Martin

Joakim Andersen, Ezra Pound uppfriskande författare och genialisk poet som tar språk och litteratur på dödligt allvar då det kan styra en civilisations uppgång eller fall. Hans magnum opus Cantos fascinerande och fängslande samling livserfarenheter till mytologi, som historia och politik.

Hans läsandets ABC är allmänt bildande kring litteratur, ekonomi och blandningen där. Emellan. Ja, det är alltid trevligt tycker jag när Joakim Andersson på Motpol introducerar olika typer av uppbyggliga författare och verk för sin publik. Själv har jag inte jättebra koll på Ezra Pound.

Jag vet inte så mycket om honom. Han. Jag vet att han var en poet. Jag vet att han var en stilbildande, viktig person. Jag hoppas inte att jag säger fel, han var en tidig modernistisk poet som var med och formade en ny typ av poesi i början av 1900-talet. Han var amerikan, men levde och verkade i Europa.

Storbritannien tror jag han bodde mest. Och han var politisk, det är mycket därför han är känd och kontroversiell idag. Joakim Andersson skriver inte så mycket om det i sin text här. Men det är kanske lite underbeslut. Det finns ju alltid den kulturella kontexten och att Estra Pound är kontroversiell idag. Även om man gillar hans dikter så är det inte säkert att man får säga det därför att han var högerpolitisk.

Han hade mycket gott att säga om både Mussolini och Hitler. Och i Storbritannien så var han affilierad med Oswald Mosley. Han skrev artiklar från Solomons tidning och han gjorde olika typer av radiosändningar i talet. detaljen tror jag och var aktiv, han var väldigt politiskt aktiv. Skrev och uttalade sig och så vidare. Tog ställning för, jag vet inte exakt, kanske du Boris kan fylla i lite mer exakt vad han hade för politisk linje närmare bestämt.

Men jag tror att det gick så långt att han blev, jag kan inte detaljerna, men jag tror att han blev till fångatagen av amerikanerna i slutet av andra världskriget. Och ställde in förrätta för högfräderi eller något åt det hållet. Han var med och tog en del risker för sitt politiska ställningstagande. Men det är också intressant. Innan vi går vidare till några grejer som jag snappar upp här från Oscurejs artikel. Är jag någorlunda rätt utom vem Estra Pound var, Boris?

Boris

Ja, oh ja. Man kan väl säga att han var en, skulle någon vilja beteckna honom som en medveten fascist. Ja. av italienskt snitt. Och det är väl det som är intressant med den tidiga italienska fascismen, att den både att den lyckas förena modernism och teknikdyrkan med en slags också värdnad för det gångna Italien och för vad man har varit både och där som är väldigt tilltalad av flygplanen, fabriker, –modernismen i arkitekturen, poesin och litteraturen– –parat med insikten om bondelivets sunda inverkan.

Man kunde hantera både och. Och en känsla för det klassiska och antika arvet. Pound förkroppsligar hela den kulturella strömningen– modernismen, det antika arvet och det ursprungliga lugna livet på landet. Han är allting. Det var därför amerikanerna stoppade in honom på hispanen.

Det är lite intressant tycker jag just det här att om 100-200 år, 300 år, så kommer nog de enda författarskap som lever kvar, som verkligen ses som stora från 30- och 40-talet och några pound och sen kommer antagligen att vara allt. Fransmannen Louis Fernand Céline som också var fascist. Så det är tål att tänka på på något sätt.

Martin

Var han en stor poet då?

Boris

Ja det var han. Han tillhör de poeter som till och med jag får lust att läsa högt och samla folk omkring mig. Det finns en väldigt sångbar kraft i Kantos. Det är en djävulskraft alltså. Han är en stor poet. Man kan ju inte hantera honom på grund av hans bakgrund. Folk sitter och läser om honom på kammaren, men väldigt många ska aldrig säga högt.

Martin

Jag har ju försökt, nu blottar jag återigen min avsaknad av bildning och sofistikering, men jag har ju försökt läsa Chopin och andra liknande modernistiska poeter och det lämnar mig helt kallsinnigt. Det ger mig absolut ingenting, för de skriver på den här märkliga frivärs, eller vad det heter.

Inget värsmått, inget rim, som jag tycker är i ingen ordning. Jag tycker bara blir liksom... Det finns kanske en del intressanta pregnanta formuleringar här och där, men dikterna som verk, som helheter, blir nästan ingenting för mig. Jag känner mig lite så här barnslig och osophistikerad när jag säger så, men jag tycker riktig poesi, det är ju liksom... Det är ju så här Kipling, och Karlfält och Klotjohan.

