Transkribering
Joakim Andersen: Memetisk krigföring värdefull bok för förstå hur man bryter upp åsiktskorridorer
Martin
Joakim Andersen, Anton Stigermarks memetisk krigföring, värdefull bok för att förstå hur man bryter upp åsiktskorridorer, skadliga ideologier och eliters makt. Beskriver väl vad memer är och hur de fungerar metapolitiskt. Noterar även hur viktig kulturen är, då högern ignorerat kulturen och svalt vänsterns syn på världen.
Det vi har här är en bokanmälan skrivna av Joakim Andersen och Oscar Ray om en bok utgiven av Anton Stigermark. Boken heter Mimetisk krigföring och titeln är relativt självförklarande. Jag har själv fått ett recensions-ex av den här boken, vilket jag tackar förlaget så väldigt mycket för.
Jag har inte läst hela, jag har läst två-tre kapitel i början. Det var ganska grundläggande material, det jag läst i början, det är inte innehållsmässigt. Men en sak som jag noterar, som jag gärna nämner, är att jag tyckte att boken var väldigt välskriven. Ibland när man läser böcker från de här mer obskyra politiska kretsarna. så finns det väldigt många språkfel och språket är inte särskilt... det flyter inte alltid på så bra, det är inte alltid så trevlig läsning.
Men det tänkte jag direkt på när jag läste Anders Tigmars bok, att det var väldigt bra flyt i texten, lättläst, ett naturligt språk, vilket jag uppskattar väldigt mycket för att det är ändå inte en oviktig del av läsupplevelsen, att det ska vara trevligt att läsa.
Nicholas
Martin
Den kom för ett tag sedan. Det var flera månader sedan som jag fick med Translations-X.
Nicholas
Okej. Jag var ju med och översatte ett av kapitlen till engelska. Jag var bara osäker på när jag får prata om det. Jag delar väl lite i din reflektion om språket, att det var lättläst och bra och sådär. Vissa vanliga observationer man alltid gör när man översätter, när man sitter med vanliga svenska fraser och undrar vad betyder det här egentligen?
Ja, nej, det verkar vara läsvärt om man är intresserad av det här. Ett kapitlet jag jobbar med handlade om, man skulle väl enkelt kunna kalla det källkritik, där han tar upp att om man är intresserad av det här. Om du ska läsa ett politiskt manifest så ska du behandla det precis som historiker behandlar historiska källor.
Om du läser en text om en kung som skrevs på medeltiden, då är det ganska viktigt att veta bakgrunden. som författaren har. Att tillhöra han, liksom, är han hovkronikör för en fientligt inställd pretendent 1 som vill ta över tronen. Och då kommer han kanske vara väldigt negativt inställd till kungen och kanske leta upp svepskäl för att fördöma kungen och han kommer tro på varenda illasinat rykte han har och så vidare.
Det här är liksom etablerad praxis bland historiker. Man ska även tillämpa samma princip på Moderna politiker, man måste analysera vilken tendens de har, vilken politisk bakgrund de har. Det är inte oviktigt vilken politisk bakgrund en akademiker har när han skriver en text som kommer fram till en massa politiska slutsatser. Det är tvärtom väldigt viktigt för att förstå själva texten.
Martin
Jag tycker det verkar vara en kompetent introduktionskurs, den här boken, i memetik i den moderna bemärkelsen och också introduktion till metapolitiska resonemang, kulturkrigsdiskursen och lite introduktioner av lite mer tyngre intellektuellt perspektiv.
artillerier också, som James Burnham och Sam Francis till exempel som skrivs mycket om i boken. Antonio Gramsci förekommer inte helt otippat. En sak som jag tycker är, som jag funderar på ibland, och som det kan vara en talent att titta på, det är det här med att jag upplever att det var som en otrolig hype i ett antal år kring memer, mycket internet-memer, och framförallt kring allt högern.
Jag pratade väldigt mycket i några år om alt-right och deras memande. Vissa har till och med sagt att det här har varit en stor och viktig politisk kraft. Jag vet inte hur många jag har hört säga att Donald Trump skulle inte kunnat bli president i USA om det inte varit för allt högerens memande. Själv är jag rätt skeptisk mot det där. Jag har aldrig riktigt känt att det finns ett starkt case för det.
Jag har aldrig riktigt känt att det finns ett starkt case för det. Tänk er att alla de här memerna, bildmemor, musikmemor, Det är snarare någonting som man använder för att bygga upp en sorts intern krets. Men jag vet inte att de egentligen når ut utanför allt högern och dess närmaste sörjande, deras eget nätverk. Jag har hört argument om att memerna kan användas för att bryta igenom.
Man kan gå in på New York Times Facebook-sida på deras kommentarer och posta bildmemor. På det sättet kan man... kan man ut i folk. Men jag tror att det är en väldigt, väldigt liten del av befolkningen, väldigt liten del av alla Trump-väljare till exempel, som någonsin har blivit medvetna om något som de har fått via en allt högre mem. Är det kanske så att jag inte riktigt fattar grejen här, Niklas?
Nicholas
Ja, jag tror tyvärr det. Jag vet inte om jag skulle gå så långt att säga att det var bildmemer som gjorde att Trump vann valet. Men man kan säga så här att... Bildmemorna representerar något som jag tror att jag har nämnt någon gång tidigare i radion att när du vill... att övertyga någon eller göra anspråk på en människas tid så behöver du byta någon typ av värde mot värde.
