Martin

John Fund, helvetets alla fasor, ett intet, mot vreden hos en besegrad vänstersympatisör. Konservativa vinner oväntat valet till Australiens parlament. Arbetare i gruvdistrikt underkänner Labour-partiets miljöpolitik. Medströmsmedia beskriver Australierna som dumma, elaka och giriga. Väljarna som debila.

Landet som ruttet. Det har varit val i Australien och utfallet är spännande, oväntat och intressant på olika sätt. Jag ska säga något generellt om australiensisk politik. Australien har ett typiskt västeuropeiskt system där man har två huvudsakliga block.

Det är nästan som ett tvåpartisystem men det är lite mer av det. komplicerat. Man har två stora block. Det ena är vänsterblocket representeras av Labour-partiet och det andra är högerblocket, eller som vi i Sverige skulle säga kanske det borgerliga blocket, som i Australien består av två partier. The Liberal Party och The National Party. Och det är alltså två partier som båda kan man säga har en konservativ profil men de har en sorts permanent valsamverkan.

Så The Liberal Party och The National Party. National Party går alltid till val tillsammans och man röstar på partierna enskilt men man redovisar siffrorna som sammanlagt för koalitionen i de flesta sammanhang. Och så har det varit i många årtiden att Liberal och National Party jobbar tillsammans. Enkelt uttryckt kan man säga att Liberal Party samlar väljare från städerna och National Party samlar väljare från landsbygden.

Men de har liknande och kompatibla... kompatibla politiska agendor. Under lång tid, åtminstone sen 2013 tror jag, så har man haft liberal national regeringar i Australien. Vi har pratat om flera av de här, vi har pratat lite om förra premiärministern Malcolm Turnbull som var kontroversiell av flera skäl, bland annat för att han var ruskigt rik.

Vi pratade desto mer om Tony Abbott som kom in, han var premiärminister mellan 2013 och 2015. Så i Radio Bubblas tidigaste historia så pratade vi lite om honom. Vi kan återkomma lite till honom kanske senare i den här sändningen. Det var allmänt förväntat att högerkoalitionen skulle förlora det här valet och Labour skulle ta makten återigen i Australien.

Men så blev det inte. Alla förtrod sig på att jag hade fel. Felopinionsundersökningarna hade fel och istället så blev det ett, inte bara så vann Liberal National Koalitionen utan dessutom vann de ganska övertygande med hyfsat god marginal. Jag tror inte de kom upp till en majoritet men 40 någonting procent. Det gjorde ett väldigt bra resultat.

En spännande dimension av det här, det finns några saker som jag tycker är intressanta. Det här beskrivs av en avgift. Nästan alla rimliga analytiker jag har läst beskriver det här som att det är Australiens version av Brexit. Eller Australiens version av Trumps presidentvalsseger i USA.

Det vill säga att eliterna har helt tappat koll på vad som pågår. Opinionsundersökningarna hade i stor del fel och därför blir det ett oväntat resultat för att folkliga strömkriser... få genomslag i valresultatet som inte hade kommit till uttryck i opinionsundersökningar eller i medierna innan valet.

Och en annan liknelse som kanske är mer träffande på ett sätt är kanske hur Bibi Netanyahu blev återvald som Israels ledare tidigare i år. Där också många hade räknat ut Netanyahu som är gammal och trött. under svårt tryck med alla korruptionsanklagelser och så vidare.

Men han gjorde en mycket övertygande resultat i valet och fortsätter nu på år 10 eller något sånt där som Israels premiärminister. Han har varit premiärminister tidigare men nu har han varit i tio år. Nu har Australien också haft sitt Brexit-ögonblick eller sitt Trump-ögonblick.

Man kan också se lite andra likheter. Labour-partiet gick ganska långt åt vänster. De hade en hård vänsteragenda i valkampanjen. De ville höja flera olika typer av skatter. De hade en ganska extrem version av den här klimatagendan som vänstern håller på med globalt. Men här sa man att man skulle dra ner utsläppen av koldioxid 45 procent över 10 år, vilket ger en hyfsad extrem omvandling av samhället.

Och givetvis en massa andra såna här PK-grejer som att... Man ska ge jättemycket mer bidrag till aboriginer och sånt där. Kasta mer pengar på aboriginerna, det är naturligtvis Australiens version av white guilt och såna här saker. Det här gjorde att premiärministern Scott Morrison, som är ledare för Liberal Party, den största av koalitionspartierna, han gick på offensiven.

Han kampanjade på Labours hårda vänstra agenda. Han kollade vad de ville göra. Det var en negativ kampanj på det sättet. Men som det beskrivs, jag tror det var i den här artikeln som det skrevs också, att han kampanjade som om han själv var i opposition. Och det är ett mönster som jag tror vi kommer få se mer av och till exempel, ja men Donald Trump kommer garanterat göra det. Och påpeka de sätt på vilka han faktiskt är i opposition.

