Transkribering
Seriemördaren "Hercules" skjuter tredje misstänkt våldtäktsman till döds på 16 dagar i Bangladesh
Martin
Seriemördaren Hercules skjuter tredje misstänkt våldtäktsman till döds på 16 dagar i Bangladesh. Bindermeddelanden om vilken våldtäkt som förenlätt mordet kring de dödas halsar hyllas i sociala medier, men kritiseras av rättighetsaktivister som menar att landets rättsväsende är kapabel att rättvist hantera våldtäktsutredningar.
Ja, det är en dramatisk och väldigt fascinerande sak som händer i Bangladesh just nu. Det är nästan som hämtat från någon sån här bok eller tv-serie eller någonting. Det är en väldigt populär tema med seriemördare va? Och det är en särskild subgenre med seriemördare som är goda och seriemördare av rättfärdiga skäl.
Nicholas
Martin
Just det, det är ett jättebra exempel förstås från senaste populärkulturella... En av mina favoritromanserier är Patricia Highsmiths böcker om Tom Ripley som också är en psykopatisk person. Seriemördare, men som alltid är protagonisten i hennes böcker.
Nicholas
–Är det inte den som är kopplad till filmen, The Talented Mystery?
Martin
–Det är filmatiseringen av den första boken i serien. Det finns fem eller sex böcker i serien. –Han är inte jättegod. –Det har gjorts många filmatiseringar av de böckerna. Böckerna är verkligen bra om man gillar den typen av saker. Ja, hur som helst. Vi ska prata om Bangladesh nu. Hercules. Jag tror att det är ett namn som medierna har gett till den här personen vars identitet vi inte känner till.
Och han eller hon har inte satt något namn på sig själv. Men det har i alla fall hänt nu tre gånger att personer som har stått åtalade för våldtäkter har hittats döda. Och runt halsen har de haft en liten lappenskylt där det står, det är beskrivet i första person, vad de har gjort. Så då står det till exempel. Jag är den och dens våldtäktsman.
Det här är straffet för våldtäkt. Våldtäktsmän, akta er. Jo, Hercules, han signerar Hercules, faktiskt han som gör det här. Kanske vi får säga han till och med identifierar sig som en han. Och naturligtvis så väcker det alla möjliga spridda reaktioner. Myndigheterna är förutsägbart väldigt kritiska mot den här verksamheten. De säger att det här är vårt jobb, ni ska inte komma och konkurrera med oss.
Vi har ett rättsväsende i Bangladesh, vi kan hantera de här sakerna på ett välordnat sätt. på något sätt. Men den folkliga reaktionen är väldigt positiv. Många i Bangladesh ser Hercules som en hjälte. Mena till med att Hercules eventuellt är en sorts reinkarnerad gudomlig varelse. –Hedniskt?
Nicholas
Martin
–Jag kanske missförstår kommentarerna som finns i den här artikeln. Det kan finnas lite språkförbristring eller sånt där. Det är många som skriver till exempel We need your help in India also. Någon hälsning från grannlandet då får man anta.
God bless, her bless säger de. Ja, intressant tycker jag, vi har ju pratat ganska många gånger av det bubbla om att vi tror att vi kommer att få se liknande utvecklingar i Sverige. Du ser till exempel medborgargarden men även olika typer av utomrättsliga processer för att hantera brottslighet när myndigheterna applikerar för den här rollen. Kan man möjligen hoppas på att få se något liknande i Sverige? Vore det inte i alla fall väldigt intressant om någon skulle försöka se på det?
Nicholas
Intressant var ordet, ja. Det hade ju varit väldigt intressant att se vad som hände. Intressant att se hur många polisresurser som plötsligt gick och skakade fram från soffkuddarna. Liksom, oj, där trillar ut lite resurser. Vi vänder upp och ner på de här gamla byxorna som låg längst in i garderoben. Oj, där ramlar också ut lite resurser. Kolla här! Jag ska kolla lite under soffan bakom skrivbordet.