Den traditionella formen av aktivism är annars att du står i tv eller på torg eller med flygblad och så säger du i princip till människor att jag vill ha din tid och din uppmärksamhet och i utbyte mot det så får du den fantastiska chansen att ge mig mer makt. Lite lätt förenklat. Varför ska jag gå med i ert parti? Ja, men det är ju jätteviktigt för då kan vi få mer statsbidrag.
Det är så här, ja, men varför ska jag intressera mig för det här? Det är någonting som klassisk aktivism sällan kan svara på. Det bild-meme gör är att man kan säga till människor, Titta på den här bilden, varför då? Ja, men den är ju rolig. Lägg fem sekunder av din tid på att titta och begrunda den här bilden. Då kommer du få ett gott skratt eller i alla fall dra lite på smilbanden.
Och då är människor helt plötsligt betydligt mer... mottagliga för budskapet man skickar ut, därför att de får faktiskt ut någonting av det. De behöver överhuvudtaget inte hålla med om det. De kan redan på förhand veta att de inte kommer hålla med om det. Men på grund av att de ändå får ut någon typ av värde i form av oftast humor, så är de ändå beredda att konsumera den här memen.
De kan till och med sitta på menstider och bläddra igenom olika bilder bara för att de kan vara ganska roliga. Och det är, tror jag, ett effektivt sätt. att nå ut till nya målgrupper. Det är ju till exempel så komiker kan göra för att bryta ny mark politiskt, vilket de har gjort ibland historiskt sett. För att du måste inte hålla med om en komikers politiska budskap så länge han får dig att skratta.
Och då kan han även passa på att liksom peta in lite politik i det hela. Och jag tror även just den här aspekten är väldigt viktig därför att det representerar att högen, eller i alla fall alternativhögen, har brutit med den gamla... och långa ovanan av cargo-kult-aktivism.
Ja, men sossarna delar ju ut flygblad och sossarna vinner val. Så om vi bara är bättre på att dela ut flygblad så kanske vi också kan vinna val. Det är liksom en absurd syn på demokrati. Det är också en extremt vanlig syn på demokrati och det är den syn på demokrati som alla de politiska partierna har. Vi ska köpa tv-reklam och vi ska dela ut flygblad och vi ska sätta upp affischer.
Varför då? Ja, men alla andra gör det. Därför ska vi också göra det. Folk activism är det inte det som Patrick Friedman har kallat det vid något tillfälle. Det är en cargo-kult mentalitet till aktivism. Bildmemorna är ett... Ett sätt att bryta sig loss från den mentaliteten och opinionsbilda på ett annat sätt. Det är också ett sätt att påverka mer grundligt folks inställningar, därför att du måste inte bara ta upp sakfrågor i medmer.
Ibland kan du bara göra vanliga kulturella observationer. Om du anser att politik nedskämts från kultur, ja, då är det ganska viktigt om du har hittat ett nytt redskap för att påverka kulturen. Jag tror definitivt att det är en bra idé att ta upp det här. Bildmemer kan ha bidragit till att förhindra vissa inskränkningar av åsiktskorridoren i den mån det har varit möjligt. Därför att folk är så här, ja men det är ändå roligt att tänka på det här. Och när de väl har börjat tänka på det för skojskul så kanske de till slut börjar tänka på det seriöst också. Vare sig de hade tänkt det från början eller inte.
Martin
En intressant sak som Pia har nämnt. Joakim Andersson nämnde i förbefarten i den här artikeln, jag ska se om jag kan hitta resultatet här. Vårt samhälle går mot ett postalfabetiskt och bildbaserat tillstånd. Vi går mot ett postalfabetiskt och bildbaserat tillstånd. Utifrån det perspektivet kan man tycka att det är väldigt logiskt att kommunicera med kortare, liksom brottsstycken, visuell kommunikation och så vidare.
Är inte det samtidigt en oerhört dystopisk bild och det finns en tragisk dimension att anpassa sig till ett postalfabetiskt och bildbaserat tillstånd?
Nicholas
Jo, det vore väldigt tråkigt om det blev så. En av faktorerna som talar för en sådan utveckling är väl censuren i sociala medier. Det är nog svårare för algoritmer att detektera det. bildmermer med fel budskap än att bara läsa av text.
Martin
Mm, ja. Eller så gör man som Radio Bubbla, att man publicerar inga texter, publicerar inga bilder. Man använder alfabetet, men bara det talade alfabetet. Och sen så har man så här långa, långa, långa utläggningar. Som är så långa att ingen orkar lyssna på dem. Så det är ingen sensor. som har tålamod nog och lyssnar på ett helt radiebubbla i slag, vilket gör att vi aldrig blir censurerade.
Nicholas
Just det, och så hjälper det att vi bor i andra länder och pratar ett konstigt språk från Nord-Europa som... som inga politiker griper sig på.
Martin
Ja, och så osynlighetsmanten. Och osynlighetsmanten. Ja, hur som helst, även om jag inte läst hela boken så kan jag rekommendera den för den som vill utbilda sig i memandets sköna konst och vetenskap. Jag tror att den är ganska bra den här boken.