Det kommer inte vara hittepå. Men det möjliggörs av att då Labour i det här fallet, menslen i allmänhet, att de blottar sig genom att driva en mer och mer ekonomisk reaktion. extremt blik, att de går så långt åt vänster. Och man ser det i demografin också, att Labour i det här valet, de vann faktiskt en del medelklassröster tack vare sin klimatpropaganda.

Alla australiensare som sitter och har ångest för att de har lyssnat på Greta, de röstade på Labour när de tidigare skulle ha röstat på Liberal Party. Men fler röster än de vann på klimatpropagandan förlorade de på arbetarklassmedel. människor från arbetarklassen som övergav dem för att de inser att den här klimatagendan är vansinne.

Till exempel folk i Queensland, som är en delstat i Australien, eller territorium kanske man säger, som har gruvdrift som en väldigt viktig näring. Och de kände sig under attack. Och det har också varit protester att massa folk kommit från städerna, bussats in och stå och protesterar vid gruvor och sånt där. Och de blir galna av det här i Queensland. inspiration av det amerikanska rostbältet eller något sånt där, alltså delstater som Michigan som traditionellt alltid har gått med demokraterna, men där Trump lyckades vinna arbetarklassrösterna.

Och på samma sätt så har då Liberal och National Party lyckats vinna arbetarklassröster och ta dem ifrån Labour. Så att de har, vänsterna har ofrivilligt gjort en sån här där man har fått en massa medelklassröster för sin hysteriska Peko-agenda, men samtidigt så har de på samma sätt på att tappa arbetarklassen. Är det inte intressant, Niklas, att vi ser den här utvecklingen i nästan alla länder nu? Jo,

Nicholas

det är det. Just det här med att kampanja som om man är i opposition också är ju... Det är ju en beprövad metod även från vänsterns håll. I Sverige brukar vi säga att Socialdemokraterna går ut och demonstrerar mot sig själva en gång om året. Så det är ju intressant att se att lite mer högeranstrukna partier och politiker lyckas.

med samma grepp. Det är väl kanske delvis en konsekvens av att de inte är i opposition längre. Jag menar, när de var i opposition så var det inte så anmärkningsvärt att de kampanjar som om de vore det. Men ja, jag vet inte hur pass entusiastisk jag ska bli över den här typen av demokratiska processer. Men det är väl roligt att högerlaget vann istället för vänsterlaget.

Martin

Ja, ska jag säga också att, ska jag diagnosera lite grann eller titta på lite grann hur australiensk politik har utvecklats de senaste åren. Om vi tittar på de tre senaste ledarna för Liberal Party, som är de tre senaste premiärministerna. Så nu har vi alltså Scott Morrison som är väldigt ny på posten. Han tillkom i höstas, ett halvår sedan ungefär. Och då var han en sorts kompromisskandidat, kan man säga, mellan förlangerna som kom fram.

Man kan säga att han är en viss förbättring jämfört med Malcolm Turnbull som kom innan. Han var väldigt mycket av en globalist som drog partiet ganska mycket i den riktningen. Men innan honom hade vi Tony Abbott som är en katolsk monarkist som är allmänt baserad. Han var väldigt frispråkig och tuff i till exempel frågor som har att göra med invandring och allmänt södra.

Och Tony Abbott för övrigt han blev, i tisdagens sammanhanget då, han blev petad från sin stol i parlamentet i det här valet. För då hade man dragit igång en stor kampanj bara för att få Tony Abbott ut av parlamentet. Genom att man hade en särskild kandidat som skulle ställa upp i hans valkrets och sen så byggde man en organisation, pumpade in massor med pengar i den kampanjen.

Så det var extremt onaturligt mycket uppmärksamhet och resurser. som kanaliserades till den här personen just för att det var den personen som skulle kunna peta Tony Abbott. Och de kampanjade stenhårt på en sån där klimatagenda. Vilket funkar i det fallet därför att Tony Abbott kandiderar i ett storstadsdistrikt. Tony Abbott blev petad i alla fall, som var den gamla baserade premiärministern.

Och sen blev det värre med Malcolm Turnbull och nu har det blivit marginellt lite bättre med Scott Morrison. Men givetvis är det så att när vi säger högerpartiet där. Det här Australien, de är ungefär lika höga som de svenska högra partierna. Det här är ju som Moderaterna eller Kristdemokraterna. Förutom att Australien generellt är rimligare än Sverige.

