigt humanistiskt projekt, att man inte skulle slösa folkets pengar på onödiga ornamentering och såna här saker utan man skulle se ett nytt perspektiv för att så många som möjligt skulle få del av det.

av arkitekturen och sådana här saker. Så att, oavsett, den aspekten finns åtminstone där, tror jag. Och oavsett så tror jag att man måste fundera på hur det egentligen ligger till, för att det kan påverka vilka strategier vi bör använda oss av. Jag är inte säker på att det påverkar strategierna, men eventuellt så är det skillnad på hur många som är involverade i konspirationen, om det bara är några enstaka.

personer som tar i trådarna här och där i olika institutioner. Eller om det är någonting som nästan varenda arkitekt är med på eller nästan varenda mäns konstnär. Men om de allra flesta i systemet agerar med ett, vad man kan säga, kanske ett gott uppsåt eller ett falskt medvetande eller något sånt där. Då kan det tänkas att vi måste approchera problemet ganska annorlunda Det bör gå att testa empiriskt.

Nicholas

kommunal konst som exempel, som ofta är ful och gissningsvis finns det även en del vänskapskorruption inblandat där, men det betyder inte att alla som sitter i kommunfullmäktige är en del av korruptionsskandalen. Låt oss säga att kommunen ska bygga konst någonstans och så håller de en jäkla upphandling och så säger någon entusiast att Jag har också ett konstverk och mitt är mycket billigare.

Det kostar inte en halv miljon för en stenklump. Ni kan få det helt gratis. inte vet jag, det kommer vara en annan typ av kroppsvätska, det kommer vara ett patriarkal objektivistiskt, en objektivistisk staty som handlar om män som jobbar i sin andlighet i svett. Och så säger vi att det är en riktigt snygg staty som folk gillar.

Då kommer det finnas en massa kommungubbar och kommuntanter som tycker att ja, men det där verkar väl rimligt, det var väl inte så dumt. Och sen så kommer det vara några personer som bak ut och har liksom ett färdigt narrativ förberett med varför det här är ondskefullt och patriarkalt och det är en del av vithetsnormer och det ena och det andra. Och de som har det narrativet alltid på gång och som angriper alla alternativa uttrycksformer, de är ju en del av problemet.

De är cyniska. Därför att människor som bara är blåpillrade och bara liksom följer med och säger att de hade något fint konstprojekt. Det var väl kul. De kommer reagera precis likadant på andra konstprojekt med andra typer av politiska motiv, även från höger. Så länge det liksom inte är svastikor eller någonting på det så kommer de vara ganska okej med det.

Det är det som kännetecknar naivitet, att de inte riktigt förstår undertonerna. Medan människor som direkt slår bak ut och säger att, aj, aj, aj, så där får det inte vara. De människorna är cyniska. Jag skulle kanske gå så långt som att säga att vissa människor är mer cyniska än vad de själva vet om.

Om vi ska ta ett konkret exempel, det är ju dyrt att snida en staty, men om vi tar reklamer till exempel. Visa människor en svensk McDonalds-reklam från 90-talet som finns på Youtube. Många människor kommer titta på det och trots att de idag använder det. aldrig reflekterar över den demografiska sammansättningen i reklamer, så kommer de garanterat reflektera över den demografiska homogeniteten i gamla reklamer och inse att även om de inte vågar erkänna det så kommer de mot vinst att känna det och förstå att det fanns något mer där som jag kanske inte vågar prata om för det var inte meningen att man skulle lägga märke till det.

men nog lägger de märke till det. Så jag tror att sättet att bemöta det här på är det är inte bara att kritisera existerande arkitektur, existerande kommunala konstprojekt, existerande affischer och sådär, utan det är att producera egna alternativ. Är man missnöjd med degenererad musik på radion så är det bästa du kan göra är att göra egen musik som är bättre.

Och är du missnöjd med offentliga konstprojekt? Om du bara kan kritisera och skriva en blogg, det är väl inte... Det är ju inte ingenting, men det bästa du kan göra är faktiskt att skapa ett positivt alternativ som andra människor kommer att uppskatta. Är man missnöjd med nyheter kan man ju till exempel göra en nyhetspodd.

Martin

Ja, vi gör så gott vi kan med ett litet hörn av mediesfären, just i vårt fall. Det är en oerhört exklusiv, relativt begränsad krets som lyssnar på vårt program. Det är många fler som lyssnar på Naturvårdsverkets podcast, apropå namnet som vi har hoppat över. Men det är ändå en... Apropå det vi pratade om i ett tidigare inslag, det här med talkshows i tv och så vidare, så är frågan om de här alternativen.

De är väldigt bra för en liten skara. Vänd. Men frågan är om de spelar någon som helst roll och får någon som helst uppmärksamhet utanför en sådan krets. Nu vill jag säga for the record här att min uppfattning är att det inte är intressant att nå ut till någon större grupp människor. De flesta svenskar och så vidare, de är hopplösa fall. Och det bästa vi kan hoppas på är att en liten, liten minoritet tar tag i förhållanden i sin egen lokala krets.

Styr upp sin egna liv och skapar bra omställningar för sig själva. Frågan sitter... som 2019 fortfarande sitter klistrade framför SVT. Det är helt och helt orealistiskt att till exempel erbjuda något alternativ till dem som de ska se till istället. Men jag är ändå alltid nyfiken i hur folk tänker för att så tänker ju inte de flesta människor.

Nicholas

Nej, jag kan väl låta mig uttrycka det så här. Varje minut du tittar på PewDiePie är en minut du inte tittar på John Oliver.

Martin

Ja, tänkvärt. Ja, bra för all del. Han har ju åtminstone då miljontals tittare på sitt program. Även om han är lite av en outlier där i termer av publikstorleken.