Här hittar vi också lite polisresurser. Oj vad mycket polisresurser vi hittat till att jaga den här seriemördaren helt plötsligt. Ska vi säga något om... Alltså, det är ju... Givet att de... hans offer är skyldiga, så förstår jag ju att människor är sympatiskt inställda till honom. Men, det ska vara lite tråkigt att säga att rättssystemet har en poäng, och det är inte bara för staten att upprätthålla sitt våldsmonopol. Det är också att faktiskt pröva skuldfrågan. Sen finns det proportionalitet och sånt där, men med just våldtäkt är det väl inte...
lika viktigt, utan framförallt skuldfrågan och se till att det faktiskt är skyldiga människor som bestraffas. Nu vet jag ju exakt vad ståndpunkten är, inte bara bland rättsväsendet, utan även bland många vanliga svenskar, och det är att det ska ju såklart vara... Det finns en form av magisk funktion i den svenska rättegången. Det är inte bara... Det handlar inte bara om skuldfrågan i sig, utan det är en slags religiös ritual.
Man kan se det lite som om en katolik... ska ta nattvarden. Det är klart att du inte bara kan gå och köpa en flaska vin på närmsta vinbutik, utan du måste gå igenom en viss ritual. Den som vill signa vinet måste vara präst. Det kanske måste vara en viss typ av vin, det vet jag inte. Och det kan inte vara... Prästen kan inte bara göra vad som helst, han måste göra vissa exakta saker för att det ska bli ett korrekt sakrament.
Och lite så är det många människor ser på rättegångar också, att de går igenom Man har den här rättegångsritualen, principerna skulle man kanske kalla för demokratiska antagligen, att det måste gå till på ett demokratiskt sätt. Den här rättssäkerheten fordrar demokratiska principer. Men om vi bortser från det, vi som inte är demokrater, vi som är så att säga demokratiska atteister och inte tror på den demokratiska religionen, hur skulle man lösa skuldfrågan rent etiskt?
För att, hur skulle jag säga? uttrycker det. Det finns dels en form av rättssäkerhetsargument i att du vill inte att en person bara ska kunna titta på bevisen och fälla ett avgörande själv. Om du själv är den som är åtalad för ett brott så vill du inte att det ska vara så. Då vill du att det ska finnas flera ögon inblandade. Men låt oss säga att du själv står inför en situation där du kan fälla ett avgörande.
Finns det då mer av rent principiellt egenintresse finns det en funktion i att blanda in andra människor? människor som, så att säga för att få ett lite second opinion, ett utifrån perspektiv på det hela. Är det rimligt att en enskild individ fattar den här typen av beslut? Om vi bortser från att han inte har gått igenom demokratins motsvarighet till apostolisk succession när det kommer till att utvärda domaren, om vi bara lägger det åt sidan och bara tänker rent principiellt. Är det rimligt att en enskild person kan fatta beslut på det här sättet?
Martin
Jag tycker det är bra att du tar upp det perspektivet för att få en lite mer... Man ska naturligtvis inte vara alltför religant eller nonchalant när man pratar om de här sakerna. Jag vill naturligtvis ha ett välordnat samhälle med välordnade och transparenta institutioner och processer för att komma till rätta med brottslighet, identifiera och straffa brottslingar och så vidare.
Orsaken är att man ändå kan känna en viss positivitet och hoppfullhet i det. De institutioner som har haft det här ansvaret mer eller mindre har kollapsat. De missköter sig. Det är bara det vakuum som uppstår när det statliga rättsväsendet inte gör sitt jobb som det kan bli aktuellt med sådana saker. Det är bara då man behöver den här typen av nödlösningar. Jag skulle inte tycka att det var en särskilt idealisk position om det här var slutstationen.
Vi lägger ner staten och vi lägger ner alla andra institutioner och istället förlitar vi oss på sådana här. Seriemördare? Vigilantes, seriemördare som hanterar brottslingarna. Utan det är snarare någonting som kan fylla en viss positiv funktion. i ett vakuum som staten har abdikerat och också förhoppningsvis kan sporra till att återutbygga mer rimliga, mer välordnade institutioner.
Så det här måste inte vara alltför raljant, men kanske säger någonting om tidssamblande utvecklingen bara att folk ändå är så positiva och uppmundrade och säger som Gud vill signa seriemördaren. Då kan man bara kolla på Netflix.