Till exempel i invandringspolitiken. Kom man i med det här så kommer Australien fortsätta ha sin ganska restriktiva invandringspolitik. Den största politiska förändringen som man tittar på utifrån det är Australiens relation till Kina. Där Liberal Party har haft en ganska tuff linje, en ganska konfrontativ linje mot Kina.

Men Liberal Party har signalerat att de vill ha en lite mjukare linje mot Kina. Så nu innebär det här att då kommer den linjen ligga fast. Det är väl det som det kanske pratas ganska mycket om i internationell press.

Nicholas

Mm, har kineserna uttalat sig? Är de rädda för australiensarna?

Martin

Jo, men de har ju... Det finns ju... Det finns i alla fall, de är inte rädda för avslutningarna, det är mer en fråga om Kina ska tillåta sig att kolonisera Australien runt det hållet. Det är inte Australien ett hot mot Kina, utan Kina ett hot mot Australien, för från kinesiskt perspektiv så är Australien ett pytteland i Kinas bakgård. Och det finns givetvis också potentiellt mycket att vinna för Australien på att integreras ekonomiskt med Kina och så vidare.

Men det är svårt för Kina är ett stort och mäktigt land och Australien måste också vara en del av det. En member in good standing i den andra sfären. Det är med väldigt nära relationer med USA, Storbritannien och så vidare. Turutvis. Det var intressant tycker jag att se de här extremt, alltså riktigt otäcka kommentarerna från den australiensiska PK-eliten.

Till exempel den här, jag har ju aldrig talat om någon av de här naturutvis, men till exempel Cathy Wilcox som tydligen är en newspaper-kartonisk, kanske satirtecknare i en tid. Hon har Twitterkonto också. Och hon sa... Det känns orättvist att idioterna är fler än de tänkande människorna när det är val. The morons outnumber the thinking people at election time.

Nicholas

Hon sätter lite fingret på problemet med demokrati där, men jag tror inte riktigt hon har dragit slutsatsen så långt.

Martin

Jag kan ju bara säga amen. Jag kan ju bara säga amen och det var oerhört konstigt. Att idioterna är fler än de tänkande människorna. Det här är val. Kruxet är ju bara att... Det är som de säger ibland, att man ska vara försiktig med vad man önskar sig. Ja. Om vi faktiskt hade någon typ av test......på hur ville någon är en idiot eller en tänkande person, ett noggrant objektivt test......så är inte jag säker på att Cathy Wilcox skulle få mer som hon ville......med avseende på valresultatet. Och det är mycket annat än det här med att folk sitter i tv och säger att studenserna är korkade, elaka, giriga... Ja. Landet i ruttet och alla de här kommentarerna. Ja,

Nicholas

det låter... Ja, jag förstår jämförelsen med Brexit och Trumps val och så där. Då var det också mycket liberala tårar. Kanske inte passar i Australien givet partinamnen där, men... Mycket skrik och gråt i alla fall från vänstern. Det är nästan det som... som gör att man orkar överhuvudtaget hänga med i de här demokratiska spektaklen.

Det är när vänstern får sin världsbild skakad lite grann, när den får verklighetskontakt. Det får den såklart i andra sammanhang också, men just med val får man se det hända på tv. Vad händer egentligen när en journalist om så ögonblickligen råkar få en kväll? ...få kontakt med verkligheten. Det är ett lite spännande fenomen att se, särskilt om det händer i direktsändning.

Martin

Mm. Ja, en liten seger... Det intressanta är ju naturligtvis inte att det ena partiet eller det andra styr i Australien. Det som är lite spännande är att det verkar finnas en sorts global trend och det är lite skäl för optimism kanske......att man kan hoppas på något mindre negativ utveckling politiskt även i andra länder. Och kanske även i... kanske även i Sverige till exempel, att vi kan få se att den här mer och mer utrerade vänsteragendan som även svenska vänsterpartier står för, som socialdemokrater, miljöpartister och så vidare håller på med, inklusive deras eskatologiska klimatpropaganda, klimathetsen som de håller på med, att den kan slå tillbaka hårt.

Genom bensinupprover 2.0 är kanske ett litet symptom, men att det kanske också kan börja märkas i Sverige. i valen och kanske på ett sätt som inte syns utan vidare i opinionsundersökningarna. Och att de appellerar så mycket till medelklassen att de tappar arbetarklassen. Där finns det eventuellt ett vitt pillar för framtiden i andra länders politik.

Nicholas

Kan påverka Australienbilden kanske. Hur påverkas svenskarna av förändringen i Australienbilden?

Martin

Jag är säker på att det sitter någon sådan här spionbildning. Jag är en ny nybyggdhet i Australien och skriver integrerade rapporter över den lugnaktiga Australienbilden som nu månglas ut över världen. Min Australienbild blev något lite ljusare i det här fallet, men jag är kanske otypisk.