Det är riktig poesi tycker jag. Jag förstår inte det här mer. Jag ska knyta an till en grej som står i Joakim Andersson-artikeln. Det är den här kopplingen mellan språkligt förfall och civilisatoriskt förfall. Som jag tycker är jätteintressant, men för mig blir det som en paradox. Här ska vi se, Ezra Pound vill ha ett effektivt, korrekt och klart språk, står det. Och han knyter an där det tankar om roms fall och Greklands den regering under antiken.

Och säger annat. Om en nations litteratur förfaller så kommer även kombinationen att förtvivna och förstöras. Därför att en lagstiftare kan inte lagstifta för det allmänna bästa längre. En befälhavare kan inte befalla. Och befolkningen, om man befinner sig i en demokrati, kan inte instruera sina representanter.

På grund av de här språkliga förändringarna. Att bygga språket hos de försnillande klasserna. Tjäna bara tillfälliga, partikulära syften. Och inte allmänna, tidlösa syften. Det är väldigt tänkvärt, väldigt intressant. Och någonting som jag kan verkligen hålla med om det är att tänk på det själv. Ofta kopplingen mellan språkligt förfall och samhälleligt förfall.

Ett av de stora problemen som vi har och som vi återkommer till på olika sätt i röd i bubbla är att Det blir svårare och svårare att ens påpeka problem, att ens prata om problem och än svårare att prata om en bättre ordning som vi kan tänka oss. Men alla ord som vi har för att beskriva hur saker och ting borde vara är redan fördärvade av en ordning som har degenererat i flera generationer nu.

Därför tycker jag det är intressant att han säger att ett folk som vänjer sig vid slarvigt skrivande. är ett folk som befinner sig i processen av att tappa greppet om sitt imperium och om sig själva. Men det här är jag undrar. Hur går det här ihop med att Estra Pound var en banbrytare som gick i bräschen för att man skulle lämna bunden vers?

Man skulle lämna den här strukturerade poesin och istället skriva på fri vers? För mig låter det som att man skriver på fri vers. som höjden av litterär liberalism och gränslöshet?

Boris

Folkpartism i litteraturen? Ja, exakt.

Martin

Per Ahlmark skrev ju på exakt samma ställningssätt.

Boris

Ja, det där är en extremt intressant fråga. Men jag tror man kan uttrycka det som så här, att jag föredrar också i allmänhet den vers i bunden för dem. Men jag tycker att oerhört få poeter... kommer undan med frivärs. Det kräver ett stort mått av genialitet och framförallt kräver det ett extremt mått av vitalitet och energi.

Och det har han på hand. Hos honom bärs dikten fram och trycket finns där. Inte därför att den är bunden utan orden binds av själva energin i framställningen av bilderna och själva den tänkningen. Det är ett förfallsymptom.

Man ser världen omkring sig rasa ihop. Det är ett rädgat ångest. Han vill se en ny ordning uppstå. Det är det som håller samman dikten. God poesi behöver inte alltid hålla samman av den bundna formen. Det finns mängder av poesi som har skrivits i bunden form. Som också är en del i förfallet av sina respektive samhälle.

Jag tror inte den här skiljer in den går. Men för mig är det en av de få som kommer undan med den fria versen. Man kan säga att till den slaviska litteraturen så har man en annan tradition med mycket mer fri......där man inte har den västerländska versformerna överhuvudtaget, men där man har en annan form av...

ljudinrim och sådana saker som skulle te sig främmande för västerländska. Det är för exempel ryskpoesi i ganska platt i västerländska översättningar. Vilket ibland kan ge frivärset dåligt rykte också. Frågan är inte enkel, men de formuleringar du tog från Jöker Mandersson, där kan man bara instämma i.

Varje författarskap och varje poet är tagen för sig. Men jag har en generell linje att ofta så är den buddna versen att föredra. Den tyder på ett mer sammanhållet intellekt och en personlighet som förmår att förena passion och ordning och struktur.

Martin

Jag hör vad du säger Boris, jag kanske får extra pound en chans till. Jag tror jag skulle behöva gå en kurs i hur man läser frivärs.

Boris

Ja alltså det är, jag är emot skrivarkurser och läsarkurser och alla sådana kurser. Det finns mängder av poesi som jag kan, både bunden och fri, som jag kan titta på. Jag kan säga att det där är bra, men det talar inte till mig. Pound däremot talade till mig från den första sidan. Det var bara knockout.

Martin

Jag kanske ska testa att läsa Astro Pounds läsandets ABC. Ja. Vem vet vad jag hittar på här med soffan och regn idag. Inte helt uteslutt.