Nicholas
Han följer till punkt och pricka låter det som den poppsykologiska profilen av en seriemördare. Han lämnar ett visitkort, bokstavligt talat ett litet kort, jag vet inte om det är laminerat eller vad det är. Han har ett alter ego eller en pseudonym som han lämnar där. Jag vet inte om han dessutom har en metodik som han följer för varje... Vet vi vad dödsorsaken är i varje fall?
Martin
Nej jag vet inte, bråkar han faktiskt? Det kan stå i artikeln,
Nicholas
men i så fall har jag glömt den. Att man i realtid får följa en riktig tv-seriemördare, det brukar väl inte alltid riktigt vara så.
Martin
Nicholas
Det kan ju rent av finnas en viss kanske populärkulturell effekt att han så att säga lajvar tv-seriemördare också. Det kan man ju spekulera i.
Martin
Det är väldigt intressant. Jag själv tycker ju, jag är ju en total tangent här, det är lite sjukt, jag tänker på ofta att mördare, seriemördare och så vidare ibland glorifieras, som till exempel i Dexter och så där. Vad säger det om vår kultur? Och det finns även en väldigt stor fascination för mördare, alltså man gör så att man kan göra så här Det finns dokumentärer, det finns många andra tv-serier och så vidare som handlar om mördare. Och det finns en allmän fascination i kulturen och det är allmänt kända sådana här seriemördare, när de åker fast och sitter i fängelse så är det tusentals kvinnor som skriver kärleksbrev till dem och så vidare.
Så det finns ju förmodligen någonting ganska rubbat kring det här. Och kanske ska man fråga sig hur den typen av populär kultur som pumpas ut från Hollywood till exempel, eventuellt kan ha en del av ansvaret när sådana här saker händer som i Bangladesh.
Nicholas
Den kan ju sammankopplas till andra tendenser inom populär kultur. Alltså en generell tendens till en slags moralkod som alltid utgår från ett utifrån perspektiv, att det är alltid den som avviker från normen som är den goda personen i modern populärkultur.
Att den som är lite annorlunda... Det är inte svårt att räkna ut bakgrunden, det är liksom någon typ av antirasistisk eller intersektionell allegori man vill få till varje gång, men det är det perspektivet som har dominerat över väldigt lång tid. Att det är alltid utifrån perspektivet som är som betraktas som den goda personen i modern populärkultur. faktiskt ha störst moralisk tyngd.
Poliserier är en av de sista kulturformerna som faktiskt har inifrån perspektivet på moral. Där är majoritetsgruppen och de som skyddar och representerar majoritetsgruppen som fortfarande är de med störst moralisk tyngd.
Polisen ska jaga den här mördaren som angriper oskyldigt vanligt folk och i vanliga... vanliga mainstream massproducerade kriminalserier så är det aldrig fråga om att man ska tycka synd om mördaren. Ibland kan det finnas en liten twist för att förklara bakgrunden till hur han blir mördare men det har grund och botten aldrig... Det brukar princip aldrig mynna ut i att man ska liksom frikänna den här mördaren och sånt därför att han är fortfarande en farlig person som lösgjort sig från samhällsgemenskapen för att kunna angripa den och förstöra den.
Och det är i princip bara i poliserier som sånt tillåts. Jag kan ha nämnt det tidigare i radion, men vill man ha ett exempel på det här så ska man läsa Den osynliga mannen av, vad heter den, första science fiction-författaren? Förlåt, nu har jag tappat namnet. Men den skrevs runt sekelskiftet. Den har jättetydligt insidermoral.
Den har också gjort sig en massa adaptioner. av den och tittar man på en modern adaption, filmatisering till exempel, ska det finnas från millennieskiftet, så ungefär 100 år däremellan. Då har man helt bytt perspektiv, då är det synd om den här stackarsmannen som är utstött från samhället och missförstådd och så vidare. Så är det inte i originaltexten. Då är det raka motsatsen, det är någonting väldigt osympatiskt och märkvärdigt med en man som väljer att göra sig osynlig.
Det speglar på många sätt en förändring i västerländsk kultur, att i moderna texten... kultur så är det hela tiden man ska tycka synd om eller se upp till människor som avviker från normen. Vilket då, alltså den logiska slutpunkten där är att sympatisera med seriemördare.
Martin
H.G. Wells skrev den boken va? Just det. 1800-talets